Utifrån analyser av intervjumaterialet kunde man, trots flyktingarnas kritiska åsikter gällande Migrationsverkets agerande konstatera att, det svenska samhället generellt upplevts som humant och svenskar som vänliga, hjälpsamma samt förstående.
Man kunde tydligt se att flyktingar tenderade att göra bedömningar utifrån tidigare
erfarenheter. Alla utom en kom från regioner präglade av öppna konflikter som satte så djupa sår att människorna bestämde sig för att bryta upp och byta land.
Resultaten av intervjuerna visade överensstämmelse med tidigare forskning om flyktingkris som utlöses p.g.a. förlust och plåga i samband med sammanbrott i samhällena. Situationen som flyktingskapet för med sig minskar inte intensiteten av påfrestningarna. Lång och osäker tid i väntan på besked i en isolerad miljö ansågs av alla flyktingar vara ytterligare en
belastning.
En intressant upptäckt i flyktingarnas utsagor var att deras upplevelser av det svenska samhället kunde uppdelas i två kategorier (Se Figur 4). Den första omfattade mötet med myndigheter och tjänstemän, vilka studiens deltagare var i direkt kontakt med i samband med sina asylärenden, men även när det gällde allt det praktiska kring vistelsen i Sverige. Den andra kategorin gällde mötet med samhället ”utanför det byråkratiska”, vilket skedde i olika former och där kontakterna inte var så intensiva jämfört med dem som flyktingarna hade med myndigheterna. De flesta intervjuade har uppvisat ett positivt intryck av bemötandet, som de har fått från aktörer utanför Migrationsverket, och detta har även påverkat flyktingarnas syn på det svenska samhället i sin helhet.
I studien framkom att etnisk bakgrund, flyktingsskäl, klasstillhörighet samt kön var faktorer som påverkade hur flyktingarna upplevde möte med det svenska samhället. Intressant i sammanhanget var att flyktingar som hade högre status i sina hemländer verkade vara både förvånade och besvikna över att de inte hade blivit prioriterade under asylprocessen i Sverige. Det var oförståeligt för dem att andra flyktingarna, som t.ex. var analfabeter, behandlades på samma sätt som högutbildade. I deras föreställning var det humana svenska samhället nämligen starkt förknippat med att man liksom i deras länder gjorde skillnad på klasser och behandlade människor enligt deras status. Förväntningen från flyktingar med högre status var att deras asylärenden självklart hade företräde och att de även skulle få uppehållstillstånd,
42
eftersom de hade kompetens och kunde vara till nytta för samhället, medan övriga betydde en belastning. Enligt deras åsikter var alltså klasskillnader förenade med ett humant samhälle.
Figur 4: Förenklad bild om flyktingarnas möte med det svenska samhället.
På bilden ovan ses uppdelningen av samhället i två kategorier som resultatet av flyktingarnas utsagor. Den negativa sidan av samhället är, enligt flyktingarnas upplevelser,
Migrationsverket. Den mer positiva sidan av samhället upplevdes i kontakt med skola, kommun, kyrka, Röda Korset eller övriga aktörer. Mötet med samhällets representanter på båda sidor var avgörande för hur flyktingarna uppfattade det svenska samhället i sin helhet.
En förklaring till den positiva synen på det svenska samhället kan ligga i själva innebörden av flyktingskapet som handlar om att fly från något förödande. Tillflyktsorten förväntas vara ett bättre alternativ än den ort man vill lämna. Därför kommer en person, som t.ex. flyr från ett land, där människovärdet är lågt och där mänskliga rättigheter inte är något begrepp i det vardagliga livet, förmodligen att uppskatta det minsta uttryck av mänsklighet i det nya landet. Detta visade sig vara fallet med hur flyktingar upplevde den sidan av det svenska samhället som befann sig utanför Migrationsverket. En annan sak i samband med bristen på tidigare
Flykting/Bakgrund
Det svenska samhället
Migrationsverket Skola Humanus Kommun Svenska Kyrkan
Röda Korset Övriga
43
upplevelser av ett väl fungerande samhälle är att man skapar sig egna föreställningar, vilka sedan kan visa sig inte stämma överens med verkligheten. Detta kunde möjligtvis vara en av förklaringarna till den negativa synen på den byråkratiska delen av samhället. Att
myndigheterna i flyktingarnas ögon sågs som ovänliga kunde bero just på att tjänstemän inte agerade så som flyktingarna hade förväntat sig. Den största besvikelsen upplevde flyktingarna i samband med att Migrationsverket krävde bevis på deras berättelser, vilket uppfattades som ett tecken på att myndigheterna inte trodde dem. Detta kändes för flyktingarna både
somobegripligt och kränkande.
