Uppföljning och utvärdering

Då en friluftslivsorganisation ansöker om organisationsbidrag bifogar de även en kort beskrivning av sin organisation. Då de redovisar användningen av medlen lämnar de en kort redogörelse över signifikanta aktiviteter de utfört under året.

Den beskrivning som finns i ansökan utgör inte någon direkt grund för

fördelningskommitténs bedömning då den är för kort och övergripande för att säga speciellt mycket. Bedömningen görs istället utifrån information som inhämtats på annat sätt eller utifrån kunskap som fördelningskommitténs medlemmar redan har. På grund av organisationsbidragets breda karaktär och ospecificerade målsättning ger inte uppföljningen någon direkt information om huruvida organisationsbidraget använts ”som det ska” eller inte.

Det ovanstående, tillsammans med den farhåga som uttrycktes i avsnitt 4.4. i denna rapport – angående att överlämnandet av fördelningen av statsbidraget från

Friluftsrådet till Svenskt Friluftsliv eventuellt gjort att myndigheterna har sämre kännedom om friluftslivsorganisationerna och deras verksamhet - innebär att man eventuellt borde hantera frågan annorlunda.

En grov översikt av åtminstone de stora, nationella, friluftslivsorganisationerna skulle kunna vara värdefull för både fördelningskommittén, allmänheten,

myndigheter och regering - samt kunna användas som material inom till exempel uppföljningen av de friluftslivspolitiska målen. Med en sådan översikt genomförd, och uppdaterad exempelvis vart fjärde år, borde friluftslivsorganisationerna inte behöva rapportera in annat än större förändringar som inträffat under perioden mellan uppdateringarna. Om regeringen eller annan aktör vill beskriva vad organisationsbidraget till friluftslivsorganisationer går till så är det bättre att

referera till en något mer detaljerad beskrivning över vad

friluftslivsorganisationerna gör över en fyraårsperiod än att referera till en extremt översiktlig sammanställning av årets generella aktiviteter. Om regeringen eller annan aktör vill referera till konkreta verksamheter utförda under det enskilda året så kan de även se till uppföljningen av verksamhetsbidraget.

Det ovanstående resonemanget innebär dock inte att man förenklar något i

praktiken då beskrivningen av organisationen vid ansökan och rapportering är mer eller mindre obefintlig. I praktiken innebär det ovanstående således att man tillför en uppgift, utan att ta bort något. Uppgiften skulle kunna utföras av en myndighet - till exempel Naturvårdsverket som en utökad del av uppföljningen kring

friluftslivsmålen eller Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor då de har kunskap om ideella organisationers arbete rent generellt. Uppgiften skulle även kunna utföras av Svenskt Friluftsliv – eventuellt genom att man öronmärkte och avsatte en liten del av det årliga statsbidraget till friluftslivsorganisationer för att vart fjärde år kunna anlita en oberoende konsult/analytiker för att utföra uppdraget (50.000 kr per år borde vara tillräckligt efter den första sammanställningen).

Fokus på den årliga uppföljningen borde istället ligga på verksamhetsbidragen där det är konkreta verksamheter/projekt som ska vara genomförda.

Det är dock något oklart ifall det, inom ramen för nuvarande förordning, är möjligt att avsätta pengar till detta eller att frångå den årliga uppföljningen av

organisationernas verksamhet. Avseende Svenskt Friluftslivs möjlighet att avsätta medel för att kartlägga friluftslivsorganisationer – och således bland annat skapa ett bättre underlag för fördelning av organisationsbidrag – borde förordningen

eventuellt explicit nämna att medel kan avsättas för det arbete som behövs för en ändamålsenlig hantering av bidraget.

7. Slutsatser

Sammanfattningsvis verkar de flesta vara nöjda med hur Svenskt Friluftsliv sköter fördelningen av statsbidraget till de ideella friluftslivsorganisationerna. Den främsta invändningen mot ett överförande av uppgiften att fördela statsbidraget från Naturvårdsverket till Svenskt Friluftsliv, före förändringen genomfördes, handlade om risken för jäv (se Prop. 2009/10:238, sidan 55). Svenskt Friluftsliv har dock organiserat det så att beslut om fördelning sker av en relativt fristående fördelningskommitté – vars medlemmar är utsedda av, men fristående från, Svenskt Friluftsliv samt själva är relativt fria från jäv (se avsnitt 4.2). Medan detta lett till att ingen av respondenterna, i efterhand, framfört kritik avseende jäv så har vissa respondenter framfört en kritik som nästan handlar om det motsatta – att det inte är Svenskt Friluftsliv utan någon annan gruppering som fördelar statsbidraget. Svenskt Friluftsliv styr dock i stor utsträckning fördelningen genom sina

(offentliga) riktlinjer till fördelningskommittén. Sammanfattningsvis kan man säga att Svenskt Friluftsliv styr, eller har en stark inverkan på, hur bidraget fördelas – men att denna inblandning sker transparent genom de offentliga riktlinjerna.

