12. Att känna igen sitt parti
Alla som följer svensk partipolitik har någon gång konfronterats med teve-bilderna på den missnöjda partiaktivisten, som förklarar att han eller hon efter partiledningens senaste beslut inte längre känner igen sitt parti. Det är bilder som dessa som ligger bakom antagandena i Mays lag; en konflikt mel-lan partiledningarnas ambitioner att, å ena sidan nå framgång på de elekto-rala och parlamentariska arenorna och å andra sidan att upprätthålla den interna stabiliteten i partiorganisationen. Trots svårigheterna att empiriskt belägga Mays lag, som beskrivits tidigare, är det uppenbart att den här typen av konflikter existerar i partiorganisationer. Det räcker som sagt att följa en genomsnittlig partikongress för att se exempel på konflikter mellan partiled-ningar och partiaktivister, som kan förklaras med att de två grupperna har olika uppfattningar om vilka mål partiet bör prioritera.
Det är också den bild som framkommer i intervjun med Miljöpartiets parti-sekreterare Håkan Wåhlstedt, som direkt knyter an till tankarna i Mays lag:
Jag upplever ibland att partiledningarna i de flesta partier, in-klusive Miljöpartiet, står närmare partiets väljare än vad med-lemmarna gör. Ibland är det en del kongressombud som tycker att det är viktigare att göra en definition av hur man är renlärig, än att få igenom politiken. Det visar sig till exempel när vi för-handlat och drivit en satsning på en miljard på ett visst område, och fått igenom 500 miljoner. Har vi då vunnit eller förlorat 500 miljoner? Min bestämda uppfattning är att vi vunnit 500 miljoner. För hade vi inte förhandlat hade det inte blivit en krona.466
Wåhlstedts uttalande illustrerar tydligt att spänningen mellan partiledning och partiaktivister inte är en teoretisk konstruktion, utan i allra högsta grad en realitet i partiorganisationerna.
Skillnaderna i prioriteringar kan förklaras med olika förutsättningar för de två gruppernas engagemang. Partieliten, framförallt lockad av selektiva nyt-tigheter, antas prioritera valframgångar och inflytande i parlamentariska församlingar. Medan partiaktivisterna, lockade av partiorganisationernas kollektiva nyttigheter, antas prioritera ideologisk kontinuitet.467
Intervjuerna med partifunktionärer och partiaktivister har dock gett en stark indikation på de selektiva nyttigheternas betydelse för aktivisternas engage-mang. Möjligheterna att bli förtroendevald och utöva politisk makt är
466 Intervju med Håkan Wåhlstedt.
467 Panebianco, 1988, sid 26-27.
et viktiga delar av det som lockar till engagemang. Den bild som framkom-mer gör det med andra ord möjligt att argumentera för att förutsättningarna för partiaktivisternas engagemang i många avseenden påminner om den, som historiskt tillskrivits partieliten.
Den centrala frågan i detta avsnitt är hur konflikten mellan partieliten och partiaktivisterna, såsom den beskrivits i tidigare forskning, påverkas av de selektiva nyttigheternas betydelse för de aktiva partimedlemmarna. Innebär de selektiva nyttigheternas betydelse för dagens partiaktivister att de även uppvisar en högre grad av strategisk orientering än tidigare teorier gjort gäl-lande? Det vill säga i vilken utsträckning är partiaktivisterna beredda att acceptera avvägningar som går ut över traditionella partiståndpunkter eller strategier, men som kan bidra till framgångar på de elektorala eller parla-mentariska arenorna?
Partier som förändras
Graden av strategisk orientering hos partiaktivisterna har undersökts genom att intervjupersonerna fått möjlighet att reflektera över senare års förändring-ar inom respektive pförändring-arti. Det handlförändring-ar om förändringförändring-ar som inträffat sedan början av 2000-talet, och som kan förstås mot bakgrund av en vilja att uppnå en starkare position på väljararenan och i de folkvalda församlingar, och som samtidigt inneburit att man gjort avkall på långvariga sakpolitiska och orga-nisatoriska traditioner.
