6.1 Sammanfattning av gällande rätt
6.1.1 Felbegreppet
När en fastighet överlåts genom ett paketeringsförfarande ställs flera köprättsliga spörsmål på sin spets. Till en början med är det inte helt givet vilken lag som ska tillämpas för felbedömningen. Övervägande skäl talar dock för att det är köplagen som reglerar felansvaret vid överlåtelser av målbolag.
Transaktioner av målbolag utgör i praktiken överlåtelser av fastigheter, men ur det rent juridiska perspektivet är det aktierna i målbolaget som är varan. Egenskaper hos den paketerade fastigheten kan emellertid betraktas som egenskaper hos aktierna, vilket innebär att även fastigheten kan vara föremål för en felbedömning. Precis som i fallet med sedvanliga fastighetstransaktioner kan således fel exempelvis föreligga om byggnormerna inte följts vid uppförandet av en byggnad eller om konstruktionen är drabbad av vattenskador.
Detta innebär emellertid inte alla brister utgör fel i rättslig mening. Faktum är att fel inte nödvändigtvis ens är sådant som normalt skulle betraktas som något negativt. Enligt 17 § 1 st. köplagen föreligger nämligen fel om varan avviker från vad som avtalats. Huruvida avvikelsen typiskt sett skulle betraktas som en brist är inte av relevans för bedömningen. Det avgörande är helt enkelt huruvida varan och dess egenskaper överensstämmer med avtalet.
Fel kan även föreligga enligt 17 § 2 st. köplagen om varan avviker från vissa givna
förutsättningar. Bland annat kan fel föreligga enligt denna regel om eventuella aktiebrev inte
kan användas för att dokumentera ägarens aktieinnehav eller om den paketerade fastighetens ytskikt inte överensstämmer med vad säljaren demonstrerat genom att lägga fram prov.
Varan är vidare enligt 17 § 3 st. köplagen felaktig om den i något avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Av vikt är här att understryka att endast befogade förväntningar är av relevans. Vilka dessa är varierar beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. En köpare av ett målbolag torde dock beträffande varans associationsmässiga egenskaper normalt med fog kunna förutsätta att årsredovisningen är upprättad i enlighet med gällande lag och god redovisningssed, att eventuella aktiebrev är upprättade i enlighet med formkraven i ABL, att målbolagets namn inte gör intrång på någon utomstående persons immaterialrätt och att målbolaget innehar de myndighetstillstånd som är nödvändiga för den paketerade fastigheten.
Avseende den paketerade fastighetens fysiska skick är det svårare att göra lika kategoriska uttalanden. Vad en köpare med fog kan förutsätta avseende en viss fastighet varierar beroende på köpeskillingens storlek samt fastighetens typ, skick och ålder. Bedömningen är således i hög grad beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. En köpare torde dock med fog normalt kunna förutsätta att byggnader på den paketerade fastigheten är uppförda i enlighet med den byggnorm som gällde vid tidpunkten för uppförandet.
Enligt 41 § 1 st. köplagen kan fel även föreligga med anledning av tredje mans sakrättsliga anspråk till varan. Denna regel är emellertid endast formellt tillämplig på själva varan, vilket som ovan konstaterats är aktierna. Vad som gäller vid sakrättsliga belastningar avseende den
42 paketerade fastigheten är något oklart. Fel torde dock föreligga med anledning av köparens befogade förväntningar enligt 17 § 3 st. i sådana situationer. Det är emellertid tänkbart att 41 § 1 st. skulle kunna vara analogt tillämplig, främst med anledning av de särskilda rättsverkningar som denna regel medför.
Vidare kan fel även föreligga enligt 18 § 1–2 st. köplagen om varan inte överensstämmer med information som lämnats innan köpet förutsatt att informationen haft inverkan på köparens beslut att ingå köpeavtalet. Informationen måste vara konkret till en viss grad och kan framgå av allmän marknadsföring eller vara riktad till köparen specifikt. Den som ger ut ansvarsgrundande information kan vara säljaren, målbolaget, en mäklare eller någon annan som agerar för säljarens räkning. Målbolagets årsredovisningar torde inte utgöra ansvarsgrundande information om dessa inte särskilt åberopats av säljaren vid förhandlingarna.
