Avslutande kommentar

Informanterna, om på plats i lektionssalen, deltog i lektionsaktiviteterna. Deras aktiva eller passiva deltagande kunde skilja sig åt vid olika tillfällen, vilket kan förklaras med dagsformen hos eleven. Det som tydligast framstår vid analys av observationerna är den glädje arbetet med sång givit informanterna. Det blev särskilt tydligt när informanterna fick i uppgift att med hjälp av kroppen illustrera de verser som de fått tilldelat sig. Elevernas sinne befann sig allt för ofta i ett grubblande stadie men i och med sången glöms, om än tillfälligt, detta bort.

Dessa elever lider ofta av trauman som så småningom utvecklar sig till posttraumatiskstress (PTS). Sången väckte lekfullhet bland informanterna och detta noterades redan vid första musiklektionsbesöket. Det går att dra paralleller mellan arbetsglädje och motivation och om detta göres kan ett fortsatt utvecklingsarbete rekommenderas kring sång. Nyanlända elever som inte deltog i inspelningarna men väl observationerna visade också, om än trevande, arbetsglädje på musiklektionerna.

Forskare har kartlagt stora delar av hjärnan och vet mycket om hur minnet fungerar men inte allt. Men klart verkar det i alla fall vara att rim, som i ramsorna och i sångerna, fungerar som minnesförstärkare. I kombination med rytm blir det ännu lättare för informanterna att minnas.

Pelle Plutt – ramsan kan fyra av fem informanter idag. Anledningen till att en elev inte kunde lära sig läsa Pelle Plutt med rytm kan bottna i olika delar, en av dem kan vara att informanten lärt sig läsa ortografiskt. En annan kan vara att det är en ny läs form och därför svårare att genomföra. Vissa av eleverna hade till en början svårt att läsa rytmiskt och det kan också bidra till att det blir svårare att lära sig ett nytt språk. Detta eftersom språk är rytmiskt.

En faktor som inte undersöks i uppsatsen är informanternas vana vid musik. Ibland gömde sig eleverna bakom sångpapperen och detta skulle kunna vara ett tecken på att de kände sig ovana vid situationen. Det skulle även kunna vara en reaktion på att de ej kände till sången eller att de inte ville visa sina dåliga tänder (om så var fallet). Men det slutade oftast i att den som hade papperet över ansiktet så småningom tog ner det.

20 6.2. Inspelningar

Två inspelningar genomfördes på fem av eleverna som deltog på musiklektionerna. En inspelning gjordes före observationerna och en efter. Dessa exempel nedan är ett urval från de tretton ord och fraser som informanterna läste in. Nedanstående tabeller härrör ur ljudmaterial som analyserats och därefter transkriberats enligt IPA.

Informant 1

Informant 1 har arabiska som modersmål.

Tabell 1

Transkribering av uttal enligt IPA.

Fras/ord Första inspelningen Andra inspelningen

En såg  :

Jag rodde  

Du är sann  

När informanten ska läsa ”en såg” är största problemet för förståelse inte att vokalerna är för korta utan snarare att fonemet /g/ inte uttalas på rätt sätt. Velara klusiler  och  bildas med bakre delen av tungryggen och för andraspråksinlärare kan det vara svårt att särskilja (Engstrand, 2007). Vid andra inläsningen läser dock informanten ”en såg” med mer markerad vokalkvalité än tidigare och med en annan betoning än vid första inläsningstillfället.

Informanten kommer även närmare fonemet /o/ i ordet ”såg” vid andra inläsningen.

”Jag rodde” läses andra gången med en annan satsrytm. Informanten läser långsammare vid andra inläsningstillfället och markerar tydligare i sin betoning. Informanten har bättre längdkvalitet på fonemet /a/ i ordet ”jag” vid andra inläsningen och informanten gjorde även en reducering av ¨jag¨. Även om vokalfonemet /u/ inte realiseras på rätt sätt (rodde), för att det ska klassificeras som ett brytningsfritt uttal, så lyckas informanten ändock bättre vid andra inläsningen.

