Bakgrund

2. Bakgrund

2.1. Svenska som andraspråk

Svenska som andraspråk (sva) är ett relativt nytt utbildningsämne inom det svenska skolväsendet (Tingbjörn, 2004). Det var egentligen först på 1960-talet i och med arbetskraftsinvandringen som ett behov kunde skönjas. Det var ofta studieförbunden som bedrev undervisningen, men även viss utbildning bedrevs som arbetsmarknadsutbildning.

Forskning och annan högre utbildning inom andraspråk fanns inte i Sverige under denna period, men så småningom insåg ett fåtal att det krävdes utbildning för den komplexa undervisningssituation som andraspråksläraren befann sig i. Under 1970-talet kallades ämnet för svenska som främmande språk och redan 1979 föreslog och antog dåvarande Skolöverstyrelsen en handlingsplan eller ett förhållningssätt gentemot ämnet svenska som främmande språk. Bland annat föreslogs att svenska som främmande språk skulle bli ett eget ämne, lärare skulle kunna utbilda sig i ämnet och det skulle kunna ingå i en lärares tjänst inom skolans alla nivåer. Men Skolöverstyrelsen ändrade dock förhållningssätt och sade att handlingsplanen enbart var en färdriktning och att det därmed inte fanns en tidsplan för när utbildningsväsendet. Ämnet svenska som andraspråk innefattar många olika komponenter, precis som ämneskusinen svenska. Uttalet är endast en del av ett till synes ändlöst ämnesområde.

2.1.1. Prosodi

Många forskare anser idag att uttal till stor del handlar om rytmen i språket, det vill säga prosodin. Prosodi handlar om ljudlära och tydliggör accentuering, kvantitet, rytm, klang, fördelning av vokaler och konsonanter och fördelning av betonade och obetonade stavelser (http:// www.ne.se). Prosodi har alla språk men den är olika i olika språk (Engstrand, 2007).

Prosodin är det som avgör hur ett språk låter. Svenska exempelvis brukar i Mupparna illustreras av den svenska kockens uttalande ”Börk, börk, börk. Ehula hule de chokolad muus” (Riad, 2008). Människor som talar svenska tycker kanske inte att det är en övertygande spegling av svenska och dess prosodi. Men det ger i alla fall en fingervisning om hur människor med engelska som förstaspråk kan uppfatta svenska.

2.1.2. Rytm

Rytm är viktigt för alla talade språk (Kjellin, 2002). Det är viktigt att rytmen i språket blir så korrekt som möjligt för att åhörare som har målspråket som förstaspråk ska förstå det som sägs. Takt och tempo är två delar som båda ingår i detta begrepp – rytm. Svenska har en betoningsbaserad rytm precis som till exempel engelska och arabiska. När svenska talas är det särskilt vissa delar som är särskilt viktiga. Dessa är bland annat längd och intonation, och framförallt att de betonade stavelserna är tydligare och mer artikulerade än de obetonade som gärna reduceras. För att det ska bli lättsamt för en åhörare med svenska som L1-språk (förstaspråk) att lyssna på en människa som har svenska som L2-språk (andraspråk) är det därför viktigt att ”längden mellan två hörbara förändringar i ljudstyrka/tystnad och ljudkvalitet” är starkt markerad. Detta betyder att det är bra att överdriva längden på

3

vokalerna och konsonanterna för att eleverna ska förstå/höra att det är en skillnad och för att tydligt visa att de inte ska välja ett ljud mellan de två ytterligheterna.

2.1.3. Viktiga delar inom prosodi/rytm

Thorén (Thorén, 2008) menar att andraspråksinläraren måste lära sig förlänga rätt ljud – konsonant eller vokal. Detta är viktigt för att eleven ska veta var betoningen i ordet eller satsen ska/kan ligga. För att lära sig rytmen i svenska språket så menar Thorén att det absolut viktigaste är att förlänga rätt ljud. Detta är ett av de vanligaste problemen för andraspråkstalare i svenska. Ordaccenten är sekundär menar Thorén – detta eftersom sång neutraliserar accenterna och därför inte utgör ett hinder för förståelsen.

