Syftet med min studie har varit att undersöka hur mina informanter upplever och förhåller sig till ålder. Jag ska i det här avsnittet sammanfatta min analys och mina resultat.
Med utgångspunkt i min första reflektion, att barnen på olika sätt förhåller sig dikotomiskt till vuxenhet, vilket även förutsatt mina teoretiska ramar, har jag funnit vissa företeelser som skulle kunna jämföras med genusteorier och som kanske skulle kunna rättfärdiga tanken med ett generationssystem liknande ett genussystem. Det är framför allt tre slutsatser jag har dragit; den essentiella föreställningen av ålder, ålder i ett ”ålderssystem” och ålder i ”ålderskontrakt”.
Informanterna har på flera ställen indikerat en essentiell inställning till ålder, dvs. att ålder har en natur som är biologiskt, snarare än socialt bestämt. Liksom någon som blir definierad som biologisk kvinna exempelvis ofta har förutsättningar att föda barn, medan någon som blir definierad som biologisk man inte har det, har en mycket ung person mindre erfarenhet, mognad och förutsättningar att klara sig på egen hand, och är därför i mer beroendeställning de första åren, än någon som redan gått igenom den fasen. I likhet med kön kan man säga att dessa grundprinciper har dragits till det yttersta och blivit en social norm även i andra sammanhang där de egentligen inte har någon essentiell mening. Till exempel kan man tycka att eftersom kvinnan föder barnet är det automatiskt även hennes ansvar att ensam ta hand om det. På samma sätt kan man tycka att bara för att ett äldre barn är tidsmässigt närmare en beroendeställning gentemot andra än en vuxen person, ska barnet automatiskt ha mindre frihet och mer omsorg än vad som egentligen skulle ha varit nödvändigt. Detta förhållningssätt födde genus som teori, där det sociala könet skiljsfrån det biologiska könet. På samma sätt kan man hävda att den sociala åldern borde särskiljas från den biologiska åldern.
För att koppla mina informanters utsagor till genus och till Hirdmans genussystem, visar informanterna tydligt på företeelser som stämmer överens med detta tillämpat på ålder och sammanvävt med informanternas tidigare utsagor och det binära förhållningssättet barn kontra vuxen. Liksom genuskontraktet reglerar detta förhållningssätt hur två parter ska agera och förhålla sig till varandra. I Hirdmans genussystems första sats konstateras att kvinnligt och manligt inte bör beblandas, i den andra satsen framställs manligheten som norm och högre upphöjd än kvinnligheten. Både Erik, Maria och Johanna uttrycker samma inställning till barn och vuxna. Det märks en tydlig uppdelning av vilka vänskapsrelationer som förekommer och anses vara gångbara. Barnslighet och vuxenhet i särhålls tydligt. Gränsöverskridande praktiker är i vissa fall accepterade, men de ses även då som avvikande. Barns intrång på vuxensfären anses inte degradera barnets status, medan vuxnas anspråk på barnsliga attribut och aktiviteter anses kränka den vuxnes ställning och förlöjligar den vuxne. Emil och Eriks diskussion kring den coola och den mesiga typen återger samma förhållningssätt. Att vara cool kopplas till vuxenheten och auktoritet samt innebär mer status och är mer positivt till sin karaktär, medan det mesiga är barnsligheten och anses negativt. En cool person i relation till en mesig kan ses som vad en vuxen är i relation till ett barn i status, auktoritet och rätten att definiera den andre.
Detta bekräftar även informanternas upplevelse av vuxna som auktoritära. Vuxenhet anses vara normen, precis som manlighet anses vara normen i Hirdmans genussystem, och barnsligheten intar samma position som kvinnlighet i förhållande till manlighet; undantaget. Närvänen, Näsman och Krekulas notering av barn sedda som ’not yets’ är även det en aspekt av barndomen som undantag kontra vuxentiden. Barn ses som framtiden, en ”blivande” människa, snarare än en person som redan ”är”. Detta speglas både i informanternas svar, men även i mina frågeställningar (Eftersom det är svårt att utforma en intervjuguide som står helt utanför en sådan djupt rotad föreställning. Frågor om vad informanterna vill ”bli” när de ”blir” stora och liknande är svåra att omformulera på ett smidigt sätt). Återigen kan kopplingen mellan genussystemet göras. Att vara vuxen uppfattas som ett ideal, en norm som värderas högre än andra. Vuxen är något man ”blir”, från att ha varit något annat. Nu innebär genussystemet inte något ”blivande”, utan istället att ganska statiskt förhållningssätt där kvinnan alltid är kvinna och mannen alltid är man, men med utgångspunkten av att barndom och vuxentid är relativt bestående perioder, istället för individer, kan faserna ställas i samma position. Vuxentiden ses helt enkelt som norm, barndom som undantag.
För att gå vidare till Hirdmans genuskontrakt, där den sociala ordning som genussystemet utgör upprätthålls av genuskontrakten som ofta är upprättade av den part som definierar den andre, finns även här likheter. Utifrån mina analyser skulle således föreställningen av barn existera i relation till föreställningen av vuxen. Utifrån föreställningen av den vuxne som auktoritet över barnet, skulle alltså ett liknande ålderskontrakt vara upprättat mellan barn och vuxen, där den vuxne förbehåller sig rätten att definiera barnet. Detta kan även ses som dilemmat i den här uppsatsen, och i all samhällsvetenskaplig forskning av barndom och tillämpningen av den; den genererar hela tiden nya synsätt på barn, barndom och förhållandena mellan livsfaserna, som helt eller delvis är tolkningar av ett barnperspektiv ur ett egentligt vuxenperspektiv.
Dessa föreställningar jag ovan redogjort för, samt tolkningens dilemma av dem, påverkar således individens livsvillkor och identitetsskapande på ett elementärt sätt. De är inte lika uppmärksammade och synliggjorda som genus, men förmodligen gör de ett stort anspråk på identiteten i samma utsträckning som genus.
Referenser
Tryckta källor
Alanen, Leena, Gender and generation: feminism and the ”child question” i Childhood Matters social theory, practice and politics (European centre Vienna, 1994)
Alanen, Leena, Modern childhood? Exploring the ‘child question’ in sociology, (Jyväskylä, 1992)
Bodily, Christopher, ‘Ageism and the developments of ‘age’: A constructionist view’ I Constructing the social, Theodore Sarbin och John Kitsuse (1994)
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder (Malmö 2004) Gemzöe, Lena, Feminism, (Stockholm, 2003)
Gubrium, Jaber, Holstein, James och Buckholdt, David Constructing the life course (New York, 1994) Guvå, Gunilla, Hylander, Ingrid, Grundad teori – ett teorigenererande forskningsperspektiv, (Sthlm, 2003) Halldén, Gunilla, ”Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt angrepp” i Pedagogisk forskning i Sverige 2003:1-2
Hirdman, Yvonne, ”Genussystemet – reflektioner kring kvinnors sociala underordning”, i kvinnovetenskaplig tidsskrift 1988:3
Hirdman, Yvonne, Genussystemet – teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning Hockey, Jenny, James, Allison Social identities across the life course, (2003)
Krekula, Clary, Närvänen, Anna-Liisa, Näsman, Elisabeth ”Ålder i intersektionell analys” i Kvinnovetenskaplig tidsskrift (2005:2)
Ljung, Margareta, ”Feministisk teori” i Moderna samhällsteorier, Per Månsson (red)
Närvänen, Anna-Liisa, Näsman, Elisabeth, ”Childhood as generation or lifephase” I Young (2004) Petersson, Olof (red.) Maktbegreppet (Helsingborg, 1989)