”Du är sann” har vid första inläsningen en hårdare rytm än vad som är brukligt i svensk prosodi. När informanten läser ”Du är sann” vid andra inläsningstillfället lyckas denne komma mycket nära ett förstspråksuttal av ordet ”du”. Informanten läser långsammare och låter vokalerna ta den tid de behöver – det vill säga durationen blir längre. Informanten markerar tydligare betoningen i satsen.

Sammantaget: informantens förlängning av vokaler/konsonanter har förändras och har fått en annan duration vid andra inläsningstillfället. Även om satsrytmen inte är optimal så lyckas informanten vid andra inläsningen att hålla ut de vokaler och konsonanter, som kräver viss längd, för att uttalet ska blir mer lyssnarvänligt.

21 tydligt att informanten noterat att längden på vokalerna är viktiga. Informanten har relativt bra längd på fonemet /o/ men skulle eventuellt kunna vara lite längre för ett absolut svenskklingande uttal. Dock läser informanten ”en” med betoning och i vardagligt tal skulle inte detta förekomma. Vid andra inläsningen lägger informanten till fonemet /n/ i såg och yttringen blir därmed mycket lik ordet ”sång”. Dock är rytmen bra och längden på fonemet /o/

är bättre än vid första inläsningen. Detta är, även om det var felaktigt, en indikation på att eleven påverkats av att de har fått sjunga och arbeta mycket med sång – där ordet ”sång”

ingått. Det visar också att denna elev antagligen har lärt sig läsa ortografiskt – det vill säga lär sig orden som bilder.

Informanten har en relativt god rytm när denne läser ”Jag rodde”, dock är vokalkvantiteten något för kort i ”jag”. Informanten reducerar fonemet /g/ vid andra inläsningen på ordet ”jag”, vilket är en acceptabel reducering och något som förekommer i Västerbotten bland de lokala dialekterna. Ett annat problem som uppstår för denne informant är att valet av vokal i ordet

”rodde” blir mycket olikt ursprunget och därför mycket svårbegripligt för en åhörare, ”radde”

eller ”rädde”. En utomstående åhörare skulle ha svårt att uppfatta vad informanten sade–

åhöraren skulle med stor sannolikhet inte koppla utsagan till ”rodde”.

”Jag är sann” läser informanten också med relativt god satsrytm. Det som händer när informanten ska läsa ”sann” är att denne kastar om fonem /a/ och /n/ och skapar därmed ett ord som inte finns och utsagan blir därmed ej begriplig. Detta gjorde även informant (5) vid andra inläsningstillfället. Detta kan inte syftas tillbaka på deras gemensamma modersmål som är somali, eftersom konsonantkombinationer enbart kan förekomma i stavelsegränser inne i ett ord – aldrig först eller sist. Eventuellt skulle det gå att argumentera att eleverna läser satsen på följande sätt ”Du äs na” men vid avlyssning av det inspelade var det inte den typen av läsning. Däremot förekommer det vid förstaspråksinlärning att barn kastar om bokstäverna i ordet de vill yttra – detta kan då förklaras med att de är inne i en utvecklingsfas i språket.

Sammantaget: Informanten har relativt god satsrytm men tenderar dock att hamna mellan kort och lång realisation av vokaler/konsonanter, vilket medför att uttal inte blir bra. Dock uttalas

”en sång” med god rytm och rätt betoning även om det var ”fel” ord som informanten läste.

Det går egentligen inte att påvisa någon större förändring mellan inläsning ett och inläsning två, då den egentliga skillnaden enbart bestod i att satsrytmen vid andra inläsning av ”en såg”

enbart låg på ”såg”. Resultatet kan eventuellt förklaras om informanten lärt sig läsa ortografiskt, men det skulle kräva en större studie för att fastställa det.

22 längd på vokalen, varken vid första eller vid andra inläsningen. Även om det är något längre vid andra inläsningen, fast fortfarande kort. Informanten hamnar mittemellan kort och lång vokal/konsonant. Vid andra inläsningen formar informanten inte det traditionella fonemet /s/

utan snarare en sibilant nämligen  , som till exempel uppstår vid uttal av vårsol.

