SKYDDSVÊRD
&ÚREKOMST
Skyddsvärd Natur
(FaSN)
Förekomst av värdekärnor i skogsmark
Redaktörer:
Sandra Wennberg, Metria Miljöanalys
Olle Höjer, Naturvårdsverket
NATURVÅRDSVERKET
Maj 2005
Oskar Kindvall ArtDatabanken Artur Larsson Skogsstyrelsen Tommy Ek Länsstyrelsen i Östergötland
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket
Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620-5466-X.pdf
ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2005 Tryck: Elanders Tofters, 2005 Omslag: Värdekärnor i skogsmark
Karta: Metria Miljöanalys Omslagsfoton: Olle Höjer Form: Metria Miljöanalys
Förord
Projekt Frekvensanalys av Skyddsvärd Natur (FaSN) påbörjades under 2003 som ett led i arbetet med strategisk planering och vägledning i myndigheternas arbete med formellt skydd av värdefulla naturområden. Regeringen uppdrog i december 2003 åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att ta fram en fördjupad strategi för arbetet med formellt skydd av värdefulla naturområden på
skogsmark. Underlaget i denna rapport ligger till grund för de regionala arealmål som utarbetats inom ramen för regeringsuppdraget.
Rapporten presenterar en översikt av den geografiska fördelningen av naturvärden i skogsmark i Sverige. Resultaten baseras på majoriteten av de nationella och storregionala inventeringar av naturvärden i skogsmark som genomförts av myndigheter, skogsbolag och andra aktörer sedan början av 1990-talet. Uppgifter om rödlistade arter har lämnats av ArtDatanken.
Kunskapen om naturvärden i skogsmark ökar kontinuerligt och är idag förhållandevis god jämfört med flera andra naturmiljöer. Tillsammans med sammanställningar av annan
naturvärdes-information inom odlingslandskap och vattenmiljöer kan underlaget i denna rapport bidra till en helhetsbild av intresse för fysisk planering och samverkan kring bevarandeinsatser i ett
landskapsperspektiv.
Rapporten riktar sig till länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser, kommuner, markägarorganisationer, skogsbrukets aktörer, ideella organisationer samt andra berörda. Underlaget bedöms vara särskilt intressant för länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser i deras arbete med att genomföra delmålen i Levande skogar, Myllrande våtmarker och Ett rikt odlingslandskap samt för det vidare arbetet med ett eventuellt nytt miljökvalitetsmål Ett rikt växt- och djurliv.
Arbetsmetod och delar av resultatet beskrivs i rapporten till vilken en CD-skiva med ytterligare resultat bifogas. Fortsatta analyser är möjliga genom de GIS-skikt och underlag som hanteras inom ramen för VIC-Natur projektet.
Huvudansvariga för analyserna har varit Sandra Wennberg Lantmäteriet, Oskar Kindvall ArtDatabanken och Artur Larsson Skogsstyrelsen. Olle Höjer, Naturvårdsverket, har varit projektledare.
Stockholm i maj 2005
Björn Risinger
Innehåll
Förord ... 3 Sammanfattning... 9 Summary ... 11 Bakgrund ... 13 Levande skogar... 13Regeringsuppdrag om fördjupad strategi... 13
Inventering och kvantifiering ... 14
Värdekärnor och värdetrakter... 14
1. Inledande beskrivning ... 15
1.1 Organisation och samarbete... 15
1.2 Syfte och mål... 15
1.3 Utgångspunkter... 15
1.4 Förutsättningar... 16
1.5 Större skogsägare och deras markinnehav... 16
1.6 Analyserade skogstyper... 19
1.6.1 Översiktliga skogstyper ... 19
1.6.2 Specifika skogstyper... 19
1.6.3 Trädbärande ängs- och hagmarker ... 20
2. Karteringsområde och indata ... 21
2.1 Karteringsområde ... 21
2.2 Beskrivning av indata ... 24
2.2.1 Naturtypskarteringen ... 24
2.2.2 Nyckelbiotopsinventeringar ... 25
2.2.3 Ängs- och Hagmarksinventeringen ... 26
2.2.4 ArtDatabankens databaser över rödlistade arter... 27
2.2.5 Allmän landskapsinformation inom trakterna ... 29
3. Metodbeskrivning ... 31
3.1 Skogstypsindelning... 31
3.1.2 Naturtypskarteringen ...32 3.1.3 Nyckelbiotopsinventeringarna...32 3.1.4 Ängs- och Hagmarksinventeringen ...35 3.2 Sammanställning av arealer...36 3.2.1 Naturtypskarteringen ...36 3.2.2 Nyckelbiotopsinventeringarna...36 3.2.3 Ängs- och hagmarksinventeringen ...36
3.3 Sammanställning av artdata och artpoolsskikt...37
3.4 Frekvensskikt över värdekärnor...38
3.4.1 Översiktliga skogstyper ...38
3.4.2 Specifika skogstyper...39
3.4.3 Trädbärande ängs- och hagmarker...39
3.4.4 Total areal skoglig värdekärna ...40
3.4.5 Naturtypskarteringen och strikt skyddad areal ...40
3.5 Traktanalys ...41
3.6 Sammanställning av värdetrakter...44
3.6.1 GIS-skikt...44
3.6.2 Statistiksammanställning...44
4. Rekommendationer ...47
4.1 Förbehåll och brister ...47
4.1.1 Är underlaget värdekärnor? ...47
4.1.2 Hur påverkar skogstypsindelningen?...48
4.1.3 Hur ska man tolka låga och höga frekvenser?...50
4.1.4 Vad beskriver trakterna?...52
4.2 Fortsatt arbete ...53
4.2.1 Komplettering av underlaget ...53
4.2.2 Analys av omgivande landskap ...54
4.2.3 Analys av omgivande landskap och trakter i Västernorrlands län...56
4.3 Att arbeta med värdetrakter ...57
4.3.1 Vad är en värdetrakt i det praktiska naturvårdsarbetet? ...57
4.3.2 Arbetsmodell ...58
4.3.3 Traktanalys i nemoral region...60
5. Slutsatser ...63
5.2 Utvecklad arbetsmodell ... 64
5.3 Resultatet som underlag till bevarandeåtgärder i skogsmark ... 64
5.4 Sammanfattning... 65
6. Resultat... 67
Litteraturöversikt ... 163
Bilagor... 165
Bilaga 1. Ingående inventeringar – NBI från SVO... 165
Bilaga 2. Utsökning av skogstyper ur NBI... 165
Bilaga 3. Naturtyper i Ängs- och hagmarksinventeringen. ... 165
Bilaga 4. Indataarealer per skogstyp och län... 166
Bilaga 5. Artdata per skogstyp och län... 166
Bilaga 6. Digitala GIS-skikt och tabeller... 166
Bilaga 7. Utvärdering av kNN-ålder... 166
Sammanfattning
Denna rapport presenterar resultatet av de analyser som genomförts inom ramen för projekt Frekvensanalys av Skyddsvärd Natur (FaSN). Projektet har initierats av Naturvårdsverket och utvecklats i samverkan med Lantmäteriet, ArtDatabanken och Skogsstyrelsen. Syftet med projektet är att sammanställa information från digitala underlag om skyddsvärd natur i skogsmark genom att analysera underlag över både rödlistade arter och habitatarealer och deras kvalitéer samt att utveckla en arbetsmodell för rumslig analys som tillämpas på ett enhetligt sätt över hela landet. Rapporten ger en nationell översikt av den geografiska utbredningen av skogliga naturvärden och beskriver bland annat vilka landskapsavsnitt som har särskilt stora koncentrationer av värdekärnor i skogsmark i ett nationellt perspektiv.
Enligt miljökvalitetsmålet Levande skogar delmål 1, ska ytterligare 320 000 ha produktiv skogsmark skyddas som naturreservat, 30 000 ha ska omfattas av biotopskydd samt 50 000 ha av naturvårdsavtal. Regeringen uppdrog i december 2003 åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att ta fram en fördjupad strategi för arbetet med formellt skydd av värdefulla naturområden på skogsmark. Underlagen i denna rapport ligger till grund för de regionala arealmål som utarbetats inom ramen för regeringsuppdraget.
Analyserna utgår ifrån nationella och storregionala digitala kunskapsunderlag om värdekärnor (t ex nyckelbiotopsinventeringen) och ArtDatabankens databas över rödlistade arter. Arealer och antal arter sammanställs per ekonomiskt kartblad (5 x 5 km) för nio översiktliga och 22 specifika skogstyper. Metoden består av en frekvens- och artpoolsanalys, en traktanalys och länsvisa sammanställningar. Resultaten presenteras som tryckta kartor och tabeller i denna rapport samt digitala underlag i form av GIS-skikt och tabeller som bifogas på en CD.
