Vid en första anblick är det lätt att påstå att sättet som man använder datorer på, till exempel i vilken utsträckning man blir distraherad av ”nöjesanvändning” när man borde göra annat, inte är en del av ens digitala kompetens utan att detta bara handlar om en övergripande förmåga att fokusera på det man ska göra. Jag ska dock här diskutera huruvida detta verkligen bara handlar om brist på disciplin, och också vilka andra inställningar till hur man använder datorn som skulle kunna sägas ingå i EU-kommissionens definition av begreppet digital kompetens.
Då jag började undersökningen var jag inställd på att inte leda in den på spåret ”eleverna är dåliga på att hantera datorer för de går bara in på Facebook hela tiden,” men det faktum att detta var någonting som kom upp hos både elever och lärare i intervjuerna utan att jag uttryckligen frågat om det pekar på att detta ändå är någonting som ingår i många av intervjupersonerna förståelse av god datoranvändning och digital kompetens. Om man läser
EU-kommissionens definition av digital kompetens så kan man också finna visst stöd för att det som en av eleverna kallar ”smart” användning skulle vara en del av begreppet.
I EU-kommissionens definition av digital kompetens ingår bland annat att man ska inneha en ”kritisk och reflekterande attityd när det gäller […] ansvarsfull användning av interaktiva medier.”55
Den här formuleringen kan innefatta två saker varav troligtvis båda avses. Det första är att man beter sig på ett ansvarsfullt sätt medan man använder interaktiva medier och exempelvis inte använder dem för att mobba andra, sprida datorvirus eller på något annat sätt negativt utnyttja den anonymitet som Internet erbjuder. Detta är dock något som i princip inte har dykt upp i intervjuerna och som jag alltså inte kommer att diskutera vidare här. Det andra är att man förhåller sig reflekterande till de yttre ramarna kring sitt användande av interaktiva medier, det vill säga när och var man använder dem. Detta skulle exempelvis innebära att det ingår i den digitala kompetensen att kunna reglera sitt videospelsspelande så att man inte glömmer att äta och sova, eller att man kan avhålla sig från de distraktioner som datorn erbjuder i form av exempelvis datorspel eller sociala medier vid tillfällen som kräver att man ägnar sig åt andra uppgifter. Även det som två av eleverna nämner, att de skulle vilja använda datorerna mindre för att få mer tid till andra aktiviteter som att socialisera med vänner ansikte mot ansikte ingår då i konceptet digital kompetens.
När det kommer till datorns distraktionsmöjligheter är det dock av intresse att också se den andra sidan av saken: det är ju faktiskt en av eleverna som säger att hen ibland använder datorn till annat än det som är sanktionerat av läraren under lektionstid, och som samtidigt inte anser att detta påverkar hens prestation negativt. Om man igen ser till listan med färdigheter som Prensky menar är typiska för de digitala infödingarna så finner man multitasking, eller översatt till svenska, förmågan att göra flera saker samtidigt. Detta är något som de digitala infödingarna tränats i redan från en ung ålder genom att exempelvis leka samtidigt som de tittar på tv, och senare genom att plugga medan de lyssnar på musik eller tittar på tv.56 Enligt Prensky finns viss forskning som visar på att barn som leker samtidigt som de tittar på ett tv-program förstår lika mycket av programmet som de barn som bara tittat på tv, vilket kan tyda på att en effektiv fördelning av uppmärksamheten inte behöver innebära att man missar central information.57 Samtidigt som det alltså ingår i den digitala kompetensen att förhålla sig reflekterande till sin datoranvändning kan det med andra ord
55 ”Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för
livslångt lärande.” s. 16
56
Prensky. From Digital Natives to Digital Wisdom. s. 70
också vara så att ”distraktionerna” faktiskt inte är något problem så länge eleverna inte själva känner att de är det.
För att övergå till de andra inställningar och attityder till datorer som kommer fram i intervjuerna så uttrycker Lärare 1 att hen anser att det är en inställning som är det grundläggande i den digitala kompetensen. Denna inställning handlar om att kunna se vilka möjligheter datorn öppnar när det kommer till informationsinhämtning och inlärning, och det är lätt att finna stöd i EU-kommissionens definition av begreppet för att detta är någonting som faktiskt ingår i att ha digital kompetens. Där ingår nämligen formuleringar som att man ska ha ”kunskaper om de möjligheter […] som skapas genom användningen av Internet och kommunikation via elektroniska medier […] för arbete, rekreation, informationsdelning och samarbetsnätverk, lärande och forskning,” och också att man ska kunna använda tekniken som stöd för kritiskt tänkande, kreativitet och innovation.58 I allt detta ingår tydligt det som Lärare 1 efterlyser; att veta var man kan hitta olika vägar att nå ett mål och hur man använder dem är självklart en del av att känna de möjligheter som Internet öppnar, och att kunna använda datorn som en källa till idéinjicerande information är att använda den som stöd för kreativitet. Den inställning som Lärare 1 efterlyser hos eleverna därför att hen anser att de inte besitter den i tillräcklig utsträckning är med andra ord också en aspekt av digital kompetens.
Den inställning som Lärare 3 ger uttryck för skulle vara grundläggande för digital kompetens är svårare att motivera med utgångspunkt i EU-kommissionens formulering av begreppet, men skulle möjligtvis kunna förstås med den modell som behandlas i nästa avsnitt. Jag kommer därför att återkomma till detta resonemang där.