Informanten som var analfabet när denne kom till Sverige läste ”en såg” som ”en sång” med ett väldigt diffust /g/ på slutet, vid första inläsningen. Informanten läser ut orden som om informanten hade bråttom. Detta skulle dock kunna vara ett tecken på nervositet eller slarv.

Informanten var den enda av informanterna som ljudade fram orden när osäkerhet uppstod.

Detta kan bero på att informanten var den enda analfabeten vid ankomst till Sverige.

Vid första inläsningen av ”Jag rodde” kastar informanten om fonemen /r/ och /u/ så att han säger ”ordde” istället för ”rodde”. Informanten använder sig även av ett r-ljud som inte hör till vanligheterna inom svenska, även om det förekommer. Det brukar kallas för tremulantiskt 

vilket vanligtvis hör hemma i spanska språket (Engstrand, 2007). Informanten förlänger vokalljudet både vid första och andra inläsningen vilket inte är korrekt – varken i uttalet av

”ordde” eller ”trodde”. Vid andra inspelningen läser alltså informanten ”Jag rodde” som ”Jag trodde”. Informanten får inte rätt längd på konsonanterna /d/ och drar ut på vokalen /o/ lite för mycket. Att informanten läser ”Jag trodde” kan eventuellt vara ett resultat av att informanten tillsammans med sina klasskompisar sjöng ”Jag hade en gång en båt”. Denna visa sjöng informanterna ofta, under musiklektionen, på sva-lektionerna och även på raster. Vilket vidare kan vara ett tecken på att även denna elev har lärt sig läsa ortografiskt och inte fonologiskt, men informanten ljudar fram andra ord så det är inte troligt att denne läser ortografiskt. Det skulle också kunna vara ett resultat av stress eller slarv.

Vid första inläsningen av ”Du är sann” är uttalet hårt och betoningen ligger på varje stavelse.

Vokalkvantiteten är inte korrekt, men konsonantkvantiteten på ”sann” är relativt bra. Vid andra inspelningen av ”Du är sann” är rytmen och intonationen på rätt ställe i frasen och informanten lyckas bättre med vokalkvantiteten vilket medför ett lyssnarvänligare uttal.

Informanten lyckas även med fonemet // som så många andraspråksinlärare av svenska har svårigheter med.

Sammantaget: Informanten förändrar inte vokalkvaliteten vare sig vid första eller andra inläsningen av ”en såg”. När informanten läser ”Jag rodde” förlänger informanten vokalen och inte konsonanterna, men har en bättre prosodi vid andra inläsningen då denne ej betonar

”jag”. Vid andra inläsningen av ”du är sann” lyckas informanten mycket bra, uttalet blir

23

lyssnarvänligt. Informanter kan ha påverkats av sångerna – detta då informanten uttalar ”Jag rodde” som ”jag trodde”.

Informant 4

Informant 4 har pastho som modersmål.

Tabell 4

Transkribering av uttal enligt IPA

Fras/ord Första inspelningen Andra inspelningen

En såg  

Jag rodde  

Du är sann  

Första gången informanten läser ”en såg” ligger betoningen på båda stavelserna. Informanten lyckas bra med förlängningen av vokalljudet i ”såg”. Vid andra inläsningen ligger betoningen enbart på sista – vilket är den vanligaste betoningsformen. Informanten har ett liknande uttal vid båda tillfällena. Frågan är då om denne inte alls påverkats av sångträning eller någon annan vokalträning? Vad beror det på i så fall? Informanten var den av dessa fem som hade mest utbildning från hemlandet – detta skulle kunna påverka i den meningen att informanten inte ser kopplingen mellan sång och svenska (språk).

”Jag rodde” får vid första läsningen inte ett tydlig /d/ utan snarare det ljud som formas i början av det engelska ordet ”then” uttalas (th) som blir en tonande dental frikativ (Engstrand, 2007).

