Bidragets effekt

Svenskt Friluftsliv lämnar, som sagt, en samlad redovisning till Naturvårdsverket som i sin tur, enligt förordningen, ska lämna en sammanfattande redogörelse till regeringen för vad bidragen har använts till och en bedömning av i vilken utsträckning som ändamålen med bidragen har nåtts samt, om det är möjligt, en bedömning av de samlade bidragens effekter i förhållande till syftet med bidragen (Förordning om statsbidrag till friluftsorganisationer, SFS 2010:2008, 15 §). Naturvårdsverkets sammanfattande bedömning angående bidragen utbetalade för år 2013 var att ”anslaget ger stor nytta i förhållande till sin storlek” (Ärendenummer NV-00050-15, sidan 2). Angående bidragen utbetalade för år 2014 skriver

Naturvårdsverket bland annat att bidragen till organisationer och verksamheter ”har varit effektiva i förhållande till syftet med anslaget och ger stor nytta i förhållande till bidragens storlek (Ärendenummer NV-00159-14, sidan 1). Regeringen skriver i budgetpropositionen för 2016, avseende bidraget utbetalat för 2014, att det väl uppfyller bidragets syfte och ger goda effekter för samhället (Prop.

2015/16:1 Utgiftsområde 17, sidan 201). Regeringen gör liknande bedömningar i övriga års budgetpropositioner.

Det är dock, som tidigare nämnts, något oklart vad stödets syfte är. Förordningen säger att syftet är att ”stödja att människor organiserar sig för vistelse i naturen och utövande av friluftsliv” – men avser det att stödja dem som organiserar sig för att vistas i naturen eller är det avsett för att öka mängden organiserad vistelse i naturen? Vissa typer av statsstöd och subventioner är väldigt tydligt inriktat på det senare – det vill säga att öka det man stödjer eller subventionerar. Några sådana formuleringar finns dock inte avseende statsbidraget till friluftsorganisationer, vilket gör att man skulle kunna tänka sig att det handlar om att helt enkelt dela kostnaderna med dem som organiserar friluftsliv. Det är dock, utifrån denna andra tolkning, svårt att se vilka effekter det är som ska bedömas.

Svenskt Friluftsliv (och, tidigare, Friluftsrådet) har dock valt att tolka det som ett mellanting mellan de två alternativen som diskuterats ovan. I stort sett väljer Svenskt Friluftsliv (och, tidigare, Friluftsrådet) de projekt som bidrar mest till friluftslivet i förhållande till hur stort statsstöd de söker. Om inga projekt eller organisationer hade existerat utan statsstöd, eller alla projekt och organisationer har lika stor sannolikhet att upphöra utan statsstöd, så sammanfaller denna urvalsmetod med den urvalsmetod som i störst utsträckning hade ökat mängden organiserat friluftsliv. Om alla projekt och organisationer hade existerat i samma omfattning även utan stöd så innebär den urvalsmetod som används helt enkelt att

samhället/staten är med och delar på kostnaderna. Alla verksamheter och organisationer har dock inte samma sannolikhet att upphöra utan statsstöd, och även om Svenskt Friluftsliv (och, tidigare, Friluftsrådet) i stort sett väljer de projekt som bidrar mest i förhållande till storleken på stödet så tar de viss hänsyn till detta – något som bland annat lett till att organisationer vars medlemmar kan antas vara relativt bemedlade, eller verksamheter riktade mot samma grupp, beviljats något lägre stöd än vad som annars skulle ha varit fallet.

