Unga definieras utifrån regeringens skrivelse (Skr 2009/10:229) som personer i åldrarna 13-25 år och omfattar flickor/unga kvinnor och pojkar/unga män. I vägledningen används således begreppet unga både för individer över och under 18 år. Alla individer under 18 år är lag-stiftningsmässigt att betrakta som barn och när det är viktigt att klargöra utifrån lagstiftnings-hänseende att det gäller den gruppen används ibland begreppet unga under 18 år och ibland begreppet barn för att synliggöra det. När hela målgruppen unga omfattas skrivs de unga i målgruppen eller den unga eller unge.
1.3.2. Unga som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja
Enligt Skr 2009/10:229 innebär begreppet att bli gift mot sin vilja att någon påverkas att gifta sig genom såväl straffbart tvång som andra påtryckningar. Det handlar om de unga som riskerar eller blir gifta mot sin vilja på grund av att andra, vanligtvis föräldrarna, pressar henne eller honom till det. De kan utsättas för hot eller våld samt andra påtryckningar. Det kan handla om att föräldrar eller andra familjemedlemmar skuldbelägger barnet eller den unga/unge eller hotar med uteslutning från familjegemenskapen. Barn och unga kan också luras att åka utomlands och där bli gifta mot sin vilja. I regeringens skrivelse Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39) användes begreppet arrangerade äktenskap mot en persons vilja.
Att använda begreppet gift mot sin vilja i förhållande till ungas situation kan ses som en ambition från regeringens sida att synliggöra att ungas rättigheter kan kränkas och begränsas i förhållande till äktenskapet utan att detta utgör en straffbar handling. Begreppet tvångsäkten-skap täcker enbart in de äktentvångsäkten-skap där de handlingar som vidtagits i syfte att förmå någon att ingå äktenskap är straffbara. Med begreppet barnäktenskap menas ett äktenskap som ingåtts av en person under 18 år. För att ett äktenskap för en person under 18 år ska vara juridiskt giltigt krävs dispens. Ett barnäktenskap kan också ha föregåtts av olika påtryckningar inklusive straffbart tvång.
1.3.3. Målgruppen
I regerings skrivelse (Skr 2009/10:229) syftar målgruppen på de unga som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja. I skrivelsen lyfts sambandet mellan att unga gifts mot sin vilja eller riskerar detta och att de utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck fram. Den målgrupp som den lokala nivån behöver känna till sitt ansvar gentemot har vi utifrån regeringens skrivelse definierat som unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller unga som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja.
Målgruppen består av unga, mellan 13-25 år, som både kan vara underåriga och myndiga, kvinnor och män, transpersoner, homo-, bi-, och heterosexuella, ensamstående och par med eller utan egna barn. Eftersom målgruppen har både gemensamma och specifika drag kan den på samma gång beskrivas som en grupp och som flera grupper. För att synliggöra att målgruppen består av unga individer med både gemensamma och specifika drag så använder vi, i de flesta sammanhang som denna målgrupp diskuteras begreppet de unga i målgruppen.
1.3.4. Hedersrelaterat våld och förtryck
Sedan 2003 har regeringen tagit initiativ till omfattande insatser för att förebygga hedersrela-terat våld och förtryck. I regeringens skrivelse Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer (Skr 2007/08:39) angavs att hedersrelaterat våld och förtryck, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, har sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. Sociologen Purna Sen lyfter fram vissa särskilda karakteristiska kännetecken när det gäller våld i hederns namn. Det helt centrala i relationen mellan könen är mäns kontroll av flickors och kvinnors sexualitet, att kvinnor har en roll i att reglera och bevaka flickors och kvinnors beteenden, att det ligger kollektiva beslut bakom bestraffning eller åtgärder för att upprätthålla acceptabla beteenden, att kvinnor är potentiella gärningsmän och att män liksom släkten och familjen kan återfå hedern genom att bestraffa den som har vanhedrat dem (Sen 2005). Ur ett ungdomsperspektiv är flickans oskuld helt central. Flickan ska vara oskuld vid äktenskapets ingående och pojken ska gifta sig med en oskuld (Khan 2006; Mernissi 1992).
Enligt regeringens skrivelse (Skr 2009/10:229) kan familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Kontrollen av flickors och kvinnors liv kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i tvångsäktenskap, hot om våld och våld inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas flera förövare och det kan utövas av både män och kvinnor. Offren för förtryck och våld är flickor, kvinnor, pojkar och män. Våldet kan sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen. Unga homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet och uttryck kan också uppleva att de kontrolleras och hotas samt bli utsatta för fysiskt våld för att de svärtar ner familjens heder, något som Ungdomsstyrelsen lyfter fram i rapporten
Hon, hen, han – en analys av hälsosituationen för homosexuella, bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner (Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:2). Också könsstympning kan sättas i samband med hedersrelaterat våld och förtryck (Socialstyrelsen 2011).
