Vad vet vi om placeringar av de unga i målgruppen

Av Brå:s utvärdering framkommer att det finns omkring 185 platser särskilt för utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck (Brå 2010:18). Länsstyrelsen i Stockholms län kartlade i sam-verkan med länsstyrelserna i Skåne och Västra Götalands län placeringar vid 19 verksamheter från hela landet under 2010. Av denna kartläggning framkom att platsutbudet var 247. De 19 verksamheter som kartlades var inte alla riktade specifikt mot unga utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck utan det ingick såväl kvinnojourer som riktade skyddade boenden. Av kart-läggningen framkom att 170 personer var placerade utifrån att de utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck under de två mätperioder som efterfrågades. Av dessa var 15 unga män och 49 personer var under 18 år (2). Av de 170 placerade hade 57 personer barn med sig. I kart-läggningen efterfrågades verksamheternas erfarenhet av placeringar av HBT-personer men få av verksamheterna kunde redovisa antal. Några av verksamheterna uppgav att det berodde på att de unga inte själva lyfte upp frågan och att verksamhetens fokus var skyddsbehovet.

Motivet bakom undersöktes endast om det kunde vara relevant utifrån skyddsaspekter. Av de 170 placerade var 42 personer från andra län (Länsstyrelsen i Stockholms län 2011:6).

Av en nationell enkät till kommuner som genomfördes av länsstyrelserna i Skåne, Stockholm och Västra Götalands län under 2005 framkom att totalt 208 personer ansökte om skyddat boende genom socialtjänsten på grund av hedersrelaterat våld och förtryck under mätperioden, av dessa blev 184 placerade (3). Av de 184 var 26 stycken killar och 117 stycken tjejer, för övriga 41 placerade personer uppgavs ingen information om kön. Av de placerade var 92 under 18 år. Två respondenter uppgav att en person hade blivit placerad på grund av

utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck utifrån sin sexuella läggning. Flest placeringar beviljades i Stockholms län, 67 placeringar, därefter följt av Västra Götalands och Skånes län med 30 respektive 32 beviljade placeringar. Det vanligaste var att man placerade utsatta personer utanför det egna länet, 36 procent, eller utanför den egna kommunen, 35 procent (Länsstyrelsen i Skåne, Stockholm och Västra Götalands län 2007).

2.2.2. Boendeformer

I enkäten efterfrågades vilken boendeform som beviljades unga under 18 år. Av svaren fram-kom att få av de unga under 18 år placerades i en verksamhet som hade särskild fram-kompetens kring hedersrelaterat våld och förtryck, 23 procent placerades på HVB-hem (Hem för Vård &

Boende) med särskild kompetens och 7 procent i familjehem med särskild kompetens. Detta visar att majoriteten placerades i verksamheter eller boendeformer utan särskild kompetens kring målgruppen som jourboende i familjehem, jourboende på institution, familjehems-placering, kriscentrum för barn och unga, egen lägenhet eller tonårsboende.

Vad gällde unga över 18 år var det ännu färre som placerades i en verksamhet med särskild kompetens kring hedersrelaterat våld och förtryck, 17 procent placerades på HVB-hem med särskild kompetens och 5 procent i familjehem med särskild kompetens. Den vanligaste for-men av boendeplacering för utsatta personer över 18 år var i kvinnojour där 23 procent place-rades. Andra boendeformer var placering i lägenhet med bistånd, jourboende på institution, kriscentrum för kvinnor eller familjehem. Det minst vanliga var att man placerade personer över 18 år i stödfamilj eller annat HVB-hem.

Att de unga i målgruppen har stora behov av att placeras i en verksamhet med kompetens kring hedersrelaterat våld och förtryck lyftes fram vid ett nationellt samråd för skyddade boenden som erhållit nationella utvecklingsmedel (Länsstyrelsen i Stockholms län 2008).

Placeringar som sågs som direkt olämpliga i förhållande till de unga i målgruppen angavs vara;

• HVB-hem där ungdomar med olika beteendestörningar vistas

• boenden där det av olika skäl kan ske en genomströmning, antingen i själva verksamheten eller i verksamhetens närmaste omgivning, av yngre och eller vuxna personer med bak- grund i olika utomeuropeiska länder

• boenden för flickor där det förekommer manlig personal

• boenden för unga tjejer tillsammans med fullvuxna kvinnor – som har varit utsatta för våld – vilka mycket snabbt, medvetet eller omedvetet, går in i rollen som fördömande mammor och förmyndare över de yngre tjejerna (Länsstyrelsen i Stockholms län 2008) Av Länsstyrelsen Östergötlands kontakter med verksamheter och aktörer framkommer att det förekommer att unga i målgruppen placeras på hotellhem vilket också lyfts fram som olämpligt.

2.2.3. Insatsen skyddat boende

Den insats som i första hand har utvecklats och utvärderats i förhållande till de unga i målgrup-pen är det som brukar benämnas placering i skyddat boende. Sedan 2003 har länsstyrelserna i de tre storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne på uppdrag av regeringen arbetat för att främja utvecklingen av hedersvåldsförebyggande insatser samt utveckling av resurser för stöd och skydd för hedersvåldsutsatta ungdomar i sina respektive län. Mer än hälften av dessa medel har sedan början gått till medfinansiering av skyddat boende för de unga i målgruppen.

Sedan 2006 har de tre storstadslänsstyrelserna ett gemensamt nationellt regeringsuppdrag i att främja och stödja utvecklingen av skyddat boende för hedersvåldutsatta ungdomar över hela landet. Detta uppdrag har förlängts från år till år.