Resultatet är nationellt jämförbart och beskriver kända koncentrationer av skogliga värdekärnor och rödlistade arter vilket ger en möjlighet att jämföra landskapsavsnitt med avseende på olika skogliga naturvärden. Områden med höga naturvärden, värdekärnor, är inte jämnt fördelade utan koncentrerade till vissa landskapsavsnitt som i denna rapport benämns värdetrakter. Med
värdetrakter avses landskapsavsnitt som har väsentligt högre täthet av värdekärnor för djur- och växtliv inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i vardagslandskapet.
Sammantaget visar analyserna att skogliga värdekärnor är ovanliga i de flesta landskap. Högst täthet av värdekärnor finns i norra Sverige trots att bristen på underlag är störst där. Landskap som historiskt har undantagits från trakthyggesbruk har ofta högre arealtätheter, till exempel utmed fjällnära gränsen, länsgränser och i skärgårdsområden. En stor del av värdekärnorna finns inom de föreslagna värdetrakterna, för ädellövskog drygt 50 % och för barrskogstyperna ungefär 40 % av värdekärnearealen. Flest antal rödlistade arter finns i södra Sverige men nästan alla län har arter som är unika för länet.
Analysen knyter ihop kunskap om biotopförekomst och de trädanknutna rödlistade arternas förekomst i skogsmark. Arbetsmodellen för rumslig analys av värdekärnor är användbar och bör utvecklas även för andra naturmiljöer. En förutsättning för nationella sammanställningar är
underlag som är jämförbara, t ex med samma naturtypsindelning. Den metodik och de resultat som denna rapport beskriver bygger på den mest omfattande rumsliga analysen av skogliga värdekärnor som hittills gjorts i landet. Ytterligare kunskap om förekomst av skyddsvärda miljöer finns i lokala eller regionala databaser, i analoga arkiv eller i medvetandet hos enskilda personer. Genom att sammanställningen är digital förväntas uppdatering, komplettering och vidare analys underlättas.
Summary
This report presents the results of the analyses that have been conducted within the framework of the project, Frequency Analysis of Areas with High Nature Conservation Value. The project was initiated by the Swedish Environmental Protection Agency (SEPA) and developed in conjunction with the National Land Survey, the Swedish Species Information Centre and the National Board of Forestry (NBF). The aim of the project was to compile digital information concerning areas with high conservation values in woodlands through analyses of Red Data Book species, habitat area and quality, as well as developing a working model for spatial analysis, which would be applied in a uniform manner over the entire country. The report gives an overview of the geographical distribution of areas with high conservation values in the forests of Sweden and describes, among others, which woodlands that have a particularly high frequency of these core sites in a national perspective.
According to the environmental quality objective, Sustainable Forests Interim Target 1, an additional 320 000 hectares of productive forests shall be protected as nature reserves, 30 000 hectares as protected habitats and 50 000 hectares shall have nature conservation agreements in place. In December 2003, the Swedish government directed the SEPA and NBF to create a comprehensive strategy for working with prescribed long term protection of valuable nature conservation areas within the forested landscape. The target area to be protected in each region, which is derived within the framework of the government directive, is based on the information found in this report.
The analyses are based upon the national and regional digital databases concerning core areas (e.g. the Swedish Woodland Key Habitat Survey) and the Species Information Centre’s databases on Red Data Book species. The area extent and number of species has been combined for nine general and 22 specific types of forests in a grid based on 5 x 5 km map sheets. The method includes frequency and species-pool analyses, a regional analysis and a compilation of results per county (län). The results are presented as printed maps and tables in this report and are also included as digital files (GIS layers and tables) in an attached CD.
The results are uniform throughout the country and describe known concentrations of woodlands with high conservation values and Red Data Book species, which thus give the possibility to make comparisons on a regional level with respect to conservation values in different types of
woodlands. The sites with high conservation values known as, core sites, are not evenly spread throughout the country but are instead concentrated in certain areas that are classified as core regions in this report. Core regions are areas that have particularly higher concentrations of core sites for fauna and flora, as well as biologically important structures, functions and processes, than found in the wider landscape.
Taken as a whole, the analyses show that the forested core sites are uncommon in most counties. The highest concentrations of core sites are found in northern Sweden - this despite a shortage of basic information there. Similarly, regions which have historically been free from clear cutting measures, often have higher concentrations, e.g. in the Scandinavian mountains, county borders and in the archipelago region. Many of the core sites are within the suggested core regions (>50% of the area comprised of broadleaved forests and ~40% of coniferous forests). The largest number of Red Data Book species can be found in southern Sweden but almost all counties have species that are unique to the region. The analysis ties together knowledge of habitat occurrence with the distribution of Red Data Book species in woodlands. The working model for spatial analysis of
for such a nationwide analysis is basic information that is comparable, i.e. with the same classification scheme.
The method and results that this report describes builds upon the most comprehensive spatial analysis of forested core sites that has been done in Sweden. Additional information on the occurrence of environments with high conservation values can be found in local and/or regional databases, in analogue archives or from individuals with good knowledge. Finally, since the compilation is digital, the updating, further refinement and additional analysis of the database can be easily facilitated.
Bakgrund
Levande skogar
Strävan mot ett hållbart samhälle är en grundförutsättning i statens politik. Den ekologiska dimensionen i hållbar utveckling tydliggörs i de av riksdagen beslutade Svenska
miljökvalitetsmålen. I Sverige utgör skogsmark ca 55 % av landarealen och miljökvalitetsmålet Levande skogar behandlar specifikt skog. Det långsiktiga målet lyder:
”Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.”
Till miljökvalitetsmålet finns flera delmål som ska nås på kortare tid. Enligt delmål 1 ska
ytterligare 320 000 ha produktiv skogsmark skyddas som naturreservat, 30 000 ha ska omfattas av biotopskydd samt 50 000 ha av naturvårdsavtal.
Regeringsuppdrag om fördjupad strategi
Regeringen uppdrog i december 2003 åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att ta fram en fördjupad strategi för arbetet med formellt skydd av värdefulla naturområden på skogsmark. Uppdraget formulerades enligt följande:
”Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ska tillsammans ta fram en gemensam fördjupad strategi för arbetet med områdesskydd (naturreservat och biotopskyddsområden) och naturvårdsavtal för särskilt värdefulla naturområden på skogsmark. En kostnadseffektiv måluppfyllelse av miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 1 Långsiktigt skydd av skogsmark, ska utgöra utgångspunkt för uppdraget. Strategin ska bland annat belysa frågor som geografisk fördelning inom landet (län/regioner) och fördelning på olika skogsnaturtyper. Naturtypsindelningen bör i huvuddrag vara densamma som avses användas i basinventeringen över skyddade områden. Vidare gäller att områdesskydd och naturvårdsavtal på skogsmark ska ses i ett
landskapssammanhang. Det innebär att beröringspunkter med kompletterande bevarandeinsatser i skogslandskapet, t ex frivilliga avsättningar inom ramen för ekologisk landskapsplanering, gröna skogsbruksplaner och kommunala naturvårdsinsatser bör uppmärksammas. Arbetet ska utföras efter samråd med och underlag från länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser. Uppdraget har givits gemensamt till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i form av liktydiga skrivningar i respektive regleringsbrev och ska redovisas till regeringen senast den 1 juni 2005.”
Underlagen i denna rapport ligger till grund för de regionala arealmål som utarbetats inom ramen för regeringsuppdraget.
Inventering och kvantifiering
Utifrån de omfattande inventeringar av habitat- och artförekomster som genomförts under det senaste decenniet finns det nu möjligheter att kvantifiera den geografiska utbredningen av skyddsvärda naturmiljöer i skogsmark och redovisa geografiska samband och indikationer på förekomstmönster. Med utgångspunkt från data i Riksskogstaxeringen bedömde
Miljövårdsberedningen (SOU 1997:97) att arealen oskyddad skog av väsentlig betydelse för biologisk mångfald uppgick till 900 000 hektar. Ungefär 80% eller 700 000 hektar av denna areal bedömdes behöva ha målklass NO eller NS, det vill säga med naturvård som enda mål för markanvändningen. Den totala arealen av motsvarande områden (oskyddade värdekärnor) som analyserats inom ramen för projket Frekvensanalys av Skyddsvärd Natur uppgår till 712 000 hektar produktiv skog. Underlagen korrelerar därmed med varandra.
Kontrollinventeringen av nyckelbiotoper (Skogsstyrelsen 2001) visade emellertid att det fanns fem gånger större areal nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt i landskapet mot vad som var känt från de genomförda inventeringarna. Kunskapsläget har därefter förbättrats men mörkertalet bedöms fortfarande vara betydande. Inom ramen för regeringsuppdraget angående skyddsvärda statliga skogar (Naturvårdsverket 2004a) undersöktes hur stor areal som de statliga markägarna karterat som målklass NO eller NS. Länsstyrelsernas inventeringar visade att arealen värdekärna var nästan dubbelt så stor trots att områden mindre än 20 hektar i södra respektive 40 hektar i norra Sverige exkluderats. Den proportionella förekomsten av värdekärnor på det statliga innehavet kan antas avspegla förekomsten av värdekärnor hos övriga markägare. Med utgångspunkt från dessa resultat bedöms det vara sannolikt att den totala arealen oskyddad värdekärna i dagsläget signifikant överstiger 1 miljon hektar.
