Premiären av skolmusikalföreställningen föregås alltså av en intensivvecka i aulan. Att samlas i aulan har symboliska värden och erbjuder en identitet kring arbetet på en skola. Budskapet i en aulasamling kan vara att få elever att känna att de kan nå framgång med studier (Lunneblad, 2010). Budskapet hos lärarna i samband med morgonsamlingarna i aulan under intensivveckan är också att uppmuntra eleverna i det avslutande arbetet för att skolmusikalen ska bli så lyckad som möjlig. När sedan en extern publik samlas i aulan för att se premiären och de kommande föreställningarna kommer deras upplevelse att påverka deras bild av skolan.
Projektundervisningen är schemalagd i båda projekten i likartade tidsperioder vecka efter vecka, fram till den sista veckan före premiären då schemapositionerna viks för skolmusikalrepetitioner. Under intensivveckan börjar arbetet på skolorna cirka 08.30 och slutar ungefär 15.30. Eleverna har en lunch rast och det förekommer mindre raster.
Skolmusikaleleverna behöver inte delta i annan skolverksamhet på någon av skolorna under veckan före premiären. Veckan avslutas med en generalrepetition som utgör ett kontrolltillfälle att alla delar är på plats innan premiären. På engelska heter motsvarande repetition ”dress rehearsal”, vilket accentuerar att det är den repetition då all kostym, mask och rekvisita ska finnas på plats.
Innehållet i intensivveckan på de två skolorna
I Annebäckskolans skolmusikalprojekt ägnar sig alla elever i årskurs nio under veckan åt någon form åt skolmusikalarbete, och även andra lärare än de som ingår i projektledargruppen ges tillfälle att ansluta. Det tycks
vecka. På Bäråskolan ges också elever möjlighet att ansluta. Bäråskolans intensivvecka i skolmusikal genomförs som en del av skolans årliga temavecka, som också innehåller andra aktiviteter än skolmusikal att välja mellan för skolans elever och lärare.
I Annebäckskolans skolmusikalprojekt interagerar diskurser på aulascenen under hela genomförandefasen, och fortsätter att interagera under den avslutande fasen. Denna interaktion innebär att en sammanhållen skolmusikal produceras under hela projektets gång. I Bäråskolans skolmusikalprojekt är diskurserna starkt klassificerade i förhållande till varandra under genomförandefasen. De interagerar för första gången på aulascenen under intensivveckan när en slöjddiskurs också tillkommer. Under intensivveckan är inte teater- eller dansläraren schemalagd. Det är musiklärarna som håller i repetitionerna. I teater- och dansundervisningen har eleverna fått ett stort ansvar för skapandet av handlingen och utformningen av danskoreografierna. En bidragande orsak är nog att teaterläraren och dansläraren inte är schemalagda under intensivveckan.
Aulan som rum för positiva associationer eller scenskräck
Med endast en talarstol på aulascenen kan aulan framträda som ett rum i skolan för till exempel rektorstal i samband med en skolsamling, eller en instruktionsplats för lärare i samband med en aulaskrivning. Inför repetitionerna i aulan har musikaliska artefakter och teaterrekvisita flyttats till aulascenen, och aulan kan nu framträda som ett rum för en skolmusikalföreställning. Efter många skolmusikalrepetitioner kan aulan också betraktas som ett rum som ger positiva associationer. Eleven Barry på Bäråskolan tycker till exempel att det känns skönt att ” få komma till aulan och komma i mål efter massor av repeterande, och äntligen få möta publiken”. (Samtal, Barry, 2012-05-22)
Aulan kan också framstå som ett rum i skolan som ger negativa associationer, därför att eleverna förväntas prestera inför en publik.
Musikläraren Anna berättar till exempel om en av sina tidigare elever som hade ”en fruktansvärd scenskräck”, men som så gärna ville stå på aulascenen och sjunga inför publiken i skolmusikalen. Anna säger så här.
För två år sedan var det en tjej, Anna-Karin som hade en så fruktansvärd scenskräck. Vi började föreställningsveckan med att hon gick omkring och nynnade och jag sjöng. Och första gången hon var sig själv tappade hon bort sig själv och gick in och storgrinade och så började hon ”att peppa på” och så fixade hon det i slutet av veckan. Och hennes lycka efter det. (Intervju, Anna, 2011-02-04)
Aulan och aulascenen skapar alltså olika känslor hos eleverna. När Barry tänker på aulan skapar det en positiv känsla hos honom. När Anna-Karin däremot tänker på aulan och aulascenen skapar det en skrämmande känsla som hon måste arbeta på att övervinna.
