Kriminalvården och avdelningen arresten är starkt styrd av rutiner och standardiserade arbetssätt, som enkelt förklaras av Ulla (2020), “Jobbet är närmare en miljon små rutiner.
Små enkla rutiner, men så många att arbetet blir svårt. Vi har världens enklaste skitsvåra jobb.”. Intervjusvaren visar dock att personalen trots de standardiserade arbetsrutinerna gör
avsteg från dessa. Avstegen verkar i sin tur blivit rutiner, om än informella sådana, då de ligger utanför de standardiserade arbetsrutinerna. Ett återkommande mönster i samtliga intervjuer är tre typer av avsteg eller extra förmåner som de omhändertagna hemlösa erhåller från kriminalvårdarna. Först och främst handlar det om att låta de omhändertagna hemlösa stanna extra tid på arresten istället för att släppas ut i kylan. För det andra blir de
omhändertagna hemlösas kläder ofta tvättade eller till och med utbytta. Till sist ges även de omhändertagna hemlösa kaffe och lättare mat vid avfärd från arresten. Dessa avsteg förklarar Ulla i följande citat:
I det teamet jag jobbar är det ofta med de här äldre hemlösa som är… de är liksom snälla och vänliga och väldigt enkla och sådär… Då försöker vi alltid i mån av tid och möjlighet, att de kanske får duscha innan de går. Vi skickar med de lite mat, mackor, fil och sånt. Är kläderna jätte… alltså ofta är de ju ganska sunkiga och de har kissat på sig och allt möjligt. Antingen tvättar vi då kläderna. Men känner vi att de här kläderna är för trasiga då kan vi i så fall ge nya och rena kläder när de ska gå. Vi har även gjort så att vi har haft folk som, ja egentligen så är det ju sex timmar de ska sitta [...] men vi har i samråd med den personen hållit kvar den i åtta timmar för att den inte ska behöva vänta så länge på att härbärget öppnar. Så att den inte ska behöva drälla runt på stan i kylan längre än nödvändigt.
- Ulla, 2020
I citatet ovan framkommer det tydliga indikationer på det handlingsutrymmet som ges kriminalvårdarna avseende de avsteg och extra förmåner som ges omhändertagna hemlösa. Rutinen säger att individen som omhändertagits för berusning ska släppas efter sex timmar, men att de kan stanna upp till max åtta timmar ifall de inte anses tillräckligt nyktra efter att sex timmar gått. De omhändertagna hemlösa får därmed ofta stanna längre än vad behovet kräver. Detta med anledning av att det kan vara kallt utomhus eller som andra
intervjupersoner berättat om, i väntan på att tunnelbanan ska börja gå. De avsteg som görs om att hålla den omhändertagna två timmar extra verkar vara väl förankrat och i samråd med den
33
intagne personen. I skenet av Schoultzs (2012) studie, där den svenska staten anklagas för felaktigheter ofta på administrativa grunder utförda av gräsrotsbyråkrater, skulle eventuellt kriminalvårdarna i denna studie kunna anklagas för felaktiga förfaranden gentemot klienterna på arresten. Dock är dessa avsteg, till skillnad från klagomålen och domarna som utgör den empiriska grund för Schoultzs (2012) studie, till klientens fördel och bör därför inte föranleda att Kriminalvården anklagas för felaktigheter.
Såsom citatet av Ulla (2020) ovan antyder, tvättas eller byts de omhändertagna hemlösas kläder ut vid avfärd från arresten. Svaren från intervjuerna varierar något avseende om tvätt eller klädbyte innefattas i en standardiserad arbetsrutin eller inte. Dock verkar det finnas en grundtanke om att Kriminalvården ska släppa ut personerna från arresten i ett bättre skick än det de var i när de kom. Samtliga intervjupersoner är dessutom rörande överens om att detta bör göras när tid och möjlighet finns.
