Konfliktskapande förhållningssätt och beteende

Människor anser, tror, önskar och behöver enligt Brännlund helt oförenliga saker. Detta menar han i sig inte skulle behöva leda till konflikter om det inte vore för vår benägenhet att ständigt styras av en slags motsägelseprincip. Författaren syftar här på ett tänkande som går ut på att om något är rätt så är med andra ord allt annat fel (Brännlund, 1992). Han förklarar vidare:

Man kan till och med säga, att konflikter utgör ett av de mer exklusiva inslagen i mänskligt beteende, eftersom de bygger på att genom uteslutande logiska resonemang komma fram till ”den enda sannningen” (Brännlund, 1992, s. 16).

Användandet av rätt och fel är något som enligt Brännlund bland annat lärs ut genom uppfostran, skola och kyrka för att bedöma oss själv och vår omvärld, vilket utgör ett mycket okreativt, onyanserat och konfliktskapande förhållningssätt att utgå ifrån. Brännlund talar här om socialiseringsprocesser där individens förhållningssätt och beteende i konflikter ses som

en produkt av uppfostran och kultur. Vidare menar han utifrån denna ståndpunkt att vi i konflikter misstolkar och förvränger innebörden och meningen av andras åsikter mer eller mindre avsiktligt, vilket innebär att vi inriktar all vår energi på att visa hur fel andras synpunkter är. Människor generaliserar kunskaper och behov utifrån sina egna erfarenheter så att den information de tar emot så mycket som möjligt passar in i den egna världsbilden.

På detta sätt anpassar vi våra tolkningar efter de egna referensramarna genom våra subjektiva verkligheter (Brännlund, 1992). Brännlund fortsätter:

Var och en uppfattar alltså världen helt subjektivt och är därför mycket säker på riktigheten i sin egen uppfattning. Den stämmer ju med de kriterier man själv har att utgå ifrån, men vanligen inte med andras kriterier. Och här börjar ett stort antal konflikter i världen. Konflikter som har sin grund i bristfällig kommunikation och därur uppkomna missupfattningar (Brännlund, 1992, s. 47).

Det negativa med individens förhållningssätt och beteende kännetecknas således av att individen utgår från ett rätt och fel- eller sanningstänkande samt i kommunikationen med andra misstolkar, förvränger och generaliserar utifrån den subjektiva verkligheten.

Resonemanget kan relateras till Ekstam som anser att det är vanligt att människor ser sin bild som sanningen med stort S. Till skillnad mot Brännlund går Ekstam inte in på om detta hänger samman med socialiseringsprocesser och kultur eller om det är ett medfött beteende hos människan. Ekstam förklarar att det gäller att inse att konflikter inte handlar om att den ena personen måste ha rätt och den andra har fel, utan att både personerna kan ha rätt genom att de ser situationen utifrån olika perspektiv. Att vi kan uppfatta saker helt olika utifrån dessa skillnader utgör enligt honom inget problem så länge vi kan jämföra våra bilder och har respekt för andra personers synvinklar (Ekstam, 2004). Brännlund hävdar på liknande sätt att det i en kommunikation är meningsfullt och kreativt att respektera och utnyttja meningsskiljaktigheter som grund för nya insikter eftersom motsättningar kan berika och utveckla vidare (Brännlund, 1992). Således är Brännlund och Ekstam överens om att skilda perspektiv kan skapa dynamik och utveckling av tankar och åsikter hos människor, vilket bör ske genom ömsesidig respekt.

Ekstam hävdar vidare att människor tenderar att uppfatta sin egen roll eller sätt att hantera en konflikt i positiva termer, exempelvis genom att man anser sig vara flexibel och benägen att lyssna samt att man själv föreslagit, förklarat och rekommenderat och så vidare.

På liknande sätt uppfattar vi ofta den andra parten som ovillig att lyssna, hotande, taktlös, och

fastlåst samt att han/hon trots alla försök vägrat, avvisat, skällt och kränkt (Ekstam, 2004).

Ekstam förklarar:

De allra flesta människor ser sig nämligen själva i konflikter som samarbetsvilliga med en vilja att lösa situationen på bästa sätt – och det skulle de ha lyckats med bara den andre parten hade varit inställd på detsamma (Ekstam, 2004, s. 15).

