Resultatet av denna undersökning visar att en bristande tillit till skolsystemets förmåga att göra det möjligt för lärarna att uppfylla de krav som samhället genom läroplanen ställer på dem skapar en situation där arbetsuppgifterna och samhällsuppdraget framstår som både otydligt och till viss del gränslöst. Vi har redan konstaterat att detta resulterar i en förväntningskollision mellan lärarna och samhället (i form av läroplaner, skolpolitiker osv.). Resultatet blir som vi sett att lärarna upplever att de inte har någon tydlig yrkesidentitet.
Detta är problematiskt med tanke på det inom socialkonstruktivismen grundläggande antagandet att identiteter förser oss med riktlinjer för vårt handlande. Lärare som är trygga i sin identitet, med förmågan att uppleva tillit i förhållande till skolan som ett expertsystem har fungerande Jag-funktioner, vilka ständigt förser den reflexiva Mig-funktionen med nyheter vilka kan inkorporeras i individers självmedvetande och som möjliggör konstruktiv förändring och ett därtill relaterat handlande. Lärare som däremot inte känner tillit till skolan som ett expertsystem riskerar att blockera Jag-funktionen, vilket leder till att identitetsuppfattningen i värsta fall fastnar i en polemisk motkultur som kan existera enbart i motsats till något Annat. Resultatet blir i det fallet lärare utan incitament att handla på så sätt att de blir en aktiv del av en nödvändig förändringsprocess, vilket resulterar i bildandet av en motkultur.
Denna knut måste lösas och för att det skall ske krävs dels att lärarna måste acceptera att läraryrket i senmoderniteten måste anpassas till ett omgivande samhälle som redan omdefinierat skolans roll, och dels måste skolan som institutionellt system förändras så att lärarna får reella möjligheter att hantera sin nya yrkesroll.
Studiens resultat lyfter med tanke på detta fram behovet av skolutveckling. Att formandet av framtidens skola sker på ett sätt som säkerställer lärarnas tillit till skolsystemet är av största vikt. Här blir reformer av arbetslagsfunktioner, tidsorganisering, schemaläggning och undervisningsgruppernas organisering
fungerande arbetslag. Detta är den centrala anledningen till att hon efter tvekan ändå uttrycker den tydligaste yrkesidentiteten av studiens respondenter, den generella pedagogiska rollen. Trots detta önskar både Björn och Cecilia att de skulle kunna skapas fungerande arbetslag, då detta skulle främja samarbetet mellan olika lärarkategorier och göra även de nytillkomna arbetsuppgifterna mer hanterbara. Det skulle kunna motverka uppkomstens av handlingsförlamande motkulturer.
En annan knäckfråga är uppenbarligen lärares arbetstid och hur denna skall organiseras. Vi kan förstå studiens respondenter som känner vanmakt över att vara låsta på skolan utan möjlighet att kunna använda tiden på ett effektivt sätt. I princip borde det inte vara något stort problem att lärarna gör huvuddelen av sin arbetstid på skolan. Detta förutsätter dock en arbetsmiljö som möjliggör kreativitet och där lärare kan utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt så att tid som behövs till planering och utvärdering av undervisningen inte går till spillo i väntan på en ledig dator eller telefon. I detta sammanhang kan man också fundera på schemaläggningen. Kanske skulle en lösning kunna vara att i större utsträckning läsa färre kurser parallellt men mer koncentrerat. Det skulle ge lärarna mer sammanhållen tid till undervisning med eleverna och skulle dessutom kunna frilägga tid för övrig verksamhet genom att arbetstiden blir mindre sönderhackad.
Med tanke på att studiens respondenter anser att mer tid idag måste läggas på relationsbyggande med eleverna och att dessa många gånger lever under mer problemfyllda förhållanden skulle vinsterna med mindre klasser säkerligen vara betydande. Läroplanens fostransmål bygger på en nära relation mellan lärare och elev, men denna typ av mentorskap är inte realistiskt om eleverna blir allt för många.
