Skillnader mellan individer

5.4.3. Skillnader mellan individer

Hittills och i diskussionerna kring individens konfliktskapande förhållningssätt och beteende samt konflikthanteringsmetoder har individen synliggjorts som mer eller mindre universell,

vilket innebär att författarna har utgått från alla människors ´likhet´. Detta illustreras bland annat genom att författarnas ordval såsom ´vi´ eller ´vår tendens att´. En teori kan dock även beskrivas som universell genom att utgå från att exmpelvis alla kvinnor är på ett sätt och alla män på ett annat. Detta avslutande avsnitt innebär en analys av de respektive författarnas syn på hur även skillnader mellan individer kan ha en betydelse för förståelsen av konflikter i arbetslivet.

Konflikter uppstår som tidigare diskuterat då människor gör olika tolkningar av samma objektiva situation. Det handlar då som Ekstam menar att två människor som betraktar samma objektiva situation delvis ser, hör eller tar fasta på olika saker, det vill säga filtrerar informationen, vilket i värsta fall leder till så olika tolkningar av samma sak att konflikter uppstår. Individers skilda perspektiv har i sin tur att göra med att vi har olika kön, arv, uppfostran, utbildningar, positioner i verksamheten, livserfarenheter och behov (Ekstam, 2004). Av dessa variabler utgör kön den faktor som Ekstam framförallt fokuserar på. Han hävdar att det finns skillnader i manlig och kvinnlig konflikthantering och att det således går att dra några generella slutsatser om könsolikheter. Samtidigt finns det inom respektive könsgrupp lika stora skillnader som mellan grupperna och därför menar han att man inte kan utgå från att en människa ska bete sig på ett visst sätt i en konflikt bara därför att han/hon har ett visst kön (Ekstam, 2004).

Varför och på vilket sätt menar Ekstam att kvinnor och män beter sig olika i konfliktsituationer? Under ett avsnitt med benämningen Manlig och kvinnlig konflikthantering hävdar han att skillnader i konfliktbeteende har att göra med kvinnor och mäns olika sätt att hantera beroende och agressivitet. Genom att pojkar föds med större inneboende aggressivitet än flickor separerar de lättare från mamman som utgör det första identifikationsobjektet. Flickor visar i sin tur redan från ettårsåldern ett större beroende av andra människor (Ekstam, 2004). Ekstam menar således att biologiska skillnader påverkar kvinnor respektive mäns beteende i konflikter i skilda riktningar. I följande resonemang redogör han för hur detta bidrar till att många manliga arbetsplatser blir tävlingsorienterade:

Detta leder till att män säga relatera vertikalt, medan kvinnor sägs relatera horisontellt. Något som i sin tur innebär, att när en man går in i en grupp gör han det utifrån någon form av tävlingsperspektiv där han försöker nå så högt i rang som möjligt. När han väl funnit sin plats accepterar han att det finns människor under och över honom och anser det fullt tillåtet för honom, liksom för varje medlem i gruppen, att försöka förändra den positionen (Ekstam, 2004, s. 17).

Kvinnodominerade arbetsplatser blir i sin tur lätt personorienterade, vilket han förklarar enligt följande:

Kvinnor är ofta mer hänsynstagande i termer av att de drivs av en önskan att alla ska vara med och att alla ska vara nöjda. Detta medför att om en syster får svårigheter och ”ramlar omkull” hjälps alla åt att lyfta upp henne till samma nivå igen, men om en annan syster försöker ta ett steg framåt, göra sig förmer än alla andra, hjälps systrarna åt att återförpassa henne till den gemensamma nivån (Ekstam, 2004, s. 17).

Vad säger då dessa indelningar i tävlingsorienterat respektive personorienterat beteende om konflikter på arbetsplatser? Den förklaring som Ekstam fortsätter med går ut på att problemlösning sker snabbare vid konflikter mellan män genom att de som grupp har en mer sakorienterad och byråkratisk syn på konflikten och således löser oenigheten utifrån principer utan att ta hänsyn till personer. Kvinnors mer relationsorienterade problemlösning innebär däremot att de använder mycket tid åt diskussioner med målet att alla ska vara överens. Om kvinnorna inte lyckas med detsamma bildas lätt fraktioner som bekämpar varandra, vilket kan leda till att konflikten växer och att de inblandade kommer allt längre från möjligheten att hitta en gemensam plattform att gå vidare ifrån. Kontentan av författarens resonemang är att såväl det manliga som det kvinnliga sättet att närma sig konflikter har sina styrkor och svagheter och att den bästa kombinationen torde vara en syntes av de båda, det vill säga där de inblandade både är sakorienterade och person- eller känsloorienterade (Ekstam, 2004).

