5. RESULTAT OCH ANALYS
5.4 Relationen till omgivningen
I den tidigare forskningen framkommer att många asexuella känner en osäkerhet kring att vara öppna med sin asexualitet på grund av rådande fördomar (McNeela & Murphy 2014). Detta framkommer även i informanternas berättelser trots att flera vittnar om stöd från den närmaste kretsen, så som vänner och familj. En del informanter beskriver att de är restriktiva med att tala om sin asexualitet och väljer noggrant de sammanhang där de känner sig bekväma att berätta. Att den sexuella attraktionen och lusten är något som kommer med tiden, att den uppstår tillsammans med rätt person eller att det handlar om mognad, är vanliga
kommentar de mötts av. Ett ifrågasättande av viljan och förmågan till njutning kan även förekomma:
För folk som tycker om sex och vill ha sex förstår inte varför man inte vill ha det, för det är ju så himla skönt och så himla bra, och de förstår oftast inte den biten. De kan förstå att ok, man känner kanske inte så mycket dragningskraft, men då är
det ju så, ”men vadå tycker du inte om orgasmer eller? Vill du inte ha det?” Ja folk förstår inte att man inte vill ha sex helt enkelt.
Gällande omgivningens bemötande av asexualiteten, går detta att tydligt sätta i relation till Rubins (1984) hierarkiska modell över synen på sexuella praktiker. Det går att teoretisera kring hur asexualiteten kan befinna sig inom både det innersta och yttersta fältet i Rubin´s (1984) cirkulära modell. I det innersta fältet finns den mycket begränsade, goda sexualiteten, utan överflöd och endast inom ramen för äktenskapet. Dessutom i reproduktionssyfte, vilket tydliggör den sexuella aktens begränsningar. Det är således tänkbart att asexualitet här skulle värderas som förhållandevis god, då den är begränsningen tagen till sin spets. Dock blir det tydligt att så inte är fallet, då den goda sexualiteten samtidigt måste innefatta någon form av sexuell praktik, vilket gör att asexualiteten snarare rör sig ut ur cirkelns mitt och förpassas till modellens yttre fält, bland de ”onaturliga” sexuella praktikerna. Det är samtidigt tänkbart att asexuella personer kan befinna sig i olika hierarkiska positioner, beroende på hur de väljer att definiera sin romantiska attraktion. Exempel på detta är hur demi-sexuell, som innebär att sexuell attraktion endast uppstår i en kärleksrelation, skulle kunna ses som en acceptabel form av asexualitet, då den innefattar sexuella element. Den skulle till och med kunna erbjudas plats i cirkelns välsignade mitt, då den innefattar sexuell praktik, men en ytterst begränsad sådan och i kärlekens namn. Vidare går det att se hur andra subkategorier skulle vara ”dubbelt onda”, till exempel någon som definierar sig som asexuell homo - romantisk. Det är då tänkbart att personen får dubbelt negativ respons, dels utifrån den normbrytande asexualiteten och dels genom sin homo - romantiska attraktion, som enligt Rubins (1984) modell hamnar längre ner i hierarkin. Emens (2014) resonerar kring hur asexuella möts av
ifrågasättande, utifrån en tanke om att de valt att leva i celibat eller att de är pryda och omogna. Detta står i rak motsats till de fördomar som ofta riktas mot
homosexuella, baserade på antaganden om deras sexuella omättlighet och omoral (Emens 2014). Detta pekar på hur snävt handlingsutrymme sexualitetsnormen erbjuder, då såväl ett antagande om sexuell överdrift som en frånvaro av sexuella uttryck bemöts som problematiskt.
I flera intervjuer betonas att asexualiteten i sig inte upplevs som ett problem för informanterna, utan att problematiken uppstår i bemötandet från omgivningen:
Ja men förstå att vissa människor helt enkelt inte är intresserade och känner attraktion och att det är ok liksom, att det inte behöver vara ett problem. Det blir
ju ett problem när folk gör det till det. Att det är normalt låter ju dumt, men man kan leva så också. För det är ju inte, för visst, jag har problem, men det är ju inte
det i sig som är mitt problem utan det är mer isoleringen och utsattheten som är följden av det.
