BÖR LAGLOTTEN AVSKAFFAS?

Laglottens existens har de senaste årtiondena varit uppe till debatt ett flertal gånger och verkar vara ett ämne som ger heta diskussioner. Som nämnts tidigare har laglotts- reglerna sitt ursprung i att värna om familjen och att egendom ska hållas inom släk- ten. Laglotten kan även anses som en markering till det ansvaret föräldrarna har för sina barn. Ett av skälen till att laglotten blev kvar vid införandet av AL var att den testationsfrihet som fanns utnyttjades i ringa omfattning.83 Det fanns därför inte något strävande, varken från en testator eller lagstiftarens vilja, att avskaffa den.

82 _{Brattström, Singer s. 240.} 83 _{SOU 1925:43 s. 300.}  

Bröstarvingarna har som sagt rätt till hälften av arvslotten, oavsett om arvlåtaren har förordnat att hela dennes kvarlåtenskap ska tillfalla någon annan genom testamente. I SOU:n till AL diskuterades laglottens ställning och lagberedningen kom fram till att systemet var naturligt och följdriktigt med tanke på förhållandet arvingarna har till arvlåtaren.84 Däremot ansåg två ledamöter att laglotten i vissa fall utgjorde en in- skränkning i arvlåtarens testationsrätt och att laglottsrätten i viss mån kunde ifrågasät- tas.85

År 1981 föreslog Familjelagssakkunniga att laglotten skulle avskaffas. De menade att laglotten inte längre hade den ursprungliga funktionen som vid införandet. Behovet av att få egendom av våra föräldrar när de går bort är inte lika stor idag för att klara av sin framtida försörjning. De menade även att ett avskaffande av laglotten kunde stärka den efterlevande makens ställning, något som oftast förefaller vara testators yttersta vilja.86 Trots Familjelagssakkunnigas förslag avskaffades inte laglottsinstitu- tet då flertalet remissinstanser ansåg att den borde behållas.87 Enighet bland instan- serna fanns dock att laglotten inte längre hade den betydelsen som den en gång hade, men trots detta ansågs det av olika skäl att institutet skulle stanna kvar. Det största skälet var att laglotten ansågs skapa rättvisa mellan bröstarvingarna. Dessutom ansågs det att särkullbarnens ställning skulle kunna hamna i en sämre position och att dessa troligtvis skulle kunna komma att missgynnas då arvlåtaren skulle ha möjlighet att testamentera bort sin kvarlåtenskap till specifika bröstarvingar och göra särkullbarnen arvlösa.88 Ett annat starkt skäl till att laglotten inte avskaffades var att upprätthålla likhet mellan de nordiska länderna, trots att laglottsreglerna skiljer sig åt mellan dem på flera olika plan. Trots strävan efter likhet mellan de nordiska länderna, har det inte i något annat familjerättsligt sammanhang värnats om denna likhet av lagstiftaren un- der de senaste decennierna.89 Ett förslag om begränsad harmonisering mellan de nor- diska länderna har inte mottagits med något större intresse.90

84 _{SOU 1925:43 s. 299.} 85 _{SOU 1981:85 s. 208.} 86 _{SOU 1981:85 s. 206 ff.}

87 _{Departementschefen var av samma mening, se prop. 1986/87:1.} 88 _{Prop. 1986/87:1 s. 79 f.}

89 _{Brattström, Singer s. 232.} 90 _{Lødrup, Agell s. 68 f.}

Vad gäller missgynnandet av särkullbarn har arvlåtaren redan nu stora möjligheter att gynna ett specifikt barn framför ett annat. Arvlåtaren har med dagens möjligheter rätt att testamentera hälften av sin kvarlåtenskap till en av dennes bröstarvingar. De reste- rande bröstarvingarna får dela på den andra hälften. Arvlåtaren kan också under sin livstid ge gåvor till vissa bröstarvingar utan avräkningsskyldighet och på så sätt gynna dessa över andra potentiella bröstarvingar.91 En arvlåtare kan också sätta in barnen som förmånstagare i olika försäkringar. En eventuell rättvisa som laglotts- skyddet ska uppnå är inte helt fullkomlig och det har även ansetts att laglottsinstitutet leder till mer problem än rättvisa.92

Ett av laglottsreglernas syften är att en arvlåtare inte ska kunna sätta sina bröstarving- ars arv ur spel utan alla rättmätiga arvingar ska få ta del av arvlåtarens kvarlåtenskap. Diskussioner har förts angående laglotten då en arvlåtare tilldelat en specifik bröstar- vinge kvarlåtenskap men uteslutit vissa. Det är då laglotten får särskild betydelse och vikt när det kommer till ett rättvisetänkt.93 Vi får dock inte glömma att det många gånger också är arvlåtarens vilja att sina bröstarvingar ska behandlas lika och att det finns en stark rättsuppfattning att kvarlåtenskapen ska övergå till de närmast anhö- riga. Det händer också att föräldrar får starkare band med vissa av sina bröstarvingar och känner en speciell skyldighet till försörjning åt dem. Det kan t.ex. röra sig om minderåriga bröstarvingar eller bröstarvingar med särskilda behov. I många situation- er har arvlåtaren inte heller någon kontakt med vissa av sina bröstarvingar och det är i dessa situationer som ett avvikande från likabehandling torde kunