Avsnitt behandlande det svenska samhället under efterkrigstiden

Denna analysdel kommer att lägga sin koncentration kring de undersökta läroböckernas (Gleerups Historia, Historia: för Grundskolans senare del, Historia Kompakt och Levande

Historia 7-9) avsnitt behandlande efterkrigstiden. Jag kommer att precis som i föregående

analysdel att dela upp undersökningen i två delar: en inledande analysmodell som genom mina frågeställningar presenterar läroböckernas innehåll och en efterkommande analys utifrån Niklas Ammerts kategorisering av historiemedvetandets läroprocesser och Yvonne Hirdmans genusordning. Denna analysdel kommer inte att vara lika omfattande som den föregånde, vilket beror på att textmaterialet om efterkrigstiden inte är lika omfattande. Dock anser jag min uppdelning är befogad, då detta avsnitt tar upp händelser värda att analysera för sig själva. Jag kommer inledningsvis att genom den tidigare genomgångna språkliga

analysmodellen generellt presentera hur män respektive kvinnor redogörs och omnämns i läroböckerna. Denna analys kommer därefter fortsätta genom delfrågeställningarna om i vilka situationer aktörerna belyses i texten samt hur samhällsförändringarnas påverkan på

respektive kön framställs i läroböckerna. Dessa två frågeställningar kommer att i denna analysdel att vara mer sammanfogade än i den föregående då enskilda aktörer inte närvarar i samma utsträckning här.

6.2.1. Hur behandlas och omnämns män respektive kvinnor i historieläroböckernas redogörelser?

De undersökta läroböckernas avsnitt behandlande efterkrigstiden fokuserar främst på

samhällsförändringar än på deras aktörer. I synnerhet de enskilda aktörerna lyser i majoriteten av böckerna med sin frånvaro, vilket jag kommer behandla längre fram. Folket synliggörs och omnämns som samlade aktörer, vilket syns i Levande historia 7-9 och Gleerups historia där en genomgång av hur folkets påverkades av samhällsförändringar och folkhemmets vidare tillväxt, arbetarfamiljerna möjligheter med 1960-talets miljonprogramm etc.109 Historia: för

Grundskolans senare del visar i en redogörelse ungdomarnas nya möjligheter genom utökad

skolgång och en vilja att agera mot saker:

109

Studentexamen var ett sätt att vaska fram eliten av Sveriges ungdom. Den som godkänts i examen och fått sin vita mössa hade automatiskt rätt att studera vid universiteten. Men 1968 togs studentexamen bort. Den nya gymnasieskolan skulle vara öppen för alla ungdomar mellan 16 och 19 år.110

Vänsterungdomen studerade Mao Zedongs skrifter och beundrade kulturrevolutionen i Kina. De stora svenska kapitalägarna kritiserades våldsamt. Många av ungdomarna demonstrerade också mot miljöförstöringen och rivningsraseriet i städerna.111

I dessa utdrag ser vi hur ungdomarna bildar en könsneutral gruppering, som är identifierbar för såväl män som kvinnor, anser jag. Den manliga normen visar dock i Historias kompakts beskrivning av allmäna påverkan vid arbetslösheten under 1970-talet:

Den första branschen som nästan helt försvann var tekoindustrin (textil- och

konfektionsindustrin). Tusentals kvinnor blev arbetslösa när fabriker i Norrköping, Borås och Malmö slog igen, utkonkurrerade av fabriker i Taiwan och Sydkorea. Senare gick varven och Bergslagens gruvor samma väg som tekoindustrin. Även stålindustrin i Bergslagen drabbades hårt och många bruksorter förlorade sin viktigaste arbetsplats.112 Kvinnornas arbetslöshet efter tekoindustrins fall belyses, men den av mig antagna manliga dominansen inom gruv- och stålindustrin tas inte upp i texten utan verkar tas för givet av den nämnda lärobokens författare.