(Charlie)
Exempel på fördomsfulla attityder som beskrivs i tidigare forskning (Pinto 2014; McNeela & Murphy 2014) återkommer även i informanternas berättelser:
Ofta är det ju så, folk förstår inte det, utan de bara ”jaja, men du har inte träffat rätt än, det kommer när du träffar rätt”. Eller, ”jaja, killen har kanske inte vetat han gjort” eller ”det finns bättre” eller, det kommer ju oftast från killar att de bara, ”jaja men med mig så lovar jag att det blir mycket bättre”…ja alltså folk förväntar sig att det bara är en period, det är nånting du kommer komma över.
(Sofia)
Alexa vittnar om en rädsla för att komma ut som asexuell, grundad i hur
människor kan komma att reagera. Exempelvis att ifrågasättandet skall gå så långt som att leda till våld, vilket beskrivits på internetforum för asexuella: ”Ja, folk som är i förhållanden och sånt och berättar att de är asexuella och så blir de våldtagna för att de vill rätta dem, det är precis som om man kommer ut som lesbisk”.
Rubin (1984) beskriver hur sexuella praktiker som placeras långt från den
välsignade cirkelns mitt, utsätts för sanktioner av samhället. Dessa sanktioner kan bland annat innebära våld eller hot om våld. I forskningen framkommer även att det finns en benägenhet att tilldela asexuella negativa karaktärsdrag och till viss del även avhumanisera dem, utifrån ett antagande att de är avvikande (McInnis & Hodson 2012). Ingen av informanterna har beskrivit att de själva blivit utsatta för våld på grund av sin asexualitet, men detta är likväl en mycket viktig fråga att ta upp då enbart rädslan för våld kan vara ytterst begränsande och påverka måendet negativt. Dessutom går det att reflektera kring hur de sanktioner Rubin (1984) beskriver står i nära relation till ett avhumaniserande av specifika kategorier människor.
5.4.1 Normen inom normbrytande grupper
Ett par informanter har beskrivit hur asexualiteten inte bara ifrågasätts av
normsamhället, utan ibland även av homo- bi- trans och queerrörelsen (HBTQ). I dessa fall utifrån en tanke om att asexuella personer inte kan bli diskriminerade då de inte har en synligt avvikande sexualitet:
Det är verkligen uttalat att det är många som vill stryka A:et2 och det är väldigt
många som inte vill att asexuella skall gå med i Pride parader […] för om liksom hälften är mot så är ändå hälften för och tycker det är absurt att asexuella inte skall räknas in. För HBTQ+ rörelsen skall ju vara för alla som frångår cis och heteronormen och uppenbarligen frångår asexuella heteronormen och sen så är det ju vissa då som är motståndare som bara, ”ja men ok om man är asexuell och
biromantisk då kanske man kan få vara med”. För då har man ändå det här att man vill leva med antingen eller, men då blir det så här, skall det finnas kriterier
speciellt designade för asexuella?
Detta ifrågasättande av asexuella inom HBTQ rörelsen framkommer även i dokumentären (A)sexual (2011) där den sex-positiva kolumnisten Dan Savage starkt ifrågasätter asexuellas plats i Pride och syftet med att marschera for their
right to, not do anything (Asexual, 2011). Plummer (1995) menar att för varje ny
berättelse om sexualiteten finns en rivaliserande berättelse i det förflutna, vilket skulle kunna relateras till det ovanstående. Det går att reflektera kring hur HBTQ rörelsen har kämpat för att få utrymme för sina berättelser om den normbrytande sexualiteten i decennier när en ny berättelse, den om asexualiteten, framträder. Att detta skapar ett spänningsfält är förståeligt då det kan finnas en rädsla för att omgivningen inte kan lyssna på och acceptera flera berättelser parallellt. Vidare resonerar Gupta (2015) kring hur begreppet obligatorisk sexualitet har sitt ursprung i tanken om den obligatoriska heterosexualiteten, men att den obligatoriska sexualiteten överskrider ramen för denna, då det inom sexuella minoritetsgrupper likväl finns en förväntan på sexuellt aktörskap. Detta, menar Gupta (2015), kan delvis bero på att sexuell aktivitet har en viktig roll i enandet av personer med en normbrytande sexuell läggning. Sexualiteten blir en del av den gemensamma identiteten och det kan således finnas ett stigma i att definiera sig
2 Att stryka A:et innebär att bokstaven tas bort från akronymen LHBTQIA, lesbiska,
homosexuella, bisexuella, transsexuella, queer, intergender och asexuella, som är ett utvecklande av HBTQ begreppet
utifrån gruppens kriterier, men inte agera utifrån den förväntade sexuella normen (Gupta 2015). Przybylo & Cooper (2014) beskriver hur asexualiteten ignorerats i queersammanhang och att en anledning till detta kan vara att asexualiteten
riskerar att tolkas som bakåtsträvande och hotfull i motsats till den sex-positivism som i övrigt präglar queerrörelsen. Oavsett anledningen till att detta
förhållningssätt kan förekomma inom HBTQ gruppen, så kan det skapa en svårighet för asexuella att känna delaktighet och en acceptans.
