Fortsatt arbete

4.2.1 Komplettering av underlaget

Analyser och resultat kan med fördel kompletteras både nationellt och på regional nivå. Särskilt viktiga är regionala och lokala inventeringar som kompletterar helhetsbilden av värdekärnornas och rödlistade arters förekomst.

Kompletteringar av underlaget förutsätter att de olika underlagen kan beskrivas i några natur- eller skogsmiljöer som är jämförbara. Det underlättar om de överensstämmer med dem som presenteras i denna rapport men andra grupperingar eller urval kan vara bättre på regional nivå. Listan på

kompletterande data kan göras lång. Några exempel är andra artdata i form av rödlistade kärlväxter, signalarter eller atlasinventeringen (Svensson m fl 1999) eller andra biotopdata i form av regionala biotopkarteringar av kalkbarrskogar eller ädellövskog, inventeringar av grova träd med flera. Kunskapen om de rödlistade arternas hotbild och aktuella status ökar för varje år. Rödlistan uppdateras var femte år och en ny utgåva kommer under 2005. Även registreringen av artfynd sker kontinuerligt inte minst via artportalen. Artpoolerna kommer därför behöva uppdateras med jämna mellanrum.

Analyserna fokuserar på rena skogsmiljöer men ur naturvårdsbiologisk synvinkel är andra trädbärande miljöer i många fall minst lika viktiga för att uppnå miljökvalitetsmålet Levande skogar. Ett helt färskt underlag har nu tagits fram genom den nationella Ängs- och

betesmarksinventeringen (Jordbruksverket 2005). Detta bör ersätta det äldre material från ängs- och hagmarksinventeringen som använts i dessa sammanställningar. Den nya inventeringen rapporterar att 12 000 ha inom den äldre inventeringen inte längre håller tillräcklig kvalitet för att komma med. I den nya Ängs- och betsmarksinventeringen rapporteras även grova träd i de marker som

inventerats vilket kan analyseras tillsammans med andra trädinventeringar som genomförts regionalt. Metoden att sammanställa befintlig kunskap om kända värdekärnor är också användbar för andra naturmiljöer som kan kombineras med dessa resultat eller ge en kompletterande bild av värdetrakter.

4.2.2 Analys av omgivande landskap

Resultaten från de befintliga analyserna visar ”endast” var kända förekomster av habitat och arter finns och säger därmed ingenting om det omgivande landskapet. Vissa trakter med förhållandevis hög koncentration av värdekärnor av ädellövskog kan till exempel ha en omgivning som utgörs till stora delar av granskog. En jämförande bild av skogs- och naturtypernas fördelning i hela

landskapet är viktig för att beskriva värdekärnornas funktion i ett landskapsekologiskt sammanhang och är en bra hjälp vid justeringen av traktgränserna. Viktiga underlag är avgränsningar av

naturgeografiska regioner, berggrunds- och jordartskartor som kan kombineras med något av de nya riks- eller regiontäckande produkter som baseras på satellitbildsanalys. Även information från allmänna kartor kan nyansera bilden. En indirekt frekvensanalys av miljöer som erfarenhetsmässigt hyser koncentrationer av skyddsvärda träd presenteras i Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. Analysen fångar upp antal herrgårdar, slott, kyrkor och potentiella alléer per ekonomiskt kartblad (Naturvårdsverket 2004c, sidan 38 och 41).

kNN kan enskilt ge en ”frekvensbild” av olika skogstyper eller gammal skog. Ett sätt att använda skattningarna kan vara att beräkna medelvärden per ekonomiskt kartblad och jämföra detta med frekvensskikten över kända värdekärnor. Figur 4.3 visar skogens medianålder per ekoruta för norra Sverige och de erhållna traktförslagen för de översiktliga skogstyperna. Områden med relativt hög medianålder utanför traktförslagen kan visa på intressanta områden att undersöka vidare för att komplettera analysen. En översiktlig utvärdering av hur kNN kan användas som underlag för frekvensanalyser har gjorts inom FaSN-projektet. Resultatet redovisas i bilaga 7 på bifogad CD. I samband med Naturtypskarteringen av skyddade områden karterades även naturtypernas fördelning inom hela länen. Karteringen fokuserar på skog i naturreservat och nationalparker och har därmed styrts in på att fånga upp äldre skogar och skyddsvärda skogstyper. Detta medför att yngre skogar och produktionsskogar är karterade med lägre noggrannhet. Materialet skulle kunna analyseras tillsammans med information om skogens ålder, till exempel storområdesinventeringen. Genom att acceptera naturtypskarteringens klassning i de områden där skogen är vuxen skulle en frekvensanalys kunna ge en bild av ”översiktliga skogstypernas” fördelning per ekonomiskt kartblad, arealen hygge och ungskog samt arealen icke skog.

Figur 4.3 Medianålder per ekoruta beräknad utirån kNN-skattningen och det sammanlagda traktförslaget för de översiktliga skogstyperna. Skattningen är inte fullständig ovan fjällnära gränsen.

