Asexualiteten som medfödd och kroppslig, kontra rörlig och

föränderlig

Vid bearbetning av materialet med hjälp av de teoretiska verktygen framkommer ett genomgående tema, fristående från arbetets övergripande frågeställningar. Detta tema har dock bedömts som grundläggande att belysa, då det i högsta grad

kan relateras till den obligatoriska sexualiteten och behovet av en ökad acceptans för asexuella uttryck. Detta tema baseras på hur informanterna beskriver

asexualiteten som medfödd och till viss mån oföränderlig, parallellt som en öppenhet för olika asexuella uttryck och föränderlighet framkommer.

Informanterna beskriver den egna asexualiteten som existerande sedan ung ålder, att den inte handlar om ett val och inte heller om en form av identitetsskapande:

Ja och många förväxlar asexualitet med att vara celibat, alltså på något sätt är det samma för många, att ” jaja, men så du har valt det själv?” Och man bara, ”nej det har jag inte för hade jag fått välja hade jag inte varit så här, det är

någonting jag inte kan ändra på.”

(Sofia)

Ett särskiljande mellan celibat och asexualitet är vanligt förekommande och framkommer i AVEN´s inledande definition av asexualitet, där celibat beskrivs som ett val, men asexualiteten som en inneboende del av personen. Przybylo & Cooper (2014) problematiserar detta utifrån att sexuell identitet, praktik och erfarenhet aldrig kan vara helt och hållet ett val. Allt påverkas av sociokulturella strömningar och att det därför inte går att göra ett enkelt särskiljande mellan en naturlig asexualitet och ett medvetet val att avstå sexuella kontakter. Istället konstrueras asexualitet på samma sätt som sexuell identitet eller innebörden av sexuella praktiker. Som exempel på hur asexualiteten konstrueras nämns de skiftningar som skett gällande själva innebörden av begreppet. Asexualiteten har gått från ett ”tomt ord” i relation till sexualiteten i Storm´s (1980) modell, till att fyllas med innebörd (Przybylo & Cooper 2014). Samtidigt går det att förstå att den konstruerade positionen är svår att sluta sig till som asexuell, varför betoning läggs på ofrivillighet. Detta då ett val innebär en möjlighet att välja om och således betraktas de svårigheter som asexuella möter, som möjliga att eliminera genom att agera annorlunda.

I berättelserna framkommer hur det kan finns ett utrymme för eventuell förändring gällande såväl sexuell som romantisk attraktion. Även om samtliga informanter beskriver att asexualiteten är en del av dem själva som alltid funnits där, reflekterar några kring hur deras förhållande till exempelvis relationer kan komma att förändras:

Jag har försökt väldigt mycket, försökt känna efter vad som kan passa mig, men inte riktigt kommit fram till någonting. Jag har aldrig tänkt mig att jag skulle kunna ha ett förhållande med någon annan än en kille, men samtidigt vet jag inte om jag skulle kunna ha något förhållande med en kille heller. Jag är mer inriktad på att jag kanske är demi eller aromantisk. Jag vet inte om jag skulle kunna ha ett

förhållande, de gångerna man har försökt så har det inte känts bra.

(Alexa)

Frågan om asexualitetens ursprung och orsak har diskuterats i intervjuerna och olika beskrivningar har framkommit:

Så det är därför det varit så osäkert för mig, är det jag som är osäker och rädd för sex och därför valt den asexuella banan, eller är det att jag är asexuell eller är det att jag inte haft sex i hela mitt liv som gör att den gnistan aldrig har tänts?

(Jenny)

Jennys citat är intressant då det återspeglar hur frånvaro av sexuell attraktion eller lust kan förklaras på olika sätt. Antingen som en inneboende asexualitet, en ”vald” asexualitet utifrån en osäkerhet kring sex, alternativt som ett slags ”vilande läge” där sexualiteten ännu inte blommat ut. Beskrivningen av en vilande lust eller en asexualitet som en statisk kategori återspeglar essentiella nyanser. Vidare speglar det hur det sexualnormativa synsättet, den obligatoriska sexualiteten, kan påverka de egna resonemangen kring asexualiteten. Detta citat är samtidigt nyanserat på så sätt att det visar hur asexualiteten inte alltid är enkel att förklara.

Resonemang kring asexualitetens biologiska ursprung förekommer även i den tidigare forskningen där bland annat Bogaert (2004) belyser utvecklingsfaktorer som kan tänkas förutspå asexualitet, så som sen första menstruation, lägre

kroppsvikt eller kortväxthet. Przybylo (2012) är samtidigt starkt kritisk mot detta och menar att Bogaert (2004) genom detta resonemang bortser från kulturella faktorer och sociala strömningar. Således går det att se hur spänningen mellan det biologiska och det socialt konstruerade är ständigt aktuell, såväl inom forskningen som i individens berättelse om asexualiteten.