Ett annat intressant moment i studiens resultat var att det fanns tydliga åtskillnader i
uppfattningar av bemötandet mellan å en sida flyktingar som kom från ett och samma land23 och å andra sidan de övriga från olika länder24. Att de förstnämnda uppträdde mer kritiskt kan bero på flera faktorer. Det gemensamma för den gruppen var dock att flyktingarna var
separerade från sina familjmedlemmar, vilka dessutom befann sig i livsfara. Oro för familjer, frustrerande väntan på besked och osäkerhet inför framtiden skapade förutsättningar för krisens tillbakagång. Flyktingarna i samma grupp visade symptom på stress och depression medan det hos de övriga fanns mer lindriga tecken på flyktingkrisen, nämligen ångest, oro och hjälplöshet. En möjlig förklaring till den kritiska inställningen kan därför hittas i den upplevda stressen, depressionen samt frustrationen.
För flyktingarna i den andra gruppen verkade däremot situationen vara stabiliserad. De lyckades ta sig ur hotfulla förhållandena och befann sig nu i trygghet med några sina
familjmedlemmar. Det enda som utöver traumatiska upplevelser plågade dem visade sig vara oron inför en osäker framtid.
Flyktingarna i gruppen där situationen var stabiliserad, i vilken dessutom kvinnorna
övervägde, har upplevt att de hade blivit väl omhändertagna av det svenska samhället. De fick hjälp från kommunen. De fick sjukvård. Deras barn kunde delta i svensk skolundervisning. Att de var nöjda med mottaganden de har fått från det svenska samhället kan därför inte verka överraskande.
23 Dessa har tidigare nämnts som A-grupp 24 Dessa har tidigare nämnts som B-grupp
44
I samband med effektiviteten av det erbjudna stödet och hjälpen kunde man iaktta att för gruppen med stressade och depressiva flyktingar uppfattades svenskundervisning som ett hjälpmedel för att klara den påfrestande situationen. Det fanns även några ur just denna grupp som insåg vikten av att lära sig det nya språket samt att lära känna den nya kulturen. Detta kunde ha sin förklaring i framtidsplaner och återförening med familjmedlemmar. Deras egen integration skulle då kunna underlätta familjmedlemmarnas inträde i det svenska samhället. Däremot verkade förtrogenhet för kvinnliga flyktingar som hade barn vilka deltog i svensk undervisning med det nya språket samt kulturen inte vara av så stor betydelse. Figur 5 visar hur de intervjuade uppfattade stöd och hjälp som de har fått från det svenska samhället generellt.
Fig.5 Flyktingarnas uppfattning av stöd och hjälp från det svenska samhället
Placering av olika typer av stöd och hjälp är ungefärliga och baserade på studiens resultat. Längst till höger avbildas samhällets insatser som flyktingarna upplevde som mest effektiva. Till vänster ser man däremot kategorier i vilka flyktingarna kände att de har fått för lite info, stöd och hjälp eller inte något alls.
I sammanhanget visade det sig vara intressant att trots låg nivå respektive avsaknad av medmänskligt stöd har flyktingarna inte nämnt det som hjälpbehov. Detta kan bero på
begränsningar gällande deras möjligheter till kontakt med det svenska samhället. Flyktingarna har uppgivit att bristande språkkunskaper, isolering, kulturella åtskillnader utgjorde hinder för dem att umgås med svenskar. Även flyktingar som kunde engelska kände sig osäkra på att tilltala någon inhemsk person.
Placering av olika typer av stöd och hjälp är ungefärliga och baserade på studiens resultat. Längst till höger avbildas samhällets insatser som flyktingarna upplevde som mest effektiva. Till vänster ser man däremot kategorier i vilka flyktingarna kände att de har fått för lite information, stöd och hjälp eller inte något alls.
I sammanhanget visade det sig att trots låg nivå respektive avsaknad av medmänskligt stöd har flyktingarna inte nämnt det som hjälpbehov. Detta kan bero på begränsningar gällande
STÖD, HJÄLP/ Effekt Fallet Sverige - ←|→ + • • • • • • • M ed m än sk lig t s tö d Sa m hä lls in fo In fo o m as ylp ro ce ss en E ko no m isk t s tö d Sju kv ård B oe nd e Sp rå ku nd erv isn in g
45
deras möjligheter till kontakt med det svenska samhället. Flyktingarna har uppgivit att
bristande språkkunskaper, isolering, kulturella åtskillnader utgjorde hinder för dem att umgås med svenskar. Även flyktingar som kunde engelska kände sig osäkra på att tilltala någon inhemsk person.
