Min analys av intervjuerna innehåller flera delar. Jag är medveten om att min analys börjar redan i intervjusituationens formulering av frågor och i mötet med intervjupersonerna (Riessman 2008). Jag har lyssnat, transkriberat, läst och vaskat fram det som jag tycker är essensen av varje intervju. Jag har byggt upp berättelserna kring de vändpunkter, turning points (Johansson 2005) som framträtt. Sedan har jag konstruerat en berättelse som trots mängden citat är ett resultat av min tolkning. Ändå är min förhoppning att en unik historia träder fram, som skiljer sig från de övriga. I nästa steg har jag istället sökt likheter, och gemensamma teman mellan intervjupersonernas historier.
Intervjuerna visar att det finns många tankar kring yrkesrollens mångtydighet inom verksamheten. Det finns en stor tilltro till möjligheten att lära och utvecklas i det dagliga arbetet. Dialogen med både kolleger och brukare ses som central i arbetet och för det egna lärandet. Att samarbeta med andra yrkesgrupper ses som en viktig del i arbetet.
Flera av de aspekter som intervjupersonerna tar upp, handlar om att ha och använda sin erfarenhet. De lyfter alla fram att de lärt sig det mesta i det dagliga arbetet. Om vi återvänder till Aristoteles en stund, blir det kunskapsformen ”fronesis”, som hamnar i centrum i
berättelserna. Om techne är den praktiska kunskapen, är frågan om att vårda och ha god omvårdnad om brukarna central här. Men även i omvårdnadssituationerna tolkar vi behov och håller oss nära gränsen för den kroppsliga integriteten.
Alla intervjupersonerna är medvetna om betydelsen av att kunna föra en dialog i arbetslaget. Det innebär att kunna ändra sin uppfattning, och omvärdera sin kunskap. Det framgår i intervjuerna att det inte är liktydigt med att alla tycker likadant. Istället finns det en tilltro till att många röster kan komma till tals, med Bachtins ord att det finns en alteritetspräglad dialogicitet (1988). Allihop har också upplevt baksidan av påverkan från kollegerna. Människan är lärande till sin natur. Lärande pågår kontinuerligt i all mänsklig verksamhet. Detta lärande behöver dock inte vara utvecklande och kreativt, utan kan också innebära en anpassning till rådande materiella, kulturella och sociala villkor (Ellström 2005). Kulturen i arbetslaget kan reproducera mönster som skulle behöva förändras. Motståndet mot förändring och osäkerhet kan göra att nya idéer och tankar inte förs fram. Det liknar också de resultat som Wiederlund (2007) fann, där praxis hindrade utveckling. Gemensamt för
intervjupersonerna är att de sökt förändring. Alla intervjupersonerna har upplevt hur förändringar i arbetslaget kan fungera som en katalysator för utveckling.
Evas känsla av att stjäla tid från brukarna kan tolkas som ett behov av att denna tid organiseras inom det dagliga arbetet. Hon upplever också, liksom en till av
intervjupersonerna, att tiden för samtal och dialog minskat. Organisation och rådande
strukturer kan på så sätt vara hinder för både lärande och förändringar, vilket även Lansheims (2010) intervjupersoner upplevde. Kanske är det inte bara en fråga om tid. Waldemarsson (2009) skriver om reflektionsprocessen, att vi behöver pendla mellan att vara inkännande och att distansera oss till våra upplevelser. Vi söker sätta våra erfarenheter i ett större, strukturellt
perspektiv, för att sedan återvända till vår upplevelse. Det gör vi inte när vi har några minuter över. Det behövs ordentligt med tid för att gå in i sådana processer. På så sätt kan lärande planeras in på organisatorisk nivå (Sandberg & Targama 1998).
Sammanfattningsvis framträder flera olika former av samtal, som kräver kompetens, men också är en källa till utveckling. För det första vardagens samtal med brukarna. Då framstår det som viktigt att kunna lyssna, att våga ta sig tid och ha förmåga att prioritera. Lars nämner hur viktigt det är att välja rätt ord för att ge förtroende och trygghet. Det finns vidare olika organiserade samtal, såsom ”säsongssamtalet”, vars syfte ska vara att ge brukaren möjlighet att uttrycka sig kring och bli delaktig i det stöd som ges. Lars ger även här exempel på hur det skett en process från första samtalet, till de senare, förutsatt att brukaren fått uppleva att önskningar och åsikter har fått gehör. Samtalen med brukarna förutsätter alltså kompetens i att kommunicera. Med Bachtins ( 1997 ) talgenrer i åtanke drar jag slutsatsen att personalens sätt att kommunicera påverkar förutsättningarna för brukarnas möjlighet till delaktighet.
