Betydande faktorer för att känna tillhörighet

5.3.1 Språk, arbete och/eller utbildning, relationer

Hemma för mig […] det spelar ingen roll för mig var hemma är, hemma är ett tryggt ställe. […] det spelar ingen roll om det är i Sverige, Syrien eller i Kina. Jag har flyttat så mycket under mitt liv och jag har alltid lämnat det stället jag känt mig trygg på.

(Josef 22 år)

Ovanstående citat kan kopplas till vad Alsmark (1997) och Yuval-Davis (2011) menar med att tillhörighet innebär en känsla av att känna sig “hemma’’ och handlar om att en individ upplever trygghet. I enlighet med intervjudeltagarna berättar samtliga intervjudeltagare förutom Josef att de upplevde en ökad trygghet när det blev bekräftat att de fick permanent uppehållstillstånd i Sverige. Intervjudeltagarna berättar att de kände en lättnad över att veta hur framtiden kommer att se ut, att de kommer att få stanna och kan börja bygga sina liv i Sverige. Att de fick permanent uppehållstillstånd ökade även känslan av att vara “hemma’’ och inte uppfattas som främlingar eller ingå i utanförskap. Utifrån detta upplever intervjudeltagarna att permanent uppehållstillstånd varit en bidragande faktor till att de idag känner tillhörighet i det svenska samhället.

Vidare uttrycker samtliga intervjudeltagare att de både går någon utbildning och vid sidan av skolan har ett arbete inom äldreomsorgen. I enlighet med Yuval-Davis (2011) handlar tillhörighet bland annat om känslan av att tillhöra en social plats som exempelvis ett yrke. ​Detta går att likställa med samtliga intervjudeltagarna som upplever att utbildning och arbete varit ett sätt för dem att känna tillhörighet i svenska samhället. Det har även bidragit till att dem känt lycka och glädje över att kunna försörja sig själva. Även Wallin och Ahlström (2005) samt Hessle (2009) menar att ensamkommande ungdomar som har arbete eller utbildning upplever att de har hög kontroll över sina liv och känner välbefinnande över att kunna ta hand om sig själva. Bilal uttrycker följande:

“När jag fick ett jobb kände jag att jag hjälpte Sverige, eftersom att skatten som jag betalar används för att bygga upp det gemensamma samhället och då kände jag mig som en del av det svenska samhället”.

(Bilal 20 år)

Vidare kan Bilals uttryck kopplas till Yuval-Davis (2011) resonemang kring den tredje nivån av tillhörighet som handlar om etiska och politiska värdesystem. Bilal menar att när han fick ett arbete och kunde betala skatt uppfattade han sig själv tillhöra ett

samhälle men kände också att andra bedömde honom som en del av samhället. Vidare har utbildning och arbete i enlighet med samtliga av våra intervjudeltagare samt Wallin och Ahlström (2005) varit betydande för ungdomarna vad gäller att skapa nya sociala nätverk med människor utanför sin etniska grupp samt känna tillhörighet i det svenska samhället. Intervjudeltagarna Josef och Elias berättar båda att de i samband med sitt arbete lyckats skapa kontakt med svenskfödda kollegor som sedan har utvecklats till vänskapsrelationer. Elias redogör för nedanstående:

“Jag fick många kompisar när jag började jobba, jag träffade en som jag umgås mycket med idag’’. […] hon lärde mig mycket om Sverige och det svenska språket.

(Elias 22 år​)

I enlighet med Hessle (2009) samt Wallin och Ahlström (2005) är samtliga intervjudeltagare också överens om att det svenska språket varit en betydande faktor vad gäller att komma in i det svenska samhället och därmed känna tillhörighet. De poängterar att språket är viktigt i syfte att komma i kontakt med andra människor men också för att lära sig hur samhället är uppbyggt och vilka normer, regler och värderingar som gäller. Salim uttrycker följande:

[…] att kunna språket är som en nyckel, en nyckel som gör att du får ett bra liv. När jag lärde mig att prata med svenskar blev jag också som en del av svenskar.

(Salim 22 år)

Hessle (2009) skriver i sitt resultat att ungdomar som kom ensamma inte förblev ensamma. Majoriteten av de ensamkommande ungdomarna fick stöd och omhändertogs av släkt eller bekanta i Sverige. Andra sökte sig själva till personer inom samma etniska grupp och andra viktiga personer som ansågs vara nödvändiga i deras etableringsprocess. Det går att dra koppling till intervjudeltagaren Josef som vid ankomsten till Sverige hade en bekant som gav honom mycket stöd. Den bekante var hans närmsta vän i Syrien som hjälpte honom med att bland annat söka arbete. Även Nasir berättar att han omhändertogs av släkt när han anlände till Sverige, hans morbror hjälpte honom och idag ser han honom som sin egna pappa. Både Josef och Nasir

upplever att det omhändertagande och det stöd de fick i Sverige hjälpt dem mycket i

deras etablering men även varit betydande vad gäller att känna tillhörighet i det

svenska samhället. Även Bilal berättar att han hade en god man och en fotbollstränare

som båda varit enormt stödjande i hans etableringsprocess och som han ser har varit

betydelsefulla vad gäller att han idag känner tillhörighet i det svenska samhället. Den

gode mannen hjälpte Bilal med det dagliga i vardagen som att köra honom till

fotbollsträningarna samt att ta kontakt med myndigheter. Bilal uttrycker stödet han

fick av fotbollstränaren följande: […] min fotbollstränare hjälpte mig väldigt mycket. Han hjälpte mig med att beställa

träningskläder, anmäla mig till cuper och ge mig goda råd. Jag lärde mig också det

svenska språket genom fotbollen. (Bilal 20 år) Vidare menar Yuval-Davis (2011) att tillhörighet också handlar om att individer strävar efter att skapa känslomässiga band och att bli bekräftade som individer. Här går det att dra koppling till våra intervjudeltagare Adam, Josef och Salim som alla berättar att de bodde på HVB-hem när de anlände till Sverige. På HVB-hemmet har de

mött personal som varit betydelsefulla i deras vardag. Personalen har hjälpt de i form

av att de har lagat mat åt dem, hjälpt de att tvätta kläder och gett känslomässigt stöd

och trygghet när de har känt sig ledsna. Salim berättar att han bodde i ett familjehem

som han än idag har kontakt med och ser mamman i familjen som sin egna mamma.

Han berättar att han brukar fira högtider med familjen och har även en nära relation till

barnen som han ser som sina egna syskon. Dessa faktorer upplever Adam, Josef och Salim har varit betydande för att känna tillhörighet i det svenska samhället. Hessle (2009) skriver att ungdomar som efter en längre period i Sverige fortfarande

inte har familjemedlemmar har lyckats bygga upp nya relationer samt återskapat kontakten till familjemedlemmar i hemlandet vilket ses som betydande faktorer i att

känna tillhörighet. Detta går att dra koppling till våra intervjudeltagare Bilal och Salim

som båda berättar att de har lyckats skapa relationer i form av att båda idag har

berättar intervjudeltagarna Adam och Nasir att att de har återskapat kontakten med familjen då deras familj fått komma till Sverige. Dessa relationer och kontaktnät upplever intervjudeltagarna har varit betydande för att känna tillhörighet i det svenska samhället.