En likhet i författarnas resonemang innebär således att individens konfliktalstrande förhållningssätt och beteende innebär att individen enbart ser situationen ur sitt eget perspektiv där det egna synsättet även uppfattas som ”det rätta”. Om individen dock lär sig att respektera andras åsikter och synsätt kan dessa olikheter dock utgöra en källa till utveckling. Brännlund talar dels om hur skola och kultur förmedlar ett ´rätt och fel tänkande´, vilket leder till att människor i konflikter avsiktligt eller oavsiktligt misstolkar och förvränger andra för att själva få rätt. Samtidigt belyser han hur generaliseringar och anpassning till den egna världsbilden i kommunikation med andra är något som sker omedvetet hos människor.

Ekstam riktar istället in sig på hur de flesta människor i konflikter uppfattar sitt eget beteende som positivt och motpartens som negativt, vilket jag tolkar att han ser som ett omedvetet tankesätt. Ovan resonemang kan ses som en bakgrund till följande avsnitt där jag belyser de respektive författarnas huvudteorier kring vad individen enligt dem bör ´lära sig´ i konflikthantering.

5.4.2. Konflikthanteringsmetoder

Vid läsning av de respektive böckerna har jag funnit att det såväl i Brännlund som i Ekstams teoretiseranden går att urskilja ett huvudresonemang hos vardera författare kring vad individen bör lära sig för att bättre kunna hantera konflikter. Brännlund presenterar en modell som omfattas av fyra punkter som enligt honom innebär en nödvändig och bra hjälp vid konflikthantering. Dessa går ut på att höra, bekräfta, respektera och göra delaktig, och bygger på uppfattningen att ömsesidig tillit och respekt innebär bästa tänkbara utgångspunkt för samtal, samarbete och för relationer överhuvudtaget (Brännlund, 1992). Brännlund påpekar att han har svårt att se hur man på ett framgångsrikt sätt skulle kunna hantera konflikter utan att tämligen genomgående tillämpa dessa fyra punkter. Han menar därmed:

De fyra punkterna att lyssna, bekräfta, respektera och göra delaktig, utgör här den bästa garantin för optimal kommunikation och information (Brännlund, 1992, s.

102).

Bakgrunden till modellen av de fyra punkterna hänger samman med, som jag tidigare varit inne på, att människor i sin kommunikation med andra ofta missförstår och feltolkar varandra. Vidare utelämnar, förvränger och generaliserar vi frekvent och omedvetet inkommande budskap efter egna referensramar och aktuella behov. Brännlund framhåller även att kommunikation och konflikter handlar om att vi vi många gånger börjar i en ände när vi vill förmedla något till andra samt att vi inte förrän efter några sekunder blir klara över vad vi egentligen ville förmedla, vilket leder till att det väsentliga har en tendens att komma på slutet av budskapet. Detta hävdar han i sin tur förvärras av att vi alltid är lika tvärsäkra på vår sak. Att skapa förutsättningar för konflikthantering sammanfattar Brännlund som att etablera god, vettig och konstruktiv kommunikation (Brännlund, 1992). Resonemanget kan relateras till Ekstam som talar om ´den ofullständiga kommunikationen´, vilket enligt honom delvis handlar om, och som jag tidigare lyft fram, att vi ser olika på samma företeelse genom de filter vi själva utgör. Vidare anser han att olika användningar av språket leder till en risk att missförstånd uppstår samtidigt som de allra flesta har benägenhet att utgå från att andra alltid fullständigt och precist förstår det de menar och vill säga (Ekstam, 2004). Ekstam förklarar:

Istället är det tvärtom. Mycket sällan fattar människor exakt vad du menar. Frågan är i de allra flesta fall inte om missuppfattningar ska uppstå utan hur stora de ska bli.

/..../ Det finns t o m de forskare som menar att cirka tre fjärdedelar av alla destruktiva konflikter på en arbetsplats har sin grund i kommunikationsbrister – att man missförstår varandra från början (Ekstam, 2004, s. 21).

Således anser Ekstam på liknande sätt som Brännlund att missförstånd har en central betydelse i mellanmänskliga konflikter. Ekstam hävdar vidare att konflikter med grund i missförstånd efter hand riskerar att få en karaktär av misstroende, vilket kan leda till att man slutar prata med varandra för att i stället prata om varandra. Därmed tydliggör författaren att mötena mellan personerna i konflikten alltmer kommer att kännetecknas av känslor istället för förnuft. Det fokus som Ekstam här intar går således ut på att känslorna i destruktiva konflikter tar överhanden samtidigt med att förnuftet försvinner. Att konflikter blir

destruktiva innebär att personerna lämnar oenigheten och istället ger sig på varandra som individer. Dessa konflikter förklarar han alltid till slut hamnar i någon form av maktkamp där samarbetsnivån lämnas och där det gäller att till varje pris ”vinna” över den andra. Ekstam anser utifrån detta att boven i de flesta konfliktdramer utgörs av känslor som springer iväg på ett sådant sätt att förnuftet slutar att fungera, vilket leder till att personerna slutar prata med varandra (Ekstam, 2004). Författaren sammanfattar sin huvudpoäng enligt följande:

