När det gäller uppsatsens frågeställning, får även jag luta mig emot tidigare
undersökningar. Detta genom att konstatera att det inte verkar finnas något samband mellan läroböcker och läroplaner. De mest uppseendeväckande resultaten i
undersökningen, och som bestyrker bristen på detta samband, är objektivitets och könsperspektivet. Det var Lgr 69 som betonade objektiviteten starkast men det var böckerna från denna period som tydligast hade värderingar. Denna iakttagelse kunde som bekant även Roger Johansson konstatera i sin avhandling.69
Även i den del som analyserade könsperspektivet kunde man fastställa att läroplan och läroböcker levde helt olika liv. Här visade, till och med, både den kvalitativa och kvantitativa undersökningen, att sambanden gick åt olika håll! Det fanns i de olika läroplanerna en allt starkare betoning på könsperspektivet, från Lgr 69 till Lpo 94. Läroböckerna gick däremot åt andra hållet, det kvantitativa resultatet, från sak och personregistret, visade att förekomsten av kvinnor minskade med tiden. Även den del som kvalitativt undersöktes bekräftade denna utveckling.
Även denna observation bekräftas av den tidigare forskningens resultat, dels från Marie Berge och Göran Widdings undersökning och dels Tuija Björlunds examensarbete
Genusperspektiv i läroböckerna – Finns det? Björlunds undersökning baserar sig
förvisso på historieböcker ifrån gymnasiet utkomna under den senaste läroplansperioden Hennes resultat visar att läroböckerna på gymnasiet har varit lite bättre på att framhålla ett könsperspektiv, än de böcker som varit föremål för denna undersökningen.70
Skillnaderna är dock försumbara och långt ifrån acceptabla för att kunna prata om ett perspektiv.
I undersökningen fanns förvisso också resultat som kan ha bekräftat ett samband mellan läroplan och läroböcker. Detta samband kan man då koppla till förekomsten av narrativa inslag i texten. Det var enbart i Lgr 80 som det fanns konkreta anvisningar på att
läroböckerna skulle innehålla berättande och intresseväckande text. Detta uppfyllde visserligen båda böckerna, men detta sakförhållande överskuggas helt av de övriga
69 Se avsnitt, tidigare forskning 70 Björklund, 2004 s 21
resultaten. Det finns med andra ord, inte heller mycket som tyder på, att man kan koppla några förändringar i läroböckerna till läroplanerna.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram böckerna som utkom under Lgr 69. Bristen på ett samband mellan läroplan och lärobok blir här som tydligast. Det var märkligt nog! dessa två böcker som skilde sig mest åt av samtliga böcker i undersökningen, ifråga om kön, objektivitet och aktör/struktur.71
Innan jag går vidare i diskussionen vill jag än en gång poängtera den hållbarhet som tolkningar och resultat baserar sig på. Undersökningen omfattar endast sex böcker, två från vardera läroplansperiod. Detta gör att man inte kan dra några generella slutsatser, men resultatet kan däremot vara representativt för Gustav Adolfskolan i Landskrona. Tidigare forskning understöder dock frågeställningens resultat och ger den en viss bekräftelse.
Fortsättningsvis kommer en diskussion om läromedlens förändring att följa. Detta resonemang vilar både på tidigare forskning, undersökningens resultat och egna tankar. Uppsatsens syfte var även att försöka åskådliggöra eventuella förändringar i
läroböckerna, vilket den till viss del lyckades med. Även om man nu inte kunde koppla dessa till några läroplaner, har det utifrån källmaterialet visat sig, att det fanns några mindre skillnader. En sådan var att det fanns, kronologisk, i läroböckerna en successiv utveckling, eller mer korrekt, avveckling av förklaringar. Innehållet i de undersökta läroböckerna har med tiden blivit allt mer komprimerade och strukturinriktade. Vad denna utveckling bottnar i kan säkert bero på ett antal faktorer. En sådan faktor kan vara den Sture Långström var inne på, de marknadsmässiga förutsättningarna. I spåren på en allt tuffare marknad och där skolornas budget stadigt krymper, har de ekonomiska villkoren säkert fått en allt mer central roll. I denna konkurrens är det lättare att kunna sälja/köpa en billig produkt som faktamässigt erbjuder en kortfattad översikt.