Kategorierna män och kvinnor belyses främst i de undersökta läroböckernas textavsnitt behandlande kvinnors ökade rättigheter samhället och kampen för dessa. Gleerups historia synliggör båda könskategorierna i sin redogörelse över de minskade skillnaderna mellan könen under förre seklets senare del:

Men skillanden mellan mäns och kvinnors levnadsvanor och yrkesliv började långsamt att suddas ut. På 1950-talet fick vi exempelvis kvinnliga poliser och manliga sjuksköterskor

110_{Körner & Lagheim, 2002, s. 342}  111

Körner & Lagheim, 2002, s. 343

112

och från 1960-talet blev allt fler kvinnor yrkesverksamma. Den nya skolan med blandade flick- och pojkklasser var en viktig anledning liksom att den offentliga sektorn växte.113 Även Historia: för Grundskolans senare del och Historia kompakt beskriver förändringarna i arbetsfödelningen mellan män och kvinnor:

Genom kvinnorörelsernas arbete, samhällsdebatt och lagsiftning ändrades rollfördelningen sakta. Kvinnor lyckades ta sig in i traditionellt manliga yrken och bli polise, präster, tekniker och offficerare. Männen började ta större del i hemarbetet. Dagis och skolor tog hand om barnen. Men fortfarande valde de flesta pojkar utbildning med teknisk-

naturvetenskaplig anknytning, medan flickorna satsade på serviceyrken som kontor, handel, vård och skola.114

Den offentliga sektorn, alltså statens, kommunernas och landstingens och landstingens verksamhet, har haft stor betydelse för kvinnornas frigörelse från 1960-talet och framåt. Den kommunala barnomsorgen byggdes ut och gjorde det möjligt för kvinnor att förvärvsarbeta utanför hemmet, samtidigt som mängder av kvinnor fick jobb på nybyggda dagis. Också männens roll förändrades och idag är det inte självklart att det är enbart mamman som ska ta hand om barnen i familjen.115

Både kvinnan och mannen omnämns i texterna, vilket visar på ett försök att påvisa att förändringarna påverkade såväl man som kvinna. I Levande historia 7-9 presenteras inte vägen mot förändringarna mot kvinnornas ökade rättigheter och mannens intåg även i kvinnliga roller, utan behandlar förändringarna istället genom en fiktiv berättelse jämföra arbetsfördelningen i hemmet under 1920-, 1950 och 2000-talet.116 En närmare presentation av denna kommer att ske, frågeställningen om samhällsförändringarnas påverkan på män

respektive kvinnor.

113

Nilsson, Olofsson & Uppström, 2004, s. 332  

114

Körner & Lagheim, 2002, s. 347

115

Almgren, Almgren & Wikén , 1999, s. 249

I läroböckernas textavsnitt behandlande efterkrigstiden, framställs aktörerna främst kollektivt. Den enskilda aktören är en sällsynt gestalt i de undersökta böckerna och omnämns i korta presentationer om samhällsförändringar i form av politiker. Samtliga använda aktörer är utav det manliga könet. I Historia: för Grundskolans senare del och Historia kompakt nämns de forna statsminstrarna Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlssson, Carl Bildt och Göran Persson.117 I Gleerups historia och Levande historia 7-9 finns inga enskilda aktörer presenterade.

De kollektiva aktörerna, som jag presenterade inledningen av denna del, oftast agerande situationer mot förändring. Jag har i inledningen av detta avsnitt redogjort läroböckernas beskrivningar av dessa kollektiva aktörer. De kollektiva aktörer som främst framhålls är den under 1900-talets senare del hårt agerande kvinnorörelsen där också frågeställningen

angående samhällsförändringarnas påverkan på män respektive kvinnor berörs. Bakgrunden till kvinnorörelsens agerande och påverkan bakom det beskrivs i Gleerups historia:

I slutet av 1960-talet växte det också fram en stark kvinnorörelse i Sverige. Många kvinnor hade skaffat sig en högre utbildning och många hade varit aktiva inom till exempel