Figur 4.4 Exempel på rikstäckande underlag baserade på satellitbildsanalys över samma område i Östergötlands län. Till vänster GSD Marktäckedata som fokuserar på

markanvändning, skogen delas upp efter markslag, barr respektive lövandel och ålder/höjd. Röda nyanser är exploaterade ytor till exempel orter, blåa nyanser är vatten och gula nyanser öppna marker (här framför allt jordbruksmark). I mitten Naturtypskarteringen som fokuserar på trädslagsblandning inom vuxen skog. Till höger kNN-skattningen av skogens ålder, övriga markslag ingår inte i karteringen.

4.2.3 Analys av omgivande landskap och trakter i Västernorrlands län

I Västernorrlands län började man arbetet med att hitta värdetrakter före FaSN presenterat några resultat. Man valde ett annat angreppssätt som kan var ett alternativ till att hitta potentiella trakter som inte fångas upp av FaSN, för att värdera hur heltäckande befintlig kunskap är eller som en hjälp att avgränsa föreslagna trakter. Analysen fokuserade (i ett första steg) på att hitta värdetrakter för granskog och baseras på biotopdata med utgångspunkt i värdekärnornas storlek och inbördes avstånd till varandra. Två typer av indata användes; dels för länsstyrelsen redan kända värdekärnor, dels heltäckande landskapsinformation från naturtypskarteringen, storområdeskarteringen och ålder inom kNN-skattningen.

Den heltäckande landskapsinformationen kontrollerades och kalibrerades mot kända områden. Inom Naturtypskarteringen användes både skogstypen barrblandskog och granskog för att fånga upp värdefulla granområden. Åldersskattningen inom kNN kalibrerades per satellitscen för att hitta tröskelvärden som avgränsade gammal skog från yngre (ålder > = tröskelvärde är gammal skog). Storområdesanalysen användes för att ytterligare skärpa upp analysen av gammal skog genom att rensa bort gallrade bestånd.

Kända värdekärnor var avgränsade som polygoner och baserades på skyddade områden,

nyckelbiotopsinventeringar och länsstyrelsens inventeringsverksamhet. Områdena som helhet är redan beskrivna som värdefull skog och därför antogs all granskog inom dessa områden utgöras av värdekärna. De kända värdekärnorna rastrerades och de som överlappade med

naturtypskarteringens skogstyper granskog och barrblandskog klassades som ”gran i värdekärnor”. På resultatet gjordes en områdesanalys (neighborhood analysis), där andelen granvärdekärna inom en radie av 1000 m beräknades för varje pixel. För att få en snabb analys generaliserades

pixelstorleken till 200 m. För att hitta äldre gran i landskapet gjordes ett urval från alla tre satellitbildsanalyserna. Urvalet baserades på skogstyperna barrblandskog och granskog inom naturtypskarteringen, skattad ålder över ett tröskelvärde per scen samt mer än 85 % orörd skog inom en radie av 100 m från storområdeskarteringen. De pixlar som uppfyller alla krav klassades som ”äldre gran”. På resultatet gjordes motsvarande områdesanalys som för ”gran i värdekärnor” för att beräkna andelen äldre gran inom en radie på 1000 m.

Resultaten visar koncentrationer av kända granvärdekärnor och koncentrationer av potentiellt gammal granskog. Trakter valdes genom att kombinera resultaten. Från vardera resultat valdes pixlar där andelen granvärdekärna eller äldre gran var 10 % eller mer. Områden där dessa urval överlappar avgränsades som potentiella grantrakter. Varje sammanhängande område identifierades och konverterades till polygoner. Ett urval gjordes bland trakterna genom att välja områden som var minst 1500 ha och innehöll antingen minst 20 % granvärdekärna eller minst 20 % äldre granskog. Dessa andelar är tänkta att härma de naturvårdsbiologiska tröskelvärden för långsiktig överlevnad som har identifierats i modelleringar av främst fåglars och mindre däggdjurs förekomst på landskapsnivå (Naturvårdsverket 2004b, sidan 58-61).

Analysen gav fem traktförslag som uppfyllde alla kriterier. Att jämföra koncentrationer av kända värdekärnor med koncentrationer av äldre granskog ger också en möjlighet att värdera hur heltäckande dagens kunskap är samt att identifiera okända potentiella värdekärnor för fältbesök. Analysen ger en konsekvent bild av ett län. Bristen är att det saknas ekologiska mått på hur mycket värdekärna det behövs i en trakt eller vilka spridningsavstånd som är relevanta för olika

organismer. Det är därför relevant att variera dessa mått och analysera de olika mönster de ger upphov till. Slutligen visade analysen på att satellitbildsklassade underlag var svåra eller kanske omöjliga att använda för glesare skogar på exempelvis hällmarker inom länet, bland annat på grund av att deras ålder ofta underskattas.