5. Resultat och analys
5.1 Kort information om intervjudeltagarna
Intervjudeltagarna i denna intervjustudie består av sex män från Syrien. Samtliga deltagare har erfarenhet av att komma som ensamkommande ungdom och kom under flyktingkrisen 2015. Intervjudeltagarna är etablerade i samhället i form av utbildning eller arbete. I vår forskningsstudie är alla intervjudeltagare avidentifierade och har fingerade namn.
Intervjudeltagare 1 kallar vi för Josef som idag är 22 år gammal. Josef har sedan år 2016 ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige.
Intervjudeltagare 2 kallar vi för Elias. Elias är 22 år gammal och har sedan år 2016 ett permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Intervjudeltagare 3 kallar vi för Adam. Adam är idag 20 år och har sedan år 2017 ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Adam är idag återförenad med familjen från Syrien.
Intervjudeltagare 4 kallar vi för Nasir. Nasir är 20 år gammal. Han har idag permanent uppehållstillstånd och har återförenats med familjen från Syrien.
Intervjudeltagare 5 kallar vi för Bilal. Han är 20 år gammal och har idag ett permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Intervjudeltagare 6 kallar vi för Salim. Salim är idag 22 år gammal och har ett permanent uppehållstillstånd i Sverige.
5.2 Identitetsuppfattning
5.2.1 Både och
O’Sullivan och De Abreu (2009) samt Scheringer (2016) skriver att det är vanligt förekommande att individer med invandrarbakgrund möts av en kulturkrock vid ankomst till det nya landet. En kulturkrock som skapar förvirring och osäkerhet hos individer, där individerna inte vet vem de är, vilka värderingar de har eller vilken grupptillhörighet de känner. Detta går att likställa med den upplevelse Josef hade i början. Josef menar att han vid ankomst i Sverige hade inställningen om att helt lämna den syriska kulturen för att ta del av den svenska kulturen. Väl i Sverige möttes han av en främmande kultur och ett främmande språk som gjorde att han till en början kände sig förvirrad och utanför i det svenska samhället. Josef berättar att han utifrån de filmer han sett hade en annan uppfattning om Sverige och trodde svenskar var mer sociala, öppna och gästvänliga. Enligt Josef stämde inte det han sett på filmer överens med verkligheten och hans värderingar. Josef är uppväxt med att alla människor i Syrien bryr sig om och hjälper varandra. Josef beskriver Sverige och den svenska kulturen i jämförelse med den syriska, som ett land där var och en sätter sig själv i
första hand vilket han upplever går emot hans värderingar då han sätter andra människor före sig själv. Han uttrycker följande:
I Syrien om vi har mat på bordet och någon gäst kommer förbi så gör vi allt för gästen och bjuder absolut på mat. I Sverige finns detta inte, jag äter min mat och detta är din mat […].
(Josef 22 år)
Josef berättar att han vid en situation hos en svensk kompis fick vänta i ett annat rum under tiden som hans kompis åt mat. Josef har växt upp i en annan kultur och utifrån den syriska kulturen lärt sig att det inte finns något som heter “mitt’’ och “ditt’’ utan “vårt gemensamma’’. Josef upplever att den svenska kulturen utifrån ovanstående går emot hans sätt att vara och bemöta andra människor och han upplever utifrån detta en starkare identifikation till den syriska kulturen. Samtidigt som Josef upplever identifikation till den syriska kulturen redogör han även för sådant som han anser är bättre i Sverige och som han upplever att han identifierar sig med utifrån den svenska kulturen. Josef beskriver att svenskar i regel är lugna, tar en dag i taget och försöker undvika att hamna i konflikt vilket han tycker är bra. Josef berättar att när han anlände till Sverige var han väldigt stressad, hektisk och uppriktig. Han var inte rädd för att ingå i konflikter och uttala sig kring hur han tänkte och kände om saker. Detta eftersom att han är uppvuxen med att omgivningen i Syrien är uppriktiga oavsett om det sårar eller inte.
I början så kunde jag säga till folk elaka saker, jag var impulsiv […] exempelvis jag sa en gång till min kollega att hon var trög och arbetade sakta och hon blev jätteledsen. Men egentligen menade jag inte att hon alltid arbetar sakta utan bara då när jag var stressad och trodde vi inte skulle hinna med allt arbete. […]
(Josef 22 år)
Josef redogör för att han idag helst undviker att ingå i konflikter. Han berättar att han har ändrat uppfattning kring hur han ska agera i olika situationer och anser idag att det är bättre att agera lugnt och sansat som människor gör inom den svenska kulturen.