På 1970-talet bedrevs det forskning i Lund av Bannert, Gårding och Kjellin. Deras forskningsresultat deklarerade att det viktigaste för att andraspråksinlärare ska få ett lyssnarvänligt uttal, är framförallt att de lär sig betona på rätt ställe (Bannert, 2004; Thorén, 2007). Detta i sin tur innebär att en betonad stavelse måste vara längre än en obetonad (Thorén, 2007). Bannert menar att många andraspråksinlärare har svårigheter med längdkvalitet och satsrytm. Han utvecklar det genom att slå fast att det viktigaste för en L2-inlärare är att lära sig rytmen i språket. Enligt Bannert (Bannert, 2004) är det inte ovanligt att andraspråksinlärare av svenska hamnar mellan kort och lång vokal. Kjellin hävdar till skillnad från Bannert att ”realiserandet av lång konsonant efter kort vokal som lika viktigt som rätt vokallängd i sig” (Kjellin, 2002). Detta håller Thorén med om och menar till exempel att raket

 får rätt betoning om sista vokalen förlängs. Men det går inte att tala om vokalförlängning i racket – utan snarare den komplementära konsonantlängden nämligen k-ljudet  (Thorén, 2007). Grossman är av samma åsikt – det vill säga eleverna måste tränas på att förstå förlängningen av ljud. Denna typ av undervisning ska sedan kompletteras av sång (www.prosodia.se/slutrapport_trycklag.pdf). Grossman har utvecklat en metod för uttalsundervisning som hon kallar för prosodia-metoden. I denna metod ingår det en rad moment som innebär sång – bland annat får eleverna lära sig att sjunga ”Broder Jakob”

(http://www.prosodia.se).

2.2. Styrdokument

De styrdokument som undervisande lärare på språkintroduktionen har att tillgå är de samma som grundskolan. Eleverna ska studera mot målen i årskurs nio. I grundskolans läroplan från 2011, under rubriken Svenska som andraspråk och efterföljande rubrik Syfte, står det att eleverna ska ges möjlighet att utveckla sitt språk både muntligt och skriftligt (Skolverket, 2011). Vidare anser Skolverket att eleverna måste få tilltro till sina språkliga förmågor –

”(…)undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera på svenska utifrån sin kunskapsnivå (…)”.Under rubriken Centralt innehåll för årskurs tre går det bland annat att läsa att eleven ska förstå sambandet mellan ljud och bokstav, ”(…)ha kunskap om uttal, betoning och satsmelodi samt uttalets betydelse för att göra sig förstådd.” Eleverna ska även ha bekantat sig med olika typer av texter tillexempel sång, rim och ramsor. Den kunskap som eleven ska ha i årskurs tre vad gäller regler för uttal kommer igen i årskurs sex. I årskurs nio ska eleven arbeta med språkets prosodi och förstå vikten av uttalets betydelse för att göra sig förstådd. Däremot finns det inga kunskapskrav gällande uttal.

4 2.3. Eleverna

De elever som befinner sig i situationen att de måste lära sig svenska som andraspråk har kommit hit av olika anledningar och på olika sätt. Enligt migrationsverket har det skett en ökning av framförallt ensamkommande barn till Sverige (även vuxna asylsökande ökar) (Migrationsverket, 2011).

Många ensamkommande ungdomar/unga vuxna är drabbade av trauman (McGrath Klasén, 2011). Trauman kan utvecklas till posttraumatisk stress, vilket innebär att personen återupplever det hemska igen. Det upplevs som verkligt och kan liknas vid att en film av händelsen spelas upp framför ögonen på personen. Detta försvårar inlärningssituationen väldigt mycket och gör att eleverna/informanterna kan prestera olika från en dag till en annan (Ett exempel; en av informanterna delgav en historia från hemlandet, som handlade om hur han som barn spelat fotboll med en död människas huvud.). Ahmad, docent vid Uppsala Universitet har i sina studier funnit att de som lider av PTSD ofta får stora språksvårigheter (Skolverket, 2006). Det innebär tillexempel att minnet påverkas och förmågan att hantera information.