Den skillnad mellan individer som Brännlund argumenterar kring utörs även den av kön som variabel, vilket han diskuterar i ett avsnitt med benämningen Manligt och kvinnligt. Syftet med att redogöra för skillnader mellan kvinnor och män förklarar författaren med att han vill göra det hela mer användbart, vad gäller att analysera och förstå både mänskliga och organisatoriska karaktärer och funktioner i konfliksammanhang. Vidare hävdar han att en hel del av vardagslivets konflikter kan ha sin grund i skilda könsrollsbeteenden, oavsett om de är biologiskt betingade eller inte, samt att de förklarar respektive sidas helt disparata konfliktbeteende (Brännlund, 1992). Likt Ekstam hänvisar Brännlund till biologiska skillnader i sitt belysande, men lyfter istället för skillnader i beroende och aggressivitet fram manliga och kvinnliga aspekter på hjärnhalvebegreppet. I den västerländska kulturen anses kvinnliga egenskaper stå för intuition, helhetssyn, känslor och behov, vilket ungefär

karaktäriserar den högra hjärnhalvan, medan manliga egenskaper likställs med den vänstra hjärnhalvans kännetecken av logik, struktur, detaljkänsla, och konkret synsätt. Brännlund hävdar att trots att det saknas belägg för en biologisk könsbundenhet så tycks detta tänkande ändå äga en viss praktisk giltighet. Vidare menar han att vi måste komma ihåg att det finns många undantag ifrån mycket kategoriska synsätt (Brännlund, 1992).

Mot denna bakgrund mynnar författarens resonemang kring könsskillnader ut i en modell vilken han benämner som en ”grov och generell uppdelning av manligt och kvinnligt utifrån empiriska konstateranden” (Brännlund, 1992, s. 93). I denna modell ställs de manliga respektive kvinnliga egenskaperna upp i en tabell av motsatspar, det vill säga varje manlig egenskap presenteras med en annorlunda/motsatt kvinnlig egenskap. De manliga egenskaperna utgörs i uppdelningen av logik och detaljsyn, sinnesorientering, analytisk förmåga och strukturerat tänkande, absoluta normer, resultat- och effektivitetsinriktning, hierarkisk världsbild med klara roller och gränser samt statustänkande. De kvinnliga egenskaperna omfattas i sin tur av intuition och helhetssyn, känslo- och behovsorientering, kreativitet och flexibelt tänkande, relativa normer, social medvetenhet och omsorg, social nätvekssyn med diffusa och flexibla roller och gränser och omsorgstänkande (Brännlund, 1992). Brännlund kommenterar inte dessa skillnader mer än att beskriva att kvinnan ofta får övertaget i konflikter mellan könen. Detta menar han har att göra med att den manliga beslutsprocessen är relativt snabb och målinriktad medan den kvinnliga är långsammare och mer processinriktad. På detta sätt blir beslutet vanligen mer genomarbetat och förankrat i kvinnligt, än i manligt fungerande grupper. Författaren avslutar avsnittet kring manligt och kvinnligt genom att kommentera att vi lätt inser att en kombination av manligt och kvinnligt bör kunna ge maximal utdelning både i samarbets- och verksamhetsfrågor (Brännlund, 1992).

Vad kan man säga om Ekstam och Brännlunds belysande av skillnader mellan kvinnor och män, som något av betydelse för förståelsen av arbetslivskonflikter? Ekstam lyfter fram skillnaderna i beteende som något biologiskt betingat genom medfödda skillnader i beroende och agressivitet, vilket implicit innebär att beteendet är naturgivet utifrån kön och därigenom saknar någon större förändringspotential. Även om också Brännlund utgår från ett biologiskt perspektiv i sina argument kring olika betoning på hjärnhalvorna, utesluter han inte betydelsen av kulturella tolkningar och kulturell påverkan genom att belysa hur de kvinnliga respektive manliga egenskaperna bygger på just västerländska uppfattningar. Min avsikt är inte att diskutera huruvida könsrollsbeteenden eller genus har sin grund i biologi eller bygger

på tolkningar och således utgör sociala konstruktioner, även om jag utgår från det senare, utan att lyfta fram vilken verklighet som författarna här konstruerar, det vill säga vilka innebörder deras teoretiseranden har och vad som därmed inkluderas respektive lämnas ute i resonemangen.