Värdekärnor och värdetrakter
Områden med höga naturvärden, värdekärnor, är inte jämnt fördelade över landskapet utan är koncentrerade till vissa landskapsavsnitt. Både naturgivna förutsättningar och olika historiska skäl har lett till den ojämna fördelningen. Vissa landskapsavsnitt har en stor andel områden med höga naturvärden och benämns här värdetrakter. Värdetrakter har en väsentligt högre täthet av
värdekärnor för djur- och växtliv inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i vardagslandskapet. Traktanalys är ett begrepp som används för den typ av kartsammanställningar som ger ett objektivt mått på värdefull natur (Andersson 2002). En förutsättning för traktanalys är, förutom god kunskap om både habitat- och artförekomst, kopplingen mellan arter och habitat, det vill säga olika arters habitatpreferenser.
Att myndigheter och areella näringar har tillgång till information och kunskap om den geografiska utbredningen av skyddsvärd natur bedöms vara betydelsefull för att kostnadseffektiva
bevarandeåtgärder med stor naturvårdsnytta ska kunna genomföras. Länsstyrelser och
skogsvårdsstyrelser i regioner med en stor andel av landets förekomst av värdekärnor av en viss skogstyp bedöms ha ett särskilt ansvar för formellt skydd och bevarande av dessa.
Geografiskt koncentrerade insatser för formellt skydd är av flera skäl nödvändiga för att bevara många rödlistade och andra arter. Det viktigaste skälet är att specialiserade arter behöver en viss mängd lämpligt habitat i ett landskapsavsnitt för att långsiktigt överleva. Koncentrerade
bevarandeinsatser kan även bidra till ökad måluppfyllelse inom andra miljökvalitetsmål samt ökade möjligheter att tillvarata upplevelsevärden för rekreation och friluftsliv.
1. Inledande beskrivning
1.1 Organisation och samarbete
Projektet har initierats av Naturvårdsverket och utvecklats i samverkan med Lantmäteriet, ArtDatabanken och Skogsstyrelsen. Olle Höjer, Naturvårdsverket har varit projektledare. GIS-analyser av biotopdata har gjorts av Sandra Wennberg, Lantmäteriet. Sammanställning av artförekomster och traktanalyser har gjorts av Oskar Kindvall, ArtDatabanken. Artur Larsson, Skogsstyrelsen och Tommy Ek, Länsstyrelsen i Östergötlands län har ansvarat för utsökningen av skogstyperna ur nyckelbiotopsdatabaserna. Därutöver har Leif Andersson, Pro Natura och Johan Åberg Skogsvårdsstyrelsen i Västra Götaland lämnat synpunkter under arbetets gång. Aktörer med användbar digital information, till exempel skogsbolag har inbjudits att delta i arbetsprocessen.
1.2 Syfte och mål
Syftet med projektet är att:
• sammanställa information om förekomst av skyddsvärd natur i skogsmark genom att analysera digitala underlag över rödlistade arter, habitatarealer och deras kvalitéer
• utveckla en arbetsmodell för rumslig analys av värdekärnor som tillämpas på ett enhetligt sätt över hela landet
• undersöka vilka regioner, län och landskapsavsnitt som har särskilt stor koncentration av värdekärnor och rödlistade arter i ett nationellt perspektiv samt lyfta fram och beskriva dessa • bidra till ökad kunskap och medvetande om naturvärdenas geografiska fördelning och olika
regioners specifika ansvar för dessa i ett nationellt perspektiv
1.3 Utgångspunkter
• Arealmål för naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal bör preciseras med avseende på geografisk fördelning, skogstyper och kvalitéer.
• Kvantifiering och rumslig analys av värdekärnor bör omfatta både habitat och arter.
• Det finns ett generellt behov av att beskriva kunskapsläget för skyddsvärd natur. Kunskapen är viktig både för formellt skydd, fysisk planering och för arbetet med att genomföra
miljökvalitetsmålen.
1.4 Förutsättningar
Projektet avser att bidra med underlag för utformande av nationella och regionala strategier för formellt skydd samt precisering av miljökvalitetsmålet Levande skogar avseende arealmål för långsiktigt skydd. Analyserna utgår ifrån nationella och storregionala kunskapsunderlag om värdekärnor.
För att befintliga kunskapsunderlag ska ingå i analysen krävs att de är av nationell karaktär i utbredning eller insamlingsmetod. Det krävdes också att de var digitala och geografiska/
koordinatsatta data för att projektet skulle kunna genomföras inom en rimlig tid och med enhetlig metodik. Underlag som uppfyller kraven är ArtDatabankens databas över rödlistade arter,
skogsvårdsstyrelsernas och skogsbolagens nyckelbiotopsinventeringar, Naturvårdsverkets kartering av skyddade områden (Naturvårdsverket 2003c och Naturvårdsverket 2004b) samt Ängs- och hagmarksinventeringen (Naturvårdsverket 1987). Dessa underlag omfattar punkter och polygoner som visar värdekärnor i skogsmark.
Med värdekärna avses här ett sammanhängande naturområde som av länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen bedömts ha stor betydelse för fauna och flora och/eller för en prioriterad naturtyp. Värdekärnor kan utgöras av delar av bestånd eller flera bestånd. Storleken varierar från enstaka hektar till i sällsynta fall flera hundra hektar. I första hand är det ett område som bedömts ha stor betydelse för rödlistade arter, signalarter eller andra skyddsvärda arter utifrån både
bestånds-, struktur- och artdata. I begreppet värdekärna ingår nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt normalt som en delmängd (Naturvårdsverket 2003b).
Det ekonomiska kartbladet (5 x 5 km) är en vanlig skala för redovisning av data i skog och mark. Skalnivån bedöms också vara användbar för översiktlig geografisk beskrivning av skyddsvärd natur och har använts som redovisningsenhet inom projektet.
Underlagens innehåll och geografiska utbredning utgör ramarna för vilka skogstyper, analyser och resultat som har tagits fram. Den viktigaste förutsättningen för att de olika underlagen skulle kunna analyseras tillsammans var att motsvarande skogstyper kunde identifieras i alla underlag. För att resultatet ska ge en nationell bild är det viktigt att underlagen tillsammans har en bra geografisk täckning av Sveriges skogar. Med undantag för nyckelbiotopsinventeringen på SCA:s marker som inte varit tillgänglig, är detta i stort sett tillgodosett.
1.5 Större skogsägare och deras markinnehav
Ett viktigt underlag till analysen och tolkningen av resultatet är vem som äger skogen och var markinnehavet återfinns geografiskt. Det finns drygt 22 miljoner hektar skog i Sverige. Den största ägarkategorin är enskilda ägare i form av privatpersoner och enkla bolag som innehar 51 % av Sveriges skogsmark. 39 % av skogsmarken ligger inom aktiebolag. Statens innehav genom myndigheter, statliga fonder och stiftelser omfattar ca 3 %. Kyrkan tillsammans med allmännings- och besparingsskogar äger ca 6 %. Resterande 1 % ägs av övriga allmänna ägare i form av
Tabell 1.1De enskilt största skogsägarna i Sverige och deras innehav av produktiv skogsmark (Källa: Skogsstyrelsen, uppgifter från 2003).
Skogsägare Areal produktiv skogsmark (ha)
Sveaskog AB 3 458 000 SCA Skog AB¹ 1 999 000 Bergvik Skog AB² 1 908 000 Holmen Skog AB 1 030 000 Statens fastighetsverk 883 000 Fortifikationsverket 99 000 Persson Invest Skog AB 52 000 Uppsala Akademiförvaltning 38 000 Boxholms Skogar AB (inkl. Örmo Skogar AB) 36 000 Skogssällskapet förvaltning AB 30 000 1 Inkl. Scaninge Timber
2 fd Stora Ensos och Korsnäs skogsmarksinnehav
Markägarkartan (figur 1.1) redovisar markinnehavet hos skogsägare med mer än 1000 ha skog. Privatägd skog (även den som ägs av privatpersoner med mer än 1000 ha) redovisas inte. Övriga skogsägare har delats in i tolv ägarkategorier:
• Staten: Fortifikationsverket, Fastighetsverket, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Länsstyrelser och Universitet
• Kommuner: Kommuner och Landsting
• Kyrkan: Församlingar, Stift, Prästlönetillgångar, Kyrkliga samfälligheter och Pastorat • Allmännings- och besparingsskogar: Jordägande sockenmän, Häradsallmänningar,
Allmännings- och besparingsskogar
• Sveaskog: Sveaskog AB, Sveaskogs förvaltnings AB samt Skogsaktiebolaget Sveaskog • SCA/ Holmen skog/ Bergvik skog öst och väst AB/ Korsnäs AB: De fastighetsbolag som
enligt bolagen själva ingår i respektive bolags skogsinnehav
• Övriga Aktiebolag: Aktiebolag som inte ingår i de särredovisade bolagen
• Övriga (HB, KB, gemensamhetsskogar): Handelsbolag, Kommanditbolag, Stiftelser, Fonder och Föreningar
1.6 Analyserade skogstyper
Naturreservat, nationalparker, skyddsvärda skogar på statlig mark, urskogsartade objekt och planerade reservat är karterade från satellitdata enligt Kontinuerlig Naturtypskartering av Skyddade områden (KNAS). Karteringens skogstyper är minsta gemensamma nämnare mellan de olika underlagen och utgör i denna rapport nio översiktliga skogstyper. Nyckelbiotoper och områden med höga naturvärden i skogslandskapet är inventerade med en enhetlig metodik som samlar en mängd beståndsdata till varje objekt. Utifrån dessa har objekten sorterats i de nio översiktliga skogstyperna och i ytterligare 22 mer specifika skogstyper. Indelningen i 22 specifika skogstyper är gjord utifrån att bättre kunna ta tillvara de detaljerade uppgifter som finns om arternas
biotoputnyttjande. Arterna kopplas till respektive översiktlig och specifik skogstyp utifrån deras biotop- och substratkrav. Ängs- och hagmarksinventeringens trädklädda marker ger upphov till ytterligare sex naturtyper som analyseras separat eller tillsammans med nyckelbiotoperna.
