I detta avsnitt presenteras olika forskares syn på sång som metod/medel vid språkinlärning.
Det står att läsa om både förstaspråksinlärning, där forskningen har kommit längre och beläggen är fler, och om andraspråksinlärningen där forskningsrönen är något mer sporadiska.
Det finns en koppling mellan Kjellins (2002) syn på språkinlärning med fokus på uttalet och de resultat Pelkonen (2008) m.fl. har nått i sina studier eller verksamheter. Kopplingen står att finna i prosodin, som gör språket rytmiskt och som Kjellin m.fl. hävdar bör komma tidigt vid andraspråksinlärning. Om människan till naturen är en rytmisk varelse bör sång/musik/ramsor därmed underlätta den inlärningen.
5.1. Människan och musik
Människan har ett naturligt och inneboende förhållande till musik, i alla fall enligt Fagius (Fagius, 2001). Alla människor, menar Fagius, har förmåga att finna nöje i att lyssna på musik och detta betyder att alla har en musikalisk förmåga. En förutsättning för musik är hörseln och hörseln är väl anpassad till det talade språket. Några av de mest betydelsefulla konsonanterna befinner sig just på den frekvens där människan hör bäst. Om en elev lyssnar på en sång
”(…)förenas bokstavligen musikförmågan och språket.”(Fagius, 2001, s.30). Det finns forskare (Gardiner, Fox, Jeffery och Knowles) som hävdar att det finns vissa pedagogiska vinningar i aktiv musikträning. Forskning som indikerat att barn med aktiv musikträning lyckas bättre i skolan. Bland annat så drog forskarna slutsatsen att musikträning medförde att eleverna fick en bättre attityd till inlärning och att man eventuellt tränade upp elevernas förmåga till matematiskt tänkande.
5.2. Förstaspråksinlärning och sånger/ramsor
Jederlund nämner en rad studier och forskare som arbetat med sång, rim och ramsor. Bland annat lyfter han fram Arnqvist som i sin forskning har visat att barn som får arbeta med rim och ramsor i förskola/skola ger möjlighet för barnen att ”öka den språkliga medvetenheten och läsfärdigheten(…)” (Jederlund, 2002, s.99 se även Arnqvist, 1993). Dock går åsikterna isär här, det finns de som menar att läsningen i sig ökar den språkliga medvetenheten (Arnqvist, 1993). En annan forskare som Jederlund menar styrker Arnqvists resultat är McGuinness som studerat skriv- och läskunnighet i Sverige, Storbritannien och USA (Jederlund, 2002). Det råder stor skillnad länderna emellan där Sverige ligger i framkant.
McGuinness svar på varför resultatet skiljer sig till Sveriges fördel är att hon anser det bero på förskolans utbildade personal och att det resulterade i att det fanns ett pedagogiskt innehåll i förskolornas verksamhet. McGuinness ansåg att förskolornas arbete med musik, rim och ramsor ger barnen en ökad språklig medvetenhet, en fonologisk medvetenhet.
Ruud (musikterapeut) menar att sång kan vara ett redskap för att träna barn på att uttrycka svåra ord (Ruud, 1990). Ruud har i sin forskning kommit fram till att sång utvecklar barns ordförråd, tränar satsbyggnad, tränar svåra grammatiska avsnitt och tränar förståelse av svåra begrepp.
Rauscher (från USA, celist och doktor i psykologi) redogjorde i tidningen Fotnoten hur viktig musik är för barn (Rauscher, 1998. Rauscher är kanske mest känd och omdiskuterad för sin teori om den s.k. Mozarteffekten. Den innebär i korthet att barn blir klokare av att lyssna på musik skriven av Mozart). Där påtalade hon studier som visat att en förändrad pedagogik kan
14
ge resultat på kort tid. Då handlade det om en grupp sexåringar som med två rytmikpass i veckan under fyra veckor, bättre kunde resonera kring ting som var avskilda och distinkta eller beroende av omgivningen. Rauscher menar att det går att dra slutsatsen att små barn utvecklas snabbare i en positiv riktning med hjälp av långsiktig musikpedagogisk inriktning.
”Via musiken tränas motorik, social kommunikation och språk” (Rauscher, 2000). Även Centerheim-Jogeroth rekommenderar föräldrar att så tidigt som möjligt lära barnen rim och ramsor. Hon anser även att det är språkutvecklande att sjunga, dansa och klappa i händerna uppsats tar fasta på sångens möjlighet att hjälpa språkstörda barn och ungdomar att utveckla sitt språk. Hon beskriver en patient som lyckades utveckla sin kommunikativa förmåga genom sång och musik. Vid en föreläsning om språkstörning delgav en representant, från Specialpedagogiska skolmyndigheten, lärarna de senaste rönen inom området. Dessa kriterier och problem som språkstörda barn/ungdomar uppvisar ser ut på samma sätt som för en individ som inte befunnit sig särskilt länge i Sverige.
