Nekade ansökningar

Organisationer som inte ansetts behöriga att beviljas organisationsbidrag sedan 2011 omfattar Sveriges Botaniska förening, Svenska Kanotförbundet, Svenska Islandshästförbundet, Svenska Ekoturismföreningen, Håll Sverige Rent, Pilgrim i Sverige, Cykelsällskapet och Svampkonsulenternas Riksförbund. Därtill så

beslutades det att Naturskoleföreningen och Svenska Ornitologiska föreningen inte längre var berättigade till stöd, varpå de slutade skicka in ansökningar efter att

deras organisationsbidrag fasats ut. Det har även beslutats, angående verksamhetsstöd, att Svenska Vegetariska föreningen, Nyströmska skolans Allmänna Idrottsförening, Håll Sverige Rent och Friluftsfrämjandet Helsingborg/Höganäs inte är behöriga att söka medel.

Skälen till varför de inte ansetts behöriga har varierat. Angående Sveriges Botaniska förening och Svenska Ornitologiska föreningen handlar det främst om att ”de utifrån sin huvudsakliga verksamhetsinriktning inte ansetts vara

friluftsorganisationer” (Protokoll för 2015 om bidrag enligt förordningen (SFS 2010:2008) om statsbidrag till frilufsorganisationer, sidan 1). Medan Friluftsrådet, och senare Naturvårdsverket, beslutade annorlunda i denna fråga så var det något som var uppe för diskussion redan på den tiden – och de personer som intervjuats från det tidigare Friluftsrådet finner avgränsningen rimlig.

Svenska Kanotförbundet är inte behöriga på grund av att de får statsbidrag från riksidrottsförbundet. Naturskoleföreningen och Stiftelsen Håll Sverige Rent är inte demokratiskt uppbyggda (Naturskoleföreningens medlemmar, det vill säga

enskilda naturskolor, har generellt sett kommunen som huvudman). Svenska Vegetariska föreningen, Nyströmska skolans Allmänna Idrottsförening och Friluftsfrämjandet Helsingborg/Höganäs kan vare sig anses vara rikstäckande eller av riksintresse. Cykelsällskapet beviljades inget organisationsbidrag då

fördelningskommittén bedömde att cykelsällskapet inte kan uppfylla förordningens krav på återrapportering. Svenska Islandshästförbundets nekades bidrag på grund av att de inte lämnat en fullständig ansökan.

Styrelsen fattade utöver detta, år 2013, beslut om att inga organisationer som inte tidigare erhållit organisationsbidrag fick tilldelas detta. Svenska

Frisksportförbundet och Svenska Hembygdsförbundet har nekats

organisationsbidrag med hänvisning till detta (Protokoll för 2013 om bidrag enligt förordningen (SFS 2010:2008) om statsbidrag till frilufsorganisationer, sidan 1). Beslutet angående Frisksportförbundet ändrades dock 2014 utifrån att de fått bidrag tidigare (även om de inte hade sökt organisationsbidrag från friluftslivsbidraget under den tid som Svenskt Friluftsliv skött fördelningen - på grund av att de erhållit annat statsstöd).

År 2015 nekades ansökningar för organisationsbidrag till Sveriges Botaniska förening (40 tkr), Svenska Kanotförbundet (150 tkr), Svenska Islandshästförbundet (500 tkr) samt Svenska Ekoturismföreningen (300 tkr) – sammanlagt 990 tkr. Den övriga differensen mellan ansökta och beviljade medel beror på att de

organisationer som beviljats medel inte alltid får så mycket som de önskar.

5.3. Organisationsbidrag

År 2015 beviljades 18 660 kr i organisationsbidrag till 13 friluftsorganisationer. Fyra organisationer har tillkommit sedan 2011, det första året Svenskt Friluftsliv

fördelade statsstödet, men den samlade summan som beviljas dessa fyra organisationer, 460 tkr, är relativt liten. Tre av föreningarna som fick

organisationsbidrag under 2011 – Botaniska föreningen, Ornitologiska föreningen och Naturskoleföreningen - anses i dagsläget inte längre som berättigade för organisationsbidrag (se föregående avsnitt).

Maxtak på 100 kr/medlem

År 2013 beslutade Svenskt Friluftslivs styrelse att organisationsbidraget, efter en anpassningsperiod på tre år, inte skulle överstiga 100 kr per medlem. Denna förändring kom att beröra Cykelfrämjandet, Friluftsfrämjandet, Hälsofrämjandet och Livräddningssällskapet vilka alla tidigare hade ett organisationsbidrag på över 100 kr per medlem. Avseende alla dess organisationer, förutom Hälsofrämjandet, hade fördelningskommittén dock redan påbörjat en anpassning ner mot ett lägre organisationsbidrag per medlem.