Slutligen nämns det ofta i intervjuerna att de omhändertagna hemlösa får med sig en kopp kaffe och ibland även lättare mat, såsom smörgåsar och filmjölk. Den standardiserade
arbetsrutin som gäller omhändertagna för berusning säger att kriminalvårdarna inte får ge mat eller dryck (exklusive vatten) till dessa personer. Dock görs detta onekligen och är vanligt förekommande på arbetsplatsen. Vad som däremot bör noteras avseende detta är att den mat och dryck som ges till de omhändertagna hemlösa alltid ges vid utskrivningen, när de ska lämna arresten. Alltså finns här en eventuell gråzon där kriminalvårdarna verkar kunna handla utan att varken följa eller frångå de standardiserade arbetsrutinerna. Rutinerna som säger att kriminalvårdarna inte får ge omhändertagna mat grundar sig i att de är berusade och därför av säkerhetsskäl inte ska förses med mat. Men rutinen säger också att den
omhändertagna individen ska släppas då den anses tillräckligt nykter för att inte längre utge fara för sig själv eller sin omgivning. Detta skulle kunna antyda att personen således är tillräckligt nykter för att kunna äta och dricka när hen lämnar arresten.
Ovanstående exempel på de tre typerna av avsteg (extra förmåner som ges omhändertagna hemlösa; möjligheten till att stanna längre på arresten, möjligheten till att få sina kläder tvättade eller utbytta, samt möjligheten till att få mat och dryck vid avfärd), visar tydligt på det handlingsutrymme som kriminalvårdarna har i sitt arbete. Kriminalvårdarna har ett strikt ramverk att verka inom, men liksom Lipsky (2010:3f) skriver kan de uppenbarligen, inom givna ramar, agera ganska fritt.
34 Kontroll och konsekvenser av avsteg och extra förmåner
I samband med frågorna om specialbehandlingen som ges omhändertagna hemlösa återgavs även svar om huruvida kontrollen över dessa typer av handlingar sköttes av överordnade samt om det kan bli konsekvenser av att ta dessa beslut. Helga (2020) hävdar att avsteg och extra förmåner till utvalda klienter inte är någonting som hennes chefer sagt att de inte får göra. Detta påstående styrks av Åsa (2020) som bekräftar att kriminalvårdarna inte får några
konsekvenser för de avsteg och extra förmåner som ges. Flertalet intervjupersoner konstaterar att det inte finns rutiner eller regler som förbjuder denna typ av agerande gentemot klienter samt att det finns någon som kontrollerar dessa typer av specialbehandlingar. Vidare antyder intervjupersonerna att så länge det görs med viss finess är det ingen som kommer
kommentera det eller ge repressalier för avstegen som görs. Ullas citat nedan gestaltar detta:
Inte dom här typ positiva avstegen, det är oftast på natten och då är det inga chefer närvarande. Sen negativa avsteg, ja alltså där skulle det ju kunna bli konsekvenser om det skulle vara liksom stora negativa avsteg. Men hittills har inte jag varit med om att det liksom blivit någon
konsekvens av det [...] dom lägger sig inte i det eller vad man ska säga utan dom vill bara att vi ska sköta det snyggt liksom. Att vi inte gör det till en rutin utan mer att om vi vill ge någon macka när den går så gör det.
- Ulla, 2020
En möjlig förklaring till varför kriminalvårdarna gör avsteg, med tanke på kärnan i teorin om gräsrotsbyråkrati, är att de sällan eller aldrig inkluderas i utformningen av policyer och standardiserade arbetsrutiner (Lipsky, 2010:17f). Frågan är om det i verkligheten alltid är önskvärt att kriminalvårdarna skulle delta i utformningen av policyer och standardiserade arbetsrutiner då de skulle kunna antas vara färgade av relationerna gentemot klienter.
Bedömningen om vad som är vitalt i arbetet riskerar därmed att inte bli tillräckligt objektivt. Johansson (2007:43f) menar att det som är relevant för uppgiften är det enda som den byråkratiska organisationen ska fokusera på avseende klienten. Enligt de standardiserade arbetsrutinerna som finns inom arresten är det tydligt att de avser arbeta enat kring gripna, anhållna och omhändertagna och de respektive rutiner som medföljer grunden för
intagningen. Bevisligen görs avsteg från vissa rutiner av kriminalvårdarna, eller snarare att det görs mer än vad rutinerna säger. I många fall, om inte alla fall, av dessa baseras beslutet om specialbehandlingen på att kriminalvårdaren sett förbi klienten och istället hanterar en individ, en annan medmänniska.
35