Att asexualiteten ifrågasätts på flera arenor i samhället blir tydligt utifrån informanternas resonemang. Emens (2014) teoretiserar kring hur de uttalat
negativa attityderna mot asexuella, såväl som skämtsamma kommentarer som ”du har bara inte haft mig i sängen” kan tänkas spegla en rädsla i samhället. Denna rädsla är dock inte sprungen ur olikheten mellan den normerande sexualiteten och asexualiteten, utan snarare ur det faktum att de flesta människor någon gång upplever brist på sexuell attraktion eller sexuell lust. Det är således tänkbart att asexualitetens existens sätter fingret på en öm punkt, människors upplevelser av och funderingar kring den egna sexualitetens nyckfullhet och föränderlighet. Genom detta resonemang framträder hur den obligatoriska sexualiteten
genomsyrar hela vår syn på sexualiteten och dess betydelse. Przybylo (2011) för liknande resonemang genom beskrivningar av hur asexualiteten kan ses som ett hot mot sexualiteten, då den avslöjar sexualitetens ”naturliga” funktion som konstruerad och falsk. Detta leder till ifrågasättandet och medikaliserande av asexualiteten, som en strategi för att försvara sexualitetens hegemoniska position (Przybylo 2011). Samtidigt resonerar Przybylo (2011) kring att asexualiteten även stabiliserar sexualiteten, exempelvis genom att sexualiteten är inbäddad i dess namn och asexualitetens närvaro tvingar oss att tala om sexualiteten, försvara den och därigenom befästa dess plats som överordnad. Rädslan för icke-sexuella uttryck kan även tänkas vara än mer påtaglig i ett land som Sverige, som till stor del präglas av en sex-positivism. Charlie för ett intressant resonemang kring varför sex har en så stor och viktig plats i samhället:
Jag tänker att det lite hänger ihop med vår sekularisering också, att det finns ju nästan ingenting som är heligt längre. Och då är det väldigt många som tror på kärleken och sådär istället, att man måste ju ha nånting som är större än en själv,
gör livet meningsfullt. Och sen, jag menar vi har ju en väldig sexuell frigjordhet i Sverige, som förstås är jättebra på de flesta sätt, men just att med det har ju också
kommit att sex väldigt mycket betraktas som meningen med livet nästan.
Det finns en paradox gällande den sexuella frigjordheten och sex - positivismen, som Gupta (2015) beskriver utifrån en amerikans kontext. Gupta (2015) menar att den sexpositiva feminismen och queerfeminismen är inflytelserika i USA, vilket även går att se i Sverige. Vidare menar Gupta (2015) att det är intressant att reflektera kring hur dessa feministiska strömningar till stor del inspirerats av Foucault, även om filosofen själv avvisade tanken om den sexuella frigjordheten som ett mål i sig. Trots detta har queerrörelsen, enligt Gupta (2015) strävat efter att frigöra normbrytande sexuella praktiker från moralism, men samtidigt
bibehållit sexnormativa antaganden. Det blir tydligt hur synen på sexualiteten till viss mån förändrats utifrån tanken om en sexuell värdehierarki i samhället. I Rubin´s (1984) modell värderades en kontrollerad och restriktiv sexualitet högre, än vad som framkommer i resonemang rörande sexualitetens ofrånkomliga roll som hälsofrämjande och naturlig i kärleksrelationen (Emens 2014). Således har samhället ett slags normskifte, från en sexnegativitet (Rubin 1984) till en normerande sexpositivitet (Gupta 2015)
5.4.2 Asexualiteten i relationen
Ett ytterligare tema som framkommit är asexualiteten i relationen, vilket är värdefullt att belysa utifrån rådande normer. Cleo berättar hur omgivningens bemötande kan upplevas som än mer problematiskt som asexuell, i en relation med en sexuell person:
Under intervjun kom de plötsligt in på frågor kring sex och jag nämnde då att jag är asexuell. Mannen som intervjuade mig blev ytterst ifrågasättande. Han hade tidigare under intervjun fått veta att jag är förlovad och sambo, så han undrade om jag i alla fall ”ger nåt” till min sambo och om jag ”i alla fall onanerar”. Då
jag säger att frågorna gör mig obekväm så undrar han med nedsättande ton om min sambo ”får sköta sig själv.”