Vidare finns flera exempel på spontana samtal inom personalgruppen, med både lärande och nya arbetssätt som följd. Förutsättningen för sådana samtal sägs vara en tillåtande
arbetsplatskultur. Slutligen förekommer organiserade samtal inom personalgruppen. Dessa tycks främst förekomma i samband med kritiska situationer. Däremot efterfrågas fler sådana samtal. Lars nämner fördelen med att låta en föreläsning vara utgångspunkt för samtal. Eva tar upp exempel på hur en resurs utifrån kan leda samtalet på ett sätt som utvecklar och tillåter personalen att se och formulera sina tankar och erfarenheter. Dessa samtal kräver alltså vissa förutsättningar, såsom utrymme i struktur och organisation samt en samtalsledare. De kan i sin tur vara en väg att skapa den öppna kultur som underlättar för dialog och reflektion i det dagliga arbetet.
Slutdiskussion
I studien har fyra röster hörts, som använts som källa till förståelse av hur personal inom omsorgsverksamhet om vuxna med utvecklingsstörning ser på sin kompetens och sitt lärande. Yrkeserfarenhet har i berättelserna vävts samman med andra livserfarenheter. Genom att intervjuerna har byggts upp kring få frågor, och berättarna tillåtits styra innehållet, rymmer de en viss variation. Det är min strävan att de fyra berättelser som konstruerats ur intervjuerna, behåller och visar på denna variation. Genom att mina forskningsfrågor ändå gått som en röd tråd genom intervjun, har jag också samlat tankar under teman, för att försöka dra slutsatser om hur verksamheterna skulle kunna utgå från de tankar och erfarenheter som finns hos personalen. Tankarna om vilken kompetens som är viktigast är nära sammanvävd med hur den fås och utvecklas. Bilden av en komplex yrkesroll har växt fram, tillsammans med många exempel på hur intervjupersonerna lärt och förändrat sin syn på sitt arbete.
Jag gick in i studien med en förutfattad mening som jag delar med Hans Hallerfors, redaktör för tidskriften Intra. Jag såg en risk för att intervjupersonerna skulle efterfråga utbildning i diverse metoder. Hallerfors (2012) skriver i en skrift om ”Svåra frågor”, utgiven av tidskriften, om behovet av reflektion inom omsorgen: ”Det är därför man ska vara
misstänksam när någon börjar prata om metoder, i det vardagliga arbetet i t ex en
gruppbostad. För även om ett visst stöd fungerar i en viss situation så är det helt garanterat säkert att det inte fungerar med alla alltid.” Istället fick jag en helt annan typ av svar, som
handlar om behovet av att tolka, kommunicera och individualisera för att göra brukaren till subjekt.
Jag ser i berättelserna ett uppdämt behov av att uttrycka sig, berätta om sitt arbete. I intervjuerna har tilltron till samtalets och dialogens betydelse framträtt tydligt. Flera av intervjupersonerna har uttryckt att själva intervjun gett dem ett tillfälle att tala om sitt arbete på ett sätt som de inte ofta fått. Samtidigt har alla de samtal som faktiskt pågår framträtt. Man pratar mycket om sitt arbete med sina kolleger, och det finns en stor tilltro till samtalet som läroform. Berättelserna visar också på en medvetenhet om värdet av att många röster får höras samtidigt, och att de motsättningar som ryms inom en verksamhet kan vara en tillgång - och aldrig får tänkas bort (Nilholm 2003). Enligt Bachtins teori om kommunikation tolkar jag resultatet som att en verksamhet öppen för en alteritetspräglad dialogicitet är en möjlighet för att stärka brukarnas rätt till inflytande och delaktighet.
Metodreflektion
Jag är medveten om att intervjupersonernas berättelser är påverkade av mig som lyssnare, av situationen, av den kultur de är en del samt av andra händelser i personernas liv
(Waldemarsson 2009). En annan intervjuare hade fått en annan historia sig till del. Som del i verksamheten har jag som intervjuare kanske uppmuntrat vissa spår mer än andra. Vid genomlyssningen har mitt mmm:ande varierat i intensitet. Tystnaden har jag också tränat upp mig i att tåla, intervju för intervju. Samtidigt är det just i vårt möte som historien uppstår, mellan en intresserad lyssnare och bäraren av all den yrkes- och livserfarenhet som jag intresserar mig för.
