I den här artikeln har jag analyserat fyra grafiska representationer hämtade från lika många vårdprogram som rör behandling av ätstörningar på vård- enheter runt om i Sverige. Mitt syfte har varit att undersöka vilka föreställ- ningar om ätstörningar som realiseras i diskursen genom multimodala medel i vårdprogrammen. De olika vårddokumenten är alla producerade av antingen landsting eller regioner, men framställningen av ätstörningar varie- rar. Analyser har gjorts av två framsidor och av två flödesscheman, vilka konkretiserar ett multifaktoriellt synsätt.
Analyserna av vårdprogrammens visuella framställningar har bjudit på flera tolkningsmöjligheter och belyst hur representationerna kan vara me- ningsskapande. Det har visat sig finnas stora skillnader mellan hur olika län och regioner realiserar sina föreställningar om ätstörningar. Södra Älvsborgs och Sundsvall-Härnösands vårdprograms framsidor visade på två helt olika anslag för att inledande kommunicera dokumentens innehåll till mot- tagaren. Den multimodala framställningen på Södra Älvsborgs framsida är illustrerad, vilket gör att den inte är naturalistisk på samma sätt som ett fotografi skulle ha varit. Dock hävdar Kress och van Leeuwen (2006:155) att fotografier i sig inte ljuger, men att den som använder dem kan använda bilden till sin egen fördel. Detta skulle kunna appliceras på Sundsvall-Här- nösands framsida. Om en tolkar kvinnan som en friskförklarad patient och den omgivande miljön som vårdenheten blir modaliteten tvetydig. Å ena sidan förmedlar kvinnans leende och kommunikationen mellan ”kollegor” i bakgrunden en positiv modalitet. Å andra sidan kan det trånga utrymmet signalera en institutionaliserad miljö, där det inte finns rum för förhandling, vilket står i konstrast mot den positiva modaliteten. Patching och Lawler (2008), och jag själv (Holmdahl 2016), menar att ett problem inom ätstör-
ningsvården är att den inte ser till den psykiska delen av sjukdomen utan att fokus ligger på att stabilisera vikt. Då institutionens röst väger tungt i och med dess maktposition, är det inte mycket som talar för en förhandling mellan institution och vårdtagare. Detta skulle kunna vara en potentiell risk för att patienters mentala hälsa inte förbättras, även efter behandling, något som Dimitrov Ulian m.fl. (2013) lyfter fram i sin studie. Däremot har analysen också visat att betoningen i Södra Älvsborgs framsida i figur 1 ligger på det mentala. Detta är ett påfallande resultat då det går emot tidigare ätstörningsforskning. Hur detta korrelerar med vårdprogrammets innehåll går inte att kommentera i den här studien, men det kan ses som positivt att det är den psykiska delen som fokuseras, dels för att forskning har visat att det är en psykisk sjukdom, dels för att behandling sker inom psykiatrin.
Vidare återfinns på framsidan av Södra Älvsborgs vårdprogram en illus- tration av en smal flicka som ser sin spegelbild som större än vad hon faktiskt är. Till skillnad från personer med BN och UNS är den låga vikten någonting som utmärker AN. Som jag lyfter fram i Holmdahl (2016) går det att tala om att AN ses som den primära ätstörningen, trots att UNS är den vanligaste sjukdomsformen i Sverige (KÄTS 2013). BN och UNS ges alltså inte något utrymme i presentationen, utan AN är den ätstörningsform som aktualiseras.
Detsamma gäller för Värmlands realisering av ett multifaktoriellt synsätt i figur 4, men där detta dras till sin spets. Till skillnad från hur Stockholm i figur 3 visualiserar hur olika faktorer hör samman och påverkar varandra, är detta betydligt svårare att utläsa ur Värmlands flödesschema; vilka faktorer som påverkar vad och vad som faktiskt utlöser en ätstörning framgår inte. Exkluderingen av BN och UNS som ätstörningsformer yttrar sig i (det obe- fintliga) sambandet mellan ”hetsätning” och ”kräkning”. Framställningen framstår som underlig, mycket på grund av att det i informationen som åter- finns i anslutning till modellen framhålls att det finns ett samband mellan dessa två uttryck i ätstörningsformerna (Holmdahl 2016:53). Detta bidrar till Fairburn och Bohns (2006) och mina egna (Holmdahl 2016) påståenden om att BN och UNS ofta förbises, då en direkt felaktig bild av dessa ätstörnings- former presenteras. Detta kan försvåra arbetet med att fånga upp personer med BN och UNS i ett tidigt skede då de inte passar in i föreställningen om hur en ätstörning tar sig uttryck. I sin tur kan detta leda till att den ökning av bulimi och UNS som KÄTS (2013) ser troligtvis inte kommer att stagnera. Om bilden av ätstörningar exkluderar eller osynliggör vissa grupper går det att dra slutsatsen att sjuka personer kanske inte kommer att få hjälp när de behöver den som mest.