Vidare reflekterar Cleo kring hur relationen till viss del kan skydda mot frågor, men att den samtidigt kan leda till ett större ifrågasättande om asexualiteten ”avslöjas”:
Det är både ock det där, för att på ett sätt får man mindre frågor därför att det är naturligt att man skall vara tillsammans med nån, men på ett annat sätt ifall nån
kommer på en, att man är asexuell, då blir det hundra miljoner frågor. ”Hur funkar det då mellan er två?” ”Är han asexuell?” Nä, min sambo är sexuell…”amen gud hur funkar det?” Då blir det väldigt intimt och privat och då
faller liksom alla murar på vad folk får fråga då är allting tillåtet.
Utifrån Rubin´s (1984) modell går det att se hur sexuella handlingar ges legitimitet genom framförallt äktenskapet och kärlek. I responsen från omgivningen som Cleo vittnar om uppstår snarare motsatsen. Utifrån
beskrivningarna går det att teoretisera kring hur omgivningen verkar vara mer benägen att acceptera en asexualitet som endast involverar det egna jaget,
alternativt en annan asexuell person. Om en asexuell person istället är i en relation med någon som är sexuell uppstår ett starkare ifrågasättande och då kan varken kärlek eller relationens grad av seriositet legitimera asexualiteten. Att normer kring sexualitetens roll i en relation påverkar starkt framkommer i Lo´s beskrivning av upptäckandet av asexualiteten vid etablerandet av en kärleksrelation.
I och med att jag hamnade i den där relationen då, så började jag ju märka att han som jag var ihop med då, han ville ju ha en sexuell relation […] och jag
kommer inte riktigt ihåg var eller hur jag kände då, men jag vet att jag hade väldigt mycket ångest. Jag hade ångest och skuldkänslor, väldigt mycket skuldkänslor. Och det kändes som jag hade lurat in honom i det på nåt sätt och
jag var skyldig honom nånting som jag inte kunde ge.
Det går att tolka såväl Cleos som Lo´s citat som att kärleksrelationen inte bara skall innefatta sexualitet, utan att parterna i relationen även har ett visst mått av sexuellt ”ansvar” gentemot varandra. Här är det tänkbart att såväl den
obligatoriska sexualiteten som den obligatoriska heterosexualiteten (Rich 1980) har ett finger med i spelet. Den obligatoriska heterosexualiteten och den
obligatoriska sexualiteten samspelar på så sätt att de båda dikterar att, och hur, sexualiteten förväntas uttryckas inom en relation, primärt den heterosexuella. I linje med Chasin (2013) framkommer hur sociala förväntningar på oss som relationella och sexuella aktörer påverkar vår upplevelse av sexuellt ansvar i relationen och hur vi genom den sexuella och heterosexuella normen lär oss hur sexuellt begär skall uttryckas. Även frågan om frivilligt men oönskat sex är viktig att lyfta utifrån resonemanget kring asexualiteten i relationen. Denna handling framkommer i en del av berättelserna och kan beskrivas som såväl problematiskt: ”Det finns kanske ett jättestort mörkertal, det vet man inte och kanske, i det här mörkertalet är det kanske hälften som tvingar sig till att ha sex” (Jenny). Eller som förhållandevis positivt:
Ingen sexuell attraktion, men sen betyder ju inte det att en person inte kan ha sex för det. För att det kanske man har för sin partners skull eller för att det handlar ju just om den där känslan av sexuell attraktion gentemot att du ser andra och
känner att jag vill ha sex och det kanske, du kanske ändå tycker att det känns skönt.