Ett omfattande projekt i Schweiz genomfördes 1989-92 i ett stort antal skolklasser, undersökningen skulle studera eventuella pedagogiska vinster med att öka musikundervisning (Fagius, 2001). Man valde ut klasserna slumpvis. Resultatet av studien visade att eleverna inte fick bättre provresultat, men eleverna som deltagit i musikundervisning utvecklade sin sociala förmåga och motivationen för inlärning var högre. Detta förklarades med att hänvisa till fyra delar inom musiken: väcker känslor, kognitiv stimuli, socialgemenskap genom musiken och kunskaper inom musik. Nämnas bör också att ramtimplanen inte förändrades utan eleverna som deltog i projektet fick mindre undervisningstid i andra ämnen, men klarade av dem i alla fall.
Enligt Jederlund finns det inte många studier som direkt gör kopplingen mellan musikundervisning och språkutveckling. Däremot finns det studier som ser sammanband mellan annan typ av mänsklig utveckling och musik vid inlärning (Jederlund, 2002).
Waterson har genomfört en studie om barnramsans betydelse för barns språkutveckling och där funnit att barn lyckas få rätt prosodi långt innan alla segmenten är på plats (Waterson, 1991). Waterson exemplifierar sitt eget barns språkutveckling och hur detta barn fokuserat på prosodin före segmenten (Så var fallet även för barnet till författaren av denna uppsats. Barnet sjunger exempelvis gärna Eric Saades sånger med rätt prosodi, men segmenten har ej fallit på plats ännu). Waterson kom även fram till i sin studie att barn som lär sig ramsor har lättare med läs- och skrivinlärning. Detta är forskning som studerar små barn och deras förstaspråksutveckling, men Jederlund hävdar även koppling till andraspråksinlärning
”(…)det prosodiska kan på goda grunder antas komma före det segmentella även i andraspråksinlärning” (Jederlund, 2002, s. 85). Jederlund fortsätter och menar att den prosodiska utvecklingen är så viktigt och grundläggande för att en människa ska kunna lyssna, förstå och tala. Även barnramsan tränar människan för att kunna hantera längre yttranden.
Det finns vissa studier som visar att kopplingen mellan sång och musik och språkutveckling kan vara begränsad (Jederlund, 2002). En avhandling som Gustafsson skrivit studerar språkutvecklande metoder hos barn med språkstörningar. Gustafsson menar att det finns två
15
sätt att lära sig att avkoda vid läsning, den ena är fonologisk avkodning som innebär att orden avkodas genom fonemen (ofta små barn) och den andra ortografisk avkodning som innebär att orden lärs in som bilder. De empiriska studierna som genomfördes visade att barn som använde sig av ortografisk avkodning haft mycket liten nytta av ljudlekar.
5.3. Andraspråksinlärning och sånger/ramsor
Olle Kjellin hävdar att det bästa och mest effektiva sättet att lära sig ett andraspråk på, är att i störst möjliga mån efterlikna förstaspråksinlärning (Kjellin, 2002). Med detta menar Kjellin att uttalsundervisning är den viktigaste delen inom andraspråksinlärning, eftersom barnet börjar med det i sin förstaspråksinlärning. Kjellin fortsätter med att hävda att stavelser är det första pedagogen bör börja med. Han menar att när en andraspråkslärare möter en nybörjargrupp bör denna framförallt träna hörselsinnet och hörselåterkopplingen. Av denna anledning kan man hävda att övningar i kör är att föredra och även att låta eleverna lyssna på och sjunga sånger tillsammans. Kjellin påpekar att om andraspråksinläraren har enstaka vokalljud eller konsonantljud som är felplacerade är det inte ett lika stort hinder som om prosodin är felaktig. Detta eftersom prosodi är stötestenen i det talade språket. Till prosodin hör språkrytmen och det är framförallt den som bär upp språket. Om rytmen ligger på fel plats är det mycket svårt eller tröttsamt för åhöraren att lyssna till talaren. Kjellin menar vidare att även om många är oense hur själva L2-inlärningen sker så borde vi inte låta oss hindras från att använda några av förstaspråksinlärningens mer uppenbara metoder för språkinlärning (som exempelvis sång).
Pelkonen har i sin avhandling undersökt sångens inverkan på andraspråksinlärning (Pelkonen, 2008). I den tar Pelkonen bland annat upp Pasanen, en forskare från Finland (Pasanen, 1992, ref. Pelkonen, 2008). Pasanen har studerat musik i kombination med språkundervisning i USA och där funnit att musiken bland annat är en motivationshöjande faktor. Skolor som har valt att integrera musik och språk har kunnat uppvisa ett resultat där elevernas intresse och aktivitet ökat. Pasanen hävdar även att musik kan bidra till ökade kunskaper vad gäller uttal och kommunikation. Hon menar vidare att artikulationen förbättras och L2-inläraren får ett ledigare uttal. Om L2-språkets ljud är nya för inlärare kan sången bidra till att andraspråksinläraren hittar de rätta ljuden. Sången kan hjälpa eleverna att minnas ord lättare, men då måste inläraren förstå det som sjungs.
