Ålder och upplevelsen av ålder är en aspekt av identiteten som är i ständig förändring och utveckling i identitetsskapandet. Beroende på var en individ befinner sig i livsförloppet har hon eller han olika livsvillkor, förutsättningar, formella och informella rättigheter. Utifrån ålder konstrueras och rekonstrueras föreställningar av specifika egenskaper, förmågor och förhållanden. Individer i olika livsfaser anses ha och anser sig själva ha rätt till att göra anspråk på olika saker. Inte minst befinner sig individen i olika asymmetriska maktförhållanden till andra individer beroende på åldern. Med utgångspunkt i förståelsen av den sociala åldern som en konstruktion fokuserar den här uppsatsen till att undersöka hur 10-12-åringar upplever sin egen och andras åldrar, vad dessa föreställningar har för betydelse för identitet och livsvillkor. Tanken är att efter att ha genererat egna resultat försöka jämföra dessa resultat med genusteori och genusforskning för att se om det går att hitta liknande mönster i den sociala konstruktionen av ålder som de mönster genusteorierna visar inom den sociala konstruktionen av kön. Mitt val av frågeställningar har således inspirerats av denna utgångspunkt. Således utgår jag från föreställningen av att åldern kan ses som socialt konstruerat och att det råder en maktassymmetri mellan olika åldersgrupper och livsfaser där det som avviker värderas lägre än det som anses vara normalt. Frågeställningar jag försöker få besvarade är: Hur upplever mina informanter sin egen ålder? Hur upplevs åldern i relation till andra? Hur upplevs andras åldrar? Hur framställs det som avviker? Hur beskrivs maktasymmetri mellan olika åldersgrupper? Hur kan den socialt konstruerade åldern kopplas till genusteori?
Metod
Jag har använt mig av kvalitativa metoder för insamling av data. Det empiriska materialet kommer från intervjuer och observationer på en fritidsgård. I analysen har jag använt mig av Grundad Teori, en induktiv metod som syftar till att forskaren går in i arbetet så förutsättningslöst som möjligt för att sedan generera egen teori.102 Grundad teori är närmare beskrivet i den gemensamma delen.
Observationer
Min inledande insamling av empiri var observationer som genomfördes på en fritidsgård i de centrala delarna av en medelstor svensk stad. Observationen hade karaktären av deltagande
observation,103 då jag tidvis pratade och interagerade med barnen. Min forskarroll var öppen,104 jag hymlade således inte med mitt syfte. Inför den första kontakten med fältet kontaktade jag en kvinna i personalen och förklarade hela tillvägagångssättet med observation och intervju. Jag fick tillåtelse att komma när jag ville till fritidsgården. Vid min inledande observation presenterade jag mig för en samlad grupp ur personalen och lämnade skriftlig information om arbetet samt kontaktuppgifter och intyg. Efteråt tog jag kontakt med barnen och lämnade även där en skriftlig version, om än mer avskalad, med kontaktuppgifter. Jag småpratade lite med några av barnen och gjorde dem införstådda i mitt ärende innan jag satte mig i bakgrunden för att göra observationen.
Intervjuer
Jag har använt mig av fyra intervjuer, varav tre av dessa var enskilda, och en med två informanter samtidigt. Intervjuerna genomfördes på plats på fritidsgården, i en miljö som var välkänd för informanterna. Anledningen till att jag valde att göra en av intervjuerna i grupp var en specifik önskan från informanterna som kände sig tryggare i varandras sällskap. Jag fann det både positivt och negativt att använda mig av olika intervjuformer. Diskussionen och interaktionen mellan informanterna i fokusgruppssituationen gav ett helt annat analysmaterial än interaktionen mellan endast mig och informanten i de enskilda intervjuerna. Informanterna i fokusgruppen hade en till person att förhålla sig till, och med tanke på att informanterna träffades genom, och även planerade en fortsatt vänskap utöver, intervjun utgjorde intervjutillfället förmodligen en mer betydelsefull arena för identitetsskapande gentemot varandra än i de enskilda intervjuerna med enbart mig och informanten. Detta kan ha haft inflytande på informanternas skilda svar beroende på om de intervjuades i grupp eller enskilt.
Jag använde mig av en relativt öppen intervjuform och höll mig för det mesta utanför min stödjande intervjuguide. Min ambition var att skapa ett fritt samtal mellan mig och informanten, vilket vi till största del lyckades med. Den inledande intervjun utfördes med allmän prägel, där tema för intervjun inte sa så mycket om mitt område. Efter den första analysen var jag dock tvungen att smalna av frågorna en aning för att få ut mer om mitt område. Jag aktade mig noga för att försöka styra informanterna, då mitt syfte inte är att få svar på specifika frågor, utan att få informanterna att berätta så mycket som möjligt, som jag därav kan analysera en helhet av.
Jag använde mig delvis av kreativa intervjuformer för att få ut mer av intervjuerna. För att få en klarare bild av hur informanterna upplevde olika åldrar och livsfaser och sin egen position i dem började jag med att undersöka hur informanterna föreställde sig livsförloppet över huvud taget. Därför bad jag dem rita upp en livslinje och dess avgränsningar på ett papper, vilket de fick diskutera utifrån. Jag visade även stillbilder från olika TV-program från Sveriges television och bad informanterna prata om programmet. Jag använde mig också av fotografier på personer i olika åldrar för att se informanternas spontana reaktion och skildrande av personen. Denna form
103 Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder (Malmö 2004) s. 277 104 Ibid s. 279
har varit mycket fördelaktig, då informanterna beskrev och funderade kring fotografierna och därmed gav ett mycket rikt analysmaterial.
Informanter
Informanterna består av 5 barn som går i årskurs 4-6 i olika skolor och spenderar delar av sin lediga tid på en fritidsgård i centrala staden. Det är Emanuel, 10, Erik, 10, Johanna, 10, Maria 12 och Alex, 10 år. Jag kommer att beteckna dem vid namn eller som informanter eller barn. Anledningen till att jag betecknar mina informanter som barn är för att informanterna själva definierar sig som barn och för att de själva använder den beteckningen.