Det blir säkert till sist, en kompromiss mellan de ekonomiska förutsättningarna och den mest faktabaserade boken som vinner. Det blir då inte bara utrymmet för förklaringar
som får stå tillbaka, utan även berättelsen, aktörer och kön kan ha påverkas. Denna utveckling är väldigt olycklig, då utelämnandet av dessa faktorer får läroböckerna till att enbart bli informativa och kvantitativa. Historien som förmedlas blir allt mer
beskrivande, vilket kan få till följd att en deterministisk syn på historien uppkommer. Staffan Selander påpekade även han på de allt mer faktainriktade och ”tråkiga” läroböckerna, men menade samtidigt att de var mer pedagogiskt upplagda.72 Vad Selander menar med pedagogiskt upplagda, har jag svårt för att förstå? Möjligtvis kan han mena rent strukturmässigt. För om utvecklingen med lärobocken går mot att bli alltmer beskrivande och faktainriktad, är den allt annat än pedagogisk!
Ett exempel på opedagogiskt, är avsaknaden av aktörer i läroböckerna. Detta förhållande är en direkt motsägelse till Lpo 94 fokus på historiemedvetande. Ett historiemedvetande förutsätter att elever ska kunna tolka historien, för att förstå samtiden och få perspektiv för framtiden. Denna tankeverksamhet är svår, om inte omöjlig att förmedla om inte elever har någon aktör att identifiera sig med. Vad tänkte aktörerna? Vilka motiv och mål hade dom? Dessa frågor är centrala för att elever ska kunna knyta ihop de olika tidsdimensionerna på ett meningsfullt sätt.
Läromedelsförfattarna har säkert svåra val att fatta, då de måste välja bort, för att rationalisera innehållet. En sådan rationalisering kan förutom aktören, vara kvinnorna. Utvecklingen i de undersökta läroböckerna visade på en allt mer perifer närvaro av kvinnliga aktörer. Detta trots en växande fokus av detta perspektiv i läroplanen, vilket är dubbelt olyckligt. Spelrummet för en identifiering av aktörer har inte bara minskat generellt, utan detta gäller då framförallt, de kvinnliga inslagen.
Det finns trotsallt en faktor som med tiden har levt upp till läroplanen, och det är objektiviteten. Detta sakförhållande får man på köpet, då texten blir alltmer
strukturinriktad och faktabaserad. Frågan är vad man som blivande lärare föredrar? Min egen personliga åsikt om de olika läroböckernas utformning är att jag föredrar den narrativa formen. Denna form får då gärna innehålla färgstarka aktörer och även tydliga historieperspektiv. Även om detta innehåll inte är förenligt med gällande läroplaner,
innehåller denna form en dimension som engagerar och väcker diskussion. Med ett perspektiv som sticker ut och väcker engagemang, har man som lärare en utmärkt utgångsläge för att visa den komplexitet som ämnet besitter. Denna önskan kan till viss del infrias om man i undervisningen integrerar skönlitterära texter, med faktaböckerna. Den skönlitterära texten når de dimensioner som läroboken inte har förmåga att göra, nämligen att väcka engagemang och inlevelse. En vidare diskussion i ämnet överlämnar jag dock till kommande undersökningar eller framtida funderingar i en väntande
lärarroll.
Avslutningsvis vill jag till skillnad från Malin E Andersson försvara läroboksförfattarna och läromedelsföretagen.73 Förutom en allt mer snävare marknad att verka inom, har även dessa aktörer en läroplan att ta hänsyn till. Denna läroplan är som det tidigare nämnts, ett utryck för en politisk kompromiss, och är i mina ögon, väldigt överambitiös. Läroplanen och dess alla riktlinjer får stundtals en ritningsbeskrivning från IKEA att verka tämligen överkomlig. Den bok, som mot förmodan, lyckats med att uppfylla samtliga krav ifrån denna läroplan blir nog ganska ambivalent, om inte direkt oläsbar. Det viktigaste är trots allt att väcka engagemang och intresse hos elever, för att inte historieämnet ska bli allt mer perifert och oåtkomligt. Det är tydligt att det är andra villkor än läroplanen som påverkar lärobokens slutliga utformning. Förhållandet mellan läroplan och lärobok är att de lever allt annat än i symbios. Det är ”dessa” andra yttre villkor som bidragit och bidrar till att läroplan och lärobok, har varit och även
fortsättningsvis kommer att vara ett omaka par.
73 Se avsnitt, tidigare forskning