1.6.1 Översiktliga skogstyper
• Tallskogar, i huvudsak homogen tallskog (> 70 % tall) • Granskogar, i huvudsak homogen granskog (> 70 % gran)
• Barrblandskog, blandskogar av gran och tall (inget trädslag når 70 %) • Barrsumpskog, barr- och lövblandade barrskogar på myrmark
• Lövblandade barrskogar, barrskogar med lövträd (> 30 % lövträd) • Triviallövskogar, i huvudsak homogen lövskog ( > 70 % triviallövträd)
• Ädellövskogar, i huvudsak homogena ädellövskogar (> 70 % löv, > 50 % ädellöv) • Triviallövskogar med ädellövinslag, (lövskogar med 20-50 % ädellöv)
• Lövsumpskog, lövskog på myrmark 1.6.2 Specifika skogstyper • Hällmarkstallskog • Tallmosse • Tallskog kalkrik • Granskog mager • Granskog rik • Gransumpskog • Björksumpskog • Aspskog • Gråalskog • Klibbalsskog • Hedekskog • Hedbokskog • Ängsbokskog • Lindskog
• Alm- och askskog • Asksumpskog • Löväng • Brandfält
• Hasselrika lövskogsmiljöer
• Ås- och sandskogar (inklusive dyntallskog) • Skogsbete
1.6.3 Trädbärande ängs- och hagmarker
• Ekhage (skogstyperna hed- och ängsekskog i nyckelbiotopsinventeringarna och ekhage i ängs- och hagmarksinventeringen)
• Björkhage (från ängs- och hagmarksinventeringen)
• Betad skog (skogsbete i nyckelbiotopsinventeringarna och betad skog i ängs- och hagmarksinventeringen)
• Blandlövhage (från ängs- och hagmarksinventeringen)
• Annan träd- och/eller buskbärande hagmark (från ängs- och hagmarksinventeringen) • Träd- och buskbärande äng (från ängs- och hagmarksinventeringen)
2. Karteringsområde och indata
2.1 Karteringsområde
Karteringsområdet avgränsas till indatakällornas utbredning. Indatakällorna täcker hela Sverige men i området ovanför den heldragna fjällnära gränsen är informationen begränsad till enstaka objekt och artfynd. Syftet med analyser och resultat är att beskriva området nedanför den heldragna fjällnära gränsen (se figur 2.1). Information om naturvärden i den fjällnära regionen är därmed inte heltäckande men ingår i analysen.
Figur 2.1 Vänster; ekorutor (5 x 5 km) med biotopdata markerade i grönt. Höger; ekorutor
De olika underlagen är tillsammans rikstäckande men har delvis olika utbredning. Kontinuerlig naturtypskartering av skyddade områden (KNAS) täcker endast området nedanför den heldragna fjällnära gränsen. Totalt omfattar den 1,7 miljoner hektar. Nyckelbiotopsinventeringarna (NBI) omfattar sammanlagt 435 000 hektar. Inventeringarna omfattar markinnehavet för respektive ägare (se figur 1.1, AssiDomän och Sveaskog samlas under Sveaskog). Skogsvårdsorganisationens nyckelbiotopsinventering täcker privatägd skogsmark och ett antal kommuner och stift. Vilka delinventeringar som ingår i detta underlag finns specificerade i bilaga 1. Den största kända bristen i underlaget, både areellt och geografiskt är att nyckelbiotopsinventeringen på SCA:s marker saknas. Ängs- och hagmarksinventeringen är rikstäckande och omfattar knappt 200 000 hektar. Information från Östergötlands och före detta Malmöhus län samt delar av Kalmar län ingår däremot inte i de geografiska analyserna på grund av att kopplingen mellan databasen och de digitala geografiska avgränsningarna saknas.
Tabell 2.1Indatakällornas arealer i Sverige
Indatakälla Hektar
Nyckelbiotoper SVO 167 782 Naturvärden SVO 123 471 NBI AssiDomän 25 545 NBI Sveaskog 11 258 NBI Holmen skog 56 626 NBI Karlstad stift 974 NBI Bergvik skog 49 443 Skogsmark inom Naturtypskarteringen 850 706 Myr inom Naturtypskarteringen 187 785 Övrig mark inom Naturtypskarteringen 659 435 Ängs- och hagmarksinventeringen 194 591
Summa 2 327 617
Varav:
i analysen av Översiktliga skogstyper 1 067 037 i analysen av Specifika skogstyper 212 347 i analysen av Trädbärande ängs- och hagmarker 68 695
Tabell 2.1 redovisar biotopunderlagens totala omfattning i form av det geografiskt inventerade eller karterade området. I analyserna ingår skogsklädda eller trädbärande marker inom underlagen. Analysen av de översiktliga skogstyperna omfattar ca 1 070 000 ha, underlaget till de specifika skogstyperna är en delmängd av de förra och omfattar ca 210 000 ha.
Underlagen bidrar i varierande omfattning till kunskapsunderlaget i vardera län. Figur 2.2 ger en indikation om de olika underlagens inbördes förhållande inom vardera län.
Figur 2.2 Indataskiktens relativa fördelning inom länen. Diagrammens storlek återspeglar
2.2 Beskrivning av indata
2.2.1 Naturtypskarteringen
Kontinuerlig naturtypskartering av skyddad natur (KNAS) omfattar reservatsförslag, värdekärnan inom skyddsvärda skogar på statlig mark, urskogsobjekt samt befintliga naturreservat och nationalparker. För alla objektstyper ingår arealer som ligger nedanför den heldragna fjällnära gränsen. Till naturreservat och nationalparker räknas områden med beslut fram till och med 2003, övriga objekt är med i den omfattning de var rapporterade till Naturvårdsverket och karterade i december 2004.
Naturtypskarteringen är uppdelad i 15 naturtyper varav 11 utgör skogsmark. Karteringen av skogen är en satellitbaserad klassning. Resterande arealer inom
områdena karteras från kartdata
(jordbruksmark, myr, vatten och övrigt). Vad som räknas till skogsmark definieras av kartdata (i första hand terrängkartan och där den saknas vägkartan). Nio av
naturtypskarteringens skogstyper motsvarar de översiktliga skogstyperna i denna rapport (kapitel 1.6.1). Utöver dessa karteras ytterligare två typer av skog:
• Hygge, avverkade skogar de senaste 10-15 åren, max höjd 3-5 m
• Impediment, ej produktiv skog som faller under skog i kartdata
I frekvensanalyserna används det ogeneraliserade klassningsresultatet från karteringen där minsta karteringsenhet är en pixel (25 x 25 m). Inom karteringen har arealen strikt skyddad skog specificerats. Det är den areal som har formellt skydd för skogen inom naturreservat och
nationalparker. Denna delmängd utgör underlaget för sammanställning och analys av skyddad skog.
Figur 2.3 Naturreservat och nationalparker i
Sverige och naturtypskarteringens utbredning.
Karteringen är beställd av Naturvårdsverket, utförd av Metria Miljöanalys och finns beskriven i två rapporter (Naturvårdsverket 2003c och Naturvårdsverket 2004b).
2.2.2 Nyckelbiotopsinventeringar Underlaget utgörs av inventeringsdata från Skogsvårdsorganisationen (SVO), Sveaskog, före detta AssiDomän, Bergvik skog (Stora Enso och Korsnäs), Holmen skog och Karlstad stift. Inventeringsmetodiken finns beskriven i en handbok från Skogsstyrelsen (Norén m fl 2002). Materialet från bolagen har levererats till Skogsstyrelsen under 2004. SVO:s inventering sker löpande och GIS-materialet är ett utdrag från ”Skogens Pärlor” den 8 november 2004 medan
underlaget från databasen består av uppgifter fram till oktober 2004.