Det finns ingen gemensam definition kring vad ett skyddat boende är, vare sig vad gäller vägledningens målgrupp eller för våldsutsatta generellt. I Att ta ansvar för sina insatser –

social-tjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (SOU 2006:65) lyfte man fram att det behövdes en tydligare uppdelning och definition av olika typer av skyddade boenden. I utredningen lyftes fram att en del kvinnor exempelvis kunde vara så traumatiserade att de behövde ett boende med personal medan andra klarade sig med ett boende utan personal. I de allmänna råd som Socialstyrelsen tagit fram för kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor används begreppet lämpligt tillfälligt boende. Socialstyrelsen menar att våldsutsatta kvinnor akut eller på lång sikt bör kunna erbjudas ett boende som ska vara tillräckligt bemannat av kvalificerad personal och utrustat med tillräckliga skyddsanordningar, till exempel lås och larm. Boendet ska också vara lämpligt för medföljande barn oavsett kön och ålder (SOSFS 2009:22).

De rapporter som behandlat frågan om skyddat boende i förhållande till de unga i målgrup-pen har främst beskrivit de verksamheter som beviljats statsbidrag utifrån de särskilda medel kopplade till hedersrelaterat våld och förtryck som regeringen har anvisat till länsstyrelserna.

Dessa verksamheter kan sägas skilja sig åt vad gäller boendeform, organisationsform, finansie-ring, bemanning, utbildningsbakgrund, vilka de riktar sig till, hur de ser på skydd och stöd och vilka insatser som placeringen inkluderar varför det är svårt att diskutera insatsen skyddat boen-de för vägledningens målgrupp och boen-dess effekt utan att också problematisera boen-dessa förhållanboen-den.

Enligt det nationella samrådet för de skyddade boenden som erhållit nationella utveck-lingsmedel (Länsstyrelsen i Stockholms län 2008) menade representanterna för dessa att förväntningarna på vad insatsen skyddat boende innebar och skulle leda till successivt vuxit i omfattning, komplexitet och tidsperspektiv sedan starten 2003. Från att ha varit just en akut insats menade de skyddade boendena att ärendena ofta lades helt och hållet hos dem av den placerande kommunen eller stadsdelen utan att någon egentlig uppföljning eller samverkan skedde. En konsekvens av detta var att mycket tid och resurser inom verksamheterna gick till att förmå respektive myndighet att ta ansvar för de uppgifter som det skyddade boendet inte hade befogenhet, kompetens eller resurser att ta hand om. En annan konsekvens var att kom-munerna genom bristen på samverkan inte heller fick erfarenhet och kompetens kring de unga i målgruppen och deras behov.

De två nationella effektutvärderingar som genomförts av insatsen skyddat boende för unga utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck visar att insatsen lett till positiva effekter för målgruppen då;

• våldsutsattheten har minskat,

• tryggheten har ökat,

• man har hittat nya sociala relationer och

• välbefinnandet till viss del har ökat.

Samtidigt lyfter båda utvärderingarna fram att det långsiktiga stödet behöver utvecklas för att den positiva utvecklingen ska hålla i sig och att de unga behöver stöd i relationen och förhåll-ningssättet till familjen och att insatser bör utvecklas och riktas också till dem. (Hanberger et al 2007; Socialstyrelsen 2007-112-3).

2.2.4. Grund för vård för de unga i målgruppen

Av kartläggningen av kommuners placeringar under 2005 framkom att placeringar till större delen gavs som bistånd enligt Socialtjänstlagen (200:453), SoL, men att det också skett ett stort antal placeringar enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), LVU (Länsstyrelsen i Skåne, Stockholm och Västra Götalands län 2007). LVU användes som grund för vård för 52 av de 184 personerna medan SoL användes för 117 personer. Då 92 av de placerade var under 18 år visar detta att en del omyndiga med föräldrars medgivande blev placerade enligt SoL utifrån en utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Samtidigt framkommer av kommunernas kommentarer kring lagstiftning, att unga som placeras enligt SoL inte ansågs få samma skydd. Det framkom att lagstiftningen inte upplevdes anpassad

för ärendena och att det borde finnas undantag att delge vårdnadshavaren vissa saker. Också sekretesshantering upplevdes i vissa fall som problematisk. Skolan togs upp som exempel, där kommunen där den unga/unge gick i skolan avslöjats genom försändelser till föräldrarna (Länsstyrelsen i Skåne, Stockholm och Västra Götalands län 2007).

Socialstyrelsen lyfter i sin utvärdering av skyddade boenden Frihet och familj (2007-112-3) fram att boenden som enbart skyddade unga enligt LVU i genomsnitt hade mycket längre placeringar än boenden som skyddade unga enligt SoL.

Av tidigare studier och av Länsstyrelsen Östergötlands kontakter med verksamheter och aktörer framkommer att de unga under 18 år som tagit del av insatser enligt SoL inte känt sig tillräckligt trygga. Av tidigare studier framkommer också att de unga under 18 år som placerats utanför hemmet enligt SoL pressats och hotats av föräldrar och andra anhöriga då de inte skyddats tillräckligt från att ha kontakt med de som utgör hotet. Socialstyrelsen lyfte i sin utvärdering av skyddade boenden fram, att fyra av de placerade som intervjuades i studien hade försvunnit under studiens genomförande. De unga som hade försvunnit var alla mellan 17–18 år (Socialstyrelsen 2007-112-3). Det framkommer också av studier att unga inte har fått ta del av insatser beviljade enligt SoL då vårdnadshavare motsatt sig dessa och övertalat de unga att förmedla till myndigheterna att de inte vill ha skydd eller stöd (Schlytter & Linell 2008; Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:5). Av Länsstyrelsen Östergötlands kontakter med verksamheter och aktörer framkommer också att unga under placering har förts utomlands och där blivit gifta mot sin vilja.

2.3. Socialtjänstens insatser i förhållande till de unga