Josef menar att han tagit med sig detta från den svenska kulturen och upplever utifrån detta ställningstagande en identifikation till den svenska kulturen:
[…] nu när jag har bott i Sverige i 5 år och blivit äldre, har lärt mig att det är bättre att vara lugn och försöka undvika att hamna i onödiga konflikter. Jag har ändrat inställning till det bättre känner jag. Det är bättre att jag inte är för ärlig utan snarare får människor att må bra. Detta gör svenskar, jag upplever det bättre och därför tar jag med mig det från svenskar.
(Josef 22 år)
Att Josefs identitetsuppfattning med tiden förändrats och att han idag känner att han identifierar sig med båda kulturerna kan kopplas till vad Stier (2003) och Scheringer (2016) menar med att identitetsuppfattning är föränderlig och beroende av individens ålder. Josef menar att han var ung när han anlände till Sverige och förstod inte på samma sätt som idag att det fanns goda saker inom båda kulturerna med möjlighet att kombinera det bästa från båda. Vidare går detta att likställa med det Goldstein-Kyaga och Borgström (2009) menar med att en individ lär sig kombinera flera kulturer efter att individen har fått en ökad kulturell förståelse kring båda kulturerna.
Samtliga av våra intervjudeltagare pratar om respekt som något som de har växt upp med och burit med sig från Syrien och som de anser är viktigt. Intervjudeltagarna pratar om respekt i form av att elever i skolan ställer sig upp när en lärare kommer in i klassrummet eller att yngre människor erbjuder sin sittplats till äldre människor på bussen. Intervjudeltagarna upplever att denna form av respekt inte finns på samma sätt i Sverige och Adam uttrycker följande:
Jag upplever att det inte finns respekt på samma sätt i Sverige. Eleverna i den svenska skolan ställer sig inte upp för läraren och kan säga vad som helst till läraren, typ bror eller idiot […] i Syrien säger man inte så det är respektlöst. I Syrien måste vi också ställa oss varje gång läraren kommer in i klassrummet och tillkalla läraren efter herr och fru.
Samtliga intervjudeltagare upplever att bemötandet av lärare och äldre människor skiljer sig i de två kulturerna. Intervjudeltagarna uttrycker att de på grund av denna skillnad till en början kände sig förvirrade i Sverige och redogör för att de hade svårt att förstå varför det i Sverige inte finns respekt på samma sätt som i Syrien. Här går det att dra koppling till O'Sullivan-Lago och De Abreu (2009) samt Scheringer (2016) som menar att kulturell osäkerhet beror på att en kulturkrock har uppstått. Alla intervjudeltagare uttrycker att det är och har alltid varit viktigt för dem att visa respekt som människor gör i Syrien och samtliga anser att det är något de alltid kommer att beakta oavsett var de befinner sig. Intervjudeltagarna menar att de har tagit med sig detta från den syriska kulturen och upplever utifrån detta ställningstagande en identifikation till den syriska kulturen. Å andra sidan ger samtliga intervjudeltagare uttryck för att relationen till lärare i Sverige är annorlunda och bättre till skillnad från hur det är i Syrien och Adam uttrycker följande:
[…] respekten är viktig, men det finns respekt i Sverige med fast på ett annat sätt. Men jag tycker exempelvis att det är bra att relationen till lärare är mer öppen. Elever kan prata om allt, hur de mår, vad de ska göra idag eller imorgon, detta är jättebra tycker jag. Man kan inte i Syrien, i Syrien prata vi med lärare bara om saker som handlar om skolan och skoluppgifter.