Materialet är till största delen
nyckelbiotoper. Objekt med naturvärden ingår om de förekommer. Naturvärdesobjekt finns framför allt i materialet från SVO och i någon omfattning i materialet från
AssiDomän och Holmen skog. Underlaget från inventeringarna består generellt av ett geografiskt skikt med biotopernas
avgränsning eller en punkt som indikerar biotopens läge samt tabeller per skogstyp som innehåller de objekt som hör till respektive typ och deras attribut. Skogsvårdsorganisationens GIS-skikt är uppdelade på två filer, ett med
nyckelbiotoper och ett med objekt med naturvärden. Holmen skog har levererat två GIS-skikt, ett med objektens geografiska läge representerat av en punkt och ett kompletterande GIS-skikt där en delmängd av objekten återges som polygoner. Objekten delas in i översiktliga skogstyper och så långt det är möjligt i specifika skogstyper. Vilka attribut som återfinns till varje inventering och hur dessa använts är beskrivna i bilaga 2. Den geografiska täckningen av vardera inventering beror av vem som äger marken.
Figur 2.4 Utbredning av ingående
Nyckelbiotopsinventeringar. Objekten är förstorade för att synas.
I materialet från SVO finns främst privatägd mark, och i mindre omfattning också stift och andra mellanstora markägare (bilaga 1). Bolagens markinnehav återges i figur 1.1.
2.2.3 Ängs- och Hagmarksinventeringen
Indata från Ängs- och hagmarksinventeringen omfattar en nationell databas och länsvisa GIS-skikt med objektens avgränsningar. Inventeringen genomfördes länsvis och startade 1987. Objekten delas in i 25 naturtyper (bilaga 3) av olika värdeklass. Metodiken är beskriven i ”Inventering av Ängs- och hagmarker. Handbok” (Naturvårdsverket 1987). Den geografiska avgränsningen gjordes från början analogt på kartor och digitaliserades först i efterhand av länen. Under 1999 initierade Naturvårdsverket ett projekt med syftet att koppla informationen i databasen till GIS-skikten och erhålla en nationell jämförbar produkt.
I samband med bearbetningen 1999 rättades GIS-skikten så att områden inte överlappar varandra och så att de kopplas till korrekt post i databasen där detta var möjligt (med hjälp av de skriftliga beskrivningarna från inventeringen). Inga ändringar gjordes i databasen. Materialet varierar fortfarande i utformning och kvalitet mellan länen. De kan delas upp i tre grupper; län som redovisat på delobjektsnivå, län som redovisat på objektsnivå samt län som saknar kopplingar mellan GIS-skikt och databas (figur 2.5).
I Östergötlands och före detta Malmöhus län går informationen från databasen inte att koppla till GIS-skiktet. Även i andra län finns objekt som inte har gått att koppla till databasen. Dessa är relativt få och spridda med undantag för 88 områden i Ulricehamns kommun som har tillkommit i en senare inventering, digitaliserats men inte fått information inmatad i databasen och 91 områden i Kalmar län (framför allt objekt som ligger inom skyddade områden) som är registrerade i databasen men saknas i GIS-skiktet. Bland annat berör detta Stora Alvaret. Inget av dessa objekt ingår i analysen.
Län med redovisning på delobjektsnivå
GIS-skiktet består av geografiskt avgränsade delobjekt med objektid och delobjektsid som kan kopplas till databasen. Ett delobjekt kan vara flera polygoner, men innehållet i polygonerna är det samma. I GIS-skiktet finns information kopplat till varje polygon om areal (beräknat utifrån den geografiska avgränsningen), naturtyp, hävdstatus och värdeklass.
Län med redovisning på objektsnivå
GIS-skiktet består av geografiskt avgränsade objekt med objektid som kan kopplas till databasen. Ett objekt kan omfatta flera polygoner. I GIS-skiktet finns information om areal (beräknat utifrån den geografiska avgränsningen) och värdeklass för varje polygon. Inom varje objekt kan det finnas flera delobjekt som saknar avgränsning. Deras areal, naturtyp och hävdstatus återfinns bara i databasen och kopplas till polygonerna via objektsid. Det saknas därför information om hur naturtyperna fördelar sig inom objektets avgränsade polygon eller mellan de olika polygoner som kan ingå i objektet.
Figur 2.5 Ängs- och
Hagmarksinventeringens utbredning och geografiska områden med olika redovisningsnivå. Objekten i
Östergötlands län och före detta Malmöhus län går inte att koppla till informationen i databasen. Före detta Kristianstads län redovisar däremot på delobjektsnivå. I Västra Götalands län redovisar före detta Skaraborg och Älvsborg län på delobjektsnivå och Göteborg och Bohuslän på objektsnivå.
2.2.4 ArtDatabankens databaser över rödlistade arter
Den nuvarande svenska rödlistan gäller sedan maj 2000 och innehåller 4 120 arter (Gärdenfors 2000). Av dessa bedöms 258 arter försvunnit från landet sedan 1800 och hänförs till
rödlistekategorin Försvunnen (RE). Av de resterande 3 862 arterna klassificeras 1 953 som hotade. Dessa arter indelas i de tre kategorierna: Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN) och Sårbar (VU). Därtill kommer arter som inte är hotade men som ligger mer eller mindre nära de gränsvärden som definierar en hotad art. Dessa arter hänförs till kategorin Missgynnad (NT). Slutligen finns det en grupp arter där kunskapsläget är för dåligt för att möjliggöra en tillförlitlig hotkategorisering, men där mycket ändå talar för att arten är hotad. Denna grupp rödlistas under kategorin Kunskapsbrist (DD).
ArtDatabanken hade fram till februari 2005 registrerat 632 399 fynduppgifter av rödlistade arter (exklusive RE), men databasen växer ständigt genom att olika rapportörer skickar in uppgifter. Andelen arter utan registrerade fynd är som förväntat större för DD-arterna (54%) än för övriga hotkategorier (17%).
I ArtDatabankens databas finns både gamla och nya fynd. För att ge översikt över var det finns flest rödlistade arter skulle man helst vilja att uppgifterna om förekomst gällde för en viss tidsperiod. I analysen ingår samtliga koordinatsatta fynd eftersom en karta som baserar sig på endast 90-talsuppgifter skulle ge en allt för bristfällig bild av artantal även om majoriteten av fynden är
information om arternas förekomst. De flesta (68%) koordinatsatta fynden är daterade 1980 eller senare.
Indata till frekvensanalyserna omfattar alla rödlistade arter (exklusive RE) som på något vis är associerade med träd (levande eller döda) och som är representerade i ArtDatabankens
observationsdatabas (uttag 2005-02-25). Information om skogsarternas biotoputnyttjande är hämtad från ArtDatabankens artfaktabas BIUS. I analysen ingår framför allt organismgrupperna lavar, svampar, mossor, skalbaggar, fjärilar och tvåvingar (figur 2.6). I liten omfattning även landlevande mollusker, halvvingar, sländor, spindlar, steklar och fåglar. Kärlväxter ingår inte. Totalt ingår 1 446 rödlistade skogsarter i analysen. Det totala antalet fynd är 235 643, av dessa är 220 065 koordinatsatta. Fynd utan koordinater är som regel äldre uppgifter där lokalangivelserna kan vara bristfälliga. Av de 1 446 skogsarterna är 86 (samtliga med koordinatsatta fynd) med bland de 346 arter som i dagsläget finns med på listan över prioriterade arter för åtgärdsprogram.