Det går att fundera över vad dessa skillnader i information sänder för signaler till vårdpersonal och hur behandlingen påverkas av den tvetydighet som förmedlas, både regionalt och för regioner emellan. I diskussions- forumet på SHEDO:s (2017) hemsida diskuterades just upplevelser av olika vårdenheter och den behandling de fått. Denna studie har visat att det kanske inte alls har att göra med personliga uppfattningar hos tidigare patienter, utan att framställningen och därmed perceptionen av ätstörningar faktiskt går isär mellan olika instanser. Om den semiosiska processen mellan olika vårdinstanser visar på låg affinitet, är ett antagande att det faktiskt spelar roll var i landet en söker vård. Det faktum att de institutionaliserade vårdinstanserna har ett maktövertag över vårdtagare, gör dessutom att patienter hamnar i en beroendesituation. Att en instans förmedlar en viss syn på världen som inte gynnar alla personer med ätstörningsproblematik, men samtidigt hävdar att behandling ska gälla alla ätstörningsformer, kan göra att tilliten till ätstörningsvården som institution minskar då den fram- står som motsägelsefull och splittrad.
Källmaterial
Sundsvall-Härnösand 2011. Vårdprogram för ätstörningsvård vid Länssjukhuset
Sundvall-Härnösand [sic!]. Landstinget Västernorrland.
<http://docplayer.se/7943577-Vardprogram-for-atstorningsvard-vid- lanssjukhuset-sundvall-harnosand-vardprogram-for-atstorningsvard-vid- lanssjukhuset-sundsvall-harnosand-1.html>. [Tillgänglig 6 december 2017.] Värmland 2011. Ätstörningar hos barn, ungdomar och vuxna – utredning och
behandling. Division psykiatri. Landstinget i Värmland.
<http://www.liv.se/Global/F%C3%B6r%20v%C3%A5rdgivare%20och%20sa marbeten/V%C3%A5rdprogram%20och%20v%C3%A5rdrutiner/V%C3%A 5rdprogram/atstorningar-barn-vuxna-vardprogram.pdf>. [Tillgänglig 12 maj 2017.]
Stockholms läns landsting 2009. Regionalt vårdprogram. Ätstörningar. Huvudförfattare: Anna-Maria af Sandeberg.
<http://www1.psykiatristod.se/Global/vardprogram_fulltext/RV_Atstornin gar_2009_updat2010.pdf>. [Tillgänglig 6 december 2017.]
Södra Älvsborg 2012. Ätstörningsvård i Södra Älvsborg – vårdutbud och behand-
lingsresultat. Västra Götalandsregionen.
<http://docplayer.se/1854773-Atstorningsvard-i-sodra-alvsborg.html>. [Tillgänglig 6 december 2017.]
Litteratur
Bengtsson af Sandeberg, Anna-Maria 2016. Verksamheteschef för Stockholms Centrum för Ätsörningar. Mejlkontakt den 4 mars 2016.
Björck, Caroline 2006. Self-image and Eating Disorders. Stockholm: Karolinska University Press.
Björkvall, Anders 2009. Den visuella texten. Multimodal analys i praktiken. Stockholm: Hallgren & Fallgren.
Dimitrov Ulian, Mariana, Ramiro Fernandez Unsain, Priscila de Morais Sato, Patrícia da Rocha Peririera, Isis de Carvalho Setom, Fernanda Sabatini & Fernanda Baeza Scagliusi 2013. Current and previous eating practices among women recovered from anorexia nervosa: a qualitative approach.
Bras. Psiquiatr 62(4). S. 275–284.
DSM-V. Diagnostic and statistical manual of mental disorders 2013. [Elektronisk
resurs]. 5e uppl. Arlington, VA: American Psychiatric Association.