Förändringar i storleken på bidragen

Organisationsbidraget till Turistföreningen har ökat med 73 procent sedan 2011, men har bland de lägsta bidragen per medlem med 3,4 kr per medlem.

Organisations-bidraget till Båtunionen har ökat med 22 procent sedan 2011 och med hela 88 procent sedan 2008, då Friluftsrådet fortfarande beslutade om fördelningen (se tabell 3). Båtunionen har dock fortfarande det lägsta bidraget per medlem, med 2,2 kr per medlem.

Organisationsbidraget till Sportfiskarna har ökat med 33 procent sedan 2011, och 54 procent sedan 2008, samt uppgår i dagsläget till 73.7 kronor per medlem. Ökningen i organisationsbidrag kan delvis förklaras av ett ökat medlemsantal i relation till andra friluftsorganisationer (Sportfiskarnas medlemsantal har ökat med ca 4 procent sedan 2011, samtidigt som de flesta andra organisationer tappat medlemmar), men utgör även en ökning i bidrag per medlem.

Organisationsbidraget till Hälsofrämjandet har minskat med 43 procent sedan 2011 (och med lika mycket sedan 2008), men uppgår fortfarande till 100 kr per medlem – det vill säga till det bidrag per medlem som mellan 2013 och 2016 varit det maximala beloppet som fördelningskommittén kunnat besluta om inom ramen för Svenskt Friluftslivs styrelses riktlinjer.

Organisationsbidraget till Frisksportförbundet har minskat med 90 procent sedan 2008, då Friluftsrådet beslutade om fördelningen, och får i dagsläget 7.2 kr per medlem. Den främsta orsaken till detta är att Frisksportförbundet, som tidigare nämnts, under ett antal år inte sökte organisationsbidrag från friluftslivsbidraget. Då Friskportförbundet återigen började ansöka om dessa medel var det mesta av friluftsbidraget redan inmutat för annat.

Relativt stora skillnader i bidrag per medlem

Det existerar en relativt stor skillnad i hur mycket olika organisationer får per medlem, med två kluster i distributionen. Å ena sidan har vi, inom det lägre

intervallet, Båtunionen, Kryssarklubben, Turistföreningen och Frisksportförbundet med 7-2 kr per medlem. Inom det högre intervallet har vi Cykelfrämjandet,

Friluftsfrämjandet, Hälsofrämjandet och Livräddningssällskapet med ca 100 kr per medlem samt Folksportförbundet och Sportfiskarna med 80 och 73 kr per medlem. Enbart Cykelsällskapet och Fjällklubben ligger inom mitten på distributionen, med 62 respektive 40 kr per medlem. En av orsakerna till detta är den ”ärvda”

fördelningen. Svenskt Friluftsliv har haft en explicit målsättning att minska dessa skillnader, och skillnaderna har även minskat sedan tiden då Friluftsrådet beslutade om fördelningen – bland annat som ett resultat av Svenskt Friluftslivs maxtak på 100 kr per medlem. Ytterligare en förklaring till spridningen handlar om att vissa organisationer tillkommit på senare år. Då fördelningskommittén inte velat minska de existerande organisationsbidragen alltför mycket, och samtidigt velat ha kvar vissa anslag till verksamhetsbidrag, har det inte funnits utrymme till att fullt ut stödja nya sökanden.

5.4. Verksamhetsbidrag

I den övergripande uppföljningen beskriven i tabell 2 nämns enbart totalsumman allokerad till verksamhetsbidrag. Vi kommer inte heller här att gå in på någon detaljerad nivå då verksamhetsbidrag kan gå till relativt skilda saker och således är svåra att sammanfatta.

Prioritering av barn och unga

En genomgående aspekt är dock att en väldigt stor andel av verksamheterna är riktade mot barn och unga. Vi har inte undersökt vad den exakta andelen är men en av medlemmarna i Fördelningskommittén påstod, något skämtsamt, att det är väl ungefär 80-90 procent som går till barn och unga medan annat –

funktionshindrade, marginaliserade grupper och sådant – får dela på resten. Andelen som går till barn och unga verkar dock inte vara fullt så hög, åtminstone för verksamhetsbidrag utbetalade för år 2014. En majoritet av de beviljade verksamhetsbidragen, cirka tre fjärdedelar, avser projekt relativt nära förknippade med barn- och ungdomsverksamhet – antingen direkt eller indirekt via material och utbildningar riktade mot lärare och ledare. Många av dessa projekt är dock,

samtidigt som de främst är riktade mot lägre åldersgrupper, även avsedda att främja integration och/eller att skapa möjligheter för barn som på grund av kulturella eller socioekonomiska faktorer antas stå längre ifrån en egeninitierad vistelse i naturen än andra grupper.

