6.1
Är en förändring av huvudregeln motiverad?
Det är oklart hur lagstiftaren tänkt att part ska förhålla sig till rättegångskostnader eftersom det inte finns några tydliga uppställda principer. I praxis har några gemensamma principer kunnat utrönas och även en möjlighet att ge begreppet fullgörelse en vidsträckt tolkning. Men i svårare fall är det beroende av yttre omständigheter i det särskilda målet. En risk mot nuvarande förhållningssätt är att kärandens rättsskydd urholkas. Däremot kan bestämmelsen enligt lydelsen ge domstolen möjligheten att vara relativt fri i sin bedömning. Men däri ligger även svagheten med bestämmelsen, eftersom olika bedömningar inte leder till likformighet. Styrkan ligger förmodligen i möjligheten för domstolen att i sin bedömning betrakta orsaken bakom kärandens återkallelse för att tillvarata det av lagstiftaren uppställda rättsskyddet.
Avseende konkursfallet leder nuvarande bestämmelse till situationer där käranden har att välja mellan att fortsätta driva processen vidare eller återkalla talan. Om käranden väljer att vidhålla talan kommer denne att dra på sig kostnader som den oförmögne motparten inte kommer kunna betala och dessutom ta i anspråk samhällsresurser i form av domstolens tid. Om käranden istället väljer att återkalla sin talan riskerar denne att åläggas en ersättningsskyldighet att betala svarandens kostnader. Här faller all risk på käranden. Svaranden har däremot inte alls samma osäkerheter eftersom konkursboet inte påverkas på samma sätt och konkursbolaget ändå inte har något att förlora eftersom de helt saknar tillgångar. Det är egentligen bara ett tomt skal och rättegångskostnaderna blir knappast en prioriterad fordring. Om käranden skulle nå framgång med sin talan händer i realiteten ingenting, men väljer käranden att återkalla finns en möjlighet att käranden ska betala rättegångskostnader.
Nuvarande bestämmelse såsom den lyder och innebär ge upphov till att individer i praktiken drar sig från att processa och att stämma någon som har dålig ekonomi. Det kan i sin tur komma att påverka den part som faktiskt har rätt. Är det rimligt att man ska avstå från att använda sig av statens sanktionsapparat av rädsla för att inte få sina rättegångskostnader ersatta? Eller ännu värre, även behöva ersätta motparten dennes rättegångskostnader? Återigen är det viktigt att betona att kostnadsersättningen spelar en stor roll men trots det uppmärksammas rättegångskostnader knappt i doktrin och domstolarna motiverar kortfattat sina bedömningar. Det krävs ett förändrat synsätt på rättegångskostnaderna och att de ges en mer framträdande
roll. En mer nyanserad tillämpning av kostnadsersättningsreglerna avseende tappande part i förhållande till återkallande part samt avseende konkursaspekten kan anföras. Det är viktigt för kärandens rättsskydd att omständigheterna bakom kärandens återkallelse beaktas mer ingående varvid en riskbedömning ter sig nödvändig, däremot bör sådan riskbedömning ske med försiktighet.
Vidare bör större ansvar åläggas domstolarna, att i fördelningen av rättegångskostnader mer utförligt motivera sina ställningstaganden och avvägningar för att ge upphov till en mer enhetlig och överskådlig tillämpning av regeln. Men vad som kan begäras av en lag måste även ses i förhållande till dess effekt. Konsekvenserna av en lag går ofta inte att utröna i förväg och det är svårt att säga vad som är en korrekt lösning på problematiken. Men eftersom domstolarna redan börjat nysta i denna röra är det ingen uppgift för lagstiftaren att lägga sig i. Möjligen kan det vara en uppgift för HD att pröva ett mål som rör just den omnämnda problematiken vid återkallelse, för att kunna hjälpa till att strukturera och ge vägledning. HD kan därigenom visa vad den bakomliggande praxisen på området är och på så vis hjälpa domstolarna att utforma en viss metod eller i vart fall några gemensamma principer att följa vid fördelning av rättegångskostnader. Det är väldigt svårt för en tingsrätt eller hovrätt att göra en sådan typ av strukturering. Vidare skulle en sådan vägledning ha positiv inverkan på konformiteten och rättssäkerheten. Det kan i sin tur även leda till att parterna har större möjlighet att förutse vilka omständigheter som ligger till grund för att part slutligen ska bära rättegångskostnaderna.