De elever som studerar på Språkintroduktionen ska lära sig ett nytt språk, samtidigt som de ska klara av betyg i minst åtta ämnen från grundskolan för att få påbörja ett gymnasieprogram. Det är bra att kraven blivit högre, så att eleverna har en rimlig chans att så småningom klara en gymnasieutbildning. Men det ställer stora pedagogiska och kunskapsmässiga krav på lärarna som undervisar inom Språkintroduktionen.

2.4. Hjärnan

Språkcentrat är en relativt väl kartlagd del av hjärnan (Fagius, 2001). Språkförmågan finns i de allra flesta fall i vänster hemisfär – om du är högerhänt. Om du är vänsterhänt finns språkförmågan dock också i det flesta fall i den vänstra. Människor som drabbas av afasi (en försämrad språkfunktion) har ofta fått en skada på den vänstra hemisfären. Den högra hemisfären styr över språkmelodin/prosodin och musiken emedan den vänstra hemisfären styr över talet och språket (Centerheim-Jogeroth, 1988). När barnet föds fungerar de två hemisfärerna var för sig. Det är först när barnet når cirka två års ålder som hjärnbalken börjar fungera som en förbindelselänk mellan de två. Forskare tror att hjärnan är färdigutvecklad först när barnet uppnått en ålder av 10-12 år.

Prosodin styr vi delvis över och det som ligger utanför viljan är känsloläget som kan påverka prosodin (Fagius, 2001). Den del av prosodin som människan kan styra över är semantisk, den har med budskapet att göra, och kontrolleras av vänster hemisfär. Den del som människan inte kan kontrollera, den känslomässiga, styrs av den högra hemisfären. Eftersom musik lätt väcker känslor är det ofta den högra hemisfären som styr när vi sjunger eller spelar musik. Det innebär alltså inte att den vänstra i detta läge är passiv – hela hjärnan är aktiv – men med olika styrmän, även Kjellin hävdar att så är fallet (Kjellin, 2002).

Hjärnan kräver ett hjälpmedel för att kunna skicka rätt signaler till talapparatens muskler, nämligen hörseln. Hörseln är den främsta källan till kunskap om hur ett språk talas (Kjellin, 2002). Enligt Kjellin innebär detta att hörselsinnet och känsel- och positionssinnen måste tränas tillsammans, för att åstadkomma de rätta ljuden.

5 2.5. Minnet

Minnet är ett forskningsområde som många arbetat med och forskare tycker sig veta relativt mycket om hur minnet fungerar (Fagius, 2001). Minnet brukar delas in i två delar – korttidsminnet och långtidsminnet. Musik och språk lagras i två olika minnen, musik i vad forskarna kallar episodiskt minne och språk i vad de kallar semantiskt minne. Att människan kan minnas saker som händer eller som hon lär sig tror forskarna beror på att det bildas proteiner i nervcellsmembranet så att jonkanalerna i särskilda synapser blir specialiserade på ett särskilt minnesfragment.

Att sjunga är ett relativt enkelt sätt att minnas något (Mora, 2000). Melodier verkar fungera som en stigfinnare till kunskap som vi vill minnas. Varför det är på detta sätt vet forskarna inte, men det förklaras ibland med att det är vårt undermedvetna som styr eller att musikperception startar tidigt i livet och kräver därför mindre av oss när vi ska minnas. Därför kan L2-läraren med fördel överdriva intonationen, för då blir språket mer rytmiskt.