Felbedömningen ska enligt 21 § 1 st. och 13 § 1 st. köplagen normalt göras med hänsyn till varans beskaffenhet vid tidpunkten för avlämnandet. Utgångspunkten för avlämnandet är parternas avtal, men om inget särskilt avtalats kring detta gäller köplagens regler om transport- och hämtningsköp. Dessa regler kan tillämpas utan problem om målbolaget är ett kupongbolag och aktiebrev utfärdats, men inte om det är fråga om ett avstämningsbolag. Rättsläget är oklart avseende avstämningsbolagen, men övervägande skäl talar för att varan normalt är avlämnad när köparen införts i aktieboken.
6.1.2 Undersökning av varan innan köpet
Vid förvärv av målbolag har köparen, till skillnad mot vid sedvanliga fastighetsförvärv, ingen generell undersökningsplikt innan köpet. Om köparen ändå undersöker varan kan denna dock enligt 20 § 2 st. köplagen inte senare åberopa sådana fel som upptäckts eller borde ha upptäckts vid undersökningen, förutsatt att säljaren inte agerat i strid mot tro och heder. Motsvarande gäller om köparen utan skälig anledning underlåtit att följa en uppmaning från säljaren att undersöka varan. Vidare kan vad en köpare borde ha upptäckt vid en utförd undersökning begränsas av vad säljaren uttalat.
6.1.3 Reklamation och preskription
För att köparen ska kunna åberopa ett fel i varan måste denna enligt 32 § 1–2 st. köplagen reklamera till säljaren inom skälig tid, senast två år efter avlämnandet. Den bortre tidsgränsen på två år gäller emellertid inte för rättsliga fel enligt 41 § köplagen. Köparens fordran med anledning av felet regleras enligt preskriptionslagen och preskriberas efter tio år enligt 2 § denna lag, om preskriptionen inte avbryts dessförinnan.
Reklamationsfristen börjar löpa vid tidpunkten då köparen upptäckt eller borde ha upptäckt felet. När ett fel borde ha upptäckts hänger ihop med undersökningsplikten i 31 § köplagen, som anger att köparen normalt ska påbörja en undersökning av varan så snart omständigheterna tillåter (vilket tidigast torde vara när köparen förts in i aktieboken) efter att den avlämnats. Undersökningsplikten torde inkludera både målbolagets räkenskaper och den paketerade fastighetens fysiska beskaffenhet. Vilken tid som är skälig för reklamationen varierar från fall till fall beroende på parterna, parternas kunskap och köpets beskaffenhet. Vid paketeringstransaktioner torde det i normalfallet handla om några dagar.
43 Reklamation ska ske genom meddelande till säljaren, vilket kan vara skriftligt eller muntligt. Köparen bör dock se till att meddelandet skickas på ett ändamålsenligt sätt enligt 82 § köplagen för att inte gå miste om möjligheten att ändå åberopa meddelandet om det av någon anledning inte kommer fram till säljaren. Meddelandet behöver inte innehålla en detaljerad beskrivning av felet eller ett preciserat yrkande, men ska åtminstone innehålla information om hur felet visar sig eller vari det huvudsakligen består.
Om säljaren agerat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder kan dock köparen enligt 33 § köplagen åberopa fel utan hinder av reglerna i 31–32 §§. Exempelvis kan ett sådant agerande vara att säljaren inte upplyst köparen om en allvarlig brist i varan.
6.2 Parternas risker
6.2.1 Allmänt
I detta avsnitt kommer parternas188 risker att analyseras utifrån vad som konstaterats vara gällande rätt i uppsatsens tidigare avsnitt. Dessutom kommer förslag att presenteras angående hur parterna i en transaktion kan agera för att reglera sina risker på ett fördelaktigt sätt. Avsnittet gör inte anspråk på att kartlägga samtliga risker vid en transaktion utan endast sådana som är av särskild relevans för köprättsliga frågor vid paketeringstransaktioner. Som tidigare nämnts kommer utgångspunkten för diskussionen att vara parternas ekonomiska intressen.