Figur 2.6 Antal rödlistade arter knutna till olika trädslag fördelat på olika organismgrupper
(Artdatabanken 2003: uttag ur biotopfaktabas) 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 500 Ek Bok Gr a n Tall As p As k Björk Al m Klibbal & G råal H a
ssel Salix Lind Lönn
Annat lövträd Rönn & O xel Avenbok Apel Annat barrträd Fläder En Idegran Mossor Lavar Svampar Skalbaggar
2.2.5 Allmän landskapsinformation inom trakterna
Inom de framtagna trakterna har ytterligare tre nationella dataunderlag använts för att beskriva landskapet i sin helhet. Underlagen ingår inte i sammanställningen eller analyserna av värdekärnor. Storområdeskarteringen i norra Svealand och Norrland
Storområdeskarteringen ger en överblick över var de stora sammanhängande områdena med äldre skog finns. Karteringen täcker norra Svealand och Norrland (AC, BD, S, W, X, Y och Z län) och genomfördes under 2002 på uppdrag av Naturvårdsverket. Metoden bygger på satellitdata med 25 m upplösning från två tidpunkter (omkring1990 och 1999-2001) och blå kartan (avgränsning av skog). Genom att jämföra satellitdata från de två tidpunkterna har nedhuggen, gallrad och tydligt tillväxande skog skiljts från orörd skog. På den skog som karterats som ”orörd” gjordes därefter flera geografiska analyser i syfte att visa var koncentrationer av ofragmenterade områden finns. För att beskriva trakterna används arealen ”orörd skog” baserat på det rasterskikt (25 x 25 m pixlar) som var resultatet från jämförelsen mellan satellitbilderna. Karteringen och dess resultat är närmare beskrivna i Stora sammanhängande områden av gammal skog i norra Sverige (Jacobsson et al 2002)
GSD Marktäckedata
GSD Marktäckedata är en rikstäckande databas med information om vegetation och
markanvändning. Produkten togs fram som en mer detaljerad svensk version av CORINE och består av 58 klasser. Minsta karteringsenhet är mellan 1-25 ha beroende på klass. I produktionen används bästa tillgängliga kartdata och även annat material som kompletterar satellitdata. Skogen klassas från satellitdata med data från Riksskogstaxeringen som referens. Klassindelningen i skogen skiljer mellan hygge, ungskog, barrskog, blandskog och lövskog. Kartdata används för att identifiera skog på myr och skog på berg i dagen. Barrskogar delas även upp i två klasser baserade på höjd men karteringen skiljer inte på olika trädslag, till exempel tall och gran eller olika lövträd. Minsta karteringsenhet i skogen är 1 hektar. Produkten finns beskriven på Lantmäteriets hemsida. För att beskriva trakterna används skogsklassningen från ett rikstäckande raster (25 x 25 m pixlar). kNN-skattningen
Parallellt med skogsklassningen till CORINE och GSD Marktäckedata producerade Sveriges Lantbruksuniversitet virkesvolyms-, ålders- och höjdskattningar ur satellitdata. Skattningarna av virkesvolym görs för den totala volymen samt uppdelat på trädslagen tall, gran, björk, ek, övrigt löv och contorta. Skattningar framställs med Riksskogstaxeringen provytor som referensdata och resultaten ligger i separata filer. Syftet med produkten är att kunna skatta parametrarna över större områden även om ett värde erhålls för varje pixel (25 x 25 meter). Skattningar av den totala virkesvolymen har ett medelfel på cirka 20 % över karteringsenheter på ungefär 100 hektar (Rees m fl 2003). Medelfelet minskar med ökande karteringsareal. Noggrannheten i skattningar för enstaka trädslag är lägre (i synnerhet för mer sparsamt förekommande trädslag). Ovanliga skogstyper som det finns sparsamt av i landskapet är svårare att skatta bra än vanligt
förekommande skogstyper, såsom barrskog i produktionsskogar. För att beskriva trakterna används åldersskattningen som underlag för att beräkna medianåldern per skogstyp inom GSD
Marktäckedata och trakt. En kortfattad beskrivning av kNN-finns i SLU:s produktblad Fakta skog nr 12: 2004.
Foto: Olle Höjer
Figur 2.7 Analysen omfattar landskap, bestånd och arter. Överst Höljes i Värmlands
3. Metodbeskrivning
Figur 3.1 Schematisk bild över arbetsgången. Varje indata delas upp i skogstyper.
Objektsskikt per skogstyp skapas och sammanställs i frekvensskikt. Frekvensskiktet omfattar översiktliga och specifika skogstyper och redovisar arealen värdekärna alternativt antalet arter per ekonomiskt kartblad. Frekvensskikten för de översiktliga skogstyperna ligger till grund för traktanalysen och resulterar i ett sammanlagt traktförslag per skogstyp. Vardera trakt beskrivs sedan utifrån landskapssammansättning, arealer värdekärna och artsammansättning. Utifrån objektsskikten sammanställs även statistik per skogstyp och län. Blå rutor motsvarar analyssteg, röda är resultatet av anayserna och gröna representerar de resultat som som presenteras i denna rapport och på bifogad CD. En mer detaljerad metodbeskrivning ges i detta kapitel.
3.1 Skogstypsindelning
3.1.1 Artpooler
Indata till artpoolerna omfattar alla rödlistade arter (exklusive RE) som på något vis är associerade med träd (levande eller döda) och som är representerade i ArtDatabankens observationsdatabas. Information om skogsarternas biotoputnyttjande är hämtad från ArtDatabankens artfaktabas BIUS,
Uppdelning i skogstyper
Sammanställning av arealer/ antal artfynd per
ekoruta.
Frekvensskikt
Kartor och GIS-skikt
Statistik per län och region
Traktanalys Sammanlagt traktförslag
skogstyperna och de specifika skogstyperna med undantag för ås- och sandskog och skogsbete. Urvalet för de översiktliga skogstyperna presenteras i tabell 3.1. Artpooler per skogstyp görs dels för det totala antalet arter och dels för den delmängd som ligger inom organismgrupperna lavar, svampar, mossor, skalbaggar och fjärilar. Till varje artpool kopplas även information om de ingående arterna är unika för ett län, eller om de har en strikt nordlig eller sydlig utbredning. Endast koordinatsatta fynd ingår och varje artfynd representeras av en punkt.
Tabell 3.1 Urval från BIUS för de översiktliga skogstypernas artpooler.
Översiktlig skogstyp BIUS (S=substrattabellen; B=biotoptabellen)
Tallskog S: Tall Granskog S: Gran
Barrblandskog S: Tall S: Gran Lövblandad barrskog B: Barr o lövblandskog
Triviallövskog S: Björk S: Asp S: Klibb o Gråal S: Rönn o Oxel S: Salix
Ädellövskog S: Ek S: Alm S: Ask S: Avenbok S: Bok S: Hassel S: Lind S: Lönn Triviallövskog med
ädellövinslag
S: Björk S: Asp S: Klibb o Gråal S: Rönn o Oxel S: Salix S: Alm S: Ask S: Avenbok S: Bok S: Ek S: Hassel S: Lind S: Lönn
Barrsumpskog B: Gransumpskog B: Tallmosse
Lövsumpskog B: Björksumpskog B: Asksumpskog B: Klibbalskog
3.1.2 Naturtypskarteringen
Naturtypskarteringens skogstyper motsvarar de översiktliga skogstyperna. Karteringen delas inte upp i specifika skogstyper. Tre rikstäckande raster (GRID) med skogsklassningen har skapats från karteringen, ett för alla ingående objekt, ett för naturreservat och nationalparker och ett för den strikt skyddade skogen inom naturreservat och nationalparker.
3.1.3 Nyckelbiotopsinventeringarna
En utförlig beskrivning av utsökningen finns i bilaga 2. Vilka specifika skogstyper som gått att söka ut ifrån de olika underlagen listas i tabell 3.2.
Nyckelbiotopsinventeringen från Skogsvårdsorganisationen och Karlstad stift
Utsökningen baseras på biotoptyp (nyckelord) och trädslagsfördelning (i tiondelar). Nyckelbiotoper kan ha två biotoptyper, till exempel bergbrant och lövskog. Vid utsökningen används uppgifterna från första fältet vilket medför att samtliga nyckelbiotoper fördelas över de översiktliga skogstyper med bibehållen ursprungsareal. Objekt med naturvärden har bara en biotoptyp. Biotoptyperna brandfält, å och bäck, källa, myrmosaik, brant, skogsbete, lövskogslund och lövskogsrest har inte kunnat separeras mellan de översiktliga skogstyperna. Samma naturvärdesobjekt kan därför förekomma i två eller flera GIS-skikt med översiktliga skogstyper. Deras arealer överlappar
från biotoptypens statistiska fördelning mellan de översiktliga skogstyperna inom regionens nyckelbiotoper. En del av objekten har tilldelats någon av de 22 specifika skogstyperna.
Utsökningen baseras på biotoptyp och i vissa fall vegetationstyp (markskikt). Uppgifterna i båda fälten har i tillämpliga fall använts för att så bra som möjligt få en bild av utbredningen av dessa, i många fall ovanliga skogstyper. Samma objekt kan därmed uppfylla kriterierna för flera specifika skogstyper.
Tabell 3.2 Förekomst av specifika skogstyper inom vardera inventering (X). Avsaknad (---)
av typen kan bero på att indata inte har varit tillräckligt för utsökning eller att den saknas. (Alskog) innebär att inventeringen inte särskiljer klibbal och gråal. Arealerna är i dessa fall endast med i frekvensskiktet för Alskog.