Det är även tydligt att det finns ett starkt fokus på just barn och ungdom i riktlinjer och uppföljningar. Styrelsens riktlinjer säger visserligen att kommittén ska

prioritera satsningar på barn och ungdomar, men även ansökningar som till

exempel strävar mot att uppfylla de 10 friluftspolitiska målen (se kap 3.3.1). Vidare så placerar fördelningskommitténs egna PM styrelsens instruktioner på fjärde plats avseende vilka dokument de anser sig skyldiga att ta hänsyn till - efter

ungdom är dock det enda prioriteringsområde som nämns explicit, medan övriga prioriteringar enbart refereras till som de 10 målen eller det som finns i

friluftspropositionen. I Återredovisning av statsbidrag till friluftsorganisationer 2015 står det till exempel enbart att När kommittén bedömde ansökningar skulle satsningar på barn och ungdomar i friluftslivet prioriteras (Återredovisning 2015, sidan 2). Detsamma gäller för de andra åren (Återredovisning 2012, sidan 5; Återredovisning 2013, sidan 2; Återredovisning 2014, sidan 2). Att det verkar finnas ett stort fokus på barn och ungdomar är ingen kritik, utan helt enkelt ett konstaterande. Det finns många fördelar med att fokusera på ett område, även om det förstås även finns nackdelar med det. Den fördel som framförallt lyfts fram med avseende på ett mer snävt fokus är att Fördelningskommittén kan bevilja en relativt stor andel av de bra projekten (andelen av de totala ansökta

verksamhetsbidragen som beviljats har varierat mellan 50-60 procent). Om andelen beviljade projekt blir alltför lågt finns risk för att ingen ska orka spendera den tid och kraft ett väl planerat projekt innebär. Farhågan är således att ett mer brett fokus hade lett till fler, men generellt sett sämre, ansökningar.

Till skillnad från Svenskt Friluftsliv så prioriterade Friluftsrådet även ”Äldre” och ”Invandrare” explicit, även om en relativt stor andel av verksamhetsbidragen i praktiken kom att beviljas till projekt riktade mot barn och unga även under denna period. Friluftsrådet prioriterade även explicit projekt som i viss utsträckning handlade om att utveckla ”Ny metod” samt ”Tätortsnära” friluftsliv.

Respondenterna från Fördelningskommittén menar dock att även de i praktiken prioriterar ”Ny metod”.

Ingen prioritering avseende enskilda friluftslivsmål

Svenskt Friluftsliv prioriterar, som sagt, inte explicit bland friluftsmålen men prioriteringen av barn och unga gör att en relativt stor andel av bidragen skulle kunna kopplas till friluftslivsmål 8, Ett rikt friluftsliv i skolan (då många projekt riktas mot skolklasser och lärare). Utöver mål 8 så riktar sig projekten framförallt mot mål 1, Tillgänglig natur för alla; mål 2 Starkt engagemang och samverkan; mål 3, Allemansrätten samt mål 6, Hållbar regional tillväxt och

landsbygdsutveckling (OBS: Detta påstående bygger på ett övergripande intryck snarare än på en systematisk genomgång). Att Svenskt Friluftsliv inte prioriterar mellan de olika friluftslivspolitiska målen är lika lite en kritik som påståendet att de prioriterar mellan olika grupper av friluftslivsutövare. Återigen: Det finns för och nackdelar med att prioritera.

Behov av ytterligare prioriteringar

Vissa av fördelningskommitténs medlemmar anser att det är relativt svårt att hantera ansökningar som är riktade mot integration, utsatta grupper,

funktionshindrade etc. – av den orsak att kostnaden per person eller aktivitetstimme ofta är betydligt högre än för verksamheter vilka inte specifikt riktar sig mot dessa grupper eller målsättningar (och därmed, i vissa fall, i praktiken missar dessa grupper även om de är välkomna att delta). Samma respondenter har uttryckt en

önskan att få hjälp med dessa prioriteringar – antingen via vikter (hur mycket är en aktivitetstimme riktad mot funktionshindrade värd jämfört med en aktivitetstimme riktad mot en person utan funktionshinder?) eller, ännu hellre, via olika potter riktade mot olika ändamål. Behovet av sådana riktlinjer anses större för framtiden än vad som har varit fallet hitintills då statsstödet nu ökat kraftigt och det därmed eventuellt finns utrymme att satsa på de lite mer svårnådda grupperna. En pott för åtgärder riktade mot funktionshindrade skulle till exempel kunna utformas så att fem procent av verksamhetsbidraget, över en period på fem år, skulle beviljas till projekt riktade mot funktionshindrade. Ingen av fördelningskommitténs

medlemmar har dock uttryckt några behov av prioriteringar eller riktlinjer med avseende på de olika friluftslivspolitiska målen.

5.5.

Fördelning mellan organisations- och