Sexköpande män har och är generellt fortfarande en osynlig kategori människor.209 Det görs studier om sexköpande män och förmodligen kommer fler att genomföras framöver. Tanken med denna uppsats är att ge ett bidrag till synliggörandet av dessa män. Inte minst för att utnyttjandet av prostituerade kvinnor ses som en del av genusordningen i samhället, där män är i maktposition och överordnade och kvinnor underordnade. För att Sverige ska kunna ses som ett jämställt samhälle måste en del vara att män upphör att köpa sexuella tjänster av kvinnor. En fråga som ställs i den här studien är på vilket sätt sexköpande män framställs i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen under perioden 1997-2005. En intressant aspekt som skedde under denna period är att Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster trädde i kraft 1 januari 1999. Det är inte bara om sexköpande män synliggörs i tidningarna, utan också hur det framställs som denna studie vill se närmare på. Det som främst åsyftas är vilka andra sociala identiteter männen tillskrivs, vilka nivåer tidningarna sätter in de sexköpande männen på, vilka andra samhälleliga kontexter som kopplas till de sexköpande männen och om det finns tendens till åtskillnad i medietexterna om det är män eller kvinnor som är skribenter. Med det sistnämnda gäller det texter där skribenterna möter de sexköpande männen och ställer frågor direkt till dem. De övriga medietexternas källor baseras i första hand på polisförhör och intervjuer med myndighetspersoner.
Utifrån medietexternas fokus gick valet till att göra en uppdelning av det empiriska materialet i olika teman. De fyra temana är yrke och status, civilstånd och sexuella behov, hälsa och skribenternas
kön. Vissa mönster har synliggjorts med hänsyn till temana och har underlättat det tankemässiga arbetet
med hänvisning till frågeställningarna i studien.
Den s.k. sexköpslagen är en stor bidragande faktor till att sexköpande män synliggörs i allt högre grad i media från 1999. Männens sexköp går i ett samhällsperspektiv, från att handla om etik och moral till att ses som kriminella handlingar. Precis som i Stenvolls studie framställs även de sexköpande männen i denna uppsats empiriska material i negativa termer. Männen ifrågasätts av skribenterna och måste i vissa fall försvara sina handlingar.
208 Fairclough (1995), s. 16 f
Medietexterna tillskriver de sexköpande männen framförallt en social identitet mer än någon annan i kombination med att vara sexköpare, vilket är kopplingen till arbetslivet. Men även andra närliggande titlar och ekonomisk status lyfts fram i medietexterna. Vissa yrken framställs som mindre passande att kombinera vid köp av sexuella tjänster av kvinnor. Det som har hittats i detta material är yrken som polis, läkare och pastor. Förutom att männen som individer, genom sina handlingar, utnyttjar kvinnor finns även en maktordning i form av deras yrken på en gruppnivå. Det finns också en tendens att de sexköpande männen alltid sätts i en heteronormativ kontext. Det kan ses i fallet när en polis köpte en sexuell tjänst av en transvestit. Det framställs som om polisen blev lurad och att han egentligen trodde att transvestiten var en kvinna. Förutom yrken som anses vara mindre lämpade att kombinera med sexköp nämns ett flertal andra yrken. Dessa framställs som lite ”finare”. Det skrivs om sexköpande män som är direktörer, företagare, tv-folk och journalister. Men även Domstolsverket, Riksskatteverket, Vägverket och Telia pekas ut som arbetsplatser där det finns potentiella sexköpande män. Här synliggörs ett klassperspektiv och det skulle kunna tolkas som om det är medelklassmän som pekas ut som sexköpare i flera medietexter.
En annan yrkeskategori som problematiseras är taxiförare och att de är involverade inom diskursen om prostitution. De framställs som en fara för alla kvinnor då de kan riskera att utsättas för att bli tafsade på. Som nämns ovan kan andra titlar används om de ses som intressanta av media. I två medietexter om samma man tituleras en man som före detta idrottsstjärna.
Nämns inte yrke eller om de är arbetslösa ligger fokus på männens civilstånd. Framförallt är det om männen är småbarnspappor eller tonårsföräldrar som lyfts fram. Är männen gifta eller är sambo är också något som intresserar tidningarna. När männens civilstånd lyfts fram i medietexterna framställs den kriminella handlingen och utnyttjandet av en prostituerad kvinna som sekundära. Det är ”brottet” mot mannens partner och ev. barn som ses som det primära problemet. Männen framställs ofta i dessa sammanhang som cyniska, icke trovärdiga och ifrågasatta. Har männen ingen familj och inget jobb är det inte speciellt synliggjorda i medietexterna. Här finns dock en aspekt som kan göra att de synliggörs, vilket är var männen bor i Sverige. I några medietexter skrivs det om män i glesbygdsområden i norra Sverige dit ryska kvinnor kommer. Att de ryska kvinnorna kommer dit beror enligt medietexterna på att de svenska kvinnorna på dessa platser har flytta till större orter. För dessa män lyfts deras sexuella behov fram som en orsak till sexköpen. För storstädernas män är det istället mer fokus på deras sexuella fantasier och att humöret väljer vilken typ av prostituerade kvinna som de vill ha.
