Jag förberedde fokusgruppintervjun genom att på förhand diskutera individuellt med alla deltagare om själva forskningsansatsen och syftet med min forskning. Jag strävade efter att alla deltagare skulle vara förberedda på den tematiska helheten, dvs ledarskap inom en barnskyddsorganisation. Jag ville försäkra mig om att den utsatta tiden skulle kunna användas så effektivt som möjligt, därmed hade jag bett alla deltagare fundera på temat ledaskap, på egna styrkor och utmaningar i själva arbetet och på framtidsutsikterna.
I det följande redogör jag närmare för frågor kring insamlingen av fokusgruppintervjumaterialet.
6.2.1 Fokusgruppens sammansättning
För att kunna besvara avhandlingens forskningsfrågor då det gäller ledarskap inom barnskyddsorganisationer var min utgångspunkt att samla en fokusgrupp där samtliga deltagare är verksamhetsledare för en barnskyddsorganisation. Jag bedömde att respondenternas och samtalets innehåll skulle kunna ha möjligast stor gemensam förståelse då deltagarna hade yrkesmässigt sätt samma grundmission, dvs barnskyddsarbete. Tredje sektorns organisationers heterogenitet leder ibland till förvirring och missförstånd på grund av olika slag av förståelse och begreppsvärld. Mitt antagande var att fem representanter för barnskyddsorganisationer har ett möjligast gemensamt språk och begreppsvärld.
Själva fokusgruppen kom att bestå av fem verksamhetsledare för finländska barnskyddsorganisationer. Med tanke på att deltagarna alla hade en mycket nära relation till sin uppgift, och jag ansåg att en större grupp skulle vara svår att hantera intervjumässigt (jfr ovan) bedömde jag att denna gruppstorlek skulle vara lämplig, samtidigt som den skulle kunna erbjuda en tillräcklig bredd av erfarenheter kring mina forskningsfrågor.
Social- och hälsoorganisationernas mångfald syns även inom finländska barnskyddsorganisationer. De fem utvalda respondenterna representerade barnskyddsarbete med organisationsstruktur både på takorganisationsnivå, inom frivilligarbete, serviceproduktion, organisation med internationell verksamhet samt inom medbororganisationsverksamhet. Den gemensamma nämnaren för respondenterna är ledarskap, arbete med barn och barnfamiljer, påverkansarbete och den tredje sektorn. Respondenterna har sinsemellan olika både yrkesmässiga profiler och arbetslivserfarenhet. Samtliga hade dock en gedigen erfarenhet av ledarskap, med över tio år av arbetserfarenhet i branschen.
Det faktum att jag är i en motsvarande yrkesposition som fokusgruppdeltagarna har påverkat själva forskningsprocessen och fokusgruppdeltagarnas syn på mig som forskare. Samtliga deltagare kände mig yrkesmässigt från tidigare och alla visste att jag delar deras arbetslivserfarenheter. En fördel med detta upplägg var enligt mig att
diskussionen under fokusgruppintervjun var ärlig och öppen och samtidigt avspänd till sin natur. Några av deltagarna hade själva rätt nyligen gjort licentiatarbete och doktorsavhandling och var därmed bekanta med forskning och forskarroller. Jag återkommer till frågor kring min egen forskarroll i kapitel 6.5.
6.2.2 Genomförandet av fokusgruppintervjun
Jag förberedde fokusgruppintervjun genom att på förhand diskutera individuellt med alla deltagare om själva forskningsansatsen och syftet med min forskning. Jag strävade efter att alla deltagare skulle vara förberedda på den tematiska helheten, dvs ledarskap inom en barnskyddsorganisation. Jag ville försäkra mig om att den utsatta tiden skulle kunna användas så effektivt som möjligt, därmed hade jag bett alla deltagare fundera på temat ledaskap, på egna styrkor och utmaningar i själva arbetet och på framtidsutsikterna.
Inför fokusgruppintervjun hade jag förberett en intervjuguide med tre tematiska helheter. Varje tematisk helhet hade en rubrik med tilläggsfrågor för att förtydliga frågeformuleringen (Se Bilaga 1 för själva intervjuguiden). Intervjuguiden skulle fungera som stöd för mig själv för att jag skulle kunna leda diskussionen på bästa sätt.
Eftersom de flesta ledarskapsteorier jag redovisat för ovan verkar ganska allmänna till sin karaktär och omfattar många olika typer av aspekter, bedömde jag att dessa ensamma inte räckte till för att vara basen för en intervjuguide med denna målgrupp.
Jag baserade därför mina frågor även på mina egna erfarenheter av vad jag upplevt vara viktiga frågor kring ledarskap inom denna typ av organisationer. Förhoppningen var att deltagarna på detta sätt skulle kunna relatera till frågorna och uppleva dem som relevanta som utgångspunkt för diskussionen.
Den första helheten skulle behandla deltagarnas strategier för att personligen hantera den utmanande ledarskapsuppgiften. Den andra helheten skulle fokusera på deltagarnas uppfattningar om skillnader med att leda en tredje sektors barnskyddsorganisation och ledarskap inom ett företag eller en kommun. Den tredje helheten skulle fokusera på rekrytering av chefer och ledare inom
barnskyddsorganisationer. Jag hade som målsättning att jag skulle följa intervjuguiden.
Speciellt de tre tematiska helheterna hade jag för avsikt att följa i kronologisk ordning.
Det visade sig vara relativt svårt att hitta gemensam tid för fem verksamhetsledare. För att fokusgruppintervjun skulle kunna genomföras skedde den under en gemensam arbetsresa. Fokusgruppintervjun pågick i en och en halv timme och bandades i sin helhet. Jag hade för avsikt att låta diskussionen flöda relativt fritt, men som forskare och ledare för diskussionen strävade jag efter att styra samtalet till de på förhand fastslagna temahelheterna. I och med att gruppen var bekant med varandra från tidigare upplevde jag att det inte fanns spänning eller oro inför diskussionen/intervjun. Min subjektiva bedömning är att situationen var trygg för deltagarna. Samtliga fokusgruppdeltagare har lång arbetslivserfarenhet och är därmed vana att reflektera över olika slag av arbetsrelaterade frågor.
Jag måste dock konstatera att den på förhand planerade intervjuguiden inte i praktiken kunde följas särskilt noggrant. Diskussionen var aktiv och diskussionstemana byttes spontant. De tematiska helheterna som jag berett behandlades, men inte i den ordning jag tänkt mig. De tematiska helheterna gick även in i varandra. Jag fick anstränga mig för att styra diskussionen och samtidigt låta deltagarna själva föra vidare diskussionens innehåll. Jag upplevde min forskarroll och ledare av diskussionen som utmanande. Dels upplevde jag det vara utmanande att inte själv delta i den intressanta diskussionen som part av fokusgruppen, dels var det svårt att styra diskussionen i intervjuguidens riktning.
Samtliga fem ledare fick utrymme och var aktivt engagerade i diskussionen. Jag bedömer därmed att gruppstorleken var lämplig då alla respondenter hade en engagerad och balanserad roll. Dialogen var aktiv och växelverkan mellan de intervjuade fungerade bra. Tapola-Haapala påpekar att då forskaren själv modererar sin intervju har forskaren en möjlighet att ställa specificerande frågor ifall den intervjuades budskap blivit oklart. Då jag analyserade mitt transkriberade material, kunde jag konstatera att det fanns en jämlik balans mellan de olika respondenternas antal och längd på talturer