5 Resultatredovisning
5.3 Cecilia
Cecilia har jobbat som lärare i fem år. Hon undervisar i samhällskunskap, franska, turism och hotellkunskap. Hon arbetar på en gymnasieskola i Malmö. Intervjun genomfördes på hennes arbetsplats 2006-04-28.
5.3.1 Cecilia om läraryrket i allmänhet
Cecilia anser att läraryrket består av två olika delar. Dels är det läraren i klassrummet som sysslar med undervisning och så läraren som mentor för sina elever där fokus ligger mer på att hålla kontakten med föräldrarna, hantera frånvaron och stötta dem i allmänhet. Hon menar att man nästan skall vara som en förälder för eleverna. Dessutom tillkommer sådant som att delta i konferenser och olika möten. Hon kommenterar detta på följande sätt:
[…] lärarrollen i sig tycker jag är rolig men den andra delen kan kännas betungande. Därför att det är sådant man helst inte vill lägga tid på. Det är ju inte därför man är lärare (Cecilia 2006-04-28).
Det bästa med att vara lärare menar Cecilia är att få responsen från eleverna när det förstår vad hon pratar om. Att få vara med och lyfta eleverna och se hur det tänds små ljus i huvudet på dem är vad hon anser är mest givande med yrket.
Det sämsta med att vara lärare tycker hon är att det är svårt att stänga av när man går hem. Hon förklarar:
Det går inte att slappna av. Du gör det inte heller när du kommer hem en fredagskväll, då surrar det i hjärnan av saker du vill gå vidare med nästa vecka. Det
går inte bara att stänga av det. Det är jobbigt. […] det är en himla skillnad att jobba på ett vanligt jobb där man stänger dörren bakom sig när man går hem en fredagskväll […] det gör man inte som lärare, utan man lever med det (Cecilia 2006- 04-28).
En annan sak Cecilia tycker är problematiskt är att det ofta uppstår problem i kommunikationen mellan olika delar av skolorganisationen vilket kan få konsekvenser för undervisningen men som är svårt att göra någonting åt. Hon upplever att otydlighet i kommunikationen och informationen mellan skolans ledning och lärarna skapar problem för henne och eleverna.
Detta är negativt då Cecilia tycker att det mest centrala med läraryrket är undervisningen, dvs. läraren i klassrummet. Det viktiga är att skapa en relation till eleverna och få denna att fungera på ett bra sätt.
5.3.2 Cecilia om förändringar av läraryrket
Cecilia anser att de förändringar hon upplevt under sin relativt korta tid i yrket till en del handlar om en allt större oförutsägbarhet. Hon exemplifierar detta med att påpeka att hon nu för tiden ibland inte får information om vilka kurser hon skall hålla förrän terminen startar. Detta skapar både en stress och en osäkerhet då materialet inte kan gås igenom ordentligt innan kursstart.
Också Cecilia upplever att kunskapsnivån på de elever som börjar gymnasiet har sjunkit den senaste tiden. Hon menar att många av de eleverna som lämnar grundskolan för att börja på gymnasiet inte är redo för detta och att de i allt för hög grad tillåts passera ändå. Hon förklarar varför:
[…] därför att många av de här eleverna inte har förkunskaper nog att klara gymnasieskolan. […] de eleverna mår inte bra på gymnasiet, det är de som skolkar och dras med IG:n. Och det är vi som lärare som måste hjälpa dem att nå de här G:na. Det är jobbigt. (Cecilia 2006-04-28).
Dessutom upplever hon att skolan resurser och fokus har kommit att hamna allt mer på de elever som har det svårt på de mer motiverade elevernas bekostnad. Hon menar att detta är ett problem som gymnasieskolan i stor del fått ärva från grundskolan.
Cecilia menar att skolan idag, men tanke på det allt större medieutbudet måste fokusera om något för att försöka hålla jämna steg med samhället i övrigt. Något
hon som samhällskunskapslärare betonar i detta sammanhang är vikten av källkritik. Även om hon tycker att det är viktigt att skolan försöker nå fram till eleverna så tror hon inte att man alltid är så bra på det. Hon tror att eleverna många gånger inte längre förstår lärarna och att lärarna många gånger heller inte förstår eleverna, något som hon tror kan förklaras av att samhället utanför skolan förändrats ganska fort.
5.3.3 Cecilia om sin yrkesidentitet
Cecilia tror inte att det finns någon uttalad yrkesidentitet bland lärare. Hon jämför med läkarna och menar att deras auktorisation säkerligen betyder mycket för deras gemensamma uppfattning om yrkesidentitet. Dessutom säger hon:
Det kan bero på det har med auktorisationen till viss del. Och att lärarutbildningen har förändrats med åren och det kan ju också göra att beroende på när du har gått ut så kan du ha fått olika delar med dig. Det tror jag också det handlar om, och vad du har gjort innan i livet. Om du kommer direkt från universitet och högskola och sen börjar du jobba som lärare själv eller om du har annan yrkeserfarenhet. Det tror jag är en stor skillnad. Det märker jag på mina kollegor (Cecilia 2006-04-28).
Hon tror dock att det skulle vara nyttigt att försöka skapa en mer uttalad och gemensam yrkesidentitet bland lärare generellt. Hon har dock svårare att komma fram till vad en sådan skulle bygga på då hon menar att skillnaderna mellan olika lärare är mycket stora, exempelvis om man jämför de som undervisar teoretiskt med dem som undervisar praktiskt. Hon anser att ett led i detta borde vara att försöka göra undervisningen så enhetlig som möjligt, något hon inte tycker är fallet idag.
Cecilia ställer sig som sagt frågande till vad en yrkesidentitet skulle byggas kring. Hon är osäker på vad man kan påstå att lärarrollen innefattar och vad som därmed skulle kunna vara någon typ av minsta gemensamma nämnare. Cecilia upplever att lärarrollen överlag karaktäriseras av en konturlöshet som hon upplever som oskarp. Hon ser också lärarjobbet som ett dubbelt arbete där avvägningarna mellan de olika uppgifterna är svåra att göra. Hon avslutar:
[…] jag är fortfarande lite fundersam över det här med, det vi var inne på förut. Identiteten. Jag tycker att det är spännande. Men jag har inga bra svar just nu. Det är generellt det här med oskarpheten runt lärarrollen. Den dubbla lärarrollen. Jag undrar hur mycket utbildningen egentligen förbereder er för den? (Cecilia 2006-04-