Vem bör kunna ansöka om statsbidraget?

6.2.1. Organisationsbidrag till organisationer som får annat statsbidrag

Enligt 9 § i förordningen (SFS 2010:2008) får organisationsbidrag inte ges till den som redan har fått ett annat statligt organisationsbidrag för samma bidragsår. Detta gör att vissa aktörer vilka ingår i större ideella organisationer med annat huvudsyfte än friluftsliv i dagsläget inte kan söka organisationsbidrag. Till exempel så har både Skridskoförbundet och Kanotförbundet friluftslivsverksamhet riktade mot allmänheten, men har även en mer omfattande idrottsverksamhet för vilken de får anslag från statsbidraget till idrotten. Dessa medel är dock öronmärkta för

idrottsverksamheten. På grund av 9 § i förordningen (SFS 2010:2008) så måste de som arbetar med friluftslivsaktiviteter antingen avstå från statsbidrag eller bryta sig ur den organisation de för närvarande tillhör.

Kanotförbundet har ansökt om organisationsbidrag, trots att de är medvetna om att de enligt nuvarande regler inte är berättigade till det, med avsikt att synliggöra problematiken. I Kanotförbundets ansökan för bidragsår 2015 skriver de bland annat:

”Vi sköter i princip vårt friluftsanknutna arbete helt ideellt. En deltidsanställning utöver de projekt vi driver vore ett lyft för våra möjligheter att bidra med kunskap i vattenråd, samarbeta med andra organisationer för att sprida kunskap om kanot och friluftsliv, mm.

Vi är behjälpliga i kontakter främst med kanotister. Det handlar om ex att utbilda fler kanotister för att undvika konflikter [mellan] markägare – kanotister (vi organiserar en liten del av alla kanotister i Sverige), kontakter med myndigheter för ex friluftsverksamhet i strömmande vatten. Vi stannar där eftersom vi tror vi har förmedlat det budskap om vad vi önskar.” (Kanotförbundets ansökan om organisationsbidrag för bidragsåret 2015, år 2014, sidan 1)

I ansökan för bidragsåret 2014 (inskickat år 2013) skrev de även:

”Vi [Kanotförbundet] anser också att det vore rimligt med ett ”friare verksamhetsbidrag” som bygger på den allmänna verksamheten som SKF [Svenska Kanotförbundet] försöker bedriva men som vi tvingas göra helt eller till största delen ideellt eftersom det faller utanför ramen för RF:s

[Riksidrottsförbundet], SOK:s [Sveriges Olympiska Kommitté] och tyvärr även Svenskt Friluftslivs ramar” (Kanotförbundets ansökan om organisationsbidrag för bidragsåret 2014, år 2013, sidan 1)

En lösning skulle, som Kanotförbundet påpekar, kunna vara att ge ett ”friare” verksamhetsbidrag för mer allmän verksamhet. Då verksamhetsbidrag ska följas upp på ett annat sätt än organisationsbidrag så är det dock troligtvis inte speciellt lämpligt (se avsnitt 3.1.3. Verksamhetsbidragets syfte). De flesta respondenter anser istället att det borde vara möjligt att ge organisationsbidrag till

friluftsverksamheten inom organisationer som erhåller annat statsbidrag.

Förslagsvis skulle den organisation som vill ansöka om medel från två olika statsbidrag behöva uppge detta i båda ansökningarna samt nämna vilken del av organisationen de söker vilket bidrag för. Det skulle vidare kunna vara ett krav på identiska beskrivningar av avgränsningarna till båda/samtliga instanser.

Exempelvis skulle Kanotförbundet beskriva både sin idrotts- och

friluftslivsverksamhet samt bifoga denna beskrivning i sin ansökan till både Riksidrottsförbundet och Svenskt Friluftsliv. Riksidrotsförbundet och Svenskt Friluftsliv skulle sedan kunna besluta om bidrag med avseende på den del av organisationen som beskrivits som inriktad mot idrott respektive friluftsliv.

6.2.2. Verksamhetsbidrag till en bredare grupp än den som kan ansöka om organisationsbidrag.

Den enda skillnaden angående vem som är berättigad att söka organisations- och verksamhetsbidrag är, enligt Förordningen om statsbidrag till friluftslivet (SFS 2010:2008), att den som söker organisationsbidrag inte får ha erhållit annat statligt organisationsbidrag avseende samma bidragsår. Många av respondenterna har dock ifrågasatt varför den organisation som ansöker om verksamhetsbidraget ska behöva uppfylla samma krav som den organisation som söker organisationsbidrag – om syftet med verksamhetsbidraget är att stödja aktiviteter vilka främjar friluftslivet generellt och de tio friluftslivspolitiska målen mer specifikt.