Cecilia sätter fingret på något som vi tror skulle vara en stor fördel i detta sammanhang. Studiens resultat anser vi bildar ett starkt stöd för en auktorisering av lärarna. En sådan auktorisation skulle, som Cecilia påpekar, tvinga fram en precisering av läraryrkets samhällsuppdrag och de däri ingående arbetsuppgifterna och skulle innebära att lärarna fick något tydigt att förhålla sig till vilket med största sannolikhet skulle motverka den otydlighet som studies respondenter ger uttryck för. En positiv sidoeffekt av detta skulle dessutom vara att problemet med obehöriga lärare skulle lösas på ett effektivt sätt. Om samhället signalerar att i stort sätt vem som helst kan utföra lärarnas arbete bidrar detta inte till en ökad
tydlighet, snarare tvärt om. Auktoriserade lärare skulle få en tydligare expertprofil och genom en ökad kontroll över yrkets artikulering skulle de kunna bli effektiva, vad Giddens (1996:84) kallar tillgångspunkter. Detta innebär att de blir personliga representanter för det abstrakta system som utbildningsväsendet utgör och dessa är, enligt Giddens, av stor betydelse för det omgivande samhällets möjligheter att känna tillit till detta system.
De upplevelser som lärarna i denna studie ger uttryck för bidrar enligt studiens socialkonstruktivistiska perspektiv till skapandet av samhällets osäkerhet kring lärarrollen. Denna osäkerhet slår dock tillbaka på och begränsar lärarnas möjligheter till självdefinition eftersom enskilda subjekt och samhällsstrukturer är ömsesidigt konstituerande. Stora vinster skulle alltså kunna göras om lärarna blev auktoriserade och skolans organisation blev mer flexibel. Men som vi nämnt ovan krävs också av lärarna att dessa inser att gårdagens lärarroll, med dess skyddade klassrumsarbete och på förhand givna auktoritet inte längre existerar eller fungerar i det senmoderna samhället. En omorganisering av skolan som institutionellt system innebär också förändringar för lärarrollen, något lärarna måste möta med öppenhet och engagemang.
Här spelar lärarutbildningen en mycket viktig roll. Att redan från början skola in blivande lärare i en ny yrkesroll är viktigt för att göra denna naturlig. Att alla delar av vad det innebär att vara lärare i senmoderniteten framkommer så mycket som möjligt under utbildningen medför att detta finns med redan i de inledande skedena av studenternas konstruktion av meningsfullhet och innehåll i sin framtida yrkesroll. Detta betyder inte att förmågan och färdigheten att planera, genomföra och utvärdera undervisningen inte längre är viktig, utan snarare att själva begreppet undervisning fått en annan och bredare betydelse i det senmoderna samhället med dess allt mer osäkra och tillfälliga kunskapsbaser, vilket måste bli den självklara utgångspunkten för både lärarutbildning och konstruktionen av en mer enhetlig yrkesidentitet bland verksamma lärare.
Detta betyder inte att skolan måste kasta allt överbord och bli något i grunden konformistiskt, likt en samhällets kameleont. Vi anser att skolans huvuduppgift är att förmedla kunskaper och att denna uppgift måste förtydligas, genom exempelvis en auktorisation av lärarkåren. Problemet uppstår när begreppet kunskap skiftar betydelse. I det senmoderna samhället innebär
lärarrollen delvis omdefinieras. Det betyder inte att skolan inte kan förhålla sig kritisk till, eller måste införliva alla samhällsförändringar i sin struktur, men om eleverna, eller lärarna inte upplever att skolan är i takt med tiden blir kunskapsförmedlingen, om inte omöjlig, så i alla fall onödigt försvårad. Ett samhälle som till stor del karaktäriseras av en reflexiv förståelse av begreppet kunskap kräver andra lärare än ett samhälle där stor del av kunskapsbasen betraktades som ”säker”. Att undervisa, eller förmedla kunskap, i det senmoderna samhället kräver således att lärarrollen delvis omdefinieras och förtydligas och att skolan som institution utvecklas så att lärarna får reella möjligheter att genomföra sitt uppdrag. Först då tror vi att lärarrollen kan förtydligas och att osäkerheten kring vad lärarna egentligen förväntas syssla med kan försvinna.
