Att göra karriär

Möjligheten till en politisk karriär är precis som möjligheten att bli förtroen-devald en av de selektiva nyttigheterna som partierna erbjuder sina med-lemmar. I likhet med möjligheterna att bli förtroendevald är den också intimt sammanlänkad med en annan indikator på selektiva nyttigheter, nämligen möjligheten att utöva politisk makt.

Att ett politiskt engagemang lätt blir mycket mer än en vanlig hobby, kan alla som varit i närheten av ett politiskt parti intyga. En socialdemokrat talar exempelvis om hur politiken är en del av livet, dygnet runt, medan en miljö-partist konstaterar att dennes vardag handlar om politik.⁴³⁵ En moderat talar på motsvarande sätt om det politiska engagemanget som en livsstil: ”Det är lite av en livsstil. Man är med och påverkar på riktigt och man vet vad som händer.”.⁴³⁶

Gemensamt för intervjupersonerna är att politiken är en otroligt viktig del av deras liv, som sträcker sig långt utanför partilokaler och kommunala sam-manträdesrum, vilket understryks av beskrivningen av politik som en livsstil.

När man tar del av beskrivningar som dessa vore det knappast konstigt om många partiaktivister även övervägde att göra sin fritidssysselsättning till ett yrke. Att kunna leva på sitt stora intresse är en dröm som många har, oavsett om det handlar om proffsidrott eller författarskap. Ändå är den bild som framkommit i studierna av partiaktivisters engagemang, att de flesta drar sig för att prata om eventuella karriärambitioner.⁴³⁷

Det innebär emellertid inte att karriärambitionerna skulle lysa med sin från-varo bland partiaktiva. En indikation på detta ges av Patrik Öhberg som un-dersökt karriärambitioner bland riksdagsledamöter. Andelen ledamöter med karriärambitioner är visserligen lägre i den svenska riksdagen än i andra västeuropeiska parlament. Men hos en en knapp femtedel av ledamöterna finns det anledning att tala om karriärambitioner. Öhberg menar dessutom att karriärambitioner inte heller har någon betydelse för de faktiska karriärmöj-ligheterna – att visa sig angelägen om att göra karriär tycks med andra ord inte vara det hinder för en partikarriär, tvärtemot vad den gängse bilden vill göra gällande.⁴³⁸

Rimligtvis går det även att hitta karriärambitioner bland personer som är aktiva på lägre nivå i partiorganisationerna. Det hade varit en annan sak om

435 Intervjuer med MP-aktivist 3 och S-aktivist 9.

436 Intervju med M-aktivist 7.

437Se exempelvis Gidlund & Möller, 1999, Nilsson, 2001 och Karlsson 2001.

438 Öhberg, 2011.

det i huvudsak var den sociala samvaron i partiföreningen som lockade, eller om partiaktivisterna framförallt såg partiengagemanget som ett sätt att reali-sera känslan av en medborgerlig plikt genom att under en tid ställa upp som politiker. Men som vi sett är det i stor utsträckning möjligheterna att utöva politisk makt som lockar de partiaktiva, och då framstår det som rimligt att det finns partiaktiva som ser politiken som ett möjligt yrke.

Det är rimligt att tänka sig att partiaktiva ser politiken som ett möjligt yrke;

dels utifrån om hur mycket tid partiaktivisterna redan i utgångsläget lägger på sitt politiska engagemang, dels hur viktiga de anser att rollen som förtro-endevalda är för deras politiska engagemang. Men det handlar också om, att möjligheterna att ha politik som yrke, ökat kraftigt med de professionalise-ringstendenser som finns inom de politiska partierna. Varje tjänst som poli-tisk sekreterare, kampanjexpert eller sakfrågeexpert som ska tillsättas är idag en möjlighet för partiaktivisten att göra politiken till sitt yrke, vilket kan tänkas göra politiska karriärmöjligheter till en allt viktigare del av det parti-erna erbjuder sina medlemmar.

Hur mycket tid går åt till politik?

Att de intervjuade partiaktivisterna lägger mycket tid på sitt politiska enga-gemang är knappast någon överraskning. Kommundemokratiutredningen pekade dessutom på en ökad tidsåtgång. År 1993 lade personer med kom-munala förtroendeuppdrag 37 timmar i månaden på politik, det vill säga både kommunala uppdrag och partiarbete; 1999 visade en undersökning att de kommunal förtroendevalda lade i genomsnitt tio timmar i veckan på kommunalpolitiska åtaganden.⁴³⁹ En aktuell undersökning visar på motsva-rande sätt att kommunfullmäktigeledamöter lägger i genomsnitt tolv timmar i veckan på sitt politiska engagemang.⁴⁴⁰ Även om undersökningarna inte är direkt jämförbara indikerar de att politiken tar allt mer tid i anspråk för de partiaktiva.