Nu är jag ju lite medicinskt inriktad, så det är klart att någonting kroppsligt är ju fel. För jag menar, vi är ju ändå biologiskt menade att ha en sexdrift för vår överlevnad så det är klart att någonting är fel, men jag tänker ju aldrig på det på

det sättet […] så att om det då är regeln så är vi undantagsfallet, så jag tänker oftast inte mycket mer på det än så och jag tycker inte de har haft jättemycket

diskussioner om just orsak, utan man är väl mer, ja vi är undantagsfallet.

(Sofia)

Denna förklaring av asexualiteten hamnar i en tydlig motsatsposition till det socialkonstruktivistiska perspektivet, då den beskriver en rent kroppslig frånvaro av något som förväntas finnas. Samtidigt återspeglar citatet något som kan tolkas som en ”naturlig” variation.

Jag tror det är ganska naturligt, precis som vilken sexualitet som helst är det ju bara en grundpelare i vem man själv är. Jag vet att för många är det ju från födseln alltså att man bara, så här har jag alltid känt mig, som det är för mig. Men för vissa är det ju något man pendlar in och ur och självklart finns det ju också asexuella som är asexuella av, typ en specifik händelse, så här att man har ett trauma eller man medicinerar. Så självklart finns det ju andra orsaker som är fysiska eller psykiska men också att för många är det bara så här det är, så man

är, ja helt naturligt.

(Eli)

Ovanstående reflektion speglar flera aspekter. Dels sexualiteten som en grundläggande, essentiell del av människan och asexualitetens rätt att tilldelas samma position. Dels tillskrivs asexualiteten en rörlighet, något som går att pendla in och ut ur, och även personer vars asexualitet förvärvats, har fortfarande rätt att benämnas som asexuella. Fluiditet och medföddhet kan således beskrivs parallellt:

Att det finns, att det är medfött och att det inte är något fel att inte ha nån sexuell dragningskraft Eller jag menar vissa har ju perioder i livet som efter graviditet och så, så kan det ju gå upp och ner och det händer ju även killar, kan ju också gå

har det hela tiden, inte bara att det går upp och ner. Och sen finns det ju så många olika kategorier vilket gör det svårt, men mer en acceptans att inte allting

måste vara så sexfixerat hela tiden, för allting är ju så väldigt sexfixerat.

(Sofia)

Några informanter beskriver även hur omgivningens förklaringsmodeller, som ofrivilligt erbjudits dem, till mångt och mycket präglas av ett essentiellt synsätt:

Alltså mina föräldrar, när vi har diskuterat det senare, har ju varit lite så här ”jamen jag har också tyckt att jag var asexuell i delar av mitt liv och sen har det gått över. Det kan väl gå lite upp och ner och du behöver nog inte vara orolig och

skall du verkligen sätta den här etiketten på dig själv?”

(Anya)

En reflektion kring dessa essentiellt präglade förklaringsmodeller är att asexualiteten ännu inte har uppnått en position i den sexuella värdehierarkin (Rubin 1984) där den kan få utrymme att betraktas ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Denna tolkning bygger på tanken om att asexualiteten behöver

erbjudas en legitimitet i samhället innan asexuella personer kan börja utforska och reflektera kring dess komplexitet till fullo. Tiefer (2005) beskriver, som tidigare nämnts, hur politiken påverkat sexualitetsforskningen på så sätt att sexualiteten ges forskningsvärde och godkännande när den placeras i kroppen. På samma sätt går det att se hur asexualiteten först måste förkroppsligas, för att sedan kunna separeras från det biologiska och därigenom ge utrymme för asexuella personer att beskriva asexualitetens eventuella konstruktionen, utan att riskera misstro och ifrågasättande. Chasin (2013) beskriver hur synen på asexualiteten som livslång och medfödd är det politiskt säkra förhållningssättet. Dock är detta

förhållningssätt problematiskt då det skapar ett särskiljande mellan personer som är ”biologiskt” asexuella och personer som bedöms vara kandidater för psykiatrisk intervention, i form av behandling för bristande sexuell lust (Chasin 2013). Såväl Przybylo (2012) som Chasin (2013) är starkt kritiska till det som Chasin (2013) kallar för det konservativa sättet att betrakta asexualiteten. Utifrån denna position är asexualiteten livslång och skall inte kännas problematisk för personen och således är det endast icke-asexuella som kan uttrycka att bristande lust upplevs som ett problem. Upplevelsen av att den bristande lusten ger negativa

konsekvenser är således starkt kopplat till medikalisering, då det är detta som ses som den tydligaste skiljelinjen mellan sjukdom och asexualitet. Då är frågan hur samhället skall betrakta asexuella personer som är olyckliga i sin asexualitet och icke-asexuella som mår bra trots bristande lust (Chasin 2013).

Att detta tema framkommit i empirin talar tydligt för ett behov av att

uppmärksamma hur mångfacetterad asexualiteten är och hur behovet av att tydligt definiera den kan begränsa det asexuella handlingsutrymmet.

5.3 Den individuella processen- betydelsen av att finna ett ord och