Fonemet /a/ realiseras felaktigt då uttalet blir samma som i ordet ”ratt” fast med en förlängning. Informanten har vid andra inläsningen lite mer svängningar i sin satsrytm, även om de fortfarande är av mindre kvalitet än hos en infödd talare. Informanten når i alla fall ett lyssnarvänligt uttal.

Informanten läser ”du är sann” på liknande sätt, både vid inläsning ett och två. Rytmen i ”Du är sann” är inte den vanligt förkommande och informanten betonar första fonemet på varje ord – vilket inte är brukligt i vardagligt tal, men kan vara en följd av den inspelningssituation som informanten befinner sig i. Informanten läser precis som många andra andraspråksinlärare ”Du” med ett väldigt hårt /d/.

Sammantaget: informanten har bättre prosodi vid andra inläsningstillfället särskilt vid läsning av ”en såg” och ”jag rodde”. Frågan som blir hängande i luften och inte egentligen går att besvara inom ramen för denna uppsats är varför förändringen uteblev? Det kan vara så att informanten är undantaget och att sång faktiskt påverkar uttalet eller så tillhör informanten normalgruppen – det vill säga sång påverkar inte informanter inom loppet av fem veckor.

24 informantens modersmål (somali) – då /g/ på modersmålet blir avtonat när det förkommer sist i ett ord. Varför väljer då denna informant detta uttalssätt? Det skulle kunna bero på att informanten känner viss osäkerhet inför de svenska fonemen, men är medveten om att de skiljer sig från somali och därför väljer att chansa på fonemet /k/. Det som också är tydligt är hur informanten inte får tillräckligt med kvantitet på fonement /o/, utan ligger mittemellan svenskans långa vokal  som i exempelvis ”låta” och svenskans korta vokal  i exempelvis ”rått”..

Informanten säger ”jag rodde” första gången med betoning på första och andra stavelsen, det finns även tendenser till aspirerande före /k/. Vid andra inläsningen har informanten ett tydligare ”jag” där /g/ hörs väldigt svag, han reducerar där det går. Däremot har informanten fel vokalljud vid andra inläsningen av ”rodde” men rätt satsrytm.

När informanten ska läsa ”Du är sann” sker samma sak, som med informanten som hade samma språkbakgrund som denna (informant 2), nämligen att orden i ”sann” kastas om vid andra inläsningen till ”sna”. Däremot är satsrytmen bättre, även om bokstäverna kastas om i sista ordet.

Sammantaget: vid andra inläsningen har informanten ett mjukare uttal och lägger betoningarna på rätt plats (även om vissa problem kvarstår). Informanten kan ha påverkats då denne till exempel lyckas bättre vid andra inläsningen av ”en såg” – informanten lyckas bättre i den bemärksele att /g/ blir tydligare. Satsrytmen har också blivit bättre vid andra inläsningen (t.ex. ”Jag rodde”) och detta skulle kunna indikera att det skett en påverkan där sånger och ramsor är de verksamma faktorerna.

6.2.1. Avslutande kommentar

Slutsatsen och förklaring till varför resultatet ser ut på detta sätt och om det går att koppla till sångundervisningen är svårbedömd, då ingen kontrollgrupp finns med i denna studie.

Eleverna har inte arbetat med de inlästa orden på lektionerna eller fått ta hem orden för påläsning – utan eleverna har sett dessa ord enbart vid två tillfällen. Det viktigaste resultatet är att informanterna ökat sin medvetenhet om vokal- och konsonantlängd. Längderna är inte

25

automatiserade hos dem och det är svårt att få ett resultat på fem veckor då de redan etablerat (i de flesta fall) en längd som oftast hamnar mellan kort och lång vokal/konsonant. Det viktigaste resultatet för uppsatsen som sådan är att det skett en förändring och att eleverna i sina yttranden i alla fall förändrat sitt uttal, att det inte är detsamma vid andra inläsningen. Det finns några exempel där prosodin – rytmen – ordbetoningen blivit bättre än vid första inläsningen, exempelvis informant (1), informant (3) vid inläsning av ”du är sann” och informant (4).

26