Avslutande reflektioner

Med utgångspunkt i våra intervjuer kan vi inte se att lärarnas ålder har någon

anmärkningsvärd betydelse för hur de reflekterar kring religionsdidaktiska frågor, trots att ålderskillnaden mellan den yngsta och den äldsta läraren uppgår till ca trettio år. Den yngsta läraren (L27) är den som tydligast markerar att hon bedriver en väldigt

faktainriktad undervisning, vilket är intressant med tanke på att vi kanske snarare hade förväntat oss att de äldsta lärarna i vår undersökning skulle vara de som gav starkast stöd till en sådan typ av undervisning. Den äldsta läraren (L56) är emellertid tydlig med att betona vikten av att knyta an undervisningen till populärkulturen och sådant som utgör en del av elevernas vardag. Att han bedriver sin undervisning på detta sätt skulle eventuellt kunna ses som en reaktion mot den typ av religionsundervisning som han själv fick ta del av som elev på 60- och 70-talet. Han uttrycker nämligen ett starkt ogillande gentemot den undervisningen, som han beskriver som präglad av ett faktapluggande som inte gav någon djupare förståelse för religiösa och existentiella frågor. Denna didaktiska motreaktion från L56:s sida skulle förvisso kunna ses som en indikation på att hans ålder får implikationer på hans sätt att undervisa, men det är förmodligen rimligare att anta att denna reaktion främst är baserad på personliga erfarenheter som inte är primärt åldersbetingade (då även yngre lärare kan tänkas ha gjort liknande erfarenheter). Att den yngsta läraren i vår undersökning bedriver en relativt faktainriktad undervisning skulle kunna bero på att hon p.g.a. bristande

erfarenhet väljer ett tryggt och beprövat sätt att undervisa, vilket kan ses som en antydan om att yrkeserfarenhet, men inte nödvändigtvis ålder, har en viss betydelse för vilka didaktiska val man gör som lärare.

Undervisningen verkar således inte i någon större utsträckning påverkas av lärarnas ålder eller hur lång erfarenhet de har inom yrket. Däremot så har vi i undersökningen noterat en viss skillnad mellan de studie- och de yrkesförberedande programmen, åtminstone vad det gäller lärarnas uppfattning om elevernas intresse för religionsfrågor och det verkar i första hand vara denna faktor som främst påverkar undervisningens utformning och vilka didaktiska val som görs. Flera av de lärare som undervisar på studieförberedande program vittnar som vi sett om ett stort intresse hos sina elever för religion i allmänhet, i synnerhet för frågor av mer existentiell natur. Dessa elever uppvisar emellertid ofta ett svalare intresse för etablerade religioner, menar lärarna. Konsekvenserna av detta har blivit att lärarna, trots att de alla framför en vilja att låta eleverna ha möjlighet till att påverka religionskunskapskursens utformning, bestämmer att vissa ämnesområden ska vara obligatoriska. Detta gäller främst traditionella

religioner som kristendomen och islam, eftersom lärarna anser dessa livsåskådningar vara av särskild betydelse i samhället. I vår studie uttrycker samtliga lärare som är verksamma på yrkesförberedande program att dessa elever uppvisar ett stort ointresse för religiösa och existentiella frågor och att de i vissa fall tror att

religionsundervisningen går ut på att man ska göra dem religiösa. En lärare uttrycker att konsekvenserna av detta ointresse är att man får göra undervisningen ”lite

showmässig”. En annan lärare poängterar att man måste relatera innehållet till populärkulturella företeelser för att fånga eleverna. Men i övrigt verkar inte

undervisningens upplägg skilja sig nämnvärt i förhållande till de studieförberedande programmen.

Den eventuella tillbakagång som vissa har talat om, med avseende på den omtvistade läroplansformuleringen om skolans fostransroll, verkar endast röra sig om en

läroplansutveckling, som enligt vad vi kan bedöma från våra intervjuer inte tycks ha påverkat lärarnas sätt att bedriva undervisning. Vissa lärare i vår studie uttrycker vissa farhågor beträffande vilka konsekvenser som kursplanens formulering om kristendomen som enda uttalat obligatoriska religion skulle kunna medföra. Men de flesta av de

intervjuade lärarna ser emellertid denna formulering som ”logisk” med tanke på vårt kulturarv. De lärare i vår undersökning som ger kristendomen ett större utrymme i undervisningen gör inte heller detta främst med hänvisning till den berörda

kursplansformuleringen, utan de gör detta baserat på egna överväganden där resonemang som ”vi lever där vi lever” kan ses som en talande motivering. Med tanke på att flera av de intervjuade lärarna tycks ha ett faktaorienterat

undervisningssätt, där grundläggande kunskaper om världsreligionerna ses som något centralt, har vi funnit ett visst stöd för Olivestams88 och Hartmans89 bedömning - att religionsämnets traditionella innehåll lever vidare. Olivestams påpekande om att man har haft svårt att anpassa religionsämnet till de yrkesförberedande programmen är också överensstämmande med våra observationer.90

