De ungas skyddsbehov

5.3.1. Bedömning av de ungas skyddsbehov

I den akuta fasen är det viktigt att hotet mot den unga/unge utreds så att hon eller han ges adekvat skydd och hotreducerande åtgärder sätts in. I Socialstyrelsens allmänna råd framkommer att de som arbetar med handläggning bör ha teoretiska kunskaper inom området våld eller andra

övergrepp av eller mot närstående samt förmågan att praktiskt tillämpa dessa kunskaper. All per-sonal som genomför insatser enligt socialtjänstlagen bör också regelbundet få kompetensutveck-ling inom området våld eller andra övergrepp av eller mot närstående (SOSFS 2009:22). Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör socialnämnden i alla typer av ärenden som rör våldsutsatta kvinnor, med anledning av våldet, bland annat utreda;

• vilket behov kvinnan har av stöd och hjälp akut,

• våldets karaktär och omfattning,

• risken för att kvinnan kommer att utsättas för ytterligare våld,

• hur kvinnans nätverk ser ut,

• vilket behov kvinnan har av stöd och hjälp på kort och lång sikt, och

• om något barn har bevittnat våldet.

När det handlar om ett barn som bevittnat våld bör socialnämnden, med anledning av våldet också utreda;

• hur våldet har påverkat barnet och dess relation till föräldrarna

• barnets egen uppfattning om våldet

• vardera förälderns uppfattning om våldets konsekvenser för barnet

• om barnet också har blivit utsatt för våld

Som vi lyft fram i kunskapsgenomgången kring den lokala nivån så bygger de skyddsåtgärder som sätts in för de unga tyvärr inte alltid på en kvalitativ och strukturerad riskanalys av deras situation, vilket kan leda till att de unga inte erbjuds adekvat skydd utifrån sina behov. Det finns inte heller riktlinjer för socialtjänsten om hur bedömningar av våldsutsatta ungas behov av skydd och hotbilden mot dem ska göras.

5.3.2. Polismyndighetens strukturerade riskanalys

Rikspolisstyrelsen (RPS) har tagit fram nationella riktlinjer för polisiära riskanalyser vid våld på individnivå (RPS 2010b). Med riskanalys menar RPS ett vidare begrepp än strukturerade hot- och riskbedömningar då man omfattar alla delar i processen. Begreppet innefattar:

• identifiering av hot

• en bedömning av risken att hotet realiseras

• en bedömning av konsekvenserna om hotet realiseras

• en beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas för att minska hot och sårbarhet

Arbetet med riskanalyserna delas in i tre nivåer, initial, strukturerad och fördjupad bedömning.

Den initiala bedömningen ska genomföras av alla polisanställda som kommer i kontakt med brottsoffer. Om denna bedömning visar att det finns risk för hot eller våld bör den kompletteras med en strukturerad bedömning som det ska finnas checklistor för. För de unga i målgruppen finns checklistan Patriark1. För att de strukturerade bedömningarna ska vara enhetliga och träffsäkra betonar RPS vikten av att de som gör bedömningarna ska vara ett fåtal särskilt utsedda personer som fått utbildning specifikt i strukturerade bedömningar och som också övar upp en kompetens och erfarenhet specifikt för uppgiften (RPS 2010b). RPS menar att för att bedömningarna ska sägas vara kvalitativa krävs att de utförs av en person med särskild utbildning och kompetens för ändamålet, med god kunskap om det aktuella ärendet, om brottsområdet och med tillgång till ett nätverk med fördjupad kunskap kring brottsområdet.

I särskilt komplicerade ärenden kan en fördjupad bedömning behöva göras av personal med specialistkompetens om riskanalyser. RPS lyfter fram att ärenden som rör hedersrelaterat våld

kan vara ärenden som kräver en fördjupad bedömning då det kan behövas ytterligare informa-tion och nya perspektiv. En huvudprincip är att de fördjupade bedömningarna genomförs av personal på kriminalunderrättelsetjänsten på beställning av brottsoffersamordningen.