Sedan förlusten i valet 2002 har Moderaternas politik på en rad centrala om-råden omprövats. På ett övergripande plan skulle omvandlingen av Modera-terna till de ”nya ModeraModera-terna” kunna sammanfattas med att partiet intagit en mer positiv hållning gentemot välfärdsstaten och tonat ner de nyliberala idéer som präglade partiet under 1980- och 90-talet. Konkret handlar det att göra avkall på tidigare centrala inslag i den moderata politiken som exem-pelvis krav på förändrad arbetsrätt och avskaffad värnskatt. Men minst lika mycket handlar det om sättet man från den moderata ledningen talar om partiets politik – fackföreningarna ses inte längre som fiender, välfärdsstaten inte längre som ett hot mot individens frihet och privat är inte längre alltid bättre än offentligt. Med Sjöbloms perspektiv skulle dessa förändringar kunna tänkas leda till spänningar mellan partiets externa och interna arenor, eller annorlunda uttryckt, till partiaktivister som inte känner igen sitt parti.
Det slående när de moderata aktivisterna reflekterar över frågan om det inte känns konstigt att vara med i ett parti som så tydligt bytt tonvikt i politiken, är hur förändringarna tonas ner. Trots att det är tydligt att de nyliberala idéerna fått stå tillbaka till förmån för en uppslutning bakom välfärdsstaten, väljer flertalet intervjupersoner att tala om ideologisk kontinuitet – att Mode-raterna har behållit sina grundvärderingar och endast förändrat sakpolitiken.
Några anknyter samtidigt till det kommunalpolitiska arbetet och menar att de inte känner av några förändringar i den politik som förs på kommunnivå.
”Här i kommunen ligger politiken fast”, konstaterar exempelvis en akti-vist.468
Ett intressant exempel på beskrivningarna av ideologisk kontinuitet fram-kommer när en moderat aktivist lyfter fram partiets nyfunna försvar för fack-föreningsrörelsen och kollektivavtalen: ”Jag är väldigt nöjd med utveckling-en och ser ingutveckling-en större fara med exempelvis kollektivavtalskramandet. Dutveckling-en ideologiska grunden ligger fast.”.469
Ändå innehåller partiets förändrade syn på kollektivavtalen en av de tydlig-aste ideologiska förändringarna bort från den tidigare dominerade nyliberal-ismen. Från att uteslutande betonat den negativa friheten – att stå vid sidan om kollektivavtalen – har Moderaterna i stället anslutit sig till det positiva frihetsbegreppet – i det här fallet rätten att som individ organisera sig fack-ligt.
Man kan tolka talet om ideologisk kontinuitet som ett sätt för aktivisterna att hantera stora förändringar. När ställningstagandena i tidigare viktiga sakfrå-gor förändras måste man ha något alla hålla fast sig i, för att känna igen sitt parti och kunna motivera sitt fortsatta engagemang. Även om de är långtifrån den största gruppen finns det utan tvivel de moderata aktivister som ser för-ändringarna på detta sätt. De politiska förför-ändringarna kommer då att handla enbart om en förändring av tidsperspektivet i politiken.
Att man prioriterar vissa frågor i en valrörelse, betyder inte att man långsik-tigt stänger dörren för de större förändringar som partiet tidigare förespråkat, menar många av de moderata intervjupersonerna:
Jag tycker inte att förändringarna känns konstiga. När jag gick med pratade man om en vision som låg långt bort, som kanske skulle kräva 30 år av regerande. Nu pratar man om det närm-aste året eller åren, och tar det stegvis. Då kan människor iden-tifiera sig. Jag tycker att det är helt rätt att man gjort så.470
Men man kan också förstå det synsätt som framkommer i citatet, och i flerta-let intervjuer med moderata partiaktivister, som ett uttryck för strategisk orientering. Det viktiga är värderingarna och färdriktningen – hur man tar sig dit är en öppen fråga som löpande måste omprövas. Detta förhållningssätt sammanfattas ganska väl av en partiaktivist:
468 Intervju med M-aktivist 2.
469 Intervju med M-aktivist 1.
470 Intervju med M-aktivist 8.
Det finns ju inget som hindrar partiet göra en fullständig om-svängning. Det handlar mer om att erkänna att vi inte längre är ett parti som företräder en viss grupp, utan att vi företräder en viss generell idéströmning. Och när sätten att bäst uppnå målen förändrats måste vi göra så här i stället. Om man har den grundinställningen är det inget konstigt att omvärdera sin poli-tik. Personligen tycker jag att de omsvängningar alla partier gjort går åt rätt håll. För bara några år sedan var partierna både till höger och vänster fastlåsta i en omodern ideologi.471
Med ett sådant perspektiv blir inte ens sakpolitiska hjärtefrågor svåra att ompröva – de är, som en moderat aktivist beskriver partiets krav på skatte-sänkningar, bara tillfälliga paketeringar av partiets grundvärderingar:
Personlig frihet och individuellt ansvarstagande är grundvärde-ringarna. Hur man paketerar det, genom att exempelvis välja att tala om skattesänkningar, är inte i första hand de moderata kärnvärderingarna – utan uttryck för hur ett parti väljer att gå i olika sakfrågor.472
Pragmatismen i synen på sakpolitiken är intressant att relatera till intervju-personernas påståenden om att de inte märkt av några större förändringar, i hur Moderaternas politik i den egna kommunen ser ut. Kommunalpolitik är pragmatisk, och det finns sällan utrymme för några större ideologiska ut-tryck. På så sätt kan Moderaternas nya förhållningssätt till politiken på nat-ionell nivå sägas avspegla partiaktivisternas vardag bättre än den gamla mer ideologiska inriktningen. Att partiaktivister som ser de kommunala förtroen-deuppdragen, och de möjligheter till maktutövning som de för med sig, som centrala för engagemanget sluter upp bakom en sådan förändring framstår därmed som naturligt.
En aspekt av de moderata aktivisternas syn på förändringarna inom partiet, som också ligger i linje med resonemangen om kommunalpolitikens pragma-tiska karaktär, är att många av intervjupersonerna säger sig ha varit miss-nöjda med de gamla Moderaternas inriktning. Förvånansvärt många inter-vjupersoner talar nämligen om de nya Moderaterna som ett parti som i sin politik ligger närmare de egna åsikterna. Det har, som en moderat aktivist beskriver det, gjort det lätt att ta till sig förändringarna:
471 Intervju med M-aktivist 4.
472 Intervju med M-aktivist 11.
Många av de förändringar Fredrik Reinfeldt gjort är saker jag framfört under årens lopp och försökt få gehör för. Så för mig var många av förändringarna väldigt bekväma. Nya Modera-terna ligger mycket närmare min politiska profil än gamla Mo-deraterna.473
Intrycket att de moderata partiaktivisternas villighet att acceptera långtgå-ende förändringar av partiets politik, framförallt handlar om vad som skulle kunna förstås som strategisk orientering, förstärks av aktivisternas reflekt-ioner över varför förändringarna varit så pass okontroversiella internt. Gene-rellt sett framställs de genomförda förändringarna av den moderata politiken som den självklaraste saken i världen. Partier ”förändras för att överleva”, konstaterar exempelvis en moderat aktivist.474 På motsvarande sätt lyfter en annan moderat aktivist fram behovet av förändring när ett parti inte längre stämmer överens med väljarnas värderingar och önskemål: ”Jag tycker gene-rellt sett att partier måste kunna omprofilera sig om man upptäcker att den politik man tidigare företrätt är inaktuell, omodern och inte i takt med vad väljarna önskar.”.475
Visst ligger det mycket i dessa iakttagelser. Partiers politik och retorik be-finner sig i ständig utveckling, vilket skapar möjlighet för successiv tillvänj-ning för aktivisterna. Det intressanta med förändringen i Moderaterna är att den skett under väldigt kort tid, men samtidigt snabbt vunnit stöd bland akti-visterna. Beredvilligheten att ta till sig förändringar illustrerar den strate-giska orienteringen hos de moderata partiaktivisterna. När förändringar be-döms som nödvändiga ställer man sig bakom dem även om de innebär att viktiga delar av politiken omprövas. Detta var vad som skedde efter valet 2002. Förändringarna inom Moderaterna måste, som intervjupersonerna påpekar, ses mot bakgrund av partiets dåliga resultat i valet 2002. Detta be-skrivs av intervjupersonerna som ögonöppnaren, som gjorde det uppenbart att förändringar var nödvändiga. En moderat aktivist beskriver exempelvis valnederlaget 2002 som en insikt om att samhällsutvecklingen sprungit ifrån Moderaterna: ”Många kom till insikt om att något måste göras, att man kommit till vägs ände med den traditionella politiken och framtoningen.”.476
Detta uttalande återspeglas i intervjuerna med flera av de moderata aktivis-terna. De talar alla om hur ett partis politik måste förändras allteftersom samhället förändrats, men att Moderaterna hade misslyckats med detta. Vid valet 2002 hade partiet inte längre svar på de frågor väljarna ställde, utan resonerade som om samhället såg ut som för 10-15 år sedan, menar
473 Intervju med M-aktivist 3.
474 Intervju med M-aktivist 6.
475 Intervju med M-aktivist 4.
476 Intervju med M-aktivist 7.