Det finns respondenter vilka anser att fördelningen av ett statsbidrag är

myndighetsutövning, och således bör utföras av en eller flera myndigheter. Denna typ av hantering är dock inte alltför ovanlig med till exempel Riksidrottsförbundet som fördelar stöd till idrotten och Folkbildningsrådet som fördelar statsstöd till folkhögskolor. Det finns även respondenter vilka anser att arbetet med att fördela statsbidraget var ett bra tillfälle för anställda vid olika myndigheter att sätta sig in i friluftslivsorganisationernas verksamhet och förutsättningar. Även om vissa av dessa respondenter inte anser att fördelningen bör ligga hos Svenskt Friluftsliv så anser de generellt sett att Svenskt Friluftsliv sköter fördelningen bra (och undantag från detta har oftast berott på att respondenten inte haft tillräckligt god kunskap om hur Svenskt Friluftsliv arbetar med fördelningen).

Riktlinjer och principer om vem som bör och/eller får tilldelas statsbidrag har till viss del förändrats sedan Svenskt Friluftsliv tog över besluten. De två mest

kontroversiella förändringarna handlar om att Svenskt Friluftslivs styrelse anser att fördelningskommittén: (1) skall prioritera de organisationer som har till

huvudändamål att bedriva eller främja långsiktigt hållbart friluftsliv samt (2) ej har mandat att bevilja organisationsbidrag till fler organisationer än de som tidigare åtnjutit organisationsbidrag. Det första ställningstagandet har bland annat lett till att Sveriges Botaniska förening och Svenska Ornitologiska föreningen inte längre anses berättigade till organisationsbidrag. Samma ställningstagande var dock uppe för diskussion redan under Friluftsrådets tid och även om de i slutändan beslutade annorlunda så har de tidigare medlemmarna inget att invända mot Svenskt Friluftslivs beslut. Det är svårt att veta vilka effekter det andra ställningstagandet haft då beslutet varit känt och således kan ha lett till att potentiella sökande avstått från att ens försöka. Ställningstagandet har dock skett öppet och kommunicerats

tydligt. I till exempel Årsredovisning av statsbidrag till friluftslivsorganisationer 2015 så står det redan i inledningen (sidan 2) att Vidare hade

Fördelningskommittén ej mandat att bevilja organisationsbidrag till fler organisationer än de som tidigare åtnjutit organisationsbidrag.

Nedan följer en kortfattad sammanfattning av förslag som lyfts i utvärderingen. För längre diskussion, se de avsnitt som refereras till.

 Organisationsbidrag bör få sökas av organisationer som redan får annat statligt organisationsbidrag – så länge de inte fått annat statligt

organisationsbidrag för den delen av organisationen/verksamheten. Förslagsvis måste organisationens ansökningar till olika

organisationsbidrag se identiska ut med avseende på hur de avgränsar vilken del av organisationen som söker det ena eller andra

organisationsstödet. (Se avsnitt 6.2.1. för diskussion)

 Verksamhetsbidrag borde vara avsett för verksamheter riktade mot att uppfylla de friluftspolitiska målen. (Se avsnitt 6.2.2 för diskussion)

 De bör inte begränsas till organisationer med en viss typ av organisatorisk (demokratisk) uppbyggnad eller struktur – även om organisationen alltid måste respektera demokratins idéer i sitt syfte och sin verksamhet.

 I den mån det ska finnas krav avseende den sökande organisationens geografiska utbredning, eller huruvida verksamheten är av riksintresse, bör syftet med nuvarande avgränsningar klargöras. Det är svårt att se varför någon skulle önska den avgränsning som nuvarande tolkning av förordningen leder till.

 Svenskt Friluftslivs styrelse bör, eventuellt i samrådan med

medlemsorganisationerna, ge något mer tydliga riktlinjer angående hur olika politikområden eller grupper bör prioriteras med avseende på verksamhetsbidraget. Förslagsvis genom separata potter. Ett alternativ skulle kunna vara att man gör det klart för fördelningskommittén att de har mandat att själva upprätta prioriteringar. (Se avsnitt 5.4 för diskussion)  Det är svårt att se någon poäng med årlig uppföljning av

organisationsbidrag. Det blir ändå något av en pappersexercis vilken snarare gömmer den mer relevanta årliga uppföljningen – uppföljningen av verksamhetsbidragen. Uppföljning av friluftslivsorganisationerna, och därmed vad organisationsbidraget går till, bör istället ske mer sällan men mer detaljerat. (Se avsnitt 6.3 för diskussion)

 Om förordningen ska revideras av andra skäl borde § 4, punkt 5, eventuellt kompletteras med det fetstilta i meningen i sitt syfte och sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering. Frånvaron av det fetstilta har inte givit upphov till några problem och förväntas inte heller göra det. Förslaget ligger dock i linje med de krav på respekt för demokratins idéer som enligt propositionen En

politik för det civila samhället bör ligga till grund för alla statsbidrag till ideella organisationer (Se prop. 2009/10:55, sidan 154-158, för

diskussion).