5.3.3. Behov av samverkan kring riskanalyser

I de nationella riktlinjerna kring riskanalysarbetet förs fram att externa myndigheter kan ha intresse av resultaten av polismyndighetens riskanalys för att fatta beslut i det egna arbetet. Det kan handla om åklagare, socialtjänst eller Skattemyndigheten. På grund av partsinsyn krävs en viss försiktighet när man lämnar ut information från riskanalysen så att inte skyddspersonens säkerhet äventyras. Om riskanalysen ingår i exempelvis åklagarens beslutsunderlag i samband med en ansökan om besöksförbud får det till följd att gärningspersonen har rätt att ta del av de uppgifter som framkommit i samband med riskanalysen. Känsliga uppgifter om exempelvis skyddsåtgärder, den hotades sociala nätverk och sårbarhetsfaktorer, blir då kända och därmed ökar risken för skyddspersonen. För att förhindra detta föreslår RPS att polisen vid förfrågan från externa myndigheter istället kan lämna en sammanfattning eller en rekommendation utifrån den gjorda riskbedömningen.

Länsstyrelsen Östergötland menar att en möjlig väg skulle kunna vara att avtal sluts mellan polismyndigheten och kommunen vad gäller riskanalyser och de skyddsåtgärder som polisen anser är nödvändiga för de unga i målgruppen men som socialtjänsten har ansvar för(2). Det kan exempelvis handla om att socialtjänsten avtalar kring att tillhandahålla skyddat boende anpassat just utifrån den unga/unges bedömda behov av skydd.

5.3.4. Behov av kompetens kring strukturerad riskanalys inom andra verksamheter

Då det gäller de unga i målgruppen som inte har kontakt med polismyndigheten vill Länsstyrelsen Östergötland betona att stöd och skydd från andra myndigheter och verksam-heter aldrig får villkoras genom att krav ställs på att våldsutsattheten ska polisanmälas av den unga/unge, eller att en riskanalys måste vara gjord av polisen för att den unga/unge ska bedö-mas vara i behov av skydd. För att de unga som inte själva vill ha kontakt med polismyndighet ska få en liknande kvalitativ riskanalys gjord av sin situation och adekvata skyddsåtgärder uti-från riskanalysen skulle socialtjänsten i högre grad kunna specialisera sig och använda samma förfarande som polismyndigheten vad gäller riskanalyser. Utifrån de rekommendationer som RPS har tagit fram kring riskanalys ser Länsstyrelsen Östergötland att det är viktigt att;

• de som gör bedömningarna inom socialtjänsten bör vara ett fåtal särskilt utsedda personer som fått utbildning specifikt i strukturerade bedömningar och som också övar upp en kompetens och erfarenhet specifikt för uppgiften

• bedömningarna är kvalitativa i meningen att de utförs av en person med särskild utbildning och kompetens för ändamålet och med god kunskap om det aktuella ärendet

• de som gör bedömningar i förhållande till de unga i målgruppen har särskild kompetens kring kollektivt utövat våld, hedersrelaterat våld och förtryck och risk för att giftas bort mot sin vilja

• de som gör bedömningar har tillgång till ett nätverk som kan bidra med fördjupad kunskap kring området

Om det på den lokala nivån saknas motivation att själva skaffa kompetens kring riskanalys för de unga i målgruppen, utifrån att exempelvis målgruppen bedöms som liten i kommunen kan istället samverkan ske med andra verksamheter som ansvarar för riskanalysen. Förfarandet skulle då kunna vara att socialtjänsten efter en initial bedömning, exempelvis utifrån att den unga/unge själv berättar att han eller hon utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller

riskerar att bli gift mot sin vilja eller har blivit gift mot sin vilja, direkt slussar den unga/unge vidare till en lämplig verksamhet. Denna verksamhet, exempelvis ett skyddat boende, skulle då behöva uppfylla de tidigare beskrivna punkterna. En annan möjlig väg för den lokala nivån kan vara att samverka med andra kommuner för att skapa en regional resursenhet som kan utbildas i strukturerad riskanalys i förhållande till de unga i målgruppen.

5.4. Ungas rätt till självbestämmande i frågor om insatser