1.3.5. Gemensamma och specifika drag hos de unga i målgruppen
Vägledningens utgångspunkt är att det finns vissa gemensamma drag för de unga i målgruppen;
•
att hon eller han kan ha förväntningar om att följa familjens och/eller släktens intressen i val av framtida partner,•
att hon eller han kan ha förväntningar om att följa familjens och/eller släktens normer kring sexualitet, som att vara oskuld vid äktenskapets ingående,att gifta sig med en oskuld, eller att inte vara homo-, bi- eller transsexuell,
•
att hon eller han kan leva i ett kollektivistiskt familjesammanhang i betydelsen att hon eller han i olika grad förväntas sätta familjens och/eller släktens intressen framför sina egna. Om hon eller han inte gör det kan hon eller han riskera att övertalas, pressas eller bestraffas fysiskt eller psykiskt.De unga har också det gemensamt att de är i behov av skydd, stöd och rehabilitering av den lokala nivån utifrån de ovanstående kännetecknen. Utöver detta kommer olika specifika för-hållanden knutna till den unga/unge som exempelvis ålder, civilstånd, sexuell läggning, religion, funktionshinder, medföljande barn och dels förhållanden knutna till familj och/eller släkt.
1.3.6. Berörda yrkesgrupper, lokal nivå och kommunal nivå
I vägledningen används genomgående begreppet lokal nivå då det handlar om yrkesgrupper och verksamheter som kan vara aktuella i förhållande till de unga i målgruppen men som inte nödvändigtvis är knutna till kommunen som exempelvis polisen, hälso- och sjukvården, fri-villiga verksamheter eller skyddade boenden. I regeringens skrivelse betonas att vägledningen ska syfta till att öka kommunens medvetenhet om ansvar för målgruppen och möjligheter att tillgodose deras behov. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta övergripande ansvar innebär dock ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän (2 kap. 1 § SoL). För att tillgodose de unga i målgruppens behov kan kommunen i hög grad ses som beroende av att polismyndigheter och hälso- och sjukvården också medvetandegörs om sitt ansvar för de unga i målgruppen.
De berörda yrkesgrupperna på den lokala nivån skulle kunna ses som vägledningens primära målgrupp. Då vi skriver om målgruppen i vägledningen syftar vi dock inte på den lokala nivån utan på de unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja. I vägledningen lyfter vi genomgående fram behovet av en operativ samverkan där alla aktörer som kan vara aktuella i samhällets skyddsnät så långt möjligt uppmärksammar sitt handlingsutrymme och ansvar i förhållande till de unga i målgruppen och i förhållande till andra verksamheter. Vi vill också genomgående uppmärksamma att detta bör ses som ett gemensamt ansvar där varje verksamhet så långt möjligt försöker att samverka utifrån de unga i målgruppens behov.
1.3.7. Stöd till och rehabilitering av
Utöver stöd och rehabilitering kan de unga i målgruppen utifrån hotsituationen behöva olika skyddsinsatser. I vägledningen skriver vi därför genomgående om de ungas behov av skydd, stöd och rehabilitering. Med begreppet skyddsinsatser menar vi främst insatser som syftar till att skydda den unga/unge från upprepad våldsutsatthet och som också syftar till att reducera
hotet mot den unga/unge. Med stöd menas i vägledningen exempelvis akut och långsiktigt stöd som de unga i målgruppen är i behov av i samband med placering. Utifrån konsekvenser av utsatthet kan de behöva emotionellt stöd, utifrån en ny livssituation till följd av uppbrottet kan de behöva praktiskt stöd och utifrån en brist på ett positivt nätverk kan de behöva socialt stöd. Med rehabilitering menas i vägledningen stödinsatser som syftar till att de unga i mål-gruppen återvinner eller upprättar en förmåga till ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhället. Socialstyrelsen lyfter fram tre grundläggande förutsättningar för en lyckad rehabi- literingsprocess (1) vilka också kan ses som viktiga förutsättningar för de unga i målgruppens process. Varje brukare ska ses som unik med individuella förutsättningar, vilket kräver flexi-bel planering och mångfald i insatserna. Det ska finnas kontinuitet när det gäller personal, metod, struktur och information. Olika insatser kan ges samtidigt och integrerat i stället för efter varandra i tur och ordning, vilket kräver gränsöverskridande samverkan (Socialstyrelsen 2008-126-4). Då det gäller den lokala nivåns möte med målgruppen är det viktigt att utreda och bedöma den enskilde individens behov för att kunna ge adekvata insatser.
1.3.8. Skyddat boende, familjehem eller annan institution
I vägledningen har vi fokuserat på själva syftet med insatsen, att den unge placeras utanför sin tidigare hemmiljö utifrån att hon eller han är i behov av skydd, stöd och rehabiliteringen och inte avgränsat eller preciserat boendeformen närmre.