Att utveckla elevernas kommunikation och samspel

6.3.1. Arbetssätt

En pedagog i grundskolan nämner att hon placerar alla barn så att hon har blickkontakt med dem och en annan tycker även att man ska vara snäll och rättvis. En säger att hon uppmuntrar det positiva vilket i förlängningen medför en uppåtgående spiral som drar fler barn med sig. Ingen av pedagogerna uppger att de arbetade utifrån någon teori utan ansåg att de plockade delar från olika teorier som passade deras arbetssätt. Några

menade också att de utvecklas och bygger på sina kunskaper ständigt. En pedagog lyssnade mycket på sin intuition. Pedagogerna nämnde att man måste vara lyhörd inför barnen och hitta deras nivå. Man måste lyssna in dem och låta dem ta den tid de behöver. Viktigt är att ge tydliga, lätta och korta instruktioner till klassen samt att bryta ner kommunikationen till enkla meningar och att använda olika sätt för att kommunicera.

I arbetet med elever som har svenska som andraspråk menade flera pedagoger i grundskolan att det lätt sker missförstånd och att det är viktigt som pedagog att tolka in och läsa mellan raderna. Man måste därför hela tiden vara lyhörd inför barnen och hjälpa dem fylla på sitt ordförråd och hjälpa dem med alternativ och att arbeta med olika känslor och uttryck. En pedagog säger att hon tar hjälp av modersmålsläraren när det handlar om barn med mer än ett språk och handlar det om svensktalande elever säger hon att man kan hitta andra vägar genom att diskutera med kolleger. Man måste ha en helhetssyn och inte lägga sig på för låg nivå samt ge eleven nya utmaningar och även låta eleverna argumentera och reflektera muntligt och skriftligt för att träna och utveckla sitt språk. Det är viktigt att kunna tänka på olika plan och kunna resonera och kommunicera med kamrater och lärare. En annan pedagog berättar att hon gärna använder sig av estetiska ämnen för att utveckla barnen. Man tränar samarbetssvårigheter genom samarbetsövningar i ämnet EQ varje vecka. Samspel mellan eleverna är ett arbete som pågår hela tiden och handlar om ett förhållningssätt från de vuxna som får hjälpa eleverna med vad och hur man säger saker och även hur man visar med sin kropp vad man vill i olika situationer. Man måste ha sin ämneskunskap, kunna möta barn med olika kulturell bakgrund och kunna se barns olika behov. Pedagogen menade även att man ska ha kunskap kring den målgrupp man ska arbeta med språkligt, socialt, emotionellt och motoriskt och ha verktyg att använda i sitt bemötande av barnen.

Du måste också veta vem är jag och hur förhåller jag mig som ledare i en grupp för det är det du är. Det är dig dom tittar på, dig dom lyssnar på. Är det hon som håller i taktpinnen ja det är det eller så är det inte det och då blir det ett virrvarr i klassen.

Alla tillfrågade i grundskolan svarade att de på något sätt brukar vägleda elever som har svårt att samspela med varandra. Några pedagoger uppgav att de medvetet blandade

grupperna och att tanken var att de skulle lära sig att samarbeta. En av dessa sa även att den vuxne skulle lita på elevernas egen förmåga att lösa en del av problemen samt att de varje dag ägnar en liten stund åt att prata om samspel och vilka problem som kan uppstå. I en klass arbetade de mycket med teater och att stärka förmågan att uttrycka olika känslor och i en annan klass berättade en pedagog att de arbetade med EQ, en form av samarbetsövningar, varje vecka.

Jag brukar alltid göra så att alla elever får jobba med alla och då är det jag som finns där och stöttar upp.

När eleverna är arga på varandra, så lär jag dem att gå skilda vägar och sen komma tillbaka när det lagt sig och då är det borta. Jag försöker även att prata enskilt med eleven och visa att jag som vuxen ser att eleven inte mår särskilt bra.

Pedagogerna i grundsärskolan uppgav att de hade varierande arbetssätt, men något som alla arbetade med var att stärka barnens självförtroende och försöka förstå deras sätt att tänka. Några pedagoger berättade att de försökte sätta sig in i elevernas situation och en av pedagogerna sa även att det är viktigt att förstå deras tankesätt och sätt att se på världen.