Specifika skogstyper SVO DomänAssi Sveaskog Holmenskog skog väst Bergvik Karlstad stift
Hällmarkstallskog X X X X X X Tallmosse X X X X X X Tallskog kalkrik X X --- X X X Granskog mager X X X X --- X Granskog rik X X X X X X Gransumpskog X X X X X X Björksumpskog X X --- X X X Aspskog X X X X X X
Gråalskog X (Alskog) --- (Alskog) (Alskog) X Klibbalsskog X (Alskog) --- (Alskog) (Alskog) X
Hedekskog X X X --- X X Ängsekskog X X --- --- ---
---Hedbokskog X X --- --- --- --- Ängsbokskog X X --- --- ---
---Lindskog X --- --- --- --- --- Alm- och askskog X --- --- --- ---
---Asksumpskog X --- --- X X --- Löväng X X X X X ---Brandfält X X X X X --- Hasselrika lövskogsmiljöer X X X X X ---Ås- och sandskogar X X X X X X Skogsbete X --- --- X X
---Tabellerna med de utvalda objekten inom varje naturtyp kopplas till GIS-skikten med
nyckelbiotoper och naturvärden via fältet Kartid2. Kartid2 är en unik objektsidentitet i vardera databas (nyckelbiotoper respektive naturvärden) men samma ID-nummer kan förekomma i båda baserna. Felaktiga kopplingar tas bort genom en kvalitetskontroll av de objekt som kopplats till båda skikten. Objektskikten jämfördes med ursprungstabellen och poster som saknar koppling till GIS-skiktet noterades. Restposterna är få (< 1%) och ingår inte i frekvensanalyserna. För att utesluta andra felkopplingar beräknas arealen per objekt i GIS-skiktet och jämförs mot databasens arealuppgift. Skillnader förekommer men är mycket små och databasens uppgift har används vid sammanställningen av areal per ekoruta. I NBI databasen förekommer objekt där den angivna arealen är noll vilket beror på att arealen avrundats till hundradels hektar (0,00 ha).
Nyckelbiotopsinventeringen på Assi Domäns marker
Majoriteten av objekten tilldelas en översiktlig skogstyp medan ett mindre antal har kunnat delas upp i specifika skogstyper. Utsökningen görs i första hand på biotoptyper, därefter i förekommande fall efter trädslagsfördelning. Samtliga biotoptyper accepteras eftersom databasen saknar viktning när två eller flera biotoptyper anges. Dessa objekt och deras areal uppfyller alltså kriterierna för flera översiktliga och specifika skogstyper. Bland lövträdslagen redovisas björk, al, asp, ek, bok och övrigt löv. I fältet med övrigt löv kan såväl triviala som ädla trädslag tänkas dölja sig, men här antas att det handlar om övriga ädla lövträd. För att inte alltför många objekt ska falla bort, görs en bedömning i de enskilda fallen vart objektet kan tänkas föras. Där har biotoptypen ofta fått fälla utslaget. Huvudsakligen utgörs materialet av nyckelbiotoper, endast ett fåtal objekt med
naturvärden finns.
GIS-skiktet kopplas till tabellerna för respektive skogstyp och resultatet sparas som separata shapefiler för var och en av skogstyperna. I GIS-skikten beräknades arealen utifrån den geografiska avgränsningarna för en jämförelse mot tabelldata. Arealerna sammanfaller med endast ett fåtal undantag och arealen i databasen används i sammanställningen. Till varje skogstyp skapas även ett punktskikt från tabellens X och Y koordinater. Varje punkt motsvarar en post i den aktuella skogstypens tabell.
Nyckelbiotopsinventeringen på Sveaskogs marker
Majoriteten av objekten tilldelas en översiktlig skogstyp medan ett mindre antal har kunnat delas upp i specifika skogstyper. Utsökningen görs i första hand på biotoptyper, därefter i förekommande fall efter trädslagsfördelning. Trädslagsfördelningen redovisas som tiondelar vad gäller tall, gran, triviallövträd och ädellövträd. Vi har antagit att all redovisad mark i databasen är produktiv skogsmark. Drygt 200 objekt saknar trädslagsfördelning varav ungefär 150 objekt saknar biotoptyp. Dessa tilldelas inte någon skogstyp.
GIS-skiktet kopplas upp mot accessdatabasen och separata shapefiler skapas för vardera skogstyp. Det finns enstaka objekt som kopplas till två eller flera av de översiktliga skogstyperna. Arealen av de geografiska avgränsningarna beräknas i GIS-skiktet och jämförs mot tabelldata. Dessa
sammanfaller med endast ett fåtal undantag och arealen i databasen används i sammanställningen. Till varje skogstyp skapas ett punktskikt från tabellens X och Y koordinater. Varje punkt motsvarar en post i den aktuella skogstypens tabell.
Nyckelbiotopsinventeringen på Holmen skogs marker
Eftersom fördelning mellan triviallöv och ädellöv saknas, används i första hand biotoptypen som indelningsgrund. Därefter har trädslagsfördelningen använts på resterande objekt. Saknas andra indikationer har löv antagits vara triviallöv. Vi har antagit att all redovisad mark i databasen är produktiv skogsmark. Cirka 1 100 objekt har inte kunnat fördelas då de saknar trädslagsfördelning eller annan information.
GIS-skiktet som omfattar alla objekt är är ett punktskikt som anger objektets läge. För en tredjedel av objekten finns även ett polygonskikt med objektens avgränsning. Punktskiktet kopplades till tabellerna för respektive skogstyp och resultatet sparades som separata shapefiler för var och en av skogstyperna. I förekommande fall kopplades även tabellinformationen till polygonskiktet och sparades ned som separata shapefiler för vardera skogstyp.
Nyckelbiotopsinventeringen på Bergvik skog väst/öst (Stora Enso respektive Korsnäs)
Nyckelbiotopsinventeringen på Bergvik skog öst har använt sig av Skogsbiologernas metod som innebär att de klassas i 8 klasser. Den grova indelningen medför att objekten endast tilldelas översiktliga skogstyper. Angiven areal är produktiv skogsmark.
Nyckelbiotopsinventeringen på Bergvik skog väst delas upp i både översiktliga och i ett antal av de specifika skogstyperna. Utsökningen baseras på biotoptyp. Vi har antagit att angiven areal är produktiv skogsmark. Samma objekt kan innehålla flera biotoptyper utan att deras inbördes arealer särredovisas. Detta medför att ett objekt kan tilldelas flera skogstyper och kan innebära att vi sammantaget överskattar arealen.
GIS-skikten kopplades till tabellerna för respektive skogstyp och resultatet sparades som separata shapefiler för var och en av skogstyperna. Arealen från databaserna användes i sammanställningen. Till varje skogstyp skapades även ett punktskikt från tabellens X och Y koordinater. Varje punkt motsvarar en post i den aktuella skogstypens tabell.
3.1.4 Ängs- och Hagmarksinventeringen
Objekt i värdeklass 1- 3 delas upp på naturtyper (bilaga 3). Värdeklassen kan redovisas två fält, antingen i ett med romerska siffror, eller i ett med numeriska siffror. I några län används båda systemen. Överensstämmer inte de angivna värdeklasserna i fälten valdes den klass som har högst naturvärde. Aktuella naturtyper söktes ut direkt ifrån GIS-skiktet med delobjekt. I GIS-skikten på objektsnivå kan ett objekt kopplas till information om en eller flera naturtyper i databasen. I databasen skapades en korstabell med objektets id-nummer och uppgift om ingående arealer fördelat på naturtyp. Korstabellen med naturtyper kopplades till GIS-skikten för de aktuella länen. Skiktet delades upp i två filer; objekt med endast en naturtyp och objekt med flera naturtyper. GIS-skikten med delobjekt och de utvalda objekten med en naturtyp lades samman till en rikstäckande shapefil. För dessa objekt används polygonernas arealer vid sammanställningen.
Länsfilerna innehållande objekt med flera naturtyper gavs likadana kolumner där varje kolumn motsvarar en naturtyp och dess areal. Filerna lades samman till ett rikstäckande skikt med polygoner och ett rikstäckande skikt där attributen kopplas till en punkt. Punkterna motsvarar polygonernas centrum. I de fall ett objekt omfattar två eller flera polygoner är punkten centrum i objektets sydvästligaste polygon. I Jönköpings län är 35 objekt med ”Betad skog” angivna som en liten fyrkant (15 x 15 m) i GIS-skiktet. Objektets verkliga areal är angiven i databasen.
Motsvarande punktskikt med dessa objekt skapades från polygonernas centrum och kopplades till arealen från databasen.
Totalt ca 40 000 ha av GIS-skiktens polygoner går inte att koppla till databasen. Dessa objekt ingår inte i frekvensanalysen (framför allt Östergötlands och före detta Malmöhus län).
3.2 Sammanställning av arealer
För varje typ av skogsmiljö summeras arealen biotop per ekoruta (motsvarar 5 x 5 km), län och inom traktgränserna. Arealerna sammanställs i tabeller och frekvensskikt. Här redovisas hur arealen biotop kopplas till respektive geografisk redovisningsenhet.
3.2.1 Naturtypskarteringen
Naturtypskarteringen är rasterskikt där arealen per skogstyp beräknas inom ekorutornas, länens och trakternas gränser. Arealen som är kopplad till exempelvis en ekoruta är därmed den areal som återfinns inom ekorutan och inte kopplat till antalet objekt i karteringen. Arealsammanställningarna för ekorutor baseras dels på den totala skogsarealen, dels på den strikt skyddade skogsarealen. För län och trakter sammanställs dessutom arealen inom naturreservat och nationalparker.
