ASL som en läs och skrivinlärningsmetod 36

Utifrån uppfattningar i texterna kan vi se att införandet av metoden ASL har resulterat i en diskussion rörande villkoren för den tidiga läs- och skrivinlärningen. Den första kategorin av uppfattningar i texterna vi tagit del av är den där man talar om hur man använder metoden ur ett läs- och skrivinlärningsperspektiv. Den andra kategorin handlar om vilka förutsättningar ASL anses kräva för att kunna användas som en läs- och

skrivinlärningsmetod.

5.2.1 Förbättrade förutsättningar för läs- och skrivinlärningen

Något som man talar om är att metoden anses vara en motivationshöjare där alla elever på något vis gynnas i sin läs- och skrivinlärning och där elevernas lust till att lära kommer fram. Metoden gynnar såväl de elever som kanske inte annars hade lyckats knäcka läskoden som högpresterande elever samt allt däremellan.

[…] sedan vi börjat använda den nya metoden har vi lyckats få med oss alla på tåget. I år har alla knäckt läskoden redan i ettan […] (A:7).

Eleverna har blivit medvetna om sitt eget lärande. De tar egna initiativ och vill utföra uppgifter i större utsträckning […] (A:15).

Eleverna skriver längre och bättre texter och har skrivlust (A:1).

Alla elever gynnas av det här arbetssättet. Dessutom hindras inte de högpresterande eleverna eftersom de hela tiden ställs inför nya utmaningar (A:15).

Uppfattningar som kan skönjas är att en tillämpning av metoden gör att eleverna kan komma igång med ett meningsfullt skrivande snabbare där användandet av tangentbord istället för penna sägs vara anledningen till detta skrivande där eleverna ges möjligheten att tidigt uttrycka egna tankar och skrivande kommer således att uppfattas som mer meningsfullt. ASL står för ökade möjligheter för eleverna att skapa texter med ett innehåll de själva varit med och bestämt samt utformat.

Det viktigaste är att de intresserar sig för skriftspråket och upptäcker det i meningsfulla sammanhang, och det hjälper datorerna oss med […] (A:12). […] styrkan med att skriva sig till läsning är att barnen snabbt får till en text. Det går kvickt att få till en betydelsebärande text som det går att kommunicera med. Eleven kan från början uttrycka ett budskap och kommunicera och slipper i starten lägga ner så mycket energi på att få motoriken att fungera (A:7).

Texterna är producerade och kommunicerade av eleverna själva och det framgår i uppfattningarna att detta är något som anses främja inlärningsprocessen. I

uppfattningarna går det att utläsa att skrivandet blir just något som används till att uttrycka sig snarare än en färdighetslära.

Men att skriva själv är i bokens mening mer förbundet med att formulera egna tankar än vilket verktyg man använder. Man får så att säga se skrivandet som en egen process skild från den som utgörs av handskrivningen (A:18).

Genom att låta barnen skriva på datorn hamnar fokus på själva skrivandet, vilket bland annat märks på att barnen skriver längre och bättre texter än förut, särskilt när de får skriva egna sagor (A:16).

Men barns läs- och skrivutveckling är ju en del av deras dagliga liv och den kultur de lever i, en kultur som bygger på media, bilder och texter, men också på att man utvecklar en förståelse för och mening om att detta är något som berör var och en av oss (A:13).

Man pekar på de finmotoriska fördelarna i att slippa forma bokstäver med penna som anledningen till att det går snabbare och är lättare att uttrycka sig i skrift.

Många är inte redo att forma bokstäver med en penna vilket riskerar att döda berättarglädjen […] (A:15).

För de som har svårt med finmotoriken går det åt massor av energi till att försöka forma bokstäverna rätt innan de kan komma vidare. Med datorn kan man i större utsträckning fokusera på att känna igen bokstäver, ordbilder och ordens innehåll i stället […] (A:12).

I texterna talas det om det energisparande i att låta barnen vänta med att använda pennan till att forma bokstäver med. Den energi man sparar går istället att använda till det meningsfulla skrivandet vi också nämnt.

Jag har sett så många barn som tröttnar första året, och det är inte barnens fel. Det tar så mycket energi att forma bokstäver nu kan de lägga den på att forma texter istället (A:16).

När inte bokstavstragglandet dominerar tidsmässigt frigörs också en mängd tid som kan användas till annan undervisning (A:3).

Det är själva undervisningen i handskrift som får vänta tills eleven kan alla bokstäver och detta är tidsbesparande (A:2).

Det framkommer att man istället låter barnen öva finmotorik genom andra övningar och man menar att man skiljer på motorikträning och skrivande. Genom att göra denna

skiljelinje uppfattar vi det som att både skrivandet och motorikträningen skulle vara lustfyllda istället för att vara förknippade med krav på läslig handstil.

Men finmotoriken försenas inte av det här arbetssättet […] Den kan man utveckla på många sätt, genom att rita till exempel (A:15).

Charlotte har klippt ut och klistrat in sin text i boken, och plockar upp en penna för att rita en bild av domherren som hon minns den. Detta moment av uppgiften är ingen tillfällighet, utan ett sätt för barnen att öva upp sin finmotorik på ett lustfyllt sätt (A:16).

