Före:
För Pär och Martin betyder platsen oerhört mycket. Det spelar ingen roll menar Martin om man är vid havet, tittar på en rättegång med klassen eller om man får se när de bygger en tunnel. Det blir lättare att ta in händelser och uppleva dem i deras rätta miljöer.
Allting är ju annorlunda när man är på plats. Det är skillnad att läsa om det. Det går ju inte att läsa sig till en upplevelse.(Martin)
34
Kristina tycker att det är svårt att säga vad platsen har för betydelse för lärandet. Hon tvekar, suckar och så blir det tyst en stund. Sedan säger Kristina, att det beror på vad man ska göra. Om man ska lära sig om naturen kan man ha en väldig nytta av att vara i den, säger hon
Man kan ha en väldig nytta av att vara på plats i naturen och känna, lukta och smaka och allt vad det kan vara … i vissa lägen kanske man behöver sitta inne i ett tyst och lugnt klassrum. (Kristina)
Innan besöket på SEA-U har Kristina arbetat med ett tema kring havet med barnen. De har pratat om vattnets kretslopp, gjort experiment med vatten, tittat på några vanliga växter och djur som finns i havet, sett på film om havet, lyssnat på sånger, samtalat och skrivit om stranden och havet. Kristina har valt att inte arbetat utomhus med sin klass under hösten, på grund av att fritidspedagogerna på skolan är så mycket ute med barnen. Hon menar att fritidspedagogerna gör så mycket med barnen ändå. Kristina tycker att barnen behöver lära sig att sitta stilla, använda sig av penna och papper och tänka abstrakt, vilket man lär sig bäst inomhus. När hon arbetar inomhus använder Kristina sig gärna av laborativa material såsom, klossar, tygbitar och frukter och löv som man kan ta in i klassrummet. När man är inomhus, hävdar Kristina att det krävs mindre medel för att göra praktiska saker jämfört med utomhus. Hon påpekar att ju längre upp i åldrarna barnen kommer desto viktigare är det att de har vanan att sitta stilla och lyssna.
Jag frågade Martin, Pär och Kristina, vilka ämnen som passar att ha utomhuspedagogik i. Martin och Pär tycker att alla ämnen passar för utomhuspedagogik, men påpekar att det faktiskt är den miljön de arbetar i, som de arbetar med. Kristina säger att hon inte haft så mycket
utomhuspedagogik på den skolan hon arbetar på, men där hon arbetade tidigare brukade hon arbeta med matematik utomhus.
Martin hävdar att lärare många gånger inte riktigt ser kopplingen i läroplanen med att vara utomhus. Han menar att om läraren åker någonstans med sin klass, så är det ofta bara en studie- eller friluftsdag. De lärare som ser att det passar in i läroplanen arbetar lite mer kring besöket, säger Martin.
Det som kommer fram i samtliga intervjuer är att sinnena är viktiga redskap i
utomhuspedagogik. Kristina säger att man ”lär sig med hela kroppen” och att det blir mycket handfasta saker för barnen. Kristina tror att en blandning av utomhus- och inomhusaktiviteter är bra. Kristina säger att det kan vara lättare att lära för många barn, men inte för alla. Vidare säger hon att många barn kan ha nytta av att få använda ”hela kroppen”. Pär och Martin definierar
35
utomhuspedagogiken med att känna, lukta, smaka på vattnet t.ex. att det är salt och titta på strand- och vattenfynd.
Det är svårt att berätta hur det är att gå i vadarstövlar, det är svårt att veta hur en krabba känns, hur det är att gå med vadarstövlar i havet, om du inte upplevt det så är det väldigt svårt att beskriva. (Pär)
När barnen har kommit upp från vattnet samlas vi alltid för att ha en genomgång och titta på vad de har hittat, säger Pär.
Det brukar bli lite allmän frågestund, hajar är roliga, delfiner eller min-pappa historier.(Martin)
Min-pappa historier är ganska vanliga. De kommer alltid på någon historia om de djuren vi hittat. Min pappa… (Pär)
Den stunden får ta lite plats, så att man inte, det är ju en liten tankeprocess, när de tittar och känner och så där. (Pär)
Vidare säger Kristina att utomhuspedagogik kan väcka intresse för hur ”saker” fungerar. Samtidigt säger hon att man kan utnyttja alla miljöer för utomhuspedagogik. Det program som läraren har bokat till klassen, ”vått och torrt”, är väldigt lekbaserat. Det är samarbetsövningar, stafetter och rörelselekar. Pär påpekar att det är mycket rörelse och lek när det är de små barnen i förskola och grundskolans tidiga år. Det blir mer teori- och faktakunskaper inbakat i
programmen ju längre upp i åldrarna man kommer, menar han. Pär och Martin tycker att det är viktigt både med den planerade leken och med den fria leken. Barnen har mycket spring i benen, som sitter kvar från skola. Under pausen mellan aktiviteterna kan de bekanta sig med miljön och naturen och leka av sig, säger Pär.