Det finns flera köprättsliga risker som kan inverka på parternas ekonomiska intressen vid en transaktion. En särskilt betydelsefull faktor är huruvida köparen kan göra fel gällande mot säljaren. Om säljaren bär ett felansvar riskerar denna att exempelvis behöva betala skadestånd enligt 40 § 1 st. köplagen. Om felansvar inte föreligger bär istället köparen den ekonomiska bördan. Det ligger således i säljarens intressen att minimera risken av att drabbas av felansvar och i köparens att maximera sannolikheten att kunna göra eventuella fel gällande mot säljaren. Ytterligare en faktor att beakta är risken för tvister om köpet. Tvister medför typiskt sett kostnader, bland annat för juridiska ombud. Med anledning av bevisfrågor och liknande problematik är det inte heller säkert att den part som egentligen har rätt faktiskt får rätt om en tvist uppstår. Det kan således antas att det ligger i båda parternas gemensamma intresse att minimera risken för tvister. Detta är särskilt relevant i frågor där rättsläget är oklart då tvister om sådana spörsmål kan tänkas uppstå mer frekvent än om frågor där rättsläget är tydligt. Även den bristande förutsebarhet som oklara rättslägen medför kan sägas vara en gemensam ekonomisk risk för parterna. Bristande förutsebarhet medför nämligen att parterna har sämre möjligheter att planera sina ekonomiska förehavanden.
Det bör här uppmärksammas att parterna har omfattande möjligheter att reglera sina ekonomiska intressen genom avtal då köplagen enligt 3 § är en dispositiv lagstiftning. Det ligger således i båda parternas intresse att uppnå ett avtalsinnehåll som är så fördelaktigt som möjligt. Följande diskussion kommer att behandla vad respektive part bör verka för vid förhandlingarna för att minimera sina risker. Betydelsen av möjligheten att reglera risker genom avtal ska emellertid inte överdrivas. För att ingå ett avtal krävs nämligen båda parternas samtycke, och
44 parternas intressen är inte alltid de samma. Möjligheter att ensidigt motverka ekonomiska risker kommer därför att belysas särskilt i följande diskussion.
6.2.2 Parternas gemensamma risker
Det har i denna uppsats konstaterats att övervägande skäl talar för att köplagen är tillämplig vid förvärv av målbolag. Det är emellertid inte helt uteslutet att HD skulle göra en annan bedömning avseende reglerna för felbedömningen om domstolen haft anledning att ta ställning till frågan. För att minimera denna osäkerhetsfaktor kan således parterna genom avtal understryka vilka felregler de önskar tillämpa.
Ytterligare en punkt där rättsläget är oklart är tidpunkten för felbedömningen om målbolaget är ett avstämningsbolag. Tidpunkten är avgörande för vem som bär risken för fel som uppstår i varan under tiden då överlåtelsen och förhandlingarna pågår. Denna osäkerhet kan emellertid elimineras genom att parterna avtalar om när varan ska anses avlämnad (eller avtalar om att tidpunkten för felbedömningen ska bedömas utifrån någon helt annan omständighet). Då avlämnandet även inverkar på köparens möjlighet att reklamera ligger det i dennas intresse att senarelägga tidpunkten för avlämnandet. Det omvända gäller för säljaren.
Som ovan konstaterats kan det variera beroende på omständigheterna i varje enskilt fall, bland annat med anledning av den paketerade fastighetens beskaffenhet och köpeskillingens storlek, vilka av köparens förväntningar som är befogade och därmed ansvarsgrundande för säljaren enligt 17 § 3 st. köplagen. För att uppnå förutsebarhet i fråga om vilka fel köparen kan åberopa gentemot säljaren kan parterna genom avtal reglera vilka omständigheter som kan utgöra fel.