Samhällsinformationen uppfattades som bristande men nämndes inte som ett behov. Det fanns dock åtskillnader i hur mycket och vad flyktingarna ville veta om det nya samhället. Skalan sträckte sig från grundläggande kunskaper, vilka förmedlades i samband med
svenskundervisningen, till mer omfattande information gällande t.ex. studier och arbete i Sverige, vilket flyktingarna inte hade någon tillgång till. Språkträning sågs av de flesta som ett viktigt komplement till språkundervisning och fanns också bland flyktingarnas behov . För att få en bättre överblick över vad flyktingarna behövde i form av stöd och hjälp från det svenska samhället visas tabellen här nedan.
Tabell 6: Flyktingarnas behov av stöd och hjälp
Olika typer av behov har rangordnats i enlighet med flyktingarnas prioriteringar.
Uppehållstillstånd var absolut det mest efterlängtade behovet hos alla intervjuade flyktingar och placerades därför högst upp i tabellen. Större boende däremot sågs som behovsobjekt endast i ett fall och sattes därför längst ner. Sysselsättning var näst mest efterlängtade objekt och hamnade därför i rangordningen efter behovet att få uppehållstillstånd. Sedan följde behov av språkträning, samhällsinformation och kunskaper om svensk kultur. Det mest
förvånande i sammanhanget var den låga prioriteringen av att lära känna den svenska kulturen med tanke på att det mest önskade var uppehållstillstånd, vilket tyder på respondenternas vilja
BEHOV/Fallet Sverige
1. Uppehållstillstånd 2. Sysselsättning 3. Språkträning 4. Samhällsinfo
5. Kunskaper om svensk kultur 6. Större boende
46
att bosätta sig i Sverige. Det kan finnas flera förklaringar till detta som t.ex. språkbarriär, osäkerhet för den enskilde om denne får beviljat uppehållstillstånd samt psykisk utmattning. Det kan helt enkelt handla om avsaknad av motivation från flyktingarnas sida eller brist på ork, men orsaken kan ligga i det svenska samhällets bemötande. Samhället erbjuder endast språkundervisning, och den anses förmodligen räcka för individens behov då denne befinner sig i väntan på asyl. Faktum är att flyktingarna trots isolerat boende konfronteras med det svenska samhället. Brister på kunskaper om den svenska kulturen kan leda till ännu mer frustration. På detta område skulle det därför krävas mer uppmärksamhet från de berörda aktörerna inom flyktingmottagningen.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att studiens resultat bekräftar teorierna om flyktingskrisens symptom och förlopp. Utsagorna demonstrerar hur några av dem, som befinner sig i väntan på asyl, uppfattar det stöd och den hjälp, som det svenska samhället erbjuder. Intervjuerna med flyktingarna visade att deras negativa upplevelser av svenska myndigheter har kompenserats genom samhällets insatser inom andra områden. Detta demonstrerar ännu tydligare hur viktigt det är att bemöta flyktingar på rätt sätt.
Studien visade även att åtgärderna inte hade samma verkan på alla flyktingar. Man behöver därför ha i åtanke de olikheter, vilka kommer till uttryck när samhället möter människor från världens olika håll. Man behöver ersätta schablonmässigt bemötande med ett som är mer präglat av individualisering. För mer effektiva åtgärder skulle behövas lyssna mer på vad flyktingar säger. En bredare forskning skulle kunna fokusera på grupper av asylsökande från samma land och därför gynna saken. Det vore intressant att sedan jämföra olika uttalanden om bemötande i Sverige.
Uppfattar olika nationaliteter asylmottagande i Sverige på samma sätt? Eventuella
gemensamma drag kunde sedan utgöra en byggsten för utformning av ett bemötande som skulle vara mer anpassat till olika flyktingars behov.
Vidare krävs en undersökning om hur man skulle kunna förbättra effektiviteten gällande svenskundervisning. Den bör individualiseras mer genom att ett bredare urval av klassgrupper på olika nivåer skulle finnas. En undersökning där lärarna i svenska yttrade sig skulle vara värdefullt och berikande. Vore det t ex möjligt att integrera språkträning och
47
Migrationsverkets personal sågs av flyktingarna som den en del av samhällets ”negativa” sida. Vad som ligger bakom denna värdering skulle också vara värd att utforska. En liknande ”motstudie”, där Migrationsverkets personal intervjuas om deras arbetsförutsättningar, skulle kunna kasta mer ljus över detta.