Källförteckning
Litteratur
Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka & Vogel, Hans-Heinrick, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, 13 uppl., Nordstedts Juridik AB, Stockholm, 2014 [cit. Bernitz m.fl.].
Ekelöf, Per Olof, Bylund, Torleif & Edelstam, Henrik, Rättegång III, 7 uppl., Nordstedts Juridik AB, Stockholm, 2006 [cit. Ekelöf m.fl., Rättegång III].
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång II, 9 uppl., Nordstedts Juridik AB, Stockholm, 2015 [cit. Ekelöf m.fl., Rättegång II].
Ekelöf, Per Olof, Kompendium över civilprocessen, del I, 2 uppl., Uppsala, Juridiska föreningen, 1951.
Gemmel, Hugo, Om rättegångskostnadsersättning i civila mål,Lithografiska Aktie-bolaget, Norrköping, 1899 [cit. Gemmel].
Jacobsson, Ulla, Parts kostnad i civilprocess. Idéhistorisk utredning och synpunkter på
kostnadsreglernas funktion, P. A. Nordstedts & Söners förlag, Stockholm, 1964 [cit.
Jacobsson].
Kallenberg, Ernst, Svensk civilprocessrätt, andra bandet, 2 uppl., Carl Bloms Boktryckeri, Lund, 1926.
Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära,Studentlitteratur AB, Lund, 2013 [cit. Korling m.fl.].
Lindell, Bengt, Civilprocessen: rättegång samt skiljeförfarande och medling, 3 uppl., Iustus förlag, Uppsala, 2012.
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 uppl., Författaren och Nordstedts Juridik AB, Stockholm,2015 [cit. Sandgren].
Wildte, Sigurd, Om kostnader i civil rättegång och deras gäldande,Elanders boktryckeri, Göteborg, 1931 [cit. Wildte].
Westberg, Peter, Civilrättskipning, 2 uppl., Nordstedts Juridik AB, Visby, 2013 [cit. Westberg].
Artiklar
Söderlind, Christer, Ansvarar någon för konkursbolagets rättegångskostnader, JT 1996–97 s. 239 [cit. JT 1996–97, Söderlind].
Westberg, Peter, Rättegångskostnadsansvar och riskfördelning – några anmärkningar om
rättegångskostnadsfördelningen vid återkallelse av talan i dispositiva tvistemål, JT 1995–96
s. 381. [cit. JT 1995–95, Westberg].
Elektroniskt material
Eriksson, Tobias, Fitger, Peter, Hall, Per, Palmkvist, Ragnar, Renfors, Cecilia & Sörbom, Monika, Rättegångsbalken, kommentar till 18 kap. 5 §, version 2017-06-20 (Zeteo) [cit. Eriksson m.fl., lagkommentar].
Bellander, Henrik, Rättegångsbalken, kommentar till 18 kap. 5 §, version 2017-06-21 (Karnov).
Offentligt tryck
Förarbeten
Propositioner
Utredningar och betänkanden
Betänkande med förslag i fråga om ändrade bestämmelser rörande ersättningen för rättegångskostnad samt gottgörelse till vittnen och sakkunniga, 1918 [cit. 1918 års betänkande].
SOU 1938:44 Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk, del II [cit. 1938:44].
SOU 1926:33 Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning, del III [cit. SOU 1926:33].
Nytt juridiskt arkiv, avdelning II
NJA II 1943 s. 1 ff.
Rättsfall
Högsta domstolen NJA 1976 s. 259 NJA 1976 s. 360 NJA 1978 s.473 NJA 1979 s. 769 NJA 1980 s. 53 NJA 1981 s. 437 NJA 1983 s. 576 NJA 1987 s. 317 NJA 1988 s. 86 NJA 1996 s. 395 NJA 2000 s. 144 NJA 2002 s. 241 NJA 2007 s. 906 NJA 2009 s. 342 NJA 2010 s. 725 NJA 2014 s. 677Hovrätterna RH 2:84 RH 1986:172 RH 1989:113 RH 1997:125 RH 1999:125 Svensk Juristtidning
Cars, Thorsten, Parts kostnad i civilprocess, SvJT 1965 s. 183.
Arbetsdomstolen
AD 1984 nr 129
Författningar
Rättegångsbalken (1942:740). Konkurslagen (1987:672).