Genom att de respektive författarna framförallt håller sig till ett biologistiskt perspektiv utesluter de andra möjliga förståelser av beteenden i relation till konflikter och kön, och skapar således en varsin verklighet eller sanning kring kvinnor och mäns beteenden där de implicit om huruvida de könsrelaterade beteendena går att påverka och förändra eller inte. Såväl Ekstam som Brännlund nämner att variationer eller avvikelser från de könsstereotypa mönstren förekommer och att mest önskvärda beteendet torde vara en kombination av det kvinnliga och det manliga hos en och samma individ. Jag ställer mig frågan varför författarna mot denna bakgrund väljer att betona och bekräfta regeln snarare än undantagen, vilket snarare begränsar en förändringspotential än att vidga en sådan, i två böcker om att ´lära sig´ konflikthantering? Jag ska dock förtydliga vad jag menar att författarna inkluderar respektive lämnar ute i sina resonemang kring konfliktbeteenden och kön. Samtidigt med att författarna utgår från mer eller mindre essentialistiska och individualistiska perspektiv utesluter de exempelvis en möjlig koppling mellan genus eller kvinnliga och manliga beteenden och dominerande samhälleliga och/eller organisatoriska förväntningar på kvinnor respektive män. Att kvinnor beter sig enligt ett kvinnligt mönster och män enligt ett manligt sådant kan ur ett konstruktivistiskt perspektiv således förstås i relation till samhälleliga könsnormer, och ur ett mindre perspektiv till organisationens kultur, det vill säga hur och i vilken grad den sociala miljön på arbetsplatsen tillåter och/eller förväntar sig att kvinnor och män ska bete sig traditionellt kvinnligt respektive manligt. En icke traditionell och icke könshierarkisk organisationskultur kontra en traditionell och könshierarkisk organisationskultur kan på detta sätt ha olika betydelser för hur medarbetarnas konflikter och konfliktbeteenden ter sig oavsett om arbetsplatsen är kvinnodominerad, mansdominerad eller blandad. För att förtydliga mitt resonemang hänvisar jag till Ekstams argumentation kring hur en kvinna som på en kvinnodominerad arbetsplats försöker klättra på karriärstegen, anses göra sig förmer, och därmed motarbetas av andra kvinnor för att hålla sig på samma nivå som dem. Detta fenomen kan således förklaras hänga samman med samhälleliga uppfattningar och förväntningar kring kvinnlighet i stort, vilket påverkar kvinnors beteenden och därmed vilka begränsningar och möjligheter kvinnor har att förhålla sig till på arbetsplatsen. Genom att relatera kvinnor och mäns konfliktbeteenden till sociala

könsstereotypa beteendena inte måste vara determinerade, biologiskt givna och icke förändringsbara. På samma sätt kan man utifrån Brännlunds tabell av motsatspar förklara hur synen på män som mer inriktade på status kan hänga samman med att män i större utsträckning än kvinnor får lära sig att status är något manligt, viktigt och något att satsa på, vilket i sin tur kan utgöra en central aspekt av att män i större utsträckning tillägnar sig och med fördel lyckas erhålla detsamma än kvinnor³. Vem som riktar in sig på makt och status kan även kopplas samman med den nivå av makt och status som man tror sig kunna erhålla.

Om det generellt är svårare för kvinnor att rekryteras till chefpositioner kan det även verka motivationshämmande, det vill säga kvinnor förväntar sig inte på så sätt kunna nå sådana nivåer. Ett resonemang kring hur kvinnor respektive mäns generella beteenden hänger samman med socialt konstruerade uppfattningar och förväntningar samt ojämlika strukturer och maktförhållanden snarare än med beroende- och aggressivitetsnivå eller olika betoning på hjärnhalvor, innebär att viktiga faktorer utanför individen inkluderas och tas hänsyn till.

Detta menar jag skulle erbjuda en mer nyanserad och fruktbar förståelse av kvinnor och mäns beteenden och uppkomsten av konflikter i arbetslivet. Ett sådant förhållningssätt öppnar även upp för en större förändringspotential av de könsrelaterade konfliktbeteenden där författarna är överens om att en blandning av manligt och kvinnligt hos en och samma person borde vara det ultimata.

3 Vad som betraktas som manligt respektive kvinnligt skiljer sig kulturellt, geografiskt och tidsmässigt.