I vår uppsats har vi fokuserat på lärarens situation och det är därför deras uppfattning av elevernas förhållande till religion som framkommit. Det har, som nämnts i ett

föregående avsnitt, tidigare genomförts studier som syftar till att undersöka hur gymnasieelever själva upplever sin religiositet. Dessa har dock i mindre utsträckning uppmärksammat elevernas olika skolmiljöer. I vår uppsats framkommer det att lärare som undervisar på studieförberedande program upplever att elever uppvisar ett större intresse för frågor som rör religion, i jämförelse med de lärare som är verksamma vid yrkesförberedande program. Vi tycker därför att det vore intressant att beakta även denna faktor i framtida studier om elevers religiositet och förhållande till religion. En sådan undersökning kan, enligt vår uppfattning, utgå från ett större material, inneha kvantitativa moment och sträva efter att presentera ett i statistisk mening representativt resultat. Vi tror emellertid att det är ofrånkomligt att undersökningar inom detta område har sin grund i ett kvalitativt angreppssätt eftersom människors definition av begreppet religion och därmed religiositet, ofta divergerar. Många har, vilket vi sett, en stark relation till frågor av religiös natur, men tar avstånd ifrån benämningen religion och företeelser som traditionellt förknippas med religiösa åskådningar. Privatreligiositetens trosuttryck är ofta mer diffusa än de som återfinns inom den mer etablerade religionen

88 _{Olivestam, 2006, s. 18f} 89 _{Hartman, 2000, s. 246} 90 _{Olivestam, 2006, s. 17}

och för att i undersökningar kunna notera en sådan oprecis detaljrikedom så tror vi att den kvalitativa metoden lämpar sig bättre.

Litteraturförteckning

Bruce, Steve. God is dead, secularization in the West. Blackwell Publishing. Cornwall, UK 2002.

Bryman, Alan. Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur, 1997.

Evenshaug, Oddbjörn., Hallen, Dag. Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur, 2001.

Furenhed, Ragnar. ”Undervisning och förståelse – exemplet religionskunskap” i Edgar Almén (m.fl.) Livstolkning och värdegrund: att undervisa om religion, livsfrågor

och etik. Linköpings universitet, 2000.

Gustafsson, Göran. Tro, samfund och samhälle. WS Bookwell. Finland 2000. Hartman, Sven G. ”Hur religionsämnet formades” i Edgar

Almén (m.fl.) Livstolkning och värdegrund: att undervisa om religion, livsfrågor

och etik. Linköpings universitet, 2000.

Härenstam, Kjell. Kan du höra vindhästen? Religionsdidaktik – om konsten att välja

kunskap. Lund: Studentlitteratur, 2000.

Jönsson, Rune & Liljefors Persson, Bodil. Religionskunskap i årskurs 9. Rapport från

den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU03). Lärarutbildningen,

Malmö högskola, 2006.

Larsson, Göran. ”Talande tro. Ungdomar, religion och identitet” i Göran Larsson (red.)

Talande tro. Ungdomar, religion och identitet. Studentlitteratur. Lund, 2003.

Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94/Lpf 94, Utbildningsdepartementet 1994.

Olivestam, Carl E. Religionsdidaktik – om teori, perspektiv och praktik i

religionsundervisningen. Stockholm: Liber, 2006.

Patel, Runa & Davidsson, Bo. Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur, 2003.

Selander, Sven-Åke. Livstolkning. Lunds universitet/Lärarhögskolan i Malmö utvecklingsavdelningen 1994.

Sjödin, Ulf. ”Ungdomars religiösa värderingar”, i Geels, A. och Wikström, O., Den

religiösa människan. En introduktion till religionspsykologin. Stockholm: Natur och

kultur, 2003.

Internetkällor

www3.skolverket.se (RE1201 - Kursplan för Religionskunskap A). 15/5 2008 www.svenskakyrkan.se/statistik (”Kyrkliga handlingar, 1970-2006”). 17/5 2008

Primärkällor

Intervju med L27, den 24/4 2008 Intervju med L33, den 24/4 2008 Intervju med L43, den 25/5 2008 Intervju med L45, den 24/4 2008 Intervju med L50, den 15/5 2008 Intervju med L56, den 29/4 2008

(Transkriptioner av dessa intervjuer finns tillgängliga hos Bergman, Mattias & Johansson, Christian).