(Lo)
Frågan om frivilligt men oönskat sex är intressant utifrån tanken om den
normerande synen på sexualiteten och sexuell njutning. Det är tänkbart att denna handling kan väcka känslor, då det i samhället råder en uppfattning att vi skall vara sexuella aktörer och njuta av det. Sexuell aktivitet skall inte bara utföras utan även begäras och att en asexuell person ställer upp på sex för sin partners skull, kan således betraktas som normbrytande (Przybylo 2012). Det går samtidigt att teoretiskt, utifrån Rubins (1984) cirkulära modell, vända på resonemanget och belysa att den sexuella praktik som här värderas högst i samhället syftar till barnalstrande och därigenom inte behöver innefatta njutning. Här gör skiftet från sexnegativitet till sexpositivism återigen sig påmint.
5.4.3 Bemötandet från yrkesverksamma
Ett flertal informanter beskriver hur de aldrig talat om sin asexualitet i
professionella sammanhang, men samtidigt uttrycker de negativa tankar kring vad som skulle hända om de gjorde det. Dessa tankar är till mångt och mycket
bristfälligt och fördomsfullt bemötande. Samtidigt vittnar de av informanterna som faktiskt har diskuterat asexualiteten med yrkesverksamma om ett
ifrågasättande eller ett osynliggörande. I dessa fall har asexualiteten setts som ett symptom på sjukdom, sexuell problematik, en biverkning av antidepressiva och ångestdämpande mediciner eller liknande. Bristande sexuell lust kan givetvis vara en biverkning av medicinering eller ett symptom på depression, men
yrkesverksamma bör ställa frågan hur bristen på sexuell attraktion eller sexuell lust påverkar personen i fråga, istället för att göra negativa antaganden. De som har träffat yrkesverksamma beskriver att de inte etablerat kontakten utifrån ett behov av att prata om asexualiteten specifikt:
Jag har ju träffat ett par psykiatriker och psykoterapeuter, aldrig liksom i det här ärendet utan om andra saker, men då kommer det ju ofta upp. Speciellt också eftersom jag ser ganska speciell ut, jag har långt hår och sminkar mig och är ganska speciellt klädd, så de kommer liksom alltid in på sexualitet och kön och så
där. Jag har alltid tyckt det varit ganska jobbigt just därför att, det är flera terapeuter och psykiatriker som har fastnat i såna frågor, när jag sökt mig dit för
att jag har problem med depression eller panikångest och så pratar de om sex istället. Och där har jag ju flera gånger mött att asexualitet inte finns eller är ett
problem.
(Charie)
Utifrån intervjupersonernas berättelser framkommer att det finns en oro för ett fördomsfullt bemötande, som hindrar asexuella personer att berätta om sin asexualitet för yrkesverksamma. Det är således mycket angeläget att yrkesverksamma får ökad kunskap kring asexualitet för att kunna ge ett bra
bemötande, vilket även den tidigare forskningen förespråkar (Pinto 2014). Liksom Rubin (1984) resonerar kring att vetenskapen, medicinen och psykiatrin har bidragit till att bibehålla ett essentiellt synsätt på sexualiteten, menar Przybylo & Cooper´s (2014) att forskningen bibehåller en tanke om en essentiell asexualitet. Då yrkesverksamma inom flera områden primärt arbetar utifrån vetenskapligt grundade modeller och evidensbaserade metoder är det viktigt att den fortsatta forskningen även fokuserar på asexualitetens komplexitet och dess individuella uttryckssätt, för att därigenom sprida kunskap och förbättra bemötandet av asexuella patienter och klienter.
5.4.4 Ökad acceptans och kunskap
Informanterna uttrycker ett behov av större kunskap kring asexualitetens existens och innebörd, samt en ökad acceptans för att asexualiteten existerar och inte behöver problematiseras. Przybylo (2011) menar att ett steg mot förändring av den sexuella normen är att börja definiera asexueliteten utifrån vad den är och
gör, istället för vad den inte är. Det måste ske ett skifte i fokus, från frånvaro till
erkännande av en alternativ närvaro. Informanternas berättelser vittnar om att det finns en vilja att förespråka detta. De efterfrågar utbildning och ett
uppmärksammande av asexualiteten i såväl skolan som andra
samhällsinstitutioner, de har hittat symboler: ”Svart ring på höger långfinger är en symbol” (Anya) och uttryckssätt och engagerar sig i kunskapsspridningen.