(1) Verksamhetsbidrag till organisationer med en odemokratisk uppbyggnad eller struktur

I propositionen En politik för det civila samhället (Prop. 2009/10:55) diskuteras respekt för grundläggande demokratiska värderingar utifrån tre aspekter – organisationens syfte, dess uppbyggnad eller struktur samt dess verksamhet. Enligt propositionen bör en organisation uppfylla alla tre aspekterna för att kunna erhålla organisationsbidrag - vilket med avseende på uppbyggnad eller struktur till exempel skulle diskvalificera en stiftelse. Det står dock vidare att ”Detta bör dock inte utesluta dem [till exempel en stiftelse] från möjligheten att tilldelas

verksamhets- eller projektbidrag” (Prop. 2009/10:55, sidan 131). Propositionen är dock ytterst klar med att en respekt för demokratins idéer, avseende

organisationens syfte och verksamhet, alltid bör vara ett skallkrav oavsett bidragsform.

(2) Verksamhetsbidrag till mer lokala/regionala verksamheter och organisationer

De flesta respondenter vill även, avseende verksamhetsbidrag, ta bort kravet på att organisationen ska existera i flera län eller ha en verksamhet som är av riksintresse. Samma respondenter ger exempel på projekt vilka de anser som mycket värdefulla men vilka vare sig utförs av en riksorganisation eller kan anses vara av riksintresse.

Utvärderingen håller med om att det är ytterst oklart vad 4 §, punkt 2, egentligen syftar till avseende verksamhetsbidrag.

Bidrag får ges endast till en organisation som är riksomfattande med

a) ett lokalt eller regionalt förankrat föreningsliv i minst tio län, eller

b) bedriver en verksamhet som är av allmänt intresse för hela samhället och inte endast lokalt,

(4 §, punkt 2, SFS 2010:2008)

Om verksamhetsbidraget enbart reglerades via punkt b) hade detta kunnat tolkas som ett ställningstagande att det är regionala eller lokala aktörer, snarare än centralmakten, som bör ta ansvar för verksamheter vilka främst berör individer inom regionen. Om detta är syftet är det dock svårt att se varför det skulle vara tillåtet att göra avsteg från principen beroende på om organisationen som söker är riksomfattande eller inte.

Om verksamhetsbidrag enbart reglerades via punkt a) skulle avsikten ha kunnat vara att ansökan ska göras av en organisation med en mer nationell överblick - med förhoppningen att denna typ av organisation är mer lämpad att bedöma huruvida ett lokalt projekt är en prioritet eller inte. Om detta är syftet borde a) – avseende verksamhetsbidrag – eventuellt ändras till att någon friluftslivsorganisation (eller annan aktör) med nationell överblick ska ge bifall till ansökan. Givet att man är ytterst försiktig med jäv borde det inte vara något större problem om denna organisation är Svenskt Friluftsliv själva – givet att de bedömer sig ha relevant kompetensen avseende det specifika projektet.

Om eller, i paragraf 4, ersattes med och skulle det kunna tolkas som att någon med nationell överblick kunde ge bifall till ett projekt med nationell relevans.

Såsom den nuvarande formuleringen tolkas skulle man kunna säga att det utgör ett ”friare verksamhetsbidrag” – dock ”fritt” i motsatt riktning jämfört med vad till exempel Kanotförbundet efterfrågade i avsnittet ovan. Medan Kanotförbundet efterfrågar ett ”friare verksamhetsbidrag” som kan gå till kostnader för att upprätthålla en organisation av allmänt riksintresse så har vi istället ett

verksamhetsbidrag som kan gå till verksamheter utan riksintrese så länge det är en organisation med riksintresse som söker medlen.

Utvärderingen ställer sig även frågande till om dessa avgränsningar någonsin var tänkta att avse verksamhetsbidrag. Del a) har, som tidigare nämnts, varit något av en standardformulering avseende vilka organisationer som kan erhålla

organisationsbidrag (se Prop. 2009/10:55, sidan 159) och del b) är identisk med vad som föreslås inom till exempel propositionen En politik för det civila samhället (Prop. 2009/10:55, sidan 204). Om punkt 2 (och resten av paragraf 4) verkligen är avsett för verksamhetsbidrag bör syftet med avgränsningen klargöras.

Sammanfattningsvis anser de flesta respondenter att verksamhetsbidrag borde vara avsett för verksamheter riktade mot att uppfylla de friluftspolitiska målen och inte begränsas till organisationer med en viss typ av struktur - vare sig organisatoriskt eller geografiskt - även om § 4, punkt 5: i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering avseende

organisationens verksamhet (och syfte?) alltid måste gälla.