Aulan och aulascenen är förutsättningen för Anna-Karins nervositet och kan genom det egna arbetet och Annas handledning så småningom framstå som mindre skrämmande platser; något som inträffar när hon själv, utan hjälp av Anna, vågar sjunga inför en publik. Anna-Karin nynnar, det vill säga gnolar eller småsjunger, men Anna sjunger för att nynnandet ska kunna övergå i sång. Genom att handleda och stödja Anna-Karin för att hon ska kunna hantera sin scenskräck lotsar Anna henne framåt steg för steg. Det första försöket utan publik blir uppenbarligen inte lyckat då hon glömmer bort texten gång på gång på grund av sin nervositet. Hon tycks ändå kunna bygga upp ett självförtroende som tillåter henne att försöka igen, och så småningom lyckas med det hon så gärna vill genomföra. Aulan och aulascenen kan
då omtolkas av henne till en allt mindre skrämmande plats.
Inkludering veckan innan premiären
Musikklasseleverna och eleverna som valt teater och dans på Bäråskolan deltar i skolmusikalprojektet, men under temaveckan finns det som tidigare redogjorts för möjlighet för andra lärare och elever att ansluta.
En elev som ansluter är Benny. Han har svårt att anpassa sig till undervisningssituationer där många elever deltar. Det har inträffat konflikter mellan honom och andra elever i sådana situationer. Miljön i ett skolmusikalprojekt, speciellt under den avslutande intensivveckan, kan vara svår att hantera för en elev som har svårt att fungera socialt i en miljö där många människor agerar och talar samtidigt. Sådan är situationen för Benny.
Han vill spela i musikalorkestern. Benny älskar musik och är en duktig gitarrist, men han går inte i musikklass. Han plockar ofta upp gitarren ur fodralet på raster och spelar. När jag går förbi honom i Bäråskolans korridor spelar han ett riff och tittar upp på mig och säger:
Känner du igen det där. Led Zeppelin. ”Stairway to heaven”. Jimmy Page.
Bra eller hur. Jag har nött som fan på den där slingan. Jag spelar den i mitt band. Du måste komma och lyssna på oss. Vi är bra. (Samtal, Benny, 2012-03-06)
Inte sällan är också Benny inblandad i olika hårdrocksdiskussioner på rasterna med någon elev eller lärare, inte sällan om gitarrteknik. För att kunna medverka i skolmusikalorkestern krävs en hög musikalisk kompetens. Det har Benny. Att vara med i skolmusikalprojektet är dock problematiskt för honom då interaktionen med andra är svår för honom i en social miljö han upplever som stökig. Konfliktsituationer med andra elever har tidigare inträffat i motsvarande miljöer och skolledningen
befarar att nya problem kan uppstå i samband med skolmusikal-projektet.
För att kunna delta i skolmusikalorkestern har Benny fått en personlig assistent, Bror. Han är utbildad idrottslärare. Bror och Benny kommer bra överens och delar ett musikaliskt intresse. Så här säger Bror om sin arbetssituation.
Det är så skönt att känna att man duger fast man inte just nu kan arbeta som idrottslärare. Jag tycker ju också om musik, och att arbeta med ungdomar, så den här miljön passar mig bra. (Samtal, Bror, 2012-03-13)
Skolledningen och föräldrarna bedömer att integrationen gynnas av att Benny får ett vuxenstöd. Jag tänker på detta när jag ser Bror och Benny förtroligt samtala om musik. De sitter kvar i aulan sedan övriga elever och lärare gått hem. Det gemensamma musikintresset förenar dem och bidrar troligen till att det vuxenstöd Benny får tycks fungera väl.
Regin och inramningen
Librettot i Annebäckskolans skolmusikalprojekt är som tidigare avhandlats skrivet av fritidsledaren Adam och med utgångspunkt från detta libretto regisseras skolmusikalen. Handlingen påminner om den i traditionella musikaler, och det går också att spåra influenser från många scen- och filmmusikaler.
I Bäråskolans projekt har eleverna makt över rollutvecklingen och handlingen. I en svagt inramad skapandeprocess improviserar de fram sina roller som ligger till grund för den handling som så småningom presenteras på scenen inför en publik.