För att bedöma bidragets effekt på omfattningen av det organiserade friluftslivet skulle vi först behöva utarbeta en hypotes angående ett nollscenario – vad som hade skett i en värld utan statsbidrag till friluftsorganisationer – samt sedan jämföra detta utfall med det faktiska utfallet. Det är svårt att bedöma vad som skulle ha hänt om statsbidraget inte existerat – och svaret på frågan varierar naturligvis mellan olika projekt och organisationer. Då bidraget höjdes kraftigt för 2016, jämfört med 2015, finns det nu en god grund för att göra en sådan analys i framtiden. Utan en mer noggrann analys kan vi dock endast spekulera i frågan (vilket görs i appendix, avseende vad den första omgången ansökningar efter höjningen av bidraget indikerar). Det som följer nedan är framförallt en konceptuell analys.

Troligtvis hade en frånvaro av, eller ett mindre, statsbidrag på kort sikt lett till färre genomförda friluftslivsprojekt och mindre omfattande friluftslivsorganisationer. Frågan är dock hur mycket mindre. Å ena sidan så skulle man kunna anta att

antalet och omfattningen på projekt och organisationer borde minska mindre i kvalitativa än kvantitativa termer, då man rimligtvis börjar med att skära ner på det minst viktiga och istället försöker fokusera de mer begränsade resurserna på de viktigaste aspekterna. Å andra sidan kan det vara så att även ett begränsat stöd är ytterst viktigt och att en minskning av stödet skulle förhindra mobiliseringen av betydligt större mängder resurser till friluftsliv och ideell verksamhet.

Att ett projekt finansieras till, säg, 40 procent av statsbidraget ger generellt sett relativt lite information angående hur stor del av den ekonomiska kostnaden som statsbidraget står för – utan avser vanligtvis (men inte alltid) hur stor andel av organisationens finansiella utgifter som bidraget står för. De finansiella kostnaderna avser ofta lön till en eller två projektanställda, subventionerade anmälningsavgifter, framtagande av material och planering och så vidare - men de resurser som används för projektet (eller inom organisationen) inkluderar oftast en hel del ideellt arbete. Att statsbidraget ofta står för en betydligt mindre andel av den ekonomiska kostnaden, jämfört med de finansiella kostnaderna, har dock inga direkta implikationer angående hur känsliga projekten är med avseende på extern finansiering av just de finansiella kostnaderna. Denna insikt bör snarare ses ur perspektivet att i de fall där projektet eller organisationens verksamhet inte hade existerat utan statsbidrag så lyckas relativt små bidrag mobilisera relativt stora resurser riktade mot de friluftslivspolitiska målsättningarna (ofta betydligt större än vad ”statsbidragets andel av kostnaderna” ger sken av). I de fall projekten, eller organisationernas verksamhet, hade existerat även utan statsbidrag så betalar staten bara för en liten del av kostnaden – något som eventuellt skulle kunna ses som rimligt utifrån rent fördelningsmässiga hänsynstaganden, då staten och övriga samhället trots allt har viss nytta av verksamheten (och det ofta anses rimligt att de som drar nytta av något är med och betalar för det).

Det bör även återupprepas att enligt såväl utredningar (till exempel Ds 1997:36, Resultatstyrning av föreningsbidrag) och propositioner (till exempel Prop. 2009/10:55, En politik för det civila samhället) avseende organisationsbidrag generellt sett, såväl som i Utredningen av statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer (Ds 1999:78) avseende organisationsbidraget till friluftslivsorganisationerna specifikt, så är inte avsikten att uppnå ett specificerat resultat. Återigen, enligt propositionen En politik för det civila samhället så kan organisationsbidraget förenklat sägas stödja det civila samhällets organisationer för vad de är, inte för vad de gör, eftersom de utgår från vissa baskriterier utan att ställa några tydliga krav på motprestationer (Prop. 2009/10:55, sid 141. Ingen understrykning i originalet).

6. Diskussion

Detta kapitel innehåller främst en diskussion kring de ändringsförslag som lyfts av respondenter under utvärderingens genomförande. Kapitlet börjar dock med något som utvärderingen inte anser att det behöver förändras, nämligen Svenskt

Friluftslivs sätt att balansera ansvarstagande och jävproblematiken.