Studien visade bland annat att en stor bris på medmänskligt stöd fanns. Inga av de intervjuade har upplevt någon form av hjälp med detta, trots att de levde under stora psykiska
påfrestningar. Det vore därför önskvärt att göra samhället uppmärksamt på problemet. Hur allvarlig situationen är visar även det faktum att under väntan på asylbesked har flyktingarna endast rätt till akutsjukvård. En undersökning bör därför göras om flyktingarnas psykiska hälsa respektive ohälsa.
48
Summary
According to UN reports there are about 20 million people on the run in the world. The reasons for this are mostly catastrophes and conflicts within and between countries. Many people are forced to leave their homes and seek refuge. Most of them manage to flee to a place close to their native country. Those with the opportunity try to find a better existence in the Western World.
Sweden is traditionally one of the European countries with the highest number of asylum seekers. Statistics from the Migrations Board show that there were 24 000 applications for asylum in 2006, most of them from Iraqi people. According to estimates the number of asylum seekers in Sweden will be between 30 000 and 40 000 in the next three years.
The high number of refugees puts pressure on the receiving system of the Migration Board and local authorities. To receive a refugee means to take on the responsibility for a person who has experienced suffering and loss, who has possibly been tortured, persecuted and raped and who lives in uncertainty while waiting for the decision about the permit to stay in
Sweden. Therefore it is important to receive a refugee in a dignified manner and to treat her/him humanely. Is our society good at receiving and treating refugees? This was the object of this study.
The purpose was to examine what experiences refugees had with being received and treated by Swedish society and what their opinion was about it. The term “refugee” in this study refers to the aliens who seek asylum in Sweden. By “the Swedish society” is meant clerks at the Migration Board, employees at the municipality or church, teachers, volunteers of Red Cross or other persons involved in work with refugees. They all represent two categories of the society, the first being the immigration authorities and the other being other community organizations. The study tried to answer the following questions:
1. What do refugees need in order to cope with all the difficulties related to being a refugee?
2. In the refugees’ own opinion, what kind of help and support does the Swedish society offer them?
49
This broad field of study was limited in the following ways. The focus was put on the refugees who were waiting for the decision in their asylum case, as well as those who after getting a negative answer were waiting for appeal at the Migration Court. Moreover the study included only refugees who lived at a camp. The reason for this was that the conditions of those who lived outside of a camp were better, and thus, they differed from those who lived in camps in isolation from the rest of the society.
This study aimed to clarify how one’s thoughts, feelings and actions could be influenced by other people. For this reason the problem was approached from a social psychological perspective. In focus was the interaction between the refugees and the Swedish society.
To emigrate means to make a decisive turn in one’s life. Those who break up and move to another country experience loss in different areas, like family, friends, job, language, etc. This starts a psychological process which has the nature of a traumatic crisis. Franzén defines five categories of losses related to immigration. These are object, autonomy, social shame,
catastrophes and finally changes in society. Loss of object happens when a close person dies. The loss in this category can be connected to an illness. Loss of autonomy means that the person has lost control over himself/herself. Social shame occurs in the situation where one breaks with a group’s norms. Catastrophes usually mean earthquake and flood which result in loss of safety. Finally, changes in society are those which occur very quickly and which are not controllable by individuals.
Franzén applies her theory about traumatic crises also to refugees. She points out that there are some differences which make the situation of refugees much more critical, that is, the situation is of people in a common traumatic crisis. A refugee could experience both the torture on himself and the death of a close person. This can give rise to post-traumatic symptoms. Moreover, after leaving one’s country which could happen very quickly, the person on the run becomes separated from family members, friends, etc. and becomes completely dependent on others. In the new country he/she usually gets shock because of being confronted with the new reality. He/she has to learn a new language, get new
qualifications, etc. Moreover, some refugees who have been politically active can suffer from a feeling of failure. The crisis usually develops according to a certain pattern.
50
The theory of Cullberg was adopted in this study, where the refugee crisis starts when the society has collapsed. This in its turn leads to the collapse of individuals. The next step is the flight from the country. After reaching the desired destination, the refugee usually feels some kind of release and happiness. For this phase, which is called phase of distance, euphoric behaviour is typical. When the refugee is brought face to face with the problems in the new country, a phase of confrontation starts. The reality appears negative in this stage. And finally, the last stage of crisis starts when the situation is stabilized.
Because the purpose of this study was to gain knowledge about experience, the qualitative interview has been used. The researcher’s activities at the camp left open the risk for an impartial position and for this reason impartiality was an important aspect to consider. In total fourteen refugees were interested in participating in this study, but only eight of them were chosen. Four of them were chosen on recommendation by a “gate-keeper”. The other four interviewees were found by the author of the study. Considering that the refugees may have