Mellanmänskliga konflikter framträder med bakgrund av denna analys som ett fenomen vilket i organisationer har ett samband med olika organisatoriska förhållanden, med medarbetarens kommunikationskompetens, vilket inkluderade en mängd aspekter, samt skillnader mellan individer i form av kön. Jag har visat hur uppkomsten av konflikter i författarnas teoretiseranden dels förklaras genom organisationens sätt att se till människans grundbehov såsom trygghet, frihet och klara regler, vilket var mer tydligt i den ena författarens resonemang och mer underliggande i den andras. Sammantaget handlade detta budskap om att se till medarbetaren som människa i organisationen och således om att ha en förståelse för förhållandet mellan människa och organisation. Uppkomsten av konflikter belyses dock framförallt i relation till individens egna förhållningssätt och beteende, vilket i stora drag handlade om individens sätt att kommunicera medvetet och närvarande i form av förmåga till självdistans, förståelse och respekt för andras annorlunda perspektiv, tendens att missförstå andra samt förmåga att balansera sina känslor med sitt förnuft. Genom att ta hänsyn till såväl de organisatoriska förhållandena som till individens egna förhållningssätt och beteende talar de respektive författarna både om faktorer utanför och hos individen, det vill säga faktorer som relaterar till organisationens utformande, strukturer och förutsättningar samt faktorer som handlar om vad individen själv ´gör fel´. Med andra ord kan man förklara att allt varken hänger på organisationen eller på individen själv i dessa diskurser. Förutom att individen ´gör fel´ menade båda författarna att även könsstereotypa könsskillnader har ett samband med konflikter i organisationer. Samtidigt som de betonade att en blandning av manligt och kvinnligt beteende borde vara det optimala hos en och samma individ, låste de sina resonemang genom att framförallt lyfta fram dessa skillander som biologiskt betingade samt genom att fokusera på reglen snarare än undantagen, undantag vars existens författarna trots de biologistiska perspektiven påpekade. Jag belyste i denna diskussion ett alternativt resonemang kring hur kvinnor respektive mäns generella beteenden kan förklaras hänga samman med socialt konstruerade uppfattningar och förväntningar samt ojämlika strukturer och maktförhållanden, vilket jag menar innebär en mer fruktbar förståelse av könsstereotypa beteenden som samtidigt öppnar upp för en förändringspotential. Mot bakgrund av detta framhöll jag hur författarna riskerar att på en meningslöst sätt reproducera regeln kring
könsstereotypa beteenden snarare än att egentligen erbjuda något av betydelse för förståelsen av ett samband mellan konflikter och kön.
Vår grundläggande föreställning om människans natur kan beskrivas styra och påverka hur vi ser på konflikter och konflikthantering, både vad det handlar om och vad som ska hanteras. Jag har redan talat om hur ett biologistiskt perspektiv fungerar bromsande för en förändring av könsbundna beteenden. Trots ett fokus från båda författarnas håll på betydelsen av de organisatoriska förhållanden och hur dessa bör anpassas till medarbetarnas olika grundbehov, lade såväl Brännlund och Ekstam genom dessa perspektiv sitt huvudfokus på individen som såväl ´konfliktskapare´ och ´konflikthanterare´. Detta betyder att de kunskaper i konflikthantering som förmedlas i handböckerna framförallt handlar om individens hanterande av det egna förhållningssättet och beteendet, vilket jag ser som ett lärande kring att undvika vissa mänskliga och negativa tendenser i den sociala samvaron. För att undvika dessa tendenser presenterade Brännlund en modell kring att höra, bekräfta, respektera och göra delaktig medan Ekstam formulerade ett buskap kring att kunna hantera eller kontrollera en balans mellan känslor och förnuft. Samtidigt som författarna lyfte fram individen som i grund och botten god eller icke konfliktbenägen, men där brister i behovstillfredställelse från organisationens håll kunde göra individen konfliktbenägen, tolkade jag även författarnas syn på människan som egocentrerad. En gemensam ståndpunkt hos författarna gick dock ut på att dessa uttryck kan tränas bort genom att tillämpa de respektive modellerna och därmed bli en bättre konflikthanterare. Personligen ser jag på Brännlunds modell som fruktbar genom dess fokus på medvetenhet och närvaro i kommunikation i syfte att kliva ur den subjektiva tolkningen och verkligheten och undvika missförstånd. God kommunikation öppnar på så sätt upp för dynamik och lärande hos och mellan människor snarare än konflikter dem emellan. Huruvida förmågan att hantera en lagom balans mellan känslor och förnuft är möjligt att träna sig till och huruvida det alltid kan beskrivas som en sund metod ställer jag mig däremot något frågande till. Dock anser jag att Ekstams budskap innebär kunskap kring hur uppförstorade känslor utgör något centralt i mellanmänskliga konflikter och hur de kan ge upphov till destruktiva konflikter där människor till och med kan sluta prata med varandra. Författarnas tydliggöranden av organisatoriska förhållanden i relation till uppkomsten av konflikter anser jag i sin tur erbjuder en förståelse av hur det i organisationer där det inte tas tillräcklig hänsyn till människans grundbehov, bäddas för uppkomsten av destruktiva mellanmänskliga eller inre konflikter. Att förebygga uppkomsten av konflikter i organisationen relaterar till den psykosociala miljön, trivseln och psykiska hälsan i organisationen såväl som till
organisationens framgång. Förekomsten av konflikter torde på detta sätt kunna ha betydelse för omfattningen av sjukfrånvaro i arbetslivet. Man kan således ställa sig frågan vad kunskaper i konflikthantering som ett aktuellt kompetensområde i dagens arbetsliv egentligen går ut på? Är det för allas psykiska hälsa och trivsel eller för organisationens ekonomiska vinning, eller kanske för en kombination av dessa? Helt klart är i alla fall att ingen organisation överlever utan sina medarbetare, och att dessa mår bra borde vara en fördel ur alla synvinklar.
Referenslista
Källmaterial
Brännlund, Lasse (1992), Konflikthantering. Handbok för realister, Borås, Bokförlaget Natur och Kultur
Ekstam, Kjell (2004), Handbok i konflikthantering, Sverige, Liber Ekonomi
Referenslitteratur
Abrahamsson, Lena och Gunnarsson Ewa (2002), Arbetsorganisation, kompetens och kön – i gränslandet mellan rörlighet och stabilitet, s. 225-254 i Abrahamsson, Abrahamsson, Björkman, Ellström och Johansson (2002, red), Utbildning, kompetens och arbete, Lund, Studentlitteratur
Alvesson, Mats och Sköldberg, Kaj (1994), Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod, Lund, Studentlitteratur
Augustsson, Fredrik (2006), Att beskriva, förstå och tycka om organisationer,
Undervisningsmaterial för organisationsteori, Working paper, Version 1.1, 20060314, Arbetslivsinstitutet, Stockholms Universitet
Bergström, Göran och Boréus, Kristina (2004), Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, Lund, Studentlitteratur
Börjesson, Mats (2003), Diskurser och konstruktioner. En sorts metodbok, Lund, Studentlitteratur
Heyman, Ingrid och Pérez Prieto, Héctor (1998, red), Om berättelser som redskap i pedagogisk forskning. En rapport från forskningsgruppen UTKIK, februari 1998, Pedagogiska Institutionen, Uppsala Universitet
Laclau och Mouffe, s. 230-233 i Bergström, Göran och Boréus, Kristina (2000), Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, Lund, Studentlitteratur
Magnusson, Eva (2003), Psykologi och kön. Från könsskillnader till genusperspektiv, Finland, Bokförlaget Natur och Kultur