6.2.3 Säljarens risker
Vid sedvanliga fastighetsöverlåtelser gäller undersökningsplikten i 4 kap. 19 § 2 st. JB. Denna regel förhindrar då köparen att åberopa sådana fel som borde ha upptäckts vid en aktsam undersökning av fastigheten. Det saknas emellertid stöd för att regeln skulle vara tillämplig vid paketeringstransaktioner. Dessutom är den egendomsmassa i vilken fel kan föreligga större vid transaktioner av målbolag då fel även kan finnas i andra egenskaper som kan tillskrivas målbolaget, exempelvis avsaknaden av nödvändiga myndighetstillstånd eller brister i årsredovisningen. Säljaren synes således löpa en klart större risk att drabbas av felansvar vid överlåtelser av målbolag än vad som hade varit fallet vid en sedvanlig fastighetsöverlåtelse. Dessa risker kan regleras av säljaren på flera sätt. Det första tänkbara alternativet är att avtala bort hela eller utvalda delar av felansvaret. Det är även möjligt att avtala om att en undersökningsplikt motsvarande den i JB ska gälla analogt avseende den paketerade fastigheten och/eller målbolaget i övrigt. Detta alternativ förutsätter emellertid att köparen kan tänka sig att ingå ett sådant avtal. Ett annat alternativ, som inte kräver köparens samtycke, är att uppmana köparen att undersöka varan i enlighet med 20 § 2 st. köplagen. En sådan uppmaning skulle kunna formuleras på ett sådant sätt att en undersökningsplikt motsvarande den i 4 kap. 19 § 2 st. JB uppstår. Säljaren kan även formulera uppmaningen så att en mer långtgående undersökningsplikt uppstår. Dessutom kan säljaren här uppmana köparen att undersöka såväl den paketerade fastigheten som målbolagets övriga egenskaper.
En annan risk som säljaren bör beakta inför en överlåtelse är hanteringen av information. Information om målbolaget, som ekonomisk information eller uppgifter om den paketerade
45 fastighetens användningsområde och skick, kan nämligen bli ansvarsgrundande för säljaren enligt 18 § 1 st. köplagen. Säljaren bör därför säkerställa att all information som ges ut i samband med förhandlingarna eller marknadsföringen är korrekt.
Det är tänkbart att mäklare, jurister eller andra konsulter anlitas av säljaren. När sådana parter agerar för säljarens räkning kan dessa utge information som senare blir felansvarsgrundande för säljaren enligt 18 § 1–2 st. köplagen. Säljaren bör därför granska den information som en konsult ger ut innan den delges utomstående parter för att på så sätt säkerställa att inga felaktigheter finns. Det kan emellertid tänkas vara svårt att i praktiken kontrollera samtliga informationsflöden. Säljaren bör således reglera rättsförhållandet med konsulter på ett sådant sätt att konsulten blir ersättningsskyldig för det fall denna lämnar felaktig information som senare blir ansvarsgrundande för säljaren. Vidare bör säljaren, om denna får kännedom om att felaktiga uppgifter givits av en konsult, på ett tydligt sätt rätta uppgifterna i enlighet med 18 § 3 st. köplagen.
6.2.4 Köparens risker
Enligt 32 § 2 st. köplagen har köparen av ett målbolag högst två år på sig från och med avlämnandet att upptäcka och reklamera fel om inget annat följer av garanti eller utfästelse. Någon liknande regel finns inte i JB bortsett från den tioåriga fordringspreskriptionen i 4 kap. 19 b §. Köparen av ett målbolag har således normalt påtagligt kortare tid på sig att reklamera ett fel jämfört med vad som gäller för sedvanliga fastighetsförvärv.
Den risk som den kortare reklamationstiden innebär kan regleras på två sätt. Det första alternativet är att ingå avtal med säljaren om att tvåårsregeln inte ska gälla. Det andra alternativet är att noga undersöka fastigheten redan innan köpet ingås. På så vis kan köparen införskaffa information om fastigheten och målbolaget och utifrån detta bedöma risken för fel. Detta får emellertid rättsverkningar som är negativa för köparen då fel som borde ha upptäckts vid en sådan undersökning inte senare får åberopas enligt 20 § 2 st. köplagen. Risken för att gå miste om möjligheten att åberopa fel torde emellertid normalt vara av mindre betydelse än den risk som det innebär att köpa ett målbolag utan en föregående undersökning. Rättsverkningarna av en undersökning bör likväl beaktas innan ett beslut fattas.