Jag försöker förklara att vi inte tar så hårt i varandra, att pröva att göra såhär istället och visa hur man kan samspela, ställa frågor som t.ex. vad vill du säga, ville du leka och försöka att hjälpa eleven till hur det skulle kunna vara istället.

I grundsärskolan utvecklar man elevernas tal genom att de talar mycket i grupp. Barnen berättar och de vuxna ställer kompletterande frågor för att få barnen att berätta så tydligt som möjligt och få händelser i någorlunda kronologisk ordning. De andra barnen tränar sig på att lyssna genom att bara en i taget pratar. De tränar språket genom att stava och då är barnen tvungna att lyssna och när de skriver kommer det in lite grammatik. De har intensivläsning och då utvecklas förmågan att förstå meningars innebörd och ökar samtidigt ordförrådet. Skrivning tränas när de skriver meningar efter sin intensivläsning. Barnen tittar även på film och använder datorn. En pedagog berättar att hon ökar barnens ordförråd genom att förstärka och upprepa mycket av det barnen säger. Pedagogerna diskuterar och förklarar allt som händer på raster och i klassrummet med

barnen. De försöker få barnen att sätta sig in i andra situationer och på så sätt tränar barnen upp sin empati och sociala relationer.

6.3.2. Lärandemiljö

Optimal lärandemiljö i grundskolan är trygghet i gruppen med både kompisar och lärare. Det innebär att eleven är säker på sig själv som individ och att han/hon vågar vara sig själv. Att eleverna vågar argumentera för sina åsikter och stå för dem. Det ska även vara roligt i skolan och man ska kunna skratta tillsammans. En pedagog tänker på att själv se glad ut och le mot barnen och röra vid dem för att skapa en god kontakt med eleverna samt att ha en god föräldrakontakt. Två pedagoger tyckte att mindre klasser hade varit bra och en av dessa hade även gärna sett fler pedagoger för att kunna tillfredsställa barnens olika behov. Man ska ha mycket blickkontakt, rätt belysning och inga bullriga stolar.

I grundsärskolan är optimal lärandemiljö lugn och ro och ingen stress eftersom det påverkar elevernas förmåga att lära. Barnens placering i klassrummet är också viktig. Någon placerar barnen mittemot varandra och andra sätter barnen tillsammans vid ett runt bord för att stimulera till kommunikation. Beroende på barnens svårigheter finns det olika saker att tänka på t ex att barn med autistiska drag inte ska ha saker omkring sig som tar deras uppmärksamhet

6.3.3. Dokumentation

Pedagogerna i grundskolan hade olika sätt för att dokumentera samspelet mellan barnen. Några uppgav att de förde anteckningar i elevens individuella utvecklingsplan, en annan svarade att samspelsvårigheter togs upp i åtgärdsprogrammen. En pedagog berättade att hon två gånger per år vid elevgenomgångarna med ledningen tar upp hur gruppen som helhet och enskilda elever fungerar tillsammans. Under dessa möten har de en genomgång av hennes dokument och anteckningar kring eleverna. En av de tillfrågade berättade att hon ibland fotograferade situationer där eleverna samspelade med varandra och att hon även förde anteckningar över deras samspel. De flesta tillfrågade svarade att de brukade använda sig av observationer ibland, men att de inte direkt kallade dem för observation. Övriga svarade att de såg vinsten med observationer men att det ofta saknades tid till detta.

Eftersom vi har turen att vara två vuxna i klassrummet, brukar den ena studera eleverna medan den andra leder lektionen. Det här är alldeles utmärkt för att upptäcka olika saker t.ex. vem som får komma till tals, hur eleverna uppfattar frågorna, hur de hänger med och pedagogens kontakt med eleverna.

Pedagogerna inom grundsärskolan beskrev även de olika sätt att dokumentera samspel på. Alla pedagoger hade kontaktböcker till sina elever, där de förde anteckningar kring eleven och som sedan skickades mellan hem och skola. En pedagog berättade att hon även använde sig av portfolie, dvs. en pärm där de dokumenterar elevens utveckling, ett av dessa områden är den sociala utvecklingen. En annan pedagog fotograferar eleverna varje dag i olika situationer och använder detta som underlag till anteckningar kring eleverna. Samspelssvårigheter togs även upp i åtgärdsprogrammen. De flesta ansåg att observationer är en naturlig del i arbetet och att det är inte något de direkt reflekterade över. En pedagog berättade att det är något som bara flyter på och en annan använde observationerna som underlag för elevanteckningar.