Men hur mycket tid handlar det egentligen om? Att intervjupersonerna själva upplever att de lägger mycket, och ibland för mycket, tid på politiken blir uppenbart om man ser till reaktionen inför frågan om hur mycket tid de läg-ger på politik en vanlig vecka. Det vanligaste svaret är, som en moderat be-skriver det, att det är en fråga man helst inte vill veta svaret på. Medan en miljöpartist på motsvarande sätt konstaterar att livet blir mycket enklare om man inte funderar över hur mycket tid man lägger på politik.⁴⁴¹ Flera inter-vjupersoner pekar också på svårigheten att dra en gräns mellan vad som är politiskt engagemang och vad som inte är det. Det politiska engagemanget

439 Karlsson, 2001, sid 123-124.

440 Erlingsson & Öhrvall, 2010, sid 77.

441 Intervjuer med M-aktivist 6 och MP-aktivist 7.

går i ett med vardagliga sysslor som lika gärna skulle kunna vara frikopplade från politiken: ”När jag tittar på nyhetsprogram, gör jag det bara av politiska skäl, eller skulle jag ha haft två dagstidningar om jag inte var politiskt enga-gerad?”.⁴⁴²

I samband med intervjuerna har partiaktivisterna fått uppskatta den tid de under en vanlig vecka lägger på sitt partiengagemang, både i form av parti-arbete och kommunala förtroendeuppdrag. Denna typ av uppskattningar är förstås behäftade med problem. Hur ska man exempelvis, som några inter-vjupersoner själva påpekar, se på att man som politiskt aktiv ofta läser flera morgontidningar och tittar på flera nyhetssändningar? Är det politiskt arbete eller inte? De flesta intervjupersoner räknar troligen inte med dessa delar i sitt politiska engagemang, när de ska uppskatta den tid de lägger ner, vilket gör att siffrorna kan ses som försiktiga uppskattningar.

Partiaktivisternas svar ligger i linje med resultatet av Kommundemokratiut-redningens undersökning av tidsåtgången. Flertalet intervjupersoner säger sig lägga mellan 10-20 timmar i veckan på sitt politiska engagemang, det vill säga mellan 20 och 50 procent av en normal heltid. Svaren visar inte heller på några dramatiska skillnader mellan partierna i fråga om hur mycket tid aktivisterna lägger på sitt engagemang.

Bland de intervjuade partiaktivisterna är en handfull arvoderade på en nivå som mer eller mindre motsvarar arbetsinsatsen, det vill säga arvoderingar på mellan 20 och 50 procent. Men för de allra flesta står den ekonomiska er-sättningen däremot inte i proportion till den arbetsinsats de lägger ner. Med denna bild i åtanke är det knappast överraskande att en miljöpartist med be-svikelse konstaterar att denne aldrig fått möjligheten att få ett arvode som motsvarar arbetsinsatsen: ”Jag har inte fått förmånen att bli heltidspolitiker med ett arvode som motsvarar arbetet.”.⁴⁴³

Flera intervjupersoner talar på motsvarande sätt om hur det är lätt att samla på sig för många uppdrag – hur man tvingas sålla bland uppdragen för att tiden inte räcker till, och att den ekonomiska ersättningen inte står i proport-ion till den tidsinsats som krävs.

Som vi kan se lägger intervjupersonerna redan idag så mycket tid på politi-ken att det är svårt att se politipoliti-ken som en traditionell fritidssysselsättning.

När man talar om personer som lägger närmare en halvtidstjänst på politiskt arbete varje månad blir det mer eller mindre meningslöst att tala om fritids-politiker. Utifrån den bild som många av partiaktivisterna tecknar ligger det betydligt närmare till hands att tala om politiken som ett yrke, om än på

442 Intervju med M-aktivist 3.

443 Intervju med MP-aktivist 1.

tid – eller i frånvaron av lön, som en livsstil. Detta kan antas göra möjlighet-en att arbeta heltid med politik till möjlighet-en allt mer attraktiv del av det partier er-bjuder.

Politik på heltid?