Konsekvenser för LSS-verksamhet
Vilka konsekvenser har resultatet för verksamhetsutveckling inom omsorgsverksamhet? Är det möjligt att koppla det till ett specialpedagogiskt perspektiv? För att knyta an till Nilholms (2003) dilemmaperspektiv, ser jag paralleller mellan motsättningarna inom skolans uppdrag och LSS-verksamhet. Här mellan behovet av självständighet och delaktighet å ena sidan, och behovet av stöd å det andra. Personalen ställs dagligen inför beslut av etisk karaktär, där det inte är självklart hur de ska handla. För att ha en handlingsberedskap, och samtidigt kunna transformera upplevelserna i arbetet till användbar erfarenhet (Waldemarsson 2009) kan behovet av samtal och dialog lyftas upp. Behovet av dialog framträder i resultatet. Jag ser den specialpedagogiska rollen som professionell samtalsledare som en viktig tillgång för att
ytterligare möjliggöra och ge kvalitet åt de samtal som kan vara utvecklande i en verksamhet.
Fortsatt forskning
Jag skulle gärna se, och vara del i, forskning som fokuserar på betydelsen av att synliggöra behovet av och skapa forum för dialogen, inom verksamhetsområdet LSS. På så sätt skulle organisation, kultur och den enskilde medarbetarens kompetens hamna i centrum för
förändringsarbetet. För människor som har ett större eller mindre behov av stöd från andra, får bemötandet från dessa en avgörande betydelse för kvaliteten i mötena (Rökenes & Hansen 2006). En viktig väg att gå vidare är mer forskning från ett inifrån-perspektiv, att efterfråga och lyssna till brukarnas berättelser. Vi måste då komma ihåg att det är först när resultaten av denna forskning når ut i praktiken, som den kommer de människor till del som är beroende av stöd. Studien hade två utgångspunkter, min egen yrkesroll och mitt intresse för berättelser. När dessa vävs samman blir berättandet som identitets- och förståelseskapare en kraft att lyfta
fram och fördjupa sig i ute i verksamheten. Att få berätta framstår som livsviktigt för oss alla, vara sig vi är brukare eller personal. Att lyssna till varandras berättelser framstår då som en viktig väg att vandra.
Litteraturlista
Ahlberg, K. (2003). Att skapa och transkribera en berättelse - en del av tolkningen. I: C. Skott (Red.) Berättelsens praktik och teori – narrativ forskning i ett hermeneutiskt perspektiv. (s. 73- 83). Lund: Studentlitteratur.
Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2005). Tolkning och reflektion. Lund: Studentlitteratur.
Bachtin, Michail (1988). Det dialogiska ordet. Uddevalla: Anthropos.
Bachtin, Michail (1979/1997). Frågan om talgenrer. I Eva Hättmer Aurelius & Thomas Götselius, (red) Genreteori. (s203 – 239) Lund: Studentlitteratur.
Burman, Anders (2009). Erfarenhet, reflexion, bildning. I: Bornemark/Svenaeus (red) Vad är
praktisk kunskap? (s 108-128) Huddinge: Södertörns högskola.
Dewey, John. (1999). Demokrati och utbildning. Göteborg: Daidalos.
Dysthe, Olga. (2003) Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur.
Ellström, Per-Erik (2005). Arbetsplatsens janusansikte. Pedagogisk Forskning i Sverige. Årg
10 (Nummer 3/4). s. 182-194.
Ellström, Per-Erik. (1996). Rutin och reflektion. I: Ellström/Gustavsson/Larsson (Red.)
Livslångt lärande. (s.142-179). Lund: Studentlitteratur.
Frithiof, Elisabet (2007). Makt, mening och utbildning. Delaktighetens villkor för personer
med utvecklingsstörning. (Akademisk avhandling, Acta Wexionensia No 117/2007) Växjö:
Växjö universitet, Institutionen för pedagogik.
Goodson, I. F. & Numan, U. (2003). Livshistoria och professonsutveckling. Berättelser om
lärares liv och arbete. Lund : Studentlitteratur.
Grunewald, Karl (2009). Från idiot till medborgare. Stockholm:Gothia.
Gustavsson, Bernt (2002). Vad är kunskap?En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. Myndigheten för skolutveckling. Stockholm: Liber.
Hallerfors, Hans (2012). Fråga 3. Hur mycket ska man ingripa? Svåra frågor 2. Utgiven av Tidskriften Intra i samarbete med Kommunal. s.6-8.
Johansson, Anna (2004). Narrativ teori och metod. Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund : Studentlitteratur.