Frågor kring hälsa och sjukdomar nämns också. Här handlar det om de prostituerade kvinnornas hälsa, att de ses som bärare av smittsamma sjukdomar och framställs som en fara och ett hot mot männen. Men det tas aldrig upp att männen skulle kunna vara tänkbara bärare av smittor som de kan sprida vidare.
Skribenternas kön är också en fråga som diskuteras i uppsatsen, för att se om den diskursiva praktiken tenderar att spegla hur sexköpande män framställs i tidningarna, Detta med hänsyn till om det
är män eller kvinnor som skriver texten. I denna studie handlar det om när skribenterna själva möter de sexköpande männen och intervjuar dem. I dessa fall tenderar kvinnor att skriva mer negativt om de sexköpande männen än vad män gör. Kvinnorna ifrågasätter mer sexköparnas agerande och skriver mer negativt om deras beteenden och utseenden. En annan skillnad är att kvinnorna i vissa fall utger sig för att vara prostituerade för att på så sätt få kontakt med männen. Det är inte något som skribenter som är män gör. Inte sällan får männen försvara sina tänkta sexköp när kvinnor intervjuar dem och de beskrivs oftast i negativa ordalag.
Till frågeställningen om medietexterna för diskussionen om sexköpande män vidare på ett bredare samhälleligt plan eller om texterna håller sig på en individnivå blir svaret det sistnämnda. I den statliga utredningen som kom 2010 framkommer att anledningen till att sexköpslagen infördes var, att det är av samhälleligt intresse att bekämpa prostitutionen. Det ansågs inte vara acceptabelt att män i ett jämställt samhälle köpte sexuella tjänster av kvinnor.210
Det är med utgångspunkten att det finns en genusordning i det svenska samhället som ett försök ska göras, för att se hur media diskuterar sexköpande män i en bredare kontext. Denna diskussion kommer att avsluta detta avsnitt.
Till skillnad mot tidigare studier som tas upp i uppsatsen tenderar den svenska sexköpslagen ha bidragit till att sexköpande män synliggjort mer. Tolkningen av medietexternas framställning är dock att syftet med lagen, att komma åt ett ojämställdhetsproblem, inte diskuteras i någon större utsträckning. Lagen nämns i flera medietexter men det görs sällan en vidare diskussion kring syftet med den. Bara i enstaka fall problematiseras frågan kring utnyttjandet av de prostituerade kvinnorna och om kriminalitet. Majoriteten av texterna sätter inte männens aktiviteter i en större samhällelig kontext. Vad medietexterna gör är att visa upp en bild av att det är olika typer av män som är sexköpare. Det kan ses i att texterna tillskriver männen andra sociala identiteter än att vara sexköpare såsom deras ålder, vilka yrken de har, hur deras ekonomi ser ut och vilket civilstånd de har. Det kan kopplas till det som Gustafsson visar, att sexköpande män finns med i alla samhällsklasser, i varierande ålder, att hälften har akademisk utbildning och lika många har en partner och att knappt hälften har barn.211 Den genusordning som råder i det svenska samhället diskuteras inte i någon större utsträckning i samband med att sexköpande män tas upp i medietexterna. Genusordningen finns explicit med genom att det är män som har makten genom att de med ekonomiska medel köper kvinnors kroppar. Dock är detta inte något som synliggörs. Det som medietexterna istället ser som ett ”brott” är det som sexköparna genom sitt agerande gör gentemot sina arbetsgivare, yrken och familjer. Utnyttjandet av prostituerade kvinnor och att de utför kriminella handlingar framställs som sekundära faktorer.
210 SOU 2010:49, s. 13
Connell ser kroppar som utgångspunkt för stereotyper, dikotomier och som inkluderas i sociala strukturer och sociala praktiker. Hon menar också att en analys av kroppar bär ske på olika nivåer.212 Mäns kroppar kan ses som stereotyper i medietexter då sexköparna kopplas ihop till traditionellt manliga diskurser såsom yrkesliv och ekonomisk situation. Dikotomin mellan män och kvinnor i texten blir explicit då studiens syfte är att analysera framställningen av sexköpande män. Det finns också en heteronormativitet i den diskursiva praktiken. Det kan ses i att kvinnor som skribenter i vissa texter utger sig för att vara prostituerade, vilket inte män som är skribenter gör. Förutom en dikotomi mellan sexköpande män och prostituerade kvinnor, finns även en dikotomi mellan skribenter och sexköpande män. Alla aktörer eller kroppar ingår också sociala strukturer och sociala praktiker. I den sociala praktiken prostitution reproduceras genusordningen och synliggör samtidigt den sociala strukturen som råder i samhället. Genom en meta-lins kan diskursen om prostitution ses som en sociokulturell praktik, där ett flertal samhälleliga faktorer berörs som indirekt inte har med själva sexköpet och utnyttjandet av en prostituerad kvinna att göra. Det kan ses i texter om att sexköpande män besöker prostituerade på arbetstid, att en man har en barnstol i bilen, att familjen väntar på mannen hemma och att kvinnor i norra Sverige har flyttat från glesbygdsområden.