(Adam 20 år)
Intervjudeltagarna menar däremot att deras relation till lärare har förändrats över tid och uttrycker att den idag inte är lika formell som den var i Syrien. Samtliga intervjudeltagare upplever att de idag kan prata om allt möjligt med lärarna i skolan, om saker som är tuffa både hemma och utanför hemmet men även saker som ses som tabu-eller skambelagda att tala öppet om i Syrien vilket ungdomarna upplever som positivt. Intervjudeltagarna upplever också att det i Sverige talas öppet om sex, i svenska skolor finns skolundervisningar som handlar om sex-och samlevnad och elever lär sig från skolan att det är okej att tala om sådant öppet. Intervjudeltagarna menar att det är tvärtom i Syrien, det är absolut olämpligt att tala om sådant i skolor i Syrien och det är inte heller något elever får undervisning i. Efter att ha sett hur det
fungerar i Sverige och det svenska skolsystemet upplever intervjudeltagarna att det är viktigt att få denna kunskap i skolan och uttrycker att det är något de själva ser att deras egna barn bör få undervisning i framöver. Samtidigt menar samtliga intervjudeltagare att det är viktigt att elever ser sina lärare som lärare och inte vänner som de kan berätta allt till och bli för öppna med. Utifrån ovanstående exempel uttrycket samtliga intervjudeltagare att de kombinerar positiva saker från båda kulturerna och upplever en identifikation till både den svenska och syriska kulturen. Här går det återigen att dra koppling till Scheringer (2016) samt Goldstein-Kyaga och Borgström (2009) som menar att individer inte enbart behöver identifiera sig till en kultur utan kan känna identitetsuppfattning till fler än bara en kultur.
Vidare belyser intervjudeltagarna Elias, Bilal, Nasir, Salim och Josef kulturella skillnader mellan Syrien och Sverige. Intervjudeltagarna upplever sig själva vara mer kontrollerade i Syrien till skillnad från i Sverige. De beskriver Sverige till skillnad från Syrien som ett fritt och demokratiskt land som respekterar att alla människor har en fri vilja och får bestämma själva över sina liv. Elias berättar att han under sin uppväxt i Syrien fått till sig från familjen att han ska utbilda sig till ett välbetalt och hög uppsatt yrke:
“Mina föräldrar har alltid sagt att jag ska och måste utbilda mig till läkare”.
(Elias 22 år)
Elias jämför detta resonemang med att människor i Sverige har frihet att själva välja om de vill studera vidare samt vilken utbildning. Med åren som gått har Elias ändrat uppfattning om att han själv ska välja utbildning beroende på vad han är intresserad av. Samtidigt menar Elias att han burit med sig vikten av att studera vidare från den syriska kulturen då han själv anser att det kommer att gynna honom i framtiden. Han har idag en dröm om att studera vidare till ekonom och därefter starta ett eget företag. Elias menar att han kombinerar det han anser är viktigt för honom utifrån båda kulturerna och upplever utifrån detta i enlighet med Goldstein-Kyaga och Borgström (2009) att han identifierar sig som “både och’’. Även Bilal menar att det är mer öppet och accepterat i Sverige vad gäller exempelvis att ha och prata om flickvän och sex till
skillnad från hur det är i Syrien. Bilal menar att det i Syrien är tabubelagt att prata öppet om sex och att han från familj och släkt fått till sig att han ska vänta med detta till giftermål. Bilal uttrycker att han har ett öppet förhållningssätt och anser att människor som vill, gärna får tala öppet om sex och ha sex. Vidare uttrycker Bilal att han utifrån den svenska kulturen själv blivit mer öppen och kan idag tala om sex vilket han menar att han inte kunnat göra tidigare. Bilal upplever utifrån detta en identifikation med den svenska kulturen. Samtidigt som Bilal upplever identifikation till den svenska kulturen upplever han även identifikation till den syriska kulturen då han berättar att han valt att vänta med sex till giftermål och uttrycker följande:
Jag har inga problem om att människor pratar om sex eller har det, det pratas om det i min omgivning och vi lär oss om detta i skolan. […] men jag själv känner att jag vill vänta tills jag har gift mig […]
(Bilal 20 år)
Även Nasir uttrycker att familj och släkt i Syrien bestämmer vem som är lämplig för en själv att gifta sig med. Nasir menar att det inte är så i Sverige då varje enskild individ har beslutsrätt att själv bestämma över sitt liv och vem man blir kär i. Nasir tycker att detta är bra inom den svenska kulturen och uttrycker utifrån detta att han känner identifikation till den svenska kulturen. Samtidigt menar Nasir att det inte är helt fel att familjen lägger sig i hans val kring detta då han trots allt tycker att det är viktigt att familjen ger sin åsikt. Han menar att familjen utifrån andra ögon kan ge råd eller hjälpa honom ur ett förhållande som kan vara ohälsosamt eller missgynna honom. Utifrån detta upplever han att han identifierar sig med den syriska kulturen och han uttrycker följande:
“Min familj betyder mycket för mig och vad de tycker är också viktigt. Min familj kan se hur tjejen jag vill vara med är på ett annat sätt än vad kanske jag gör då jag är kär och ser allt vara bra”
Vidare pratar intervjudeltagarna Salim och Josef om religion och menar att det i Syrien endast finns en religion som är accepterad. Intervjudeltagarna beskriver Syrien som ett troende muslimskt land till skillnad från Sverige som inte är bundet till någon specifik religion. I Sverige råder det religionsfrihet som innebär att varje människa får utöva sin religion fritt vilket båda intervjudeltagarna tycker är bra med och uttrycker att de identifierar sig med inom den svenska kulturen. Salim uttrycker följande:
[…] i min värld är det viktigt att människan själv ska få välja vad den vill och inte vill tro på. Jag tycker inte det är rätt att någon ska säga att det finns bara ett sätt.