3.2.2 Nyckelbiotopsinventeringarna
I analysen av översiktliga skogstyper används arealen skogsmark (produktiv skog) i första hand, biotoparealen endast om den föregående saknas. För specifika skogstyper används biotoparealen det vill säga den geografiskt avgränsade arealen. Varje objekt kopplas till en geografisk
redovisningsenhet, till exempel ekoruta eller län. Det innebär att ett objekt kan sträcka sig över flera ekorutor men arealen kopplas endast till en av dessa (figur 3.2).
Nyckelbiotoper från Skogsvårdsorganisationen och Karlstad stift
Objekten kopplas till den ekoruta och det län som är angivet i databasen (figur 3.2). För varje redovisningsenhet sammanställs objektens biotopareal och arealen skogsmark.
Nyckelbiotoper på Bolagsmark
För Sveaskog, AssiDomän, Holmenskog samt Bergvik skog öst och väst har objekten överförts till punktskikt via tabellernas X och Y koordinater. Objektens arealer kopplas till den ekoruta eller det län som punkten ligger inom (figur 3.2). Arealerna som sammanställs baseras på attributtabellernas arealuppgifter som är eller har antagits vara produktiv skogsmark (se bilaga 2).
3.2.3 Ängs- och hagmarksinventeringen
Det rikstäckande GIS-skiktet innehållande objekt med en naturtyp rastrerades till 25 m pixlar. Från rasterskiktet beräknades arealen inom varje ekoruta och län för naturtyperna. Arealen är därmed naturtypens verkliga utbredning inom ekorutan/länet. Objekt som innehåller flera naturtyper och skogsbeten i Jönköpings län kopplas till den geografiska redovisningsenhet där polygonens centrumpunkt ligger. Arealerna beräknas per naturtyp. Ett objekt kan därmed spänna över två eller flera ekorutor men dess areal kopplas endast till en av dessa.
Figur 3.2 Objekt inom Nyckelbiotops-karteringarna kan sträcka sig in i flera ekorutor. Objektens areal kopplas till den ruta som är angiven i databasen (övre objektet kopplas till ruta 15 E 6b) eller till den ruta där
centrumpunkten ligger (nedre objetet kopplas till ruta 15 E 4d). Det medför att omgivande rutor inte erhåller någon värdekärneareal från objekten trots att de sträcker sig in i dessa.
3.3 Sammanställning av artdata och artpoolsskikt
Antalet artfynd summeras per ekoruta, län och inom traktgränserna. Summeringar görs för antal fynd totalt, per organismgrupp, per länsunika arter och för arter med sydlig respektive nordlig utbredning. Artfynden motsvaras av en punkt som kopplas till den ekoruta, trakt eller län som punkten ligger inom. Artantalet har sedan sammanställts i tabeller och artpoolskartor.
Kolumner i Artpoolsskikten:
• Tot_art är det totala antalet fynd av arter inom artpoolen • Nord_art är antalet fynd av arter med en nordlig utbredning • Syd_art är antalet fynd av arter med en sydlig utbredning • Lansunik_art är antalet fynd av arter som är unika för ett län • Skalb_art är antalet fynd av skalbaggar
• Svamp_art är antalet fynd av svampar • Moss_art är antalet fynd av mossor • Lav_art är antalet fynd av lavar
3.4 Frekvensskikt över värdekärnor
3.4.1 Översiktliga skogstyper
För varje översiktlig skogstyp skapas ett frekvensskikt. I skiktet redovisas summan av arealerna (hektar) per ekoruta från nyckelbiotopsinventeringarna och naturtypskarteringen. Den areal som överlappar mellan nyckelbiotopernas avgränsning och naturtypskarteringen är borträknad från naturtypskarteringens areal. Överlappen korrigeras genom att nyckelbiotopernas shapefiler med avgränsningar från vardera inventering läggs samman per skogstyp och rastreras till 25 m pixlar, det skapade rastret jämförs med aktuell skogstyp inom rastret från naturtypskarteringen och de pixlar som sammanfaller i båda underlagen sparas. Från detta ”minusraster” beräknas arealen per ekoruta och län. Den sammanlagda ”minusarealen” dras ifrån totalarealen inom fältet för
naturtypskarteringen. Holmen skogs inventering ingår i denna korrigering i de fall objekten redovisats som polygoner. I resterande fall, där objekten representeras av en punkt, har de punkter som ligger inom objekt som karterats av naturtypskarteringen tagits bort från kolumnen med Holmens arealsammanställning.
Kolumner i frekvensskikten för de Översiktliga skogstyperna:
• SVO_ha är den sammanlagda arealen nyckelbiotoper och naturvärden från SVO:s databas. Arealen är beräknad från objektens skogsmarksareal i tabellerna och kopplad till den ekoruta som är angiven i databasen för varje objekt.
• Assi_ha är den sammanlagda arealen från Assi:s inventering. Arealen är beräknad från databasens information och kopplad till den ekoruta där angiven X och Y koordinat ligger.
• Svea_ha är den sammanlagda arealen från Sveaskogs inventering. Arealen är beräknad från databasens information och kopplad till den ekoruta där angiven X och Y koordinat ligger.
• Holmen_ha är den sammanlagda arealen från Holmen skogs inventering. Arealen är beräknad från databasens information och kopplad till den ekoruta där punkten ligger. Objekt som endast redovisas som punkter och överlappar med naturtypskarteringen är borttagna.
• Karls_ha är den sammanlagda arealen från inventeringen i Karlstad stift. Arealen är beräknad från objektens skogsmarksareal i tabellerna och kopplad till den ekoruta som är angiven i databasen för varje objekt.
• Bergv_ha är den sammanlagda arealen från Bergvik skog västs respektive östs inventering. Arealen är beräknad från databasernas information och kopplad till den ekoruta där angiven X och Y koordinat ligger.
• Nattyp_ha är den sammanlagda arealen från naturtypskarteringen. Den areal som överlappar med någon av nyckelbiotopsinventeringarna är borträknad. Arealen är beräknad inom ekorutornas avgränsning.
• Total_ha är en summering av ovanstående fält.
3.4.2 Specifika skogstyper
Sammanvägda skikt skapas för 22 specifika skogstyper (tabell 3.2). Dessa skogstyper används i ArtDatabankens artfaktabas BIUS för att beskriva träd- och skogslevande arters biotoputnyttjande. Sammanvägningen är en summering av arealerna per ekoruta från nyckelbiotopsinventeringarna.
3.4.3 Trädbärande ängs- och hagmarker Sammanslagna skikt skapas för två typer:
• Ekhage (skogstyperna hed- och ängsekskog i nyckelbiotopsinventeringarna och ekhage i ängs- och hagmarksinventeringen)
• Betad skog (skogsbete i nyckelbiotopsinventeringarna och betad skog i ängs- och hagmarksinventeringen)
Sammanvägningen är summan av arealerna per ekoruta från nyckelbiotopsinventeringarna och ängs- och hagmarksinventeringen där denna inte överlappar med NBI. GIS-skikten med objektens avgränsningar från varje nyckelbiotopsinventering läggs samman per naturtyp och rastreras (25 x 25 m pixlar). Ängs- och hagmarksobjekt som helt utgörs av aktuell naturtyp läggs samman med de objekt som har flera naturtyper men där aktuell naturtyp ingår och rastreras (25 x 25 m pixlar). Rastren jämförs och ett ”minusraster” skapas från överlappande arealer. Från detta ”minusraster” beräknas arealen per ekoruta och denna areal dras ifrån arealen inom fältet för ängs- och
Kolumner i frekvensskikten för de Specifika skogstyperna:
• SVO_ha är den sammanlagda arealen nyckelbiotoper och naturvärden från SVO:s databas. Arealen är beräknad från objektens totala biotopareal i tabellerna och kopplad till den ekoruta som är angiven i databasen för varje objekt.
• Assi_ha är den sammanlagda arealen från Assi:s inventering. Arealen är beräknad från databasens information och kopplad till den ekoruta där angiven X och Y koordinat ligger.
• Svea_ha är den sammanlagda arealen från Sveaskogs inventering. Arealen är beräknad från databasens information och kopplad till den ekoruta där angiven X och Y
koordinat ligger.
• Holmen_ha är den sammanlagda arealen från Holmen skogs inventering. Arealen är beräknad från databasens information och kopplad till den ekoruta där punkten ligger. • Karls_ha är den sammanlagda arealen från inventeringen i Karlstad stift. Arealen är
beräknad från objektens totala biotopareal i tabellerna och kopplad till den ekoruta som är angiven i databasen för varje objekt.
• Bergv_ha är den sammanlagda arealen från Bergvik skog västs inventering. Arealen är beräknad från databasens information och kopplad till den ekoruta där angiven X och Y koordinat ligger.
