Studiens syfte var att få förståelse för hur ensamkommande ungdomar från Syrien upplever sin identitet i Sverige. Avsikten var även att förstå vad ensamkommande ungdomar upplever har varit betydande respektive hindrande för att känna tillhörighet i det svenska samhället. Syftet baserades på följande frågeställningar:
1. Hur upplever intervjuade ensamkommande ungdomar sin identitet i förhållande till två skilda kulturer?
2. Vad upplever intervjudeltagarna har varit betydande för att känna tillhörighet i det svenska samhället?
3. Vad upplever intervjudeltagarna har varit hindrande för att känna tillhörighet i det svenska samhället?
De centrala slutsatserna vi kan dra som också är svar på studiens syfte och frågeställningar är att samtliga intervjudeltagare upplever sig tillhöra en kombination av både syrisk och svensk identitet och därför ses inneha en hybrid identitet. Vidare kan vi konstatera att intervjudeltagarna har upplevt liknande faktorer som varit betydande respektive hindrande i att känna tillhörighet till det svenska samhället. Detta presenteras mer utförligt nedan.
Som svar på första frågeställningen redogör samtliga intervjudeltagare för att de möttes av en kulturkrock när de anlände till Sverige. Kulturkrock i form av att intervjudeltagarna inte kände igen sig i den svenska kulturen med dess normer och värderingar. Detta skapade förvirring och osäkerhet bland våra intervjudeltagare kring vem de är, vilka värderingar de har och vilken grupptillhörighet de tillhör. Intervjudeltagarna redogör för att de till en början kände utanförskap i Sverige då de inte heller förstod språket. På grund av detta upplevde intervjudeltagarna att de till en början kände starkare identifikation till den syriska kulturen. Efter en tid i Sverige har intervjudeltagarna lärt sig det svenska språket och i kontakt med svenskar fått förståelse för den svenska kulturen. Utöver detta har samtliga intervjudeltagare lärt sig
växla mellan de båda kulturella systemen och har idag utifrån sina etiska värderingar tagit ställning till vad de identifierar sig med inom båda kulturerna. Samtliga intervjudeltagare har uttryckt att de idag på ett eller annat sätt känner identifikation till både den syriska och svenska kulturen. Intervjudeltagarna menar att de utifrån den syriska kulturen alltid kommer att ta med sig gästvänlighet och respekt inför mötet med andra människor, samt att de utifrån den svenska kulturen tagit ställning till att det är bättre att vara lugn, ta en dag i taget och undvika att ingå i konflikter. I enlighet med Goldstein-Kyaga och Borgström (2009) kan vi konstantera att våra intervjudeltagarna är hybrida. De tar avstånd från att identifiera sig som “antingen eller” och kombinerar snarare det bästa från båda kulturerna och identifierar sig som “både och’’. Hybrid identitet handlar om att en individ inte endast innehar en identitet, som till exempel traditionellt svensk. Det handlar snarare om att en individ kan inneha en kombination av flera identifikationer som svensk-arab vilket vi kan konstatera stämmer in på våra intervjudeltagare.
Som svar på andra och tredje frågeställningen visar resultatet, likt tidigare forskning, att de flesta har tyckt att starten i Sverige har varit svår med tanke på att påbörja ett nytt liv i Sverige som ung och ensam med en ny kultur och ett nytt främmande språk. Intervjudeltagarna uppger likt tidigare forskning att goda språkkunskaper, vägen in till utbildning eller arbete samt vidgade sociala kontaktnät i Sverige med tiden har blivit bättre och varit betydande i att känna tillhörighet. Somliga av våra intervjudeltagare uppger att de omhändertagits av släkt och bekanta i Sverige, andra har fått hit sin familj eller återupptagit kontakten med familjemedlemmar i Syrien och vissa har skapat nya familjer i Sverige. Detta tänker vi kan ha underlättat för dem att känna tillhörighet i det svenska samhället i jämförelse med dem som har behövt klara sig helt på egen hand.Vidare har resultatet likt tidigare forskning visat att det finns hinder som hämmat att känna tillhörighet i det svenska samhället. Ett hinder för att känna tillhörighet menar våra intervjudeltagare är bristen på språkinlärning och att det tar lång tid att lära sig det svenska språket. Vidare framkommer det att samtliga intervjudeltagare har en eller flera gånger stött på rasistiska kommentarer vilket också hämmat att känna tillhörighet. Resultatet visar fortsättningsvis precis som tidigare forskning att regler på HVB-hem ses som hindrande vad gäller att känna tillhörighet.
Vidare framkommer det bland intervjudeltagarna att ensamkommande ungdomar vid ankomst till Sverige separeras från svenskfödda vilket de har uttryckt begränsar deras känsla av tillhörighet och medför att ungdomarna upplever ensamhet och utanförskap. Detta i sin tur bidrar till att de drar sig till egna landsmän. Trots detta kan vi konstatera att våra intervjudeltagare har uppgett fler betydande än hindrande faktorer för att känna tillhörighet i det svenska samhället. Ett annat resultat som vi finner är nämnvärt är att intervjudeltagarna Elias, Adam, Nasir, Bilal och Salim som idag har permanent uppehållstillstånd uttrycker alla en positiv syn inför framtiden i Sverige med tydliga mål och drömmar. Ovannämnda intervjudeltagare har dessutom uppgett att de idag känner sig trygga och ser Sverige som sitt “hem’’, utifrån detta kan vi i enlighet med Yuval-Davis (2011) och Alsmarks (1997) definition konstatera att de känner tillhörighet till det svenska samhället. Josef är den enda av våra intervjudeltagare som inte har permanent uppehållstillstånd idag och vet inte hur framtiden kommer att se ut. Josef har uttryckt en oro över att inte veta vad som kommer att hända. Utifrån Josefs oro kan vi dra slutsatsen att han inte känner sig trygg och “hemma’’ på samma sätt som övriga intervjudeltagare då han inte vet om han kommer få stanna i Sverige eller inte. Vad gäller intervjudeltagarna som har permanent uppehållstillstånd kan vi anta att deras positiva inställning inför framtiden beror på att de känner trygghet i form av att de vet att de kommer att få stanna i Sverige.
6.1 Förslag till vidare forskning
Denna studie har bidragit till en ökad förståelse för syriska ensamkommande ungdomars identitetsuppfattning utifrån två skilda kulturer. Studien har också bidragit till ökad kunskap vad gäller att förstå vad som har varit betydande och hindrande i att känna tillhörighet i det svenska samhället. Utifrån vårt empiriska material kan vi konstatera att det krävs fortsatta studier kring ensamkommande ungdomar och deras upplevelser av identitetsuppfattning och tillhörighet, både nationellt men också internationellt. Detta då vi anser att ämnet är relevant och viktigt inom det sociala arbete samt att vi anser att ensamkommande ungdomars upplevelser ständigt behöver komma till uttryck och uppmärksammas då de befinner sig i en sårbar och socialt utsatt position. Förslag som vi har till fortsatt forskning inom detta område är att
framtida forskare vidgar perspektivet och gör fler jämförelser mellan andra geografiska områden. Detta eftersom att vi i denna studie behövt göra en geografisk avgränsning på grund av tidsbrist. Ett annat förslag på vidare forskning är att utöka antalet deltagare eller att använda sig av ett genusperspektiv. Detta eftersom att vi i vår studie endast har intervjuat sex ensamkommande unga män. Utifrån det blir det svårt att generalisera och dra slutsatsen att samma upplevelser gäller för alla inom gruppen ensamkommande ungdomar.