Fairburn, Christopher G. & Kristin Bohn 2005. Eatingdisorder NOS (EDNOS): an example of the troublesome ‘‘not otherwise specified” (NOS) category in DSM-IV. Behaviour Research and Therapy 43. S. 691–701.
Fairclough, Norman 1992. Discourse and social change. Cambridge: Polity. Fairclough, Norman 1995. Media discourse. London: Edward Arnold.
Fairclough, Norman 2010. Critical discourse analysis. The critical study of lan-
guage. 2 uppl. Harlow: Longman.
Fairclough, Isabela & Norman Fairclough 2012. Political Discourse Analysis. A
method for Advanced Students. Abingdon: Routledge.
Foucault, Michel 2004. Övervakning och straff. Fängelsets födelse. Stockholm: Arkiv förlag.
Foucault, Michel 2010 [1969]. Vetandets arkeologi. Lund: Arkiv förlag.
Frisk & Fri 2013. Frisk & Fri – Vi lever i ett ätstört samhälle. Reklamfilm från Riksföreningen mot ätstörningar Frisk & Fri. <http://youtu.be/YT- ivV05ucs.http://youtu.be/foT0AnK5Se4>. [Tillgänglig 6 december 2017.] Halliday, Michael A.K. & Matthiessen, Christian M.I.M 2004. An introduction to
functional grammar. 3 uppl. London: Arnold.
Hodge, Robert & Gunther Kress 1988. Social semiotics. 2 uppl. Cambridge: Polity Press.
Holmberg, Per & Anna-Malin Karlsson 2013. Grammatik med betydelse. En
introduktion till funktionell grammatik. Stockholm: Hallgren & Fallgren.
Holmdahl, Jessica 2016. Störd eller normal? En kritisk diskursanalytisk studie av
hur ätstörningar framställs i vårdprogram. Masteruppsats. Huddinge: Söder-
törns högskola.
Ivarsson, Tord, Per Svalander, Litlere Oeystein & Lauri Nevonen 2006. Weight concerns, body image, depression and anxiety in Swedish adolescents.
Eating Behaviors 7. S. 161–175.
Janlert, Urban 2000. Folkhälsovetenskapligt lexikon. Stockholm: Natur och Kultur i samarbete med Folkhälsoinstitutet.
Kress, Gunther & Diane Mavers 2005. Social Semiotics and Multimodal Texts. I: Bridget Somekh & Cathy Lewin (red.), Research Methods in the Social
Sciences. London: Sage Publications.
Kress, Gunther & Theo van Leeuwen 2002. Colour as a semiotic mode: notes for a grammar of colour. Visual communication 1(3). S. 343–368.
Kress, Gunther & Theo van Leeuwen 2006. Reading images. The grammar of
visual design. 2 uppl. London: Routledge.
KÄTS 2013. Hur vanliga är ätstörningar? I: Information om ätstörningar. Kunskapscentrum för ätstörningar. <http://www.atstorning.se/wp-content/
uploads/2013/05/6-Hur-vanliga-ar-atstorningar.pdf.>. [Tillgänglig 6 decem- ber 2017.]
Ledin, Per & David Machin 2016a. Strategic diagrams and technologization of culture. Journal of language and politics 15(3). S. 332–336.
Ledin, Per & David Machin 2016b. A discourse-design approach to multi- modality: the visual communication of neoliberal management discourse.
Social Semiotics 26(1). S. 1-18.
Machin, David 2007. Introduction to multimodal analysis. London: Hodder Arnold.
Patching, Joanna & Jocalyn Lawler 2009. Understanding women’s experiences of developing an eating disorder and recovering: a life-history approach.
Nursing Inquiry 16. S. 10–21.
Rahal, Louai I. 2007. The Ideological Construction of the Female Body. A Critical
Discourse Analysis of Messages to the Readers of Seventeen. Beirut: The
American University of Beirut.
SHEDO 2017. Organisation för att sprida information, skapa opinion och ge stöd kring psykisk ohälsa, ätstörningar och självskadebeteende. <http://shedo.se>. [Tillgänglig den 6 december 2017.]
Teleman, Ulf 1979. Språkrätt. Malmö: Liber förlag.
Ting Kwauk, Christina 2012. Obesity and the ”healthy living” apparatus. Discur- sive strategies and the struggle for power. Critical Discourse Studies 9(1). S. 39–57.