Vietnam-rörelsen. För dem var jämställdhet mellan man och kvinna ett självklart mål. Och möjligheten till yrkesarbete lika självklar för dem. I demonstrationerna hörde man allt oftare slagord som "ropen skalla, daghem åt alla" och "lika lön för lika arbete".118

Kvinnorörelsen synliggörs här som en kollektiv aktör, som utifrån demokratiska förändringar i samhället, förstått orättvisorna och agerar mot. Gleerups historia beskriver i samma avsnitt kvinnorörelsens kamp för rätten till fri abort. Resultaten och framgångarna med

kvinnorörelsens aktioner beskrivs i Historia: för Grundskolans senare del och Historia

Kompakt:

Först 1980 antog riksdagen jämställdhetslagen. Den gav kvinnor och män lika rätt i frågan om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. För att övervaka lagen och lämna stöd och upplysningar tillsatte regeringen en särskild jämställdhetsombudsman, JämO. Men trots

117

Körner & Lagheim, 2002; s. 344-346; Almgren, Wikén & Almgren, 1999, s. 250-251

118

detta förblev medelinkomsten för kvinnor lägre än för män, och fortfarande är kvinnor klart underrepresenterade bland högre chefer.119

[...] Sverige är enligt internationell statistik världens mest jämställda land. Å andra sidan återstår mycket innan jämställdheten är fullständig. Fortfarande är det oftast så att

kvinnorna, även när de förvärvsarbetar, har huvudansvaret för hemmet och familjen medan männen "hjälper till".120 

Båda dessa textutdrag visar förändringarnas påverkan på män och kvinnors rättigheter, men poängteras och uppmanas i bådadera textutdrag det fortsatta behovet för ytterligare utökning av jämlikheten i samhället.

Levande historia 7-9 lyfter i sina redogörelse om samhällsförändringarna under

efterkrigstiden inte fram några agerande aktörer. Förändringar för ett modernt svenskt samhälle framställs för läsare genom en uppradning av kognem som t ex att det 1919 beslutades om 48 timmars arbetsvecka och att det 1955 infördes sjukförsäkring för alla.121 Dock förkommer det ingen närmare förklaring bakom dessa förändringar och hur män respektive kvinnor påverkat och påverkats av dessa besluts. Precis som jag tidigare nämnt så förekommer inte någon redogörelse utifrån kvinnorörelsens kamp i Levande historia 7-9. Däremot avslutas dess redogörelse om efterkrigstiden med en fiktiv och jämförande berättelse där tre familjer och arbetsfördelningen i hemmen under de tre decenierna 1920-, 1950 och 2000-tal.122 Där bsekrivs bland annat i en jämförelse mellan de tre familjefädrarnas (Axel, 1920-tal, Lennart 1950-tal och Claes 2000-tal) delaktighet i köksarbetet:

Axel lagade aldrig mat. Morfar Lennart kan steka potatis, korv och ägg. Claes har gått tre kurser i matlagning: en fransk, en italiensk och en indonesisk. [---] Matlagning har blivit ett fritidsnöje.123

119_{Körner & Lagheim, 2002, s. 347-348}  120

Almgren, Almgren & Wikén , 1999, s. 249-250

121

Hildingson & Hildingson, 2001, s. 372

122

Hildingson & Hildingson, 2001, s. 378-379.

123

Vi får här en förändring beskriven och kan se utvecklingslinje från då till nu. Dock finns det ingen förklarande beskrivning i Levande historia 7-9 som talar om bakgrunden till denna förändring. Dessutom gör citatets slutknorr, "Matlagning har blivit ett fritidsnöje", det knepigt för oss att se om Claes delaktighet i köket handlar om ökad jämställdhet eller ett roande nöje. Det språkliga bruket i texten tydliggör de osynliga normerna och gör det möjligt för oss att se den ojämna makstrukturen mellan könen. Analysen skall nu fortsätta genom en tillämpning av Niklas Ammert och Yvonnes Hirdmans respektive teorier.

6.2.2. Analys utifrån Niklas Ammerts kategorisering av historiemedvetandets läroprocesser och Yvonnes Hirdmas genusordning.

