Syftet med detta antologibidrag har varit att studera fritidens roll för flickor i årskurs nio. Jag ska här sammanfatta min studie och de resultat som framkommit. Studien har behandlat frågor om hur flickorna resonerar kring sin fritid och hur de väljer att bruka den. Vilken betydelse och inverkan på flickorna har vännerna, familjen och de organiserade aktiviteterna?
Jag har funnit att goda vänskapsrelationer betyder mycket för flickorna och deras fritid. Det är ofta med vännerna som flickorna utför aktiviteter med, och tillsammans spenderar de stora delar av sin fritid. Precis som Berggren fann i sin studie, har jag funnit att vänner för informanterna fungerar som redskap till att tillsammans utföra aktiviteter med, aktiviteter som de kanske annars inte skulle sysselsätta dem om de varit allena. Det kan handla om att flickorna bakar och lagar mat tillsammans, går på evenemang, är engagerad i ett ungdomsförbund, utövar sport eller går i affärer på stan. Jag har också funnit att på samma gång som vänner för flickorna fungerar som redskap att utföra aktiviteter tillsammans med så är det också tvärtom: umgänget med vännerna kan vara målet och redskapet för detta är aktiviteten. Ett exempel på detta utgör Ebbas och Martinas relation samt deras engagemang i det politiska ungdomsförbundet: Det är med varandras ingivelse och bistånd de båda kom att bli engagerade i förbundet, men engagemanget där är också ett sätt för dem att umgås med varandra.
Även om flickorna och deras föräldrar inte umgås så ofta, bortsett från när de äter middag och ser på tv tillsammans, så har föräldrarna relativt stort inflytande på sina döttrar, både gällande skola och fritid. Även om de händer att en del av flickorna ibland inte studerar i den utsträckningen som föräldrarna anser vara behövligt, så upplever jag att föräldrarnas ståndpunkt i frågan ändå påverkar flickornas inställning till vilken mängden tid som är rimlig att lägga ner på läxläsning. Flera föräldrar hade de senaste åren uttryckligen önskat att flickorna skulle dra ner på mängden fritidsaktiviteter, vilket också fick utfall hos flickorna.
Informanterna ägnar sig numera vanligen åt en organiserad aktivitet var. De informanter som utövar en sport som aktivitet upplever inte i nämnvärd bemärkelse att andra människor på grund av idrottsgren blir tillskrivna särskilda beskaffenheter. Att valet av aktivitet påverkar andra personers bild av dem, upplever emellertid de två informanterna som är medlemmar i det politiska ungdomsförbundet. Jag finner att detta kan ha sina förklaringar i att engagemanget i ungdomsförbundet inte endast berör närvaro på möten och sammankomster. Engagemanget kan också erbjuda en hel populärkulturell livsstil innefattande exempelvis yttre attribut, en litterär kanon, musikstil, sätt att umgås på samt vart i det offentliga rummet man möts. Val av organiserad aktivitet kan följaktligen ha en betydande roll för flickornas identitetsskapande processer. Dels för att de ingår i och tar del av en specifik kultur, men också med anledning av att andra människor kategoriserar dem tillhöra särskilda fack där vissa specifika egenskaper tros ingå. Även om dessa egenskaper är reella eller ej, så konfronteras flickorna med bilden dessa, vilket i sig får betydelse för dem exempelvis i form av bemötande.
Jag har funnit att de organiserade aktiviteterna kan skapa nya utrymmen på den arena där individerna utvecklar sina identiteter på. Den roll som individen tillskrivs i skolan blir inte den enda rollen som individen har tillhanda. De rollerna individen har i skolan respektive på fritiden torde kunna påverka och lappa över varandra, men detta är från min sida endast spekulationer när grunden för antagande i mitt material är vagt.
Att jag innan studiens uppstart hade en relativt stor förförståelse kring fältet och dess element har jag ibland erfarit vara ett problem, precis som jag tidigare delgav i metoddelen. Till exempel var jag i inledningsskedet osäker på om jag skulle riskera förbigå intressanta aspekter med anledning av detta, och det vore i efterhand enfaldigt att tro att så inte har skett. Det är för forskaren helt enkelt vanskligt att forska i den egna sfären.
Det finns emellertid även positiva aspekter med denna förförståelse, och jag tänker närmast på informanternas vetskap om forskarens kännedom kring området. I min studie betydde det att mina informanter var medvetna om att jag hade viss kunskap om deras sfär och att de, som jag upplevde det, därmed inte ängslades över att samtala kring ämnen av känsligare karaktär. En tok- snygg kille hade riskerat fått en tuffare intervjusituation.
Vidare har jag reflekterat kring om det verkligen går att ta fem flickor man inte känner och efter en intervju med var och en påstå något om dem? Jag har visserligen mina frågor och flickornas svar inspelade på band och transkriberat på papper. Men tänk om jag missförstått och misstolkat? Tänk om jag tyckt mig se mönster som inte alls finns, bara för att en fråga missförstods eller glömde att ställas? Tänk om mina slutsatser inte allt har den grund i materialet som jag upplever
att de har? Och hur hårt håller andra forskare på de etiska aspekterna när det handlar om att återge verkligheten, egentligen? Dessa frågor, som alla berör forskarens ansenliga makt över det insamlade materialet och hur det kommer att brukas, har jag i arbetet med denna studie funderat mycket över.
Jag har funnit att för att genomföra en bra studie, där informanter inte blir missförstådda och där forskaren har god grund för sina utsagor, så är bakgrundarbetet med studien minst lika viktigt som själva arbetet med analysdelen. Det är under intervjutillfället som forskaren har möjligheten att be informanten att vidareutveckla frågor och resonemang, vilket i sin tur bör främja en verklighetstrogen och rättvis bild av verkligheten. Jag hade tidigare föreställningen om att analysarbetet var forskarens kanske mest centrala uppgift. Jag tror att det krävs av den sanningssträvande forskaren att hon eller han är vaksam och i stunden reagerar på vad som vid analysen av materialet kan komma att verka otydligt. Jag hoppas att jag har kunnat göra mina informanter rättvisa och tackar för deras förtroende att delge sina berättelser.
Referenser
Ahrne, G. & Roman, C. & Franzén.M (Göteborg, 1996) Det sociala landskapet.
Berggren, Inger, Identitet, kön och klass- Hur arbetarflickor formar sin identitet (Göteborg 2001)
Englund, Kjell och Ericson, Björn, Ung fritid- om människors fritidsvanor och livsvillkor i välfärdslandet (Stockholm, 1988)
Englund, Kjell och Ericson, Björn, Tonåringar- Unga människors föräldrar, hem och fritid speglad i välfärden (Borlänge, 1994)
Ganetz, Hillevi & Lövgren, Karin (red) Om unga kvinnor. (Lund 1991)
Guvå, Gunilla & Hylander, Ingrid, Grundad teori- ett teorigenererande forskningsperspektiv, (Stockholm, 2003)