Som tidigare påpekats finns det i svensk partipolitik en tradition av att inte tala om eventuella karriärambitioner. Genom att flytta tonvikten i frågan, från de i sammanhanget känsliga individuella ambitionerna till samspelet med partiorganisationen, blir frågan om eventuellt intresse för en politisk karriär förhoppningsvis enklare för intervjupersonerna att fritt reflektera över.

Vad som verkligen överraskar, när intervjupersonerna får reflektera över frågan om de skulle kunna tänka sig att arbeta heltid med politik, är att de med få undantag – och oavsett partitillhörighet – talar om att de skulle tacka ja till en sådan möjlighet. Alla är visserligen inte lika öppenhjärtiga som den miljöpartist, som utan att linda in sitt svar beskriver politiken som en möjlig karriärväg:

Det är min ambition att få fler uppdrag, till exempel en plats i fullmäktige eller en nämndordförandepost. Jag kan absolut tänka mig att jobba heltid med politik, och ser det som en möj-lig karriärväg. Men det kan man inte riktigt välja själv.⁴⁴⁴

Miljöpartisten i citatet ovan skulle sannolikt ha talat om sina karriärambit-ioner oavsett hur frågan ställdes, och skulle även i tidigare undersökningar kvalificerats som ”karriärist”, i bemärkelsen att man talar öppet om sitt in-tresse för olika uppdrag.⁴⁴⁵ Det intressanta är att övriga intervjupersoner inte ligger långt ifrån. Vanligast är att intervjupersonerna talar om att de skulle vilja sitta i riksdagen. Andra nämner att de skulle kunna tänka sig att arbeta som kommunalråd, medan andra gärna skulle arbete som politiska sekrete-rare eller i någon annan tjänstemannaroll i partiorganisationen. Detta bör rimligtvis tolkas som ett uttryck för karriärmöjligheternas betydelse som del av det erbjudande som ska locka till aktivism.

En invändning mot att tolka in alltför mycket i dessa svar är att de endast skulle avspegla pliktkänslor mot partiorganisationen, och snarare ses som ett uttryck för den politiska och sociala gemenskapen. Intervjupersonernas reso-nemang kring möjligheten att arbeta heltid med politik framstår emellertid som ett sätt att stärka de påverkansmöjligheter som visat sig vara en viktig del av det som lockar till partiaktivism.

444 Intervju med mp-aktivist 12.

445 Gidlund & Möller, 1999, sid 139-140.

Bland dem som säger att politik på heltid inte är något som lockar, återfinns några aktivister som tidigare varit heltidsarvoderade politiker. och som vid intervjutillfället inte har några planer att återvända till heltidspolitiken.I gruppen återfinns också partiaktivister som varit arvoderade på 50 procent och anser att halvtid är lagom om man vill behålla lite distans till politiken.

En socialdemokrat beskriver exempelvis hur arbetet som sjuksköterska gjort det möjligt att hålla sig borta från det politiska intrigerande som lätt fyller partiaktivistens vardag: ”50 procent fick vara nog. Min räddning har varit mitt vanliga jobb. Då får man lite distans till det hela När det är uppror i stadshuset kommer man upp på operationsavdelningen, och ingen bryr sig.”.⁴⁴⁶

Däremot är det endast några få intervjupersoner som uttalat begränsar sitt politiska engagemang till en traditionell fritidspolitikerroll, där man lägger max ett par timmar i veckan på sitt politiska engagemang. En yngre social-demokrat säger sig hellre vilja satsa på sitt arbete på en bank, medan det för några partiaktivister, som kommit in i politiken relativt sent i livet, aldrig varit aktuellt att se engagemanget som något annat än fritidsintresse.⁴⁴⁷

Däremot är det knappt någon som tar upp baksidorna med att vara heltidspo-litiker, som ett argument för att tacka nej om möjligheten gavs. Intervjuper-sonerna talar visserligen om både arbetsbelastningen och den ständiga granskningen som uppenbara baksidor.Ändå framstår politik på heltid som något attraktivt för intervjupersonerna.