(Salim 22 år)
Vidare uttrycker Josef följande:
[…] ingen bryr sig om hur du är i Sverige, och det är väldigt skönt. Det är också så att jag är ateist och tror inte själv på någon specifik religion. För mig var det svårt, det var svårt bland araber att acceptera mitt val, medans svenskar sa direkt absolut du tror på vad du vill, det är ditt val. […] de här grejerna anser jag vara bra som jag tycker är bättre med den svenska kulturen.
(Josef 22 år)
Samtidigt som både Salim och Josef anser att det är viktigt med frihet att välja själv vad man vill tro på och utifrån detta upplever att de kan identifiera sig med den svenska kulturen så upplever de även en identifikation till den syriska kulturen. Detta genom att de båda trots sina ställningstagande firar den muslimska högtiderna i gemenskap med släktingar och andra som är religiösa.
Samtliga intervjudeltagare har efter ökad lärdom kring båda kulturerna och utifrån sina egna etiska värderingar tagit ställning till vad de känner att de identifierar sig med utifrån respektive kultur. Utifrån detta går det att förstå att alla intervjudeltagare upplever sig ha en kombinerad identifikation. De känner identifikation till båda kulturerna vilket Goldstein-Kyaga och Borgström (2009) menar innebär att intervjudeltagarna innehar en hybrid identitet. Hybrid identitet handlar om att individen har ett behov av att lära sig om de olika kulturella kontexterna en individ
ingår i samt ett behov av att uppleva både frihet och kontroll för att därefter kunna ta ställning. Detta går även att likställa med Scheringer (2016) som menar att en individs identitetsuppfattning är beroende av de sociala kontext individen ingår i. I enlighet med intervjudeltagarna har samtliga ingått i olika sociala kontext, upplevt både de ena och det andra från respektive kultur och har sedan tagit ställning till vad de känner att de identifierar sig med inom båda kulturerna. Även Valentine, Sporton och Bang Nielsen (2009) talar om sociala platser och menar att ungdomars geografiska plats har betydelse för deras identitetsuppfattning. Adam berättar att släktingar i Syrien uppfattar honom tillhöra den svenska snarare är den syriska kulturen på grund av att han bor i Sverige. Vidare upplever Adam att människor i Sverige snarare uppfattar honom som en “invandrare’’ med en kultur som skiljer sig från den svenska kulturen. Trots andra människors uppfattning upplever Adam själv att han i enlighet med Goldstein-Kyaga och Borgström (2009) identifierar sig som “både och” och känner identifikation till båda kulturerna. Detta för att han har bott i båda länderna, mött båda kulturerna samt lärt sig tala båda språken.
Alla intervjudeltagare har uttryckt att de på något sätt känner identifikation till både den syriska och svenska kulturen. Intervjudeltagarna har varken uttryckt att de identifierar sig som det ena eller det andra, som “antingen eller” utan har snarare utifrån sina egna etiska värderingar tagit ställning till att de upplever identifikation till båda kulturerna. I enlighet med Goldstein-Kyaga och Borgström (2009) samt Scheringer (2016) går det att se att samtliga av våra intervjudeltagre mot bakgrund till sina upplevelser ses som hybrida då de upplever sig ha en kombinerad identifikation såsom svensk-arab.