Tolkningen är att det inte sker någon djupare diskussion i medietexterna kring genusordningen eller att koppla prostitution till diskursen om jämställdhet. När det handlar om sexköpande män kopplat till diskursen om hegemonisk maskulinitet kan några tolkningar göras. För det första att männen ofta kopplas ihop, med för män, traditionellt sociala kategorier såsom yrkesliv, ekonomi, familj och sexuella behov. Men också att männen framställs som heterosexuella och att skribenterna i den diskursiva praktiken utgår från ett heteronormativt perspektiv. I framställningen av de sexköpande männen framträder olika hierarkier av maskuliniteter. Connell menar att hegemonisk maskulinitet är ett ideal som män har att förhålla sig till. Hon nämner också andra maskuliniteter som står i relation till hegemonisk maskulinitet.213 Förutom hegemonisk maskulinitet finns en platshierarki, där män i glesbygdsområden i norra Sverige framställs ha andra orsaker till att köpa sexuella tjänster av kvinnor än vad män i storstäder har. Medan männen i Norrland anses lida av kvinnobrist ses männens sexköp i storstäder handla mer om äventyr och sexuella fantasier. Som Nordin skriver i sin avhandling kan männen i Norrland anses befinna sig i en heteronormativ periferi. Det mer ”äventyrliga” sökandet efter att förverkliga sexuella fantasier kan kopplas till Brittan och hans resonemang, att det åtminstone tidigare ansågs finnas en åtskillnad mellan synen på mäns och kvinnors sexualitet.214 Dock kan diskursen om heterosexuell prostitution ses som en föråldrad syn på sexuella relationer. Det är männen som är aktiva och betalar och kvinnorna passiva och enligt männen ska uppfylla deras önskningar. Men även de som ligger nära marginaliserad maskulinitet, för att tala i Connells termer, kan ses i materialet.
212 Connell (2002), s. 20f
213 Gottzén (2013), s. 23f
Det är män som är arbetslösa eller arbetarklassens män. Men även utlandsfödda män finns med i denna grupp. Det finns ingen diskussion i empirin där det talas om sexköpande män som är utlandsfödda. Om det inte är en intressant fråga för media är något som skulle kunna ses närmare på i en kommande studie.
Whitehead menar att en person i form av att vara ett subjekt producerar makt. Konsekvenserna av personens subjektiva handlande är något som är viktigt att analysera, inte minst för att se vilka privilegier och konsekvenser som ett sådant maktproducerande får.215 De sexköpande männen producerar makt genom att utnyttja kvinnors kroppar med hjälp av ekonomiskt kapital. Men det framställs inte några konsekvenser i medietexterna av männens subjektiva handlande.
För att slutligen koppla den diskursanalytiska ansatsen i denna studie till det empiriska materialet, kan några skeenden lyftas fram. Burr menar för det första att ett det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till det som media förmedlar, för det andra att det finns en historisk och kulturell specificitet kopplat till medietexten, för det tredje att kunskap produceras i sociala sammanhang och framställer sanningar och för det fjärde vad media gör med ”sin” sanning som de förmedlar.216 Ett kritiskt förhållningssätt har intagits vid analys av det empiriska materialet. Inte minst vad det gäller medietexternas frånvaro av ett genusperspektiv och att sätta sexköpande män i en bredare samhällelig kontext. Det har också funnits med ett resonemang vad det gäller historisk och kulturell specificitet. Historiskt finns en skillnad i synliggörandet av sexköpande män med hänsyn till sexköpslagen. Den har gjort att media uppmärksammat män på ett helt annat sätt än tidigare. När det gäller kulturella aspekter finns skillnaden mellan framställningen av sexköpande män i Norrland och storstäder med i materialet. Den kunskap som finns hos skribenterna ligger till grund för hur sexköpande män framställs i texterna. Frånvaron av att inte diskutera diskursen om prostitution i termer av ojämställdhet och maskulinitet tyder på att det är perspektiv som skribenterna inte har någon kunskap om eller helt enkelt negligerar. Vad medietexterna istället förmedlar och som de ser som det viktiga är etik och moral kopplat till främst männens yrken och sina familjer. Diskursen om prostitution, dvs. att utnyttja en prostituerade kvinna, förblir sekundärt eller inte en fråga alls i medietexterna.
Fairclough menar att skribenten och arenan där denne verkar, är en länk mellan verkligheten och den publicerade texten.217 Vad skribenten väljer att publicera är en avgörande faktor om hur läsaren ska tolka verkligheten. Det har också setts i denna studies empiriska material. I den diskursiva praktiken skapas en ”sanning” som kan ses som en av flera varianter. Precis som det Ekman talade om på sin föreläsning kan frågan ställas varför det i tidningen stod att ”13-åriga tjejer sålde sex” och inte att ”Män köpte 13-åriga tjejer?”?
215 Whitehead (2006 (org. 2002)), s. 84
216 Winther Jørgensen & Philips (2000), s. 11f