Att bibehålla eller återskapa en belans mellan känsla och förnuft hos de inblandade i en konflikt är en av de allra viktigaste konfliktlösande nycklarna. Människor som har en sådan balans löser nästan alltid sin konflikt. När den balansen saknas löser de den sällan. Konflikthantering handlar alltså i grunden om att hjälpa människor att åter hitta balansen mellan känsla och förnuft i deras syn på och hantering av sin konflikt (Ekstam, 2004, s. 56).

I relation till detta resonemang påpekar Ekstam likt Brännlund betydelsen av ömsesidig respekt:

Konflikter blir konstruktiva när de hanteras av de inblandade på ett sådant sätt att man utifrån en respekt för varandras åsikter i ett första steg gemensamt skärskådar innehållet i vars och ens ståndpunkt – vad konflikten består i och var den har sin grund (Ekstam, 2004, s. 20).

Sammanfattningsvis utgår Brännlund från att individen genom hans modell av de fyra punkterna kan lära sig att etablera god och vettig kommunikation för att undvika missförstånd, feltolkningar och otydligheter, vilket utgör de främsta orsakerna till uppkomsten av mellanmänskliga konflikter. Människor måste således bli bättre på att lyssna, bekräfta, respektera och göra delaktig. I utgångsläget är Ekstam överens om vikten av att skapa konstruktiv kommunikation genom att undvika missförstånd som uppkommer i bristfällig sådan. Ekstam går dock längre i sitt resonemang och övergår till att tala om destruktiva konflikter där missförstånd övergår till misstroende och där förnuft utbyts mot känslor. I övrigt möts författarnas utgångspunkter genom poängterandet av den negativa aspekten med ett ´rätt och fel´- eller ´enda sanningstänkande´ som i sin tur hänger samman med att individen utgår från sin subjektiva verklighet. Vidare är åsikten densamma kring att individer genom respekt för andras ståndpunkter och perspektiv kan utvecklas istället för att

tendera att hamna i konflikter. Trots att Brännlund såsom Ekstam inte direkt talar om känslor kontra förnuft i sina fyra punkter gör han ett konstaterande i ett annat sammanhang i boken som relaterar till nivån av känslor i konflikter. Författaren uppskattar på detta sätt att proportionen mellan sak- och känslomässigt innehåll i genomsnittskonflikten handlar om högst ´tio procent sakinnehåll´ och åtmintone ´nittio procent känslor´ (Brännlund, 1992).

Utifrån ovan resonemang vill jag belysa att Ekstams främsta budskap handlar om att individen bör lära sig att kontrollera sin balans mellan känslor och förnuft för att bli en bättre konflikthanterare. Brännlunds teoretiserande kan i sin tur förklaras som att individen blir skickligare i sin sociala samvaro genom att med hänsyn och respekt lära sig att kommunicera mer medvetet och närvarande. Ovasett om människans beteende i konflikter förstås som omedvetet eller medvetet, medfött eller inlärt, vilket enbart är möjligt att helt tydligt utläsa vid vissa tillfällen i texterna, menar jag att de respektive författarna utgår från individen som egocentrerad. Människan gör således ´fel´ genom att stanna vid sig själv istället för att befinna sig någonstans mittemellan sig själv och andra i sin kommunikation och sociala samvaro. Även att låta känslorna ta över istället för att använda det sunda förnuftet kan beskrivas som egocentrerat beteende genom innebörden av för stor närhet till självet.

Individens egna konflikthantering handlar på detta sätt om att ´lära om´ i förhållningssätt och beteende och på så sätt undvika vissa negativa ´tendenser´. I jämförelse med de organisatoriska förhållandena där författarna, och framförallt Brännlund, talade om individens otillfredställda behov till följd av organisatoriska brister som en orsak till individens konfliktbeteende, är det här individen själv som har makt att påverka och avgöra uppkomsten och förloppet av konflikter. Således och medan författarna kring det förra talade om individen i passiv bemärkelse är individen i dessa sammanhang en aktiv aktör, ett handlande subjekt, som bör ta eget ansvar i sin sociala samvaro med andra. Konflikthantering handlar därmed inte bara om att ge bra förutsättningar i organisationen och se till individens behov, utan i stor utsträckning om medarbetarnas grad av och förmåga till kommunikationskompetens.