Jag ska precis som analysen av läroboksavsnitten behandlande tidsperioden 1850-1945 inleda genom att synliggöra det ovan genomgågna materialet utifrån Niklas Ammerts kategorisering av historiemedvetandets läroprocesser. Avslutningsvis kommer jag även i denna del analysera materialet utifrån Yvonne Hirdmans genusordning.

Ammerts första kategori, lärobokens potentiella möjlighet att kunna att låta läsaren identifiera sig med materialet, enligt mig även i dessa textavsnitt i de delar behandlande

demokratiseringsprocesser. Historia: för Grundskolans senare del visar enligt mig

möjligheter till identifikation i sin beskrivning av ungdomens agerande och demonstrerande under 1960-talet. Jag menar med detta att såväl män som kvinnor kan identifiera sig med denna könsobundna kategori som behandlar kampen mot orättvisor. Även läroböckernas presentationer av kvinnorrörelsen framfart och kamp under 1900-talets senare hälft har potential att identifieras med, såväl man som kvinna. Här vill jag precis som föregående exempel framhålla kampen mot orättvisorna som den avgörande faktorn för identifikationen. Kvinnorörelsen visar på en kamp mot ett jämställt samhälle de flesta av oss eftersträvar och identifierar oss med.

De väl presenterade och mänskliggjorda aktörerna lyser med sin frånvaro i läroböckernas textavsnitt behandlande efterkrigstiden och lärobokstexternas enskilda aktörer, framställs som opersonliga namngivna presentatörer av uppradade händelser och samhällsförändringar.

Levande historia 7-9 har i den beskrivna fiktiva jämförelsen mellan tre familjers

jämförande männens delaktighet i matlagningen, kan identifieras utifrån sig själv exempelvis genom att jämföra hushållsdelningen i den egna familjen och hur det såg ut när ens farfar var liten. Dock saknar Levande historia 7-9 annars identifierande delar då såväl enskilda som kollektiva aktörer saknas och genom opersonligt uppräknande av kortafattade kognem och förklaringar.

Ammerts andra kategori behandlande människors handlingar och de bakomliggande värden, påvisas också främst i lärobokstexternas behandlande demokratiseringsprocesser.

Läroböckernas förklaringarna om och bakgrunden kring kvinnorörelsens kamp för

jämställdhet presenterar såväl agerande som bakgrunden till det. Historia: för Grundskolans

senare del och Historia kompakt presenterar tydligt den legitimerande orsaken bakom kampen

genom att visa på förändringar samtidigt som det uppmanas till ett vidare agerande i frågan. Jag anser att läsaren här integreras i frågan och får tydligt förklarat värdena och principerna bakom d v s en kamp för jämställdhet mellan könen.

Dock finns stora luckor i läroböckerna där legitimerande och rättfärdigande förklaringar om aktörers handlingar inte syns. Redogörelsen om välfärdssamhället (minus det texter

behandlande kvinnans kamp för jämställdhet) består ofta av uppradade kognem och

förklaringar utan förklarande och rättfärdigande bakgrundsmaterial. Levande historia 7-9 är ett tydligt exempel på en lärobok som presenterar samhällsförändringar utan att använda sig av förklaringar som varför dessa förändringar skett. Denna fiktiva jämförande berättelsen av tre generationers familjer i Levande historia 7-9 anpassas inte heller till denna kategori då förklaringar om bakgrunder till förändringet av hemmets arbetsförmedling uteblir.

Ammerts tredje kategori, den narrativa kompetensen, är enligt mig till viss del synliggjord i texterna behandlande efterkrigstiden. Historia: för Grundskolans senare del och Historia

Kompakts redogörelser om kvinnans kamp för lika rättigheter i samhället aktiverar enligt mig

den narrativa kompetensens tre delar (konkretion, kontinuitet och kontext). Kampen och viljan för ett jämlikt samhälle kan, enligt min mening, aktivera läsarens personliga

erfarenheter och uppfattningar (konkretion). Jag menar med detta att läsaren kan genom sin vardagliga iakttagelse av orättvisor såväl ute på gatan som medias förmedling identifiera sig med denna frihetskamp. De tre tidsformerna beaktas enligt mig delvis i texten. En dåtids orättvisa uppmanar oss till en kamp som skapar förändringar i den nuvarande samtiden.