Att metoden anses uppmuntra ett samarbete mellan elever är också något som framkommer i texterna. Det talas om att elevernas arbete i, som man uttrycker, kompletterande par leder till mer kommunikation och diskussion som i sin tur menas vara stödjande för att alla elever ska komma vidare i sitt lärande.

När eleverna tillsammans pratar om vad och hur de ska skriva utgår de från sina egna förkunskaper och det gör att nivån automatiskt anpassas efter deras behov […] (A:3).

Den som redan kommit en bit på väg kan hjälpa till att dra den som inte kommit lika långt (A:3).

Det sociala samspelet mellan barnen är en viktig del i det här för att barnen kan lära av varandra […] (A:12).

I texterna framkommer det att man finner stöd för ett användande av metoden ASL främst i den beprövade erfarenheten. Den beprövade erfarenheten menar man redovisas i konkret form genom de resultat man kan se efter att eleverna arbetat enligt ASL.

[…] läsinlärningen kan gå snabbare med ASL, medan nivån på handstilen inte skiljer sig om man jämför ASL-elever med elever som lärt sig med traditionella metoder. Däremot skriver ASL-eleverna längre texter även när de skriver för hand. -Det är en iakttagelse som vi gjorde när vi tittade på medan treorna skrev nationella proven [...] (A:3).

Sedan vi började i januari har intresset för bokstäver växt explosionsartat. Det har jag aldrig varit med om tidigare (A:14).

Det produceras oerhört mycket mer text med detta sätt att arbeta jämfört med traditionella metoder (A:3).

I texterna kan vi också finna uppfattningen att ASL i praktiken inte skiljer sig nämnvärt från andra mer vedertagna läs- och skrivinlärningsmetoder och det framkommer att

[...] det inte finns några modeller som är överlägsna andra, utan det handlar mer om ett förhållningssätt från lärarens sida i kombination med en kunskap om vad som är viktigt för att barn ska utveckla läs- och skrivfärdigheter (A:13).

Det riktas också kritik mot att det även i denna metod finns ett allt för starkt fokus på bokstavsinlärning inom den tidiga läs- och skrivinlärningen, så som i den traditionella.

Den bygger på att eleverna skriver sina berättelser i ett Word-dokument, skriver ut dem, klistrar in dem i boken och lägger boken i lådan. Då gör man bara som man brukar, fast med ett annat verktyg […] (A:15).

5.2.2 Förändrade förutsättningar för läs- och skrivinlärningen

Vi kan när vi tar del av texterna utläsa uppfattningen om att ASL som metod kräver mer av lärarna och det talas om en förändrad lärarroll. Textmaterialet vittnar också om att klassrumsdynamiken blir en annan och därmed också lärarens roll vilket man menar leder till att andra krav ställs. Användandet av digitala verktyg resulterar i att

undervisningen bör bedrivas i mindre grupper och medför krävande genomgångar. Också det ökade skrivandet och kommunikationen ställer högre krav på pedagogerna och ofta behövs det extra resurser i klassrummet.

Det ställer […] stora krav på lärarna, för här gäller det att leda och undervisa på ett delvis nytt sätt (A:8).

Men friheten leder ibland till hetsiga och intensiva lektioner – alla barnen vet vad de vill göra och de vill göra det på studs […] – Vi lärde oss tidigt att vissa moment bör genomföras i halvklass. Särskilt när man ska introducera nya program, som ljud- och filminspelningsprogram (A:15).

Under första höstterminen är Mona med i klassrummet varje gång barnen skriver, alltså nästan varje dag i veckan, för att två pedagoger ska finnas till hands och alla ska få chansen att komma igång ordentligt. - Pedagogerna behövs mer än någonsin. När barnen skriver arbetar de mycket med sitt eget språk och vi för en dialog kring språket med dem […] Att ha både en lärare och en speciallärare i klassrummet kanske verkar resurskrävande men är en satsning som i långa loppet får ses som blygsam […] (A:16).

Vi kan även urskilja uppfattningar om att ASL kräver mer resurser i anspråk bland annat i form av fortbildning och handledning.

Vi utgick hela tiden från lärarnas frågeställningar som vi diskuterade i

kvällstid så att både lärare, förskollärare och fritidspedagoger skulle kunna vara med (A:1).

Själv har hon en stöttande och intresserad rektor. Dessutom har skolan en datatekniker, något som är ovärderligt (A:10).

Det slumpade sig så att Helén Jansson just detta år dessutom fick extra it-timmar som hon kunde lägga i Carinas klass […] (A:7).

Det går också att se att det finns tveksamheter inför ett senareläggande av

handskrivandet och pennans införande, och många lärare anser sig därför behöva stöd från rektor eller draghjälp av lärarkollegor.

Själv vågade hon kasta sig ut i arbetet med ASL för första gången när hennes nuvarande treor började ettan. Då hade hon fortbildats, fått handledning och deltar sedan dess i regelbundna samtal och litteraturseminarier med kollegerna. Det var viktigt för henne att en äldre erfaren lärare också hoppade på tåget (A:3).

Det kändes lite som att släppa kontrollen när jag slutade med att lära barnen skriva för hand i ettan. Jag var orolig för att det inte skulle fungera utan penna (A:3). Att vara med i projektet har inneburit tillgång till ett vetenskapligt bollplank. Hon har också kommit i kontakt med lärare med liknande tankar (A:10).