2.6. Inlärning av språk

Många av de teorier som går att finna gällande andraspråksinlärning har sin utgångspunkt i förstaspråksinlärning. Forskarna Klein och Dittmar har kommit fram till att det finns vissa faktorer som påverkar språkinlärningen och hur duktiga vi blir på ett språk. Dessa faktorer är:

ålder, interaktion med infödda och vistelsetid i landet (påverkar endast de första två åren) (Hammarberg, 2004). Gibbons hävdar att muntlig produktion är ”(…) den mest fundamentala aktiviteten som försiggår i alla klassrum.”(Gibbons, 2002, s.35) Att kunna och våga tala på ett främmande språk är nyckeln till framgång och lärdom inom det nya språket. Talet påverkar individen vid all typ av inlärning. Även Gibbons betonar vikten av att inläraren själv får producera begripligt utflöde.

Chomsky lade fram en teori i slutet av 1950 – talet som talade om en ”language acquisition device”. Detta menade Chomsky är en mekanism hos människan som gör att hon kan lära sig sitt modersmål utan större svårigheter (Hammarberg, 2004). Denna mekanism vägleder människan även när hon ska lära sig ett andraspråk. Chomsky valde att kalla denna mekanism för universell grammatik (UG). Chomskys utgångsläge var att förklara hur barnet kan lära sig ett språk utan att ha särskilt mycket språklig input. Följdfrågan blev hur ser andraspråksinlärningen ut för andraspråksinlärare? Är UG intakt eller har mekanismen gått förlorad? Denna typ av forskning är framförallt inriktad mot grammatisk utveckling och syntax.

Chomsky kopplas ofta samman med teorin om den kritiska perioden (Lightbown & Spada, 2006). Denna teori menar att djur, även människor inräknat, efter en viss ålder inte har möjlighet att ta del av vissa kunskaper. Fall som styrker denna teori är historierna om Victor och Genie (Två barn som saknade språklig input under de första 10-12 levnadsåren.).

Tvärspråklig transfer var ett begrepp och ett synsätt som på 1950-talet hade stort inflytande på synen av andraspråksinlärning (Hammarberg, 2004). Denna innebar att forskare ansåg att förstaspråket hos en individ påverkar andraspråket i stor utsträckning och att det går att förutsäga misstag och felaktigheter hos inläraren i andraspråket utifrån förstaspråket. Den kontrastiva hypotesen lanserades och forskare tyckte sig kunna visa på pedagogiska vinningar genom att jämföra språken – förstaspråket med andraspråket. I Europa fick den kontrastiva analysen stor genomslagskraft.

6

Det tidigare beskrivna brukar kallas för grammatikteori, men det finns även teoribildning med ett funktionellt perspektiv. Det funktionella perspektivet har sin utgångspunkt i tanken att språkinlärning sker när människan har behov av det. Språkutvecklingen tenderar också att avstanna när individen upptäcker att språkbehovet är täckt och då kan det uppstå vad man tidigare kallade för pidginspråk, men som i ett funktionalistiskt perspektiv skulle kallas för basvarianten i ett språk.

Ett annat perspektiv, det kognitiva, handlar om hur människan processar information för att förstå och minnas saker (Hammarberg, 2004). Det kognitiva perspektivet undersöker det som sker inom människan när hon lär sig ett nytt språk och det är delvis mot detta perspektiv som denna uppsats vilar på. Detta perspektiv tittar på inläraren och vad som händer när denna mottar information, går framåt i sina språkliga kunskaper och när språket automatiseras.

Chomskys teori är delvis kognitivt men skiljer sig ändå eftersom UG förutsätter en särskild språkförmåga – det kognitiva perspektivet tänker sig språkinlärning som övrig inlärning av kunskap.

Slutligen det interaktionella perspektivet som anser att språkutveckling sker vid interaktion människor emellan och det är detta möte som driver språkutvecklingen framåt (Hammarberg, 2004). Detta perspektiv har blivit allt mer populärt under 1990 – talet och fram till idag. Det står att finna betydligt mer litteratur och även studentuppsatser med detta perspektiv än vad det gjorde för 20 år sedan. Begreppet input är ett populärt begrepp bland interaktionella teoretiker. Ett begrepp som framförallt fördes fram av Stephen Krashen (Krashen, 1985) Denna teori hävdar i huvudsak att inläraren måste få del av begripligt input för att gå vidare i sin språkutveckling.

7