För att förstå vad det är som lockar intervjupersonerna kan man ta avstamp i hur en av intervjupersonerna som tidigare varit arvoderad på heltid beskriver fördelarna med att ha politik som yrke: ”Det var fantastiskt roligt att vara heltidsarvoderad. Jag lärde mig enormt mycket och kunde lägga tid på att vara ute i verksamheterna och inte bara träffa tjänstemän. För det är väldigt lätt att bli insnöad som fritidspolitiker.”.⁴⁴⁸

Citatet understryker en uppfattning som återkommer i intervjuerna med de partiaktivister som skulle kunna tänka sig att jobba heltid med politik. Att vara heltidspolitiker ses som ett sätt att fördjupa engagemanget, och få bättre möjligheter att driva de frågor man redan i utgångsläget är engagerad i. Att intervjupersonerna ställer sig positiva till att arbeta heltid med politik hand-lar såldes inte primärt om pliktkänslor mot partiorganisationen, även om den faktorn också har betydelse. I stället handlar det om skäl som påminner om de som får partiaktivisterna att sträva efter förtroendeuppdrag, det vill säga

446 Intervju med S-aktivist 8.

447 Intervjuer med S-aktivist 4 och 10 samt M-aktivist 9.

448 Intervju med S-aktivist 2.

möjligheterna till maktutövning. Precis som en plats i kommunfullmäktige för den nyblivne partimedlemmen framstår som ett sätt att förstärka sitt en-gagemang och få större möjligheter att påverka politiskt, blir möjligheten att arbeta heltid med politik ett sätt för fritidspolitikern att kunna ägna mer tid åt politik och opinionsbildning och på så sätt förbättra sina möjligheter att ut-öva politisk makt: ”Det skulle förenkla för mig att driva frågor och påverka.

Men det är inte många som får möjligheten.”.⁴⁴⁹

Det är inte bara det politiska arbetet som skulle underlättas av att vara hel-tidspolitiker. Även livet vid sidan om politiken skulle underlättas, menar en socialdemokrat, som anknyter till den påtagliga skillnaden mellan hur myck-et tid partiaktivisterna lägger på politik och hur myckmyck-et av den tid som är arvoderad: ”Rollen som fritidspolitiker är inte lätt att kombinera med barn och familj. Så jag skulle kunna tänka mig att arbeta heltid med politik, anti-gen i kommunen eller på riksnivå.”.⁴⁵⁰

Intervjupersonernas överlag positiva bild av politik på heltid kan ställas mot en betydligt mer skeptisk syn på att lägga mer tid på politik, om det inte följs av heltidsarvodering. Att vara fritidspolitiker är svårt att kombinera med både yrkesarbete och familjeliv, vilket får många intervjupersoner att konsta-tera att de inte kan tänka sig att lägga mer tid på politik om det inte följs av motsvarande arvodering – det finns en gräns för hur mycket gratistid man kan lägga ner, konstaterar exempelvis en partiaktivist. Tanken på att vara heltidspolitiker kan med andra ord även förstås som en lösning på fritidspoli-tikerns så kallade livspussel. Detta synsätt pekar också i riktning mot en annan indikator på selektiva nyttigheter – nämligen de materiella fördelar ett partiengagemang kan ge tillgång till, här i form av arvodering på heltid.

Det är intressant att dra paralleller mellan synen på att ta förtroendeuppdrag och tankarna på att arbeta heltid med politik. Precis som medlemmarna, efter ett tag som partimedlem, ser det som naturligt att ta ett förtroendeuppdrag, blir det efter ett tag som partiaktiv naturligt att tänka i termer av politik som en möjlig heltidssysselsättning. När man kommit till en viss nivå i partiorga-nisationen, och ser vad det kan innebära i form av möjligheter, kommer poli-tik på heltid att framstå som en attraktiv möjlighet. På samma sätt som parti-aktivister beskriver att mötet med andra kommunalpolitiker leder till att man vill ha kommunala uppdrag, leder mötet med riksdagsledamöter eller kom-munalråd till insikten om att man mycket väl själv skulle kunna tänka sig ett sådant jobb. ”När man har många bekanta som sitter i riksdagen känns det inte lika stort eller lika avlägset längre”, konstaterar exempelvis en aktiv miljöpartist.⁴⁵¹ Givet hur mycket tid man som partiaktiv redan i utgångsläget

449 Intervju med MP-aktivist 1.

450 Intervju med S-aktivist 1.

451 Intervju med MP-aktivist 7.

lägger på politik vore det kanske rentav konstigt att inte tänka tanken att man skulle vilja jobba heltid med politik, menar samma miljöpartist: ”Som poli-tiskt aktiv ljuger man om man inte reflekterar över möjligheten att jobba heltid med politik.”.⁴⁵²

Med detta perspektiv framstår möjligheten till en politisk karriär som intimt sammanlänkad med möjligheterna till politisk maktutövning. Tillsammans med möjligheten att bli förtroendevald, som också kan ses som ett uttryck för möjligheten att utöva politisk makt, är de viktiga indikatorer på de selek-tiva nyttigheternas betydelse i dagens partier.