Avslutningsvis vill vi bara understryka att då denna studie endast bygger på intervjuer med tre lärare i Malmö, skall stor försiktighet iakttas vad gäller möjligheterna att generalisera resultaten till att gälla hela lärarkollektivet. Möjligheten finns att många lärare upplever en klar och tydlig yrkesidentitet. Trots det vill vi mena att denna studies resultat belyser en problematik som troligtvis är betydligt mer utbredd och varierande än vi här kunnat belägga. Att genomgripande förändringar av både skolans institutionella struktur och lärares inställning till sitt yrke behöver förändras framstår för oss som uppenbart. Denna avslutande diskussion har syftat till att med utgångspunkt från vår undersökning och våra egna erfarenheter av fem år på lärarutbildningen peka på en del möjliga förändringar som vi och våra respondenter tror är nödvändiga för det framtida utvecklandet av en mer tydlig yrkesidentitet hos allt fler lärare. En sådan är viktig eftersom det sätt på vilket vi uppfattar oss själva och vår roll får konsekvenser för hur vi handlar i en viss kontext. I enlighet med Mead och Giddens medför en tydlig yrkesidentitet dessutom en bättre förmåga att balansera förändring och kontinuitet, en egenskap som är absolut nödvändig för en lärare i ett samhälle vars enda säkra karaktäristika är förändringen själv.
Referenser
Arfwedson, Gerhard, 1994. Nyare forskning om lärare. Presentation och kritisk analys av huvudlinjer i de senaste decenniernas engelskspråkiga lärarforskning. Stockholm: HLS förlag Didacta 3
Burr, Vivien, 2003. Social Constructionism (2nd ed.) London: Routledge
Carlgren, Ingrid & Marton, Ference, 2001. Lärare av i morgon Stockholm: Lärarförbundets förlag.
Connelly, Michael F. & Clandinin Jean D., 1999. Shaping a Professional identity. Stories of Educational Practice New York: Teachers College Press
Denscombe, Martyn, 1998. Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna Lund: Studentlitteratur
Devine, Fiona, 2002. ”Qualitative Methods” s. 197-215 i Marsh, David & Stoker, Gerry (red) Theory and Methods in Political Science New York: Palgrave Macmillan
Eriksson, Johan, 2006. “Konstruktivism” s. 87-102 i Gustavsson, Jakob & Tallberg, Jonas (red) Internationella relationer Lund: Studentlitteratur
Giddens, Anthony, 1996. Modernitetens följder Lund: Studentlitteratur
Giddens, Anthony, 1997. Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna epoken Göteborg: Daidalos
Hargreaves, Andy, 1998. Läraren i det postmoderna samhället Lund: Studentlitteratur
Holme, Idar M. & Solvang, Bernt K., 1996. Forskningsmetodik Om kvalitativa och kvantitativa metoder Lund: Studentlitteratur
Kaspersen, Lars Bo, 1999. ”Anthony Giddens” s. 438-455 i Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo (red) Klassisk och modern samhällsteori Lund: Studentlitteratur
Kinnvall, Catarina, 2003. ”Identitetsstudier – en översikt” s. 11-34 i Petersson, Bo & Robertsson, Alexa (red) Identitetsstudier i praktiken Malmö: Liber
Lundquist, Lennart, 1993. Det vetenskapliga studiet av politik Lund: Studentlitteratur
Mortensen, Nils, 1999. ”Den amerikanska pragmatismen” s. 133-146 i Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo (red) Klassisk och modern samhällsteori Lund: Studentlitteratur
Patton, Michael Q., 2002. Qualitative Research and Evaluation Methods London: Sage Publications
Petersson, Bo & Robertsson, Alexa, 2003. ”Inledning” s. 4-10 i Petersson, Bo & Robertsson, Alexa (red) Identitetsstudier i praktiken Malmö: Liber
Regeringskansliet, 1994. 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94 Utbildningsdepartementet
Rhöse, Eva, 2003. Läraridentitet och lärararbete. Fem livsberättelser. Karlstad: Karlstad University Studies 2003:32
Ritzer, George, 2003. Contemporary Sociological Theory and its Classical Roots: the Basics New York: McGraw-Hill
Trost, Jan, 1997. Kvalitativa intervjuer Lund: Studentlitteratur