Kvale & Brinkman (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Kohler Riessman, Catherine (2008). Narrative methods for the human sciences. Los Angeles:
Langer, Ellen J. (1997). The Power of Mindful Learning. Reading, MA: Addison-Wesley.
Lansheim, Birgitta (2010). Förståelser av uppdraget specialpedagog. Blivande och nyblivna
specialpedagogers yrkeslivsberättelser. (Licentiatuppsats). Malmö: Malmö Högskola,
Lärarutbildningen.
Magne & Solvang (1997). Forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Nilholm, Claes (2003). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.
Riessman, C. (2008). Narrative methods for the human sciences. Thousand Oaks: Sage Publications Inc.
Rokenes, O & Hansen, P-H (2007). Bära eller brista - kommunikation och relationer i arbetet
med människor. Malmö: Gleerups utbildning AB.
Sandberg, Jörgen & Targama, Axel (1998). Ledning och förståelse. Ett kompetensperspektiv
på organisationer. Lund: Studentlitteratur.
Skott, Carola (2004). Framväxten av narrativ forskning. I: C. Skott (Red.) Berättelsens praktik och teori – narrativ forskning i ett hermeneutiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen (2008). Daglig verksamhet enligt LSS – en kartläggning. www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-131-22
Strömberg, Marianne (2010). De sex första åren. En studie av fyra lärares professionella
utveckling med en yrkeslivshistorisk ingång. (Skrifter från Högskolan i Borås, nr 24) Borås:
Hörskolan i Borås. http://hdl.handle.net/2320/5462
von Wright, Moira (2000). Vad eller vem? En pedagogisk rekonstruktion av G H Meads teori
om människors intersubjektivitet. (Avhandling). Göteborg: Daidalos.
Waldemarsson, Ylva (2009). En erfarenhet rikare?. I: Bornemark/Svenaeus (red) Vad är
praktisk kunskap? (s. 129-158) Huddinge: Södertörns högskola.
Wiederlund, Lena (2007). Nya perspektiv på inarbetad praxis. En studie av
utvecklingsstördas delaktighet och självbestämmande. (Licentiatuppsats, 2007:27,
Avdelningen för social omsorgsvetenskap). Luleå: Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap.
Öberg, P. (1997) Livet som berättelse. Om biografi och åldrande. Diss. Uppsala: Uppsala universitet.
Bilaga 1
Till intervjuperson
Jag har under tre år studerat till Specialpedagog, samtidigt som jag fortsatt mitt arbete på en kommunal Daglig Verksamhet i Xxxx kommun.
Under utbildningen har jag funderat mycket över vår yrkesroll, båda inom Daglig Verksamhet och annan LSS-verksamhet, som boende och fritid. Vi arbetar med stöd till personer med mycket skiftande behov och vi har ofta olika utbildningsbakgrund.
Jag ska nu skriva en uppsats inför min examen. För denna har jag valt att ta reda på mer om hur vi som arbetar inom LSS-området ser på vårt arbete. Jag har min uppfattning och mina erfarenheter, men jag vill höra andra historier och vidga mina perspektiv.
Jag har därför tänkt mig att intervjua några personer som vill delge mig sin syn på sitt arbete. Intervjun kommer att kretsa kring ditt yrkesval, vilken kunskap du tycker är viktig att ha, och hur vi kan få och utveckla den.
Intervjun kommer att ta ca 45 minuter till en timme, och Du bestämmer var den ska ta plats.
Med Din tillåtelse vill jag gärna spela in intervjun på band. Inspelningen kommer att förvaras inlåsta så att ingen obehörig kan ta del av dessa. Intervjun kommer bara att användas till min uppsats. Efter att arbetet har slutförts kommer inspelningen att förstöras.
Deltagandet är helt frivilligt och Du kan avbryta när som helst utan att ange någon orsak eller med några konsekvenser. Resultatet av min studie kommer att redovisas så att Du inte kan identifieras.
Vänliga hälsningar Cecilia Nyberg
Bilaga 2
Intervjuguide
Bakgrundsfrågor
Hur gammal?Var arbetar du någonstans? Hur länge har du arbetat där? Tidigare arbete?
Utbildning?
Kompetens
Vad är kompetens inom LSS-verksamhet?
-Berätta om varför du valde det här yrket? -Vad är viktigast i ditt yrket?
-Vad är viktigast att kunna i ditt arbete? -Vad ger dig mest tillfredsställelse? Vad gör dig osäker i ditt arbete? -Episoder?
Hur gjorde du då?