Att möjligheten till en politisk karriär i hög grad kopplas samman med poli-tisk maktutövning innebär inte, att exempelvis pliktkänslor gentemot parti-organisationen saknas. Att man ställer upp när partiet kallar gäller inte bara det första nämnduppdraget. Detta har däremot ingen dominerande roll i in-tervjupersonernas berättelser.

En moderat som idag är arvoderad på halvtid beskriver emellertid hur sin tvekan inför att ta på sig det aktuella uppdraget, men tackade till slut ja ef-tersom det, som moderaten beskriver det, ingår i att vara politiskt aktiv: ”När det blir ett maktskifte går det inte att säga nej om man har hållit på länge med frågorna och har stora sakkunskaper. Att ställa upp ingår i spelets reg-ler.”.⁴⁵³

Det kan naturligtvis diskuteras huruvida uttalanden som dessa ska tolkas som ett utslag av kulturell återhållsamhet. Att man skulle ställa upp av lojali-tet gentemot partiet eller väljarna blir ett sätt att tona ned att man lockas av de möjligheter till politiskt inflytande som exempelvis en nämndordförande-post för med sig. Samtidigt är det rimligt att tänka sig att den politiska och sociala gemenskapen, det vill säga indikatorer på kollektiva nyttigheter, fort-sätter att ha betydelse. Som partiaktiv ingår man i en social gemenskap, och som alla sådana gemenskaper leder den ju till lojaliteter och pliktkänslor som påverkar ens agerande. Utifrån detta skulle man till och med kunna argu-mentera för att det intressanta i sammanhanget är att pliktkänslorna inte har en mer framträdande roll. Huvudintrycket är dock att möjligheten att arbeta heltid med politik framförallt ses som ett attraktivt sätt att förstärka sina möj-ligheter att utöva politisk makt.

I många tidigare undersökningar har intervjuade partimedlemmar tonat ned sina individuella karriärambitioner. Utifrån detta skulle man kunna förvänta sig en begränsad betydelse för karriärmöjligheter som del av partiernas

452 Intervju med MP-aktivist 7.

453 Intervju med M-aktivist 11.

bjudande. Resultatet av denna undersökning pekar som vi sett i en annan riktning. Samtidigt vore det förstås konstigt om den blygsamhet och frånvaro av individuella ambitioner som tidigare identifierats inte syntes även i denna undersökning. Merparten av intervjupersonerna konstaterar, som vi kan se, att de gärna skulle arbeta heltid med politik om de gavs möjligheten. Men i många fall kommer reservationerna redan i nästa mening. Att ett sådant er-bjudande dyker upp förefaller osannolikt inom överskådlig framtid, konstate-rar exempelvis en partiaktivist. Andra understryker att det helt beror på vil-ken typ av heltidsuppdrag det handlar om. En ung miljöpartist som tackat nej till ett heltidsuppdrag, skulle gärna ta ett sådant uppdrag efter att ha samlat på sig mer erfarenhet.⁴⁵⁴ Andra talar om att det är svårt att ha det som mål att bli heltidspolitiker, då möjligheterna av avhängiga av många faktorer bortom ens egen kontroll – som valresultat, konkurrenssituationen inom partiorgani-sationen och annat. I dessa beskrivningar framstår blygsamheten på så sätt lika mycket som resultatet av realistiska bedömningar – att göra politisk karriär är svårt, även om man bara tänker sig det i blygsam skala – som av partipolitisk korrekthet.

Möjligheten att arbeta heltid med politik är attraktiv för de partiaktiva, men det finns en medvetenhet om att den är den kanske mest selektiva bland de selektiva nyttigheterna. Även om karriärmöjligheterna ökat, är det fortfa-rande få som i praktiken kommer att arbeta heltid med politik.

Även om det på ett övergripande plan inte går att se några tydliga skiljelinjer mellan partierna, är det värt att notera att det särskilt bland moderata aktivis-ter talas om betydelsen av att ha en förankring utanför politiken. Flera mode-rater talar, samtidigt som de lockas av möjligheten att arbeta heltid med

Även om det på ett övergripande plan inte går att se några tydliga skiljelinjer mellan partierna, är det värt att notera att det särskilt bland moderata aktivis-ter talas om betydelsen av att ha en förankring utanför politiken. Flera mode-rater talar, samtidigt som de lockas av möjligheten att arbeta heltid med