Ungdomars förhållande till religion

I våra intervjuer har vi kunnat skönja en viss skillnad mellan de studie- och yrkesförberedande programmen, vad det gäller frågan om hur lärarna uppfattar elevernas relation till religion. Elevernas förhållande till de etablerade religionerna framstår visserligen som relativt svagt i de flesta av de medverkande lärarnas

redogörelser. Det verkar däremot råda delade meningar om intresset för religionsfrågor i allmänhet och i detta sammanhang framstår en påtaglig skillnad mellan de olika lärarnas erfarenheter, då eleverna på de studieförberedande programmen i större utsträckning ger uttryck för en önskan att uppmärksamma sådana.

L43, L45 och L50, som alla undervisar klasser på studieförberedande program, uppvisar stora likheter vad det gäller deras syn på ungdomars förhållande till religion. L45 har under hela sin tid som verksam lärare upplevt att frågor av etisk natur väckt

uppmärksamhet hos eleverna. Men han ser även att intresset för ”de stora livsfrågorna” har ökat på senare tid och detta är en företeelse som även L43 har observerat. Dessa observationer stämmer väl överens med tidigare studier, t.ex. hos Sjödin som påvisar ”en vitaliserad religiositet” hos ungdomar.69 _{Sjödin framhåller vidare att intresset för}

den etablerade religionen avtagit.70 I likhet med denna beskrivning av religiös förändring hos ungdomar, upplever L43 att intresset för religion ”på det personliga planet” har ökat och att detta skett på bekostnad av ”religionen i sig”, d.v.s. det som hon uppfattar vara religion i traditionell mening. Denna tolkning överensstämmer väl med L45:s syn på utvecklingen. Även han upplever en försvagning i elevers förhållande till

69 _{Sjödin, 2003, s. 359} 70 _{Sjödin, 2003. s. 352}

den etablerade religionen och hänvisar bland annat till det minskade antalet konfirmerade. Han påpekar vidare att eleverna ofta upplever att de etablerade

religionerna misslyckas med att tillgodose de frågor som de är angelägna om att få svar på, därför köper man inte längre ”hela färdiga paket”. Denna iakttagelse uppvisar stora likheter med Sjödins resonemang om ”livsåskådningarnas shoppingcentrum”, i vilket ungdomarna fritt tillägnar sig komponenter från olika religioner.71 Den tredje av de lärare som undervisar på studieförberedande program, L50, är mer försiktig i sina uttalanden om ungdomars religiositet, då han inte tycker sig se något entydigt mönster. Han anser att dagens ungdomar onekligen uppvisar ett stort intresse för religionsfrågor, men väldigt få av hans elever har öppet deklarerat en religiös tro. L50 utesluter

emellertid inte att många elever ”har en stark tro utan att prata om det”. Intressant är att L50, precis som L43 och L45, påpekar att det fåtal av eleverna som öppet betraktar sig som religiösa i traditionell mening, detta gäller i första hand muslimska elever, ofta har skral kunskap om och ”står ofta en bit från sin religion”. Även detta kan tolkas som ett tecken på att intresset för den etablerade religionen minskat. På så sätt stärks tidigare studier om ungdomars tilltagande privatreligiositet av de observationer som lärare på de studieförberedande programmen gjort.

Lärarna på gymnasieskolor med endast yrkesförberedande programtecknar en något divergerande bild av ungdomars syn på religion då samtliga uttrycker en uppfattning om att deras elever uppvisar ett stort ointresse för religiösa frågor. Även hos dessa elever kan vi emellertid se vissa privatreligiösa tendenser. En av lärarna (L56) menar t.ex. att det är relativt lätt att fånga eleverna när man som lärare väl väcker de existentiella frågorna och inte etiketterar dem som specifikt religiösa. Även L27 menar att diskussionen av existentiella frågor försvåras av det faktum att ämnet benämns ”religionskunskap”. Hon tycker sig märka att denna ”etikett” skapar ett ointresse hos eleverna. L33 menar att eleverna uppfattar det som något ”fult” att vara religiös och att de därför inte ser sig själva som religiösa människor, trots att L33 beskriver dem som ”religiösa utan att inse det själva” (dock utan att precisera exakt vad han menar med detta). Med reservation för att det uttrycks ett visst intresse för allmänmänskliga

livsfrågor, så uppfattar lärarna på de yrkesförberedande programmen alltså att elevernas

intresse för religionsfrågor är svagt. Lärarnas framställning av elevernas förhållande till religion ger knappast sken av någon vitaliserad religiositet, åtminstone inte utifrån lärarnas uppfattning av begreppet religion. Snarare tyder lärarnas observationer på att elevernas intresse för religionsfrågor har svalnat. L56 hävdar t.ex. att han hade mer existentiella diskussioner som högstadielärare på 80-talet än vad han har i årskurs tre på gymnasiet idag, men påpekar dock att han kan vara färgad av de elever han har på fordonsprogrammet och att elevers intresse för religion mycket väl kan se annorlunda ut på andra skolor. Utifrån vår undersökning är det också just på detta sätt; de olika

lärarnas beskrivningar av elevers förhållande till religion skiljer sig åt från skola till skola och hos de elever som går på studieförberedande program framgår engagemanget för religiösa frågor tydligare. Gemensamt för de flesta lärarna är emellertid att de finner det problematiskt att redogöra för hur elevernas eventuella religiositet och intresse för religion och livsfrågor tar sig uttryck (vilket naturligtvis gör det svårt för lärarna att didaktisk bemöta detta intresse). Detta kan höra samman med Göran Larssons tidigare nämnda uppfattning om att ungdomars och vuxnas religiösa uttryck ofta skiljer sig åt.72 Larsson betonar de alternativa tolkningar som ungdomar ofta gör av religion och detta jämför han med vuxnas religiositet, vilken många gånger representerar etablerade former av religion. Med en sådan uppfattning av olikheterna mellan ungdomar och vuxna, framstår de intervjuade lärarnas svårigheter att tolka hur elevernas relation till religion tar sig uttryck som förståliga.