När särskilda omständigheter inte föreligger

4.3.1 RH 1986:172

Tingsrätt dömde till äktenskapsskillnad mellan två makar varav käranden yrkade om underhållsbidrag för egen del men lämnades utan bifall. Käranden fullföljde talan i hovrätten och begärde anstånd med utveckling av grunderna. Kort tid därefter återkallade käranden sin talan. I anledning av återkallelsen yrkade svaranden ersättning för rättegångskostnader. Käranden anförde att svaranden inte ännu beordrats uttala sig över inlagan innan den

återkallades och att överklagandet inte heller skickats till svaranden. Att svaranden genom ombud på eget bevåg skaffat sig information om överklaganden kan endast vara av intresse för svaranden när det gäller att för hans egna del överklaga domen eller inge svarsinlaga. Samtliga överväganden ska således inte endast gå ut över käranden. Käranden ansåg även att sin skrivelse till dess innehåll inte rimligt kan ha gett upphov till de omfattande åtgärderna vidtagna av svaranden och dennes ombud. Hovrätten avskrev målet från vidare handläggning och uttalade knapphändigt att kärandens överväganden skulle lämnas därhän. Käranden återkallade sin talan och ansågs som tappande part, vilket medförde en skyldighet att ersätta motparten dennes rättegångskostnader.

4.3.2 NJA 1981 s. 437

Bakgrunden var att makarna A förvärvade av ett dödsbo fastigheten Pantern. Vid överlåtelsen företräddes dödsboet av svaranden dels i egenskap av dödsbodelägaren, dels som ombud för de övriga dödsbodelägarna. Efter arvskifte ansökte makarna om stämning och yrkade svaranden att på grund av fel i fastighet utge viss likvid. Svaranden bestred och åberopade i sitt svaromål att käranden istället borde ha riktat talan mot dödsboet. Med anledning av svaromålet återkallade käranden sin talan under påstående att svaranden genom försummelse föranlett onödig rättegång. Målet avskrevs och båda parterna begärde ersättning för sina rättegångskostnader. HD uttalade att omständigheten att svaranden i svaromålet anger sitt rättsliga ställningstagande som föranledde återkallelsen inte skulle utgöra en särskild omständighet som kan leda till att ersättningsskyldigheten bestämmes på annat sätt. Inte heller förekommer det i övrigt omständigheter av omnämnt slag. Här gjordes således inte ett undantag från huvudregeln i RB 18:5 st. 2.

4.3.3 NJA 1978 s. 473

Rättsfallet rörde ett ogiltigförklarande av faderskap, där käranden tidigare försökt få till stånd en blodundersökning men som modern till barnet vägrade medverka till. Därför instämde käranden barnet med yrkande om att tidigare lämnat erkännande om faderskap skulle vara utan verkan. Sedan tingsrätten förordnat om blodundersökning och resultatet inte uteslöt möjligheten att käranden kunde vara barnets far, återkallade käranden talan. Käranden kände sig nödgad att tvinga fram en rättegång och ansåg att återkallandet grundades i nyvunnen kunskap som han tidigare saknat och som han inte haft möjlighet att erhålla på annat sätt än

genom en rättegång. HD började med att behandla grunderna för enligt vilka en domstol kan förordna om en blodundersökning och framhöll att tingsrätten rättsstridigt förordnat om en blodundersökning i detta fall. HD uttalade vidare att ett erkännande av omnämnt slag kan endast frånkännas verkan genom dom. Om målet hade prövats i sak hade domstolen haft möjlighet att förordna om ersättning för rättegångskostnader enligt RB 18:2. Men när mål avskrivs på grund av att part återkallat sin talan ska däremot RB 18:5 st. 2 tillämpas. HD uttalade att återkallelsen föranledes av resultatet från blodundersökningen men att det inte fanns skäl att göra avsteg från huvudregeln om återkallande parts ersättningsskyldighet. Således ålades käranden en skyldighet att ersätta svarandens rättegångskostnader.

4.3.4 NJA 2007 s. 906

För att förhindra att mål ska förfalla krävs det en aktiv åtgärd från part varpå avsaknaden av denna kan utgöra särskilda omständigheter enligt RB 18:5 st. 2. Målet rörde rättegångskostnaderna i ett desert mål. Borgenär hade hos Kronofogdemyndigheten ansökt om verkställighet av ett utslag i ett lagsökningsmål mot gäldenären. Kronofogdemyndigheten fann inga hinder mot verkställigheten. Gäldenär överklagade verkställighetsbeslutet och invände med att fordran preskriberats. HD informerade inledningsvis att mål om utmätning handläggs under ett år från dagen från ansökan, om inte sökanden inger en ansökan om förnyelse. I lagsökningsmålet var omständigheterna sådana att borgenären inte hade ingivit en förnyelseansökan varpå varken tingsrätt eller hovrätt haft befogenhet att vidta ytterligare åtgärder. Således avskrevs målet i sak efter en hemställan från borgenären. Avseende fördelningen av rättegångskostnaderna uttalade HD att den omständighet att borgenären haft möjlighet att förnya handläggningstiden men underlåtit att göra det, talar inte för att ersättningsskyldigheten ska bestämmas på annat sätt. Vidare ansåg HD att borgenären inte haft giltiga skäl att fullfölja sin talan efter att målet förfallit. Således ålades borgenären en skyldighet att ersätta gäldenären dennes rättegångskostnader enligt huvudregeln.

4.3.5 NJA 1976 s. 360

Omständigheterna rörde ett till rätten hänskjutet mål om betalningsföreläggande. Där hade borgenären, sedan gäldenären under förberedelsen angivit grunden för sitt bestridande, återkallat talan varpå målet avskrevs. Den angelägna frågan i målet var om den omständighet att gäldenären först vid förberedelsen angivit grunden för sitt bestridande kan påverka

bestämmandet av ersättningsskyldighet för rättegångskostnad enligt RB 18:5 st. 2. Omständigheten i målet rörde en parkeringsavgift som borgenären krävde av gäldenären. Gäldenären hade varit i kontakt med parkeringsbyrån angående parkeringsavgiften och ansåg det obehövligt att svara på kravbrev från kommunen. Vidare ansåg gäldenären att det inte kunde anses åligga denne att före inställelse vid rätten uppge grunden för sitt bestridande. Istället menade gäldenären att borgenären hade varit försumlig, genom att hänskjuta målet till rättegång utan att närmare ta reda på grunden för bestridande av föreläggandet. Borgenären stämde gäldenären men återkallade sin talan kort därefter och målet i sak avskrevs. HD beskriver inledningsvis att i enlighet med huvudregeln så ska käranden ersätta svaranden dennes rättegångskostnader. Omständigheten att svaranden underlåtit att ange grund för bestridandet under förberedelsen, utgör inte en särskild omständighet som föranleder att ersättningsskyldigheten ska bestämmas på annat sätt. Det finns inte i övrigt några andra omständigheter av angivet slag. Således förpliktades käranden att utge ersättning till svaranden för dennes rättegångskostnader i enlighet med RB 18:5 st. 2.