5.1 Sammanställning av förekomst av skyddsvärd natur
De resultat som rapporten beskriver är den mest omfattande rumsliga analysen av digitala skogliga/trädanknutna naturvärdesdata som hittills gjorts. Sammanställningen knyter ihop kunskapen om art- och biotopförekomst. Den är inte ”fullständig”, ytterligare kunskap om skyddsvärda miljöers förekomst finns i lokala eller regionala databaser, i analoga arkiv eller i medvetandet hos enskilda personer. När denna information ska vägas in är det en stor fördel att den nationella sammanställningen finns och går att presentera geografiskt.
Denna sammanställning visar att andelen värdekärnor i landets skogar är låg, knappt 5 % av landets produktiva skog är klassad som värdekärna i detta underlag. Fördelningen i landskapet är inte homogen och mycket sällan överstiger andelen skoglig värdekärna per ekoruta 10 % av ytan. Inom resterande rutor är medelarealen skoglig värdekärna 42,5 hektar eller 1,7 % av ytan. Bland de ekorutor som har registrerade värdekärnor har hälften mindre än 25 ha värdekärna och tre fjärdedelar en värdekärneareal som understiger 75 ha.
Figur 5.1 Fördelning av ekorutor med värdekärneareal i olika täthetsintervall per län och
nationellt. 0% 20% 40% 60% 80% 100% AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BC Lan det > 750 ha 250-500 ha 125-250 ha 100-125 ha 75-100 ha 50-75 ha 25-50 ha < 25 ha Areal värdekärna per
Det finns geografiska skillnader både lokalt och nationellt. Generellt har norra Sverige högre täthet av värdekärnor än södra Sverige. Likaså har landskap som historiskt undantagits från
trakthyggesbruk ofta högre arealtätheter, till exempel utmed fjällnära gränsen, länsgränser och i skärgårdsområden. Antalet arter är större i södra än i norra Sverige. Av det totala arturvalet är 221 unika för ett län. Inom alla län återfinns någon art som är unik för länet inom någon av
skogstypernas artpooler. Flest antal rödlistade och länsunika arter har Skåne län. En stor del av värdekärnorna återfinns inom föreslagna värdetrakter, för ädellövskog cirka 50 % av arealen och för barrskogstyperna cirka 40 % av arealen.
5.2 Utvecklad arbetsmodell
Modellen att sammanställa digitala underlag över hela Sverige är användbar och har stora möjligheter att utvecklas vidare både för skogliga naturtyper och för andra naturmiljöer. En förutsättning för sammanställningen har varit nationella karteringar och databaser som har möjliggjort en indelning av till exempel skogstyper som är jämförbara mellan indataskikten. Metoden är tillämpad på ett enhetligt sätt över hela landet och ger därmed ett jämförbart resultat. Att informationen sammanställs och sprids digitalt medför att det vidare arbetet förenklas.
Sammanställningen kan ses som ett levande material där kompletteringar eller ändringar är relativt lätta att göra. All information som finns i arbetsmaterialet går inte att presentera i en rapport men en digital sammanställning av detta slag medför att mer information går att bifoga rapporten. Informationen kan sedan användas i andra syften, till en analys av andra parametrar eller utsökningar med andra infallsvinklar än de som redovisas här.
Den rumsliga analysen ger en bra överblick över landet och underlättar jämförelser mellan
landskapsavsnitt. Att använda det ekonomiska kartbladet (5 x 5 km) har varit en praktiskt enhet för att beskriva skyddsvärd natur i skogen och passar sannolikt även för andra tillämpningar.
Traktanalysen baseras på jämförande statistik och är därför tillämpbar på olika typer av mått (antal, areal, längd) och frekvenser. Att trakter analyseras fram ger en skärpa åt frekvensskikten och är en hanterbar enhet att arbeta vidare med.
5.3 Resultatet som underlag till bevarandeåtgärder i
skogsmark
Resultatet beskriver förekomsten av registrerade värdekärnor i skogsmark och trädanknutna rödlistade arter. Frekvensskikten tillsammans med trakterna visar på var landskap med en särskilt stor koncentration av rödlistade arter och värdekärnor återfinns. De visar även på vilka naturtyper som präglar ett landskap eller region och kan användas för att beskriva ett läns specialitet. Underlaget är nationellt jämförbart och ett värdefullt underlag för både nationella och regionala strategier för formellt skydd av skog.
De framanalyserade trakterna och frekvensskikten visar på höga koncentrationer av arter och/eller habitat. Vissa landskapsavsnitt är ”vita” fläckar vilket kan indikera brist på indata. Ytterligare inventeringar kan behövas i många fall för att förbättra kunskapsläget. Materialet bedöms vara tillräckligt omfattande för att ge en representativ bild av den geografiska fördelningen av värdekärnor i skogsmark ur ett nationellt perspektiv. I delar av norra Sverige finns dock
värdetrakter ska därför ses som ett förslag som bör preciseras och kompletteras inom ramen för de länsvisa strategier för formellt skydd som utarbetas under 2005. Sammantaget bedöms underlaget i denna rapport vara användbart för att precisera regionalt ansvar för bevarande av värdekärnor av olika skogsmiljöer.
5.4 Sammanfattning
• Sammanställningen är den mest omfattande rumsliga analysen av skogliga värdekärnor som hittills är gjord i Sverige. Störst brister finns i Norra Sverige. • Analysen knyter ihop kunskap om biotopförekomst och rödlistade arters
utbredning.
• Den sammanlagda arealen värdekärna överstiger mycket sällan 10 % av ett ekonomiskt kartblads yta. I resterande landskap omfattar skogliga värdekärnor i medelvärde 1,7 % av arealen. Hälften av alla ekorutor med förekomst av värdekärnor har dock mindre än 25 hektar skoglig värdekärneaereal.
• Flest antal rödlistade arter finns i södra Sverige medan arter som är unika för ett län återfinns i nästan alla län. Högst täthet av värdekärnor finns i norra Sverige. • Arbetsmodellen för rumslig analys av värdekärnor är användbar och bör utvecklas
även för andra naturmiljöer.
• En förutsättning för nationella sammanställningar är underlag som är jämförbara till exempel med samma naturtypsindelning.
• Det ekonomiska kartbladet (5 x 5 km) är en praktisk användbar enhet för översiktlig geografisk beskrivning av skyddsvärd natur.
• En digital sammanställning förväntas underlätta uppdatering, komplettering och vidare analys.
• Metodiken ger möjlighet att skapa en bevarandeprofil för olika landskapsavsnitt och trakter.
• Resultatet är nationellt jämförbart och beskriver kända koncentrationer av skogliga värdekärnor och rödlistade arter.
• Förekomsten av landskapsavsnitt med höga koncentrationer av skogliga
värdekärnor utgör en viktig kunskap för arbetet med miljökvalitetsmålen Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Myllrande våtmarker samt förslaget till det 16: e målet; Ett rikt växt- och djurliv.
• Underlaget bedöms vara användbart för att precisera regionalt ansvar för bevarande av värdekärnor av olika skogsmiljöer.