Avslutningsvis bör köparen så snabbt som möjligt reklamera till säljaren om ett fel upptäcks för att på så sätt minimera risken att inte kunna åberopa felet. Då skälig reklamationstid enligt 32 § 1 st. köplagen börjar löpa redan när felet borde ha upptäckts är det nämligen möjligt att reklamationstiden redan närmar sig sitt slut (eller i värsta fall redan upphört) när felet faktiskt uppmärksammas. Då reklamationen inte behöver innehålla detaljerade uppgifter om felets natur saknas normalt även skäl att genomföra en utförlig utredning innan dess att reklamation sker. Det räcker att köparen kan beskriva hur felet visar sig eller vari det huvudsakligen består. Reklamationen bör vidare vara skriftligt och skickas med rekommenderad post till den adress som säljaren uppgivit, eller den som framgår av bolagsregistret om sådan saknas, för att köparen ska kunna bibehålla möjligheten att åberopa meddelandet även om det kommer bort eller försenas enligt 82 § köplagen.
46
Källförteckning
Litteratur
Almén, Tore, Om köp och byte av lös egendom: kommentar till lagen den 20 juni 1905, 4 delvis omarbetade uppl. ombesörjd av Eklund, Rolf, P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm, 1960. Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka & Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, 13 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2014 [cit. Bernitz m.fl.].
Eliason, Marianne, Rättsuppfattning, rättskällor och rättsbildning, SvJT 2004 s. 291–295. Forssman, Magnus, Företagsöverlåtelser: en introduktion till den legala processen, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2011.
Grauers, Folke, Fastighetsköp, 20 uppl., Juristförlaget i Lund, Lund, 2012 [cit. Grauers]. Hellner, Jan & Ramberg, Jan, Speciell avtalsrätt I: köprätt, 2 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 1991 [cit. Hellner & Ramberg, Speciell avtalsrätt].
Hultmark, Christina, Kontraktsbrott vid köp av aktie, Juristförlaget JF AB, Stockholm, 1992 [cit. Hultmark, Köp av aktie].
Hultmark, Christina, Reklamation vid kontraktsbrott, Juristförlaget, Stockholm, 1996 [cit. Hultmark, Reklamation].
Håstad, Torgny, den nya köprätten, 5 omarbetade uppl., Iustus Förlag AB, Uppsala, 2004 [cit. Håstad].
Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1–10.
Johansson, Anders, Undersökningsplikt vid aktiebolagsförvärv: — Frågor beträffande
köplagens tillämpning vid förvärv av aktiebolag, SvJT 1990 s. 81–111 [cit. Johansson].
Karnell, Gunnar, Om värdefel vid överlåtelse av rörelsedrivande aktiebolag, i Äres dem som
äras bör!: Gunnar Karnells rättsvetenskapligt syftande 39 festskriftsartiklar till 38 adressater, mest till kolleger 1970–2017, Eddy.se AB, Visby, 2018, s. 69–104 [cit. Karnell].
Kihlman, Jon, Fel: Särskilt vid köp av lös och fast egendom, Stiftelsen MercurIUS, Stockholm, 1999 [cit. Kihlman].
Knabe, Anders, Företagsöverlåtelser: en probleminventering, Stiftelsen Juristförlaget vid Stockholms universitet, Stockholm, 1989 [cit. Knabe].
Kulin-Olsson, Karin, Juridikens fundament: med grundläggande juridisk metodlära, 6 uppl., Jure Förlag AB, Stockholm, 2011 [cit. Kulin-Olsson].
Lambertz, Göran, Nyttig och onyttig rättsvetenskap, SvJT 2002 s. 261–278 [cit. Lambertz]. Larsson, Nils, Badur, Assur, Jensen, Ulf & Synnergren, Stieg, Fastighetstransaktioner i
47 Lehrberg, Bert, Köplagens dispositiva karaktär, SvJT 2019 s. 236–254.
Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, 9 uppl., Iusté Aktiebolag, Uppsala, 2016.