Pelkonen fann i sin undersökning att hennes informanter med hjälp av sången utvecklat sin hörselförmåga – det vill säga – känslighet för det nya språket och det därmed främjat deras uttal (Pelkonen 2008). En av hennes informanter ansåg att hon lättare kunde känna igen nyanser mellan vokaler, tack vare sången. Vad detta berodde på spekulerade informanterna om och ansåg att det kunde ha att göra med förmågan att härma, men även att de var tränade i att lyssna aktivt på andra (när de sjöng). En indikation som kom fram i Pelkonens avhandling var att det var svårare att sjunga på ett andraspråk än att tala, då vissa fonem till exempel var svåra att sjunga högt. Informanterna Pelkonen använde sig av var alla överens om att det var viktigt att känna till innehållet i en sång om språket var främmande.
En annan forskare som kopplat ihop andraspråksinlärning med sång är Jolly. Hon beskriver hur hon i sin undervisning (japanska som andraspråk) har kompletterat mer traditionell språkundervisning med sång (Jolly, 1975). Jolly anser att resultatet pekar på att sången medför en positiv språkutveckling för hennes elever. Jolly menade precis som efterföljande forskare att sång och språk hör ihop. Hon hävdade att sång och tal använder sig av samma redskap för att verbalt producera mänskligt ljud. Både sång och tal har inslag av rytm och
16
melodi (prosodi). Jolly menar att undervisning, där sång ingår, är inte enbart ett material utan faktiskt en metod att använda vid andraspråksinlärning. Hon hittar argument att försvara detta med i den mänskliga naturen – som enligt Jolly är rytmisk i sig själv. Det finns studier som visat att bebisar reagerat rytmiskt när en vuxen tilltalat dem – de hävdar till och med att barnen rör sig rytmiskt (i takt med det talade språket som finns runt dem) innan de kan tala själva. I de studier Jolly genomfört på sina egna elever hävdade 80-90 procent av dem att sången var mycket användbar. Eleverna upplevde också att deras humör förändrades i en positiv riktning. Många av eleverna upplevde att sångerna stärkte deras ordförråd, förståelsen för den japanska kulturen och upptäckten mellan språk och kultur. Jolly såg sången som ett avbrott som ledde till att motivationen och glädjen gentemot inlärning kom tillbaka till eleverna. Hon ansåg även att uttalet förbättrades med hjälp av sången. Ett viktigt påpekande av henne är att en text skriven i en viss kulturell kontext är anpassad till det specifika språket, som det ursprungligen är skrivet på och det kan därmed vara svårt att översätta en sång till ett annat språk (i alla fall om det skiljer sig mycket från ursprungsspråket). Pelkonen menar att det bör vara autentiska sånger när eleven tränar på hörselförmågan (Pelkonen, 2008). Det är viktigt att träna sig på att lyssna och sången kan vara användbar här, för att människan ska lära sig att höra alla fonem. Jolly lyfter ett varningens finger dock och det handlar om att inte använda sig av sånger som har en allt för avancerad text eller ord som inte är kända eller som ej används på den nivån eleven befinner sig just nu (Jolly, 1975). Men Jolly menar ändock att andraspråkslärare i större utsträckning borde använda sig av sång i sin undervisning. Detta eftersom det ligger i den mänskliga naturen att korrelera med rytmen i språket och sången medför att rytmen kommer mer naturligt.
Mora anser, precis som Jolly, att elever kan ha nytta av sång för att förbättra sina yttranden (Mora, 2000). Mora menar att människan lär på olika sätt och av den anledningen kan det också vara bra att variera sin undervisning. Det är även en bra övning i att träna sig på att lyssna och avgöra känslostämningen hos den som sjunger. Det kan, förutom att det är en bra uttalsövning, även vara bra med sång för att lära sig olika grammatiska delar av språket.
Moras exempel kommer från hennes forskning med engelskan som andraspråk där till exempel sånger med fraserna ”It never rains in Southern California” eller ”Didn’t we almost have it all” hjälper eleven att förstå var adverbet i meningen ska placeras. Enligt Mora skulle det gå att hävda att andraspråksinlärningens första skede skulle nå upp till vissa mål med hjälp av sång, exempelvis att eleven lättare skulle minnas ljuden producerade i andraspråket. Mora refererar till en studie där ett litet barn tillsammans med föräldrarna studerats under fyra månader. Forskarna fann där tendenser som pekar på att prosodin kommer före eget producerat tal – vilket skulle kunna styrka prosodins roll vid inlärning av språk. Mora menar att en andraspråkslärare, i en nybörjargrupp, enbart skulle kunna fokusera på prosodi och överdriva längden på vokaler och konsonanter. På detta sätt blir det talade språket mer som en sång. Mora påpekar även det faktum att många människor som lärt sig en sång på ett språk de inte kan – kan ändå minnas sången/texten. Dessutom påverkar sången ofta den som sjunger den i den meningen att personen gärna sjunger sången igen. Det är med andra ord lätt att motivera repetition av sångtexter.
17