Att skapa förutsättningar för relationer och dialog

De sociala medierna beskrevs i teorikapitlet som bland annat mötesplatser för konversation och dialogisk och direkt kommunikation. Den politiska kommunikationen har traditionellt sett kännetecknats av att politiker talat mer till medborgarna än med dem, men med Internets och sociala mediers utveckling finns potentialen att den politiska kommunikationen kan bli mer utav en tvåvägskommunikation. Med undersökandet av de variabler som avsåg att spegla nyckelstycket ”tillfälle att skapa dialog, besvara, frågor/kritik” var ambitionen att spegla huruvida denna potential tas tillvara i politikernas användande av Twitter och personliga bloggar.

Undersökningen visar att de yngre politikerna överlag har en mer frekvent användning av dessa ”mer utåtriktade” variabler. Exempelvis använder sig de yngre politikerna av tweets riktade till specifika personer, företag eller organisationer i mycket hög utsträckning jämfört med de äldre politikerna. Detta tyder på att de yngre politikerna är involverade i, och strävar efter att involvera andra, i en mer direkt kommunikation, en slags dialogisk kommunikation.

Att använda riktade tweets är en av flera sociala funktioner som Twitter erbjuder som kan bidra till symmetri i kommunikationsprocessen och fördela och uppmuntra till spridning av information mellan flera användare. De äldre politikernas mikrobloggar har därför totalt sett mer karaktären av envägskommunikation bestående av en stor andel ”rena tweets”.

Denna analys kan dock nyanseras vid en närmare undersökning av antalet tweets riktade till personer, företag eller organisationer i förhållande till det totala antalet tweets. Av de yngre politikernas totala antal tweets är 41 procent riktade till specifika

personer/företag/organisationer, medans samma summa endast är åtta procent för de äldre politikerna. Det blir då tydligt att det både för de yngre och äldre politikerna är en minoritet riktade tweets till specifika personer, företag och organisationer under

undersökningsperioden, jämfört med det totala antalet tweets. Att de yngre politikerna använder sig av en kommunikation mer lik en tvåvägskommunikation, jämfört med de äldre politikerna, är därför något hårddraget. Dessutom följdes inte tweets riktade till personer, företag eller organisationer upp, varför det inte går att uttala sig om hur dialogen tog sig uttryck. Den politiska kommunikationen som länge har kännetecknats av att partier och politiker oftare talar till medborgarna än med dem tycks därför även skymtas på Twitter. Trots att de sociala medierna erbjuder flera sociala funktioner för att skapa dialog och en

tvåvägskommunikation, tas inte dessa möjligheter tillvara i sådan hög utsträckning, framförallt inte bland de äldre politikerna.

Samtidigt är det i denna fråga även viktigt att lyfta fram medborgarnas användande av sociala medier. Internets och sociala mediers användning i politisk kommunikation är beroende av att många människor, såväl politiker som medborgare, utnyttjar de möjligheter som sociala medier erbjuder när det gäller att öka delaktigheten i den politiska dialogen. De sociala medierna ger alla användare den teoretiska möjligheten att göra sig hörda och kommunicera med politiker, men dessa möjligheter måste även av medborgarna tas tillvara. Samtidigt handlar kommunikation i sociala medier mycket om att bli vald, att ha ett innehåll som uppmuntrar till dialog eller i något avseende är intressant och får andra användare att reagera och vilja interagera. Som det konstaterades i teorikapitlet får exempelvis en blogg inga läsare om innehållet uppfattas som ointressant. Ett exempel på detta från undersökningen är Grön Ungdoms Jakop Dalunde som är den bland de yngre politikerna som skrivit minst antal bloggposter, endast åtta stycken. Trots detta har han fått många kommentarer på sin

31 personliga blogg. Detta visar på vikten av ett intresseskapande innehåll för att skapa en dialog när det gäller kommunikation via sociala medier.

Det är även intressant att titta närmare på hur politikerna valt att följa andra användare, det vill säga den variabel som kallas ”following”. De yngre politikerna följer tillsammans 2778 användare, medan de äldre politikerna endast valt att följa 882 andra användare sammanlagt.

Denna fördelning visar även den på en vilja från de yngre politikerna att intressera sig för andra användare och vad de skriver och tycker. Genom att ta del av vad andra användare skriver och tycker, kan politikerna involvera sig i detta och i förlängningen kan detta sägas vara ett sätt för politiker att lära känna potentiella väljare. Att välja att följa andra användare gör politikerna mer uppdaterade i vad som skrivs på Twitter, och det kan antas att detta även gör politiker mer benägna att kommentera och skapa dialog med andra användare då de faktiskt ser och kan reagera på andra användares kommentarer och information.

Detta kan knytas samman med relationsmarknadsföring, vilken baseras på att kunderna, eller i det här fallet potentiella väljare, sätts i centrum. De yngre politikerna tycks intressera sig mer för andra användare än vad de äldre politikerna gör, genom sitt sätt att använda sig av

variabeln ”following”. De yngre politikerna följer andra användares åsikter och kommentarer på Twitter och de använder sig även mer av tweets riktade till specifika personer. Inom relationsmarknadsföring är kundfokus en förutsättning och betoningen ligger på personlig kommunikation mellan de enskilda individerna för att skapa starka och långsiktiga relationer.