Lindskog, Stefan, Om tolkning av balansräkningsgaranti vid aktiebolagsöverlåtelse, i
Festskrift till Kurt Grönfors, Norstedts Juridikförlag, Stockholm, 1991 s. 305–326 [cit.
Lindskog].
Mellqvist, Mikael & Persson, Ingemar, Fordran & Skuld, 10 uppl., Iustus Förlag AB, Uppsala, 2015.
Millqvist, Göran, Sakrättens grunder: en lärobok i sakrättens grundläggande frågeställningar
avseende lös egendom, 7 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2015.
Peczenik, Alexander, Rättsordningens struktur, SvJT 1974 s. 369–379 [cit. Peczenik].
Ramberg, Jan & Herre, Johnny, Allmän köprätt, 7 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2014 [cit. Ramberg & Herre, Allmän köprätt].
Rodhe, Knut, Obligationsrätt, P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm, 1984. Sacklén, Mats, Om felansvaret vid aktieköp, SvJT 1993 s. 812–853.
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och
argumentation, 4 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2018 [cit. Sandgren].
Sevenius, Robert, Due Diligence: besiktning av företag, Sanoma Utbildning AB, Stockholm, 2013 [cit. Sevenius, Besiktning av företag].
Sevenius, Robert, Företagsförvärv, 2 uppl., Studentlitteratur AB, Lund, 2011 [cit. Sevenius,
Företagsförvärv].
Skog, Rolf, Rodhes Aktiebolagsrätt, 24 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2014 [cit. Skog].
Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning: en lärobok i allmän rättslära, 5 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2014 [cit. Strömholm].
Vahlén, Lennart, Formkravet vid fastighetsköp: särskilt dess inverkan på regler om
förutsättningar och fel, AB Nordiska Bokhandeln, Stockholm, 1951.
Weibull, Eskil, Synpunkter på avtal om företagsförvärv, i Från advokatens verkstad: uppsatser
utgivna med anledning av Sveriges Advokatsamfunds 100-årsjubileum 1987, Stockholm, 1987,
s. 317–331 [cit. Weibull].
Åhman, Ola, Betydelseprövningen vid företagsöverlåtelser, SvJT 1990 s. 479–491 [cit. Åhman].
48
Offentligt tryck
Prop. 1970:20 med förslag till jordabalk.
Prop. 1988/89:76 om ny köplag [cit. prop. 1988/89:76]. Prop. 1995/96:10 Års- och koncernredovisning.
Prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag.
SOU 2017:27 Vissa frågor inom fastighets- och stämpelskatteområdet [cit. SOU 2017:27].
Rättsfall
Hovrätten RH 1999:138. Högsta domstolen NJA 1938 s. 318. NJA 1941 s. 205. NJA 1945 s. 305. NJA 1947 s. 1. NJA 1961 s. 330. NJA 1976 s. 341. NJA 1980 s. 555. NJA 1983 s. 858. NJA 1996 s. 598. NJA 1997 s. 290. NJA 1998 s. 792. NJA 1999 s. 673. NJA 2001 s. 155. NJA 2007 s. 86. NJA 2010 s. 286. NJA 2016 s. 237. NJA 2016 s. 346. NJA 2017 s. 1195. NJA 2020 s. 470. HD:s dom 2020-12-10 i mål nr T 2829–19.49
Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut
Skiljedom om överlåtelse av rörelse, i Svensk och internationell skiljedom 1986: årsskrift från Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, s. 47–58 [cit. 1986 års skiljedom].
Supreme Court of Iowa
Clayburg v. Whitt, 171 North Western Reporter, Second Series, 1969, s. 623–633 [cit. Clayburg
v. Whitt].
Författningar
Aktiebolagslag (2005:551). Inkomstskattelag (1999:1229). Jordabalk (1970:994). Konsumentköplag (1990:932). Köplag (1990:931).Lag (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom. Lag (1936:81) om skuldebrev.
Lag (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Lag (2018:1653) om företagsnamn.
Plan- och bygglag (2010:900). Preskriptionslag (1981:130). Årsredovisningslag (1995:1554).