Dessutom uppmanar båda texterna till en fortsatt kamp mot förändring, vilket även infogar ett framtidsperspektiv i sammanhanget. Dock anser att bakgrunden till orättvisorna borde

synliggöras för att på allvar skapa en förståelse för dåtidens påverkan på nutida och framtida händelser. Kontexten aktiveras genom att texten visar hur samhället påverkats i och med kvinnorörelsens kamp.

Levande historia 7-9 har i sin fiktiva redogörelse över de tre familjernas potential till att

aktivera den narrativa kompetensen. Detta görs dock inte då varken bakgrundsförklaringar som förändringarna bakom hemmets arbetsfördelning på allvar synliggör ett dåtidsperspektiv eller ett framåtsträvande framtidsperspektiv. Dessutom bidrar bristen på

bakgrundsförklaringar att berättelsens koppling till den större historiska kontexten försvåras.

Maktstrukturen mellan män och kvinnor är mer synlig i de senast genomgågna

lärobokstexterna behandlande efterkrigstiderna än den föregående. Yvonne Hirdman menar, som tidgare redogjorts, att jämlikheterna mellan könen kan förminskas genom att framhålla och integrera båda könen och deras situation i samhällsdiskussionen. I mina genomgångna böcker påvisas detta i redogörelserna kring kvinnorörelsens kamp för ett mer jämlikt samhälle. Gleerups historia beskriver bland annat hur kvinnans ökade rättigheter samtidigt förändrade mannens vardag. Vi ser en mer sammanfogad bild som visar kvinnans väg ur A –

a och A – B :s maktstrukturer. Historia: för Grundskolans senare del och Historia kompakt

synliggör dessutom fortsatt rådande ojämlikheten mellan män respektiv kvinnor såväl inom yrkeslivet som arbetsfördelningen i hemmet. Maktstrukturerna tydliggörs i dessa kategorier och möjliggör förståelse till orättvisorna mellan könen och behovet att ytterligare utvidga jämlikheten.

Förutom de textavsnitt som behandlar kvinnornas jämställdhetskamp så är synliggörandet mellan maktstrukturerna mellan män och kvinnor obefintliga. Samhällsförändringar mot ett välfärdsamhälle som exempelvis utökad bilism och miljonprojekt presenteras utan att visa dess påverkan för respektive kön. Levande historia 7-9 är ett skäckexempel, som inte alls förklarar mäns och kvinnors ökade rättigheter under 1900-talets senare hälft utan endast listar upp kognem behandlande händelser och åtgärder som påverkat det efterkrigtidens

välfärdsamhälle. Kvinnors ökade rättigheter och den ökande jämställdheten mellan könen uteblir helt i Levande historia 7-9:s avsnitt om efterkrigstidens Sverige.

De normativa manliga dragen i allmänna beskrivningar av folket till skillnad från den föregående analyserade tidsperioden knappt använda i läroböckernas avsnitt om efterkrigstiden. Vi ser dock enskilda exempel som Historia Kompakts generaliserande beskrivning av arbetslösheten under 1970-talet, där tekoindustrins nedgång beskrivs som problem för kvinnorna medan gruvorna och stålindustrins nedgång beskrivs som en tragedi för den allmänna "människan" och inte en könsbunden kategori. Även Levande historia 7-9 visar på generaliserande drag, då de i sin fiktiva jämförelse mellan männens delaktighet i matlagningen under tre olika generationer inte förklarar bakgrunden till den mer jämlika arbetsfördelningen och nämner slutligen att matlagningen blivit till "ett intresse". Någon problematisering förekommer inte och den osynliga manliga normen tilläts få inflytande över denna redogörelse i Levande historia 7-9.