Under:
När Kristina är i vattnet med barnen är hon aktiv, pratar med dem och tittar på det de hittat. Kristina pratar om vadarbyxorna och drar lite lätt i dem. När man kommer ut en liten bit i vattnet drar byxorna ihop sig och smiter kring benen. Kristina plockar och tar i tången i vattnet. Hon vänder sig till mig och Susanne och berättar att hon tagit med tång och snäckor i en låda till skolan för att visa barnen. SEA-U pedagogen Andrea får syn på en pojke som står vid
strandkanten. Andrea går till honom och försöker prata med honom, hon tar honom i handen och han tar ett par steg ut i vattnet. Andrea plockar upp och visar pojken en manet.
Hon släpper hans hand, varpå pojken går upp till kanten igen. SEA-U pedagogen Andrea går ut till de andra barnen igen. Efter en liten stund får Kristina syn på pojken och går till honom. Hon
36
försöker uppmuntra pojken, men när det inte går lämnar hon honom och går ut till de andra barnen igen. När barnen har varit i vattnet och håvat en stund, samlas de på stranden tillsammans med SEA-U pedagogerna och pratar om vad de hittat i vattnet. Barnen har mycket funderingar,
Vad är det? Var kommer det ifrån? osv.
Efter aktiviteten i havet får barnen en fruktstund. När de ätit sin frukt och sprungit av sig lite, kallar Kristina på dem och går bort till Pär med dem, som väntar på gräsmattan. Kristina går därifrån för att ta hand om en konflikt som uppstår mellan två barn. Pär ska dela in dem i
grupper. Barnen får i uppgift att ställa sig med det barnet först som fyller år först osv. Barnen kan inte göra det eftersom de inte vet vilken dag eller månad de är födda. Han försöker reda ut det, men får hjälp av Kristina när hon kommer tillbaka till gruppen.
Efter:
I intervjun efteråt frågar jag Pär om han upplever att det finns möjligheter till diskussion i aktiviteterna, och det gör han. Han menar att barnen får diskutera och prata när de kommer upp från havet, om det de hittat. Dessutom påpekar han att barnen får diskutera om strandfynden i påsen (leken).
Barnen får försöka komma på vad det kan vara. Man försöker visuellt att beskriva och få dem att komma på namnen. Gaffeltången, man får ha lite fantasi men den ser ut som en gaffel, så att de själv kan få luska sig fram till svaret. Hjärtmusslan, ja den ser ut som ett hjärta, då har man en bild på den och det är lättare att komma ihåg, istället för att jag berättar det. (Pär)
Pär säger att barnen verkade intresserade och att de lyssnade på honom när han berättade om de olika djuren och växterna. Pär berättade att han var förvånad över att barnen inte visste när de var födda och menade att det var ett ”wake up call”. Han säger att det är något att tänka på, så att man inte trampar någon på fötterna.
Kristina berättar att hon gärna arbetar tematiskt och ämnesintegrerat. I temat om havet tycker Kristina, att hon har fått med de flesta ämnena. Det är varierade uppgifter som innehåller, läsning, filmvisning, skrivning, matematik och nya begrepp. Barnen har arbetat mestadels individuellt med uppgifterna i temat. När Kristina planerar SO- och NO-tema brukar hon försöka få med de andra ämnena in i innehållet. I temat om havet har hon fått in svenska, musik, matematik, fysik och biologi, säger hon.
37
Analys
För Pär och Martin betyder miljön och platsen allt. Det är inte konstigt eftersom hela SEA-Us verksamhet bygger på den marina miljön. SEA-Us pedagogik är upplevelsebaserad och knuten till havet och stranden.
Pär, Martin och Kristina verkar koppla ihop utomhuspedagogik med sinnena. De pratar om att man lär sig med ”hela kroppen” och genom att känna, lukta och smak. Det tycks ändå som att Kristina inte ser kopplingarna mellan läroplanen och utomhusvistelse. De ämnen hon tycker passar att ha utomhuspedagogik i är naturvetenskap och matematik.
Kristina har valt att inte vara ute med barnen när de är i skolan, å ena sidan får jag uppfattningen av att hon tycker att det är viktigt att arbeta praktiskt. Å andra sidan verkar hon vara styrd av det traditionella tänkandet, där barnen ska sitta stilla och lyssna när läraren undervisar. Detta är kanske i all väl mening, då hon anser att barnen måste förberedas för mycket stillasittande längre fram under skolgången. Även om arbetsuppgifterna är varierade får jag intrycket av att barnen arbetar mestadels individuellt med uppgifterna som Kristina ger dem.
När Kristina pratar om utomhusmiljöer får jag känslan av att hon menar just, havet, skogen, skolgården. Det verkar inte som att hon tänker på de övriga miljöerna som tänkbara att ha utomhuspedagogik i, som t.ex., staden eller någon kulturinstitution.
Pär och Martin tycker att det är viktigt att barnen får prata och reflektera över vad de hittat i havet och på stranden. Dessutom ser de leken och rörelsen som en stor del av deras verksamhet, särskilt i de tidiga åldrarna.
38