De yngre politikernas användande av de variabler på Twitter som avser spegla ”tillfälle att skapa dialog, besvara, frågor/kritik” verkar även ha ett samband med hur många andra användare som väljer att följa innehållet i de yngre politikernas mikrobloggar. De yngre politikerna har totalt 3658 så kallade ”followers”, alltså användare som följer mikrobloggarna i fråga, jämfört med 1402 ”followers” på de äldre politikernas mikrobloggar. Att som politiker visa intresse för andra användare på Twitter, tycks skapa en slags ömsesidighet, vilket

resulterar i att användare även intresserar sig för det politikern har att säga. Även detta kan relateras till relationsmarknadsföring, där det handlar om att genom att sätta kunder i fokus, etablera, utveckla och avveckla relationer. Bland de äldre politikerna, som varken väljer att följa många andra användare eller lika frekvent väljer att rikta tweets direkt till andra användare, återfinns inte heller lika många ”followers” som bland de yngre politikerna.

I det hänseendet är det även relevant att uppmärksamma variabeln ”synlighetstweets”. Även när det gäller denna variabel använder de yngre politikerna den mer frekvent totalt sett. Denna typ av tweet skapar en synlighet utanför de egna ”följarna” och kan därför också sägas vara en del av ett utåtriktat arbete som skapar bättre förutsättningar för att nå ut till fler och för att skapa en nyfikenhet och ett intresse för den egna mikrobloggen, vilket i förlängningen kan leda till ökad dialog och relationer.

Denna rubrik kan sammanfattas med att de yngre politikerna med sin frekventa användning av variabler som speglar ”tillfälle att skapa dialog, besvara, frågor/kritik”, skapar bättre

förutsättningar för att dialog överhuvudtaget ska kunna uppstå på Twitter. De yngre

politikerna använder generellt sett sociala medier mer utåtriktat och visar på så sätt ett intresse för andra användare och sätter andra användare mer i fokus än vad de äldre politikerna gör.

32

6.2.1 Att tillvarata relationer och föra dialog

Som konstaterats ovan använder de yngre politikerna totalt sett Twitter på ett mer utåtriktat sätt än vad de äldre politikerna gör och skapar med sitt användande goda förutsättningar för långsiktiga relationer med andra användare. När det gäller användandet av de personliga bloggarna ser mönstret likadant ut; de yngre politikerna uppdaterar sina bloggar mer frekvent än vad de äldre politikerna gör och de får även fler kommentarer från användare på sina personliga bloggar totalt sett. Här tar dock detta mönster en intressant vändning; hos de äldre politikerna är svarsfrekvensen i förhållande till antalet kommentarer högre än bland de yngre politikerna. Svarsfrekvensen hos de äldre politikerna är 46 procent, medan den ligger på 17 procent hos de yngre politikerna. Detta resultat tyder på att de äldre politikerna är mer synliga i sina personliga bloggar och bekräftar och kommenterar användarkommentarerna de får i högre utsträckning än vad de yngre politikerna gör.

De yngre politikerna skapar med andra ord förutsättningar för dialog och relationsskapande genom sitt användande av sociala medier, men när detta skapande av förutsättningar

exempelvis tar sig uttryck i form av kommentarer på de personliga bloggarna från användare, så tas inte dessa kommentarer tillvara i samma utsträckning som hos de äldre politikerna.

Detta kan delvis förklaras med att de äldre politikerna inte får lika många kommentarer som de yngre, och att det därför är lättare för dem att få en överblick över användarkommentarerna och att de hinner svara på de kommentarer de fått. Samtidigt är det intressant att notera

faktumet att två av de yngre politikerna har en svarsfrekvens på 0 procent, samtidigt som detta är två av de yngre politiker som fått relativt få kommentarer, nämligen Jytte Guteland och Niklas Wykman. Att de äldre politikerna har en högre svarsfrekvens på grund av att de fått färre kommentarer är kanske därför ett förenklat svar.

Detta skulle kunna ha att göra med att de äldre politikerna överlag helt enkelt är bättre på att tillvarata de kontakter de får med användare, åtminstone när det gäller hur de använder sina personliga bloggar. Genom att de äldre politikerna i högre grad svarar på och kommenterar användarkommentarer, ger detta ett intryck av att de tar del av användarnas synpunkter, kritik och kommentarer och är öppna för dialog. På samma sätt som relationsmarknadsföring handlar om att skapa positiva upplevelser och ett värde för användarna, så skapar de äldre politikerna detta värde genom att personligen svara på kommentarer. Enligt teorierna för relationsmarknadsföring är det just denna personliga kommunikation som bygger starka och långsiktiga relationer och som bekräftar och stärker relationen. De äldre politikerna kan därför sägas utnyttja sociala medier i egenskap av mötesplatser i högre grad, där möjligheter till konversation och relationsskapande människor emellan tas tillvara.

De politiker som fått flest kommentarer bland de äldre respektive yngre politikerna är Monica Green och Magnus Andersson. De är även de två bland de äldre respektive yngre politikerna som uppdaterar Twitter mest frekvent, som följer flest andra användare på Twitter och som använder sig mest frekvent av riktade tweets. Dessa är också de två politiker, förutom Guteland och Wykman som har 0 procent svarsfrekvens, som har lägst svarsfrekvens i förhållande till antalet kommentarer. Green och Andersson använder med andra ord Twitter på ett utåtriktat sätt och får också flest kommentarer på sina personliga bloggar, men är samtidigt två av dem som ger minst feedback på kommentarer, sett till frekvens. Att använda sociala medier på ett utåtriktat sätt skapar med andra ord många öppningar för dialog.

Samtidigt skapar det utåtriktade användandet ett stort informationsflöde som kan tänkas vara

33 svårt att hantera och ge feedback på. Att vara utåtriktad och synas och höras i sociala medier kan skapa nyfikenhet hos andra användare, men baksidan och utmaningen är att ta denna nyfikenhet tillvara och utveckla denna nyfikenhet till en relation som ger användaren en positiv upplevelse av relationen. Tendensen att den politiska kommunikationen kännetecknas av att politiker talar till medborgarna, och inte med dem kan därför också sägas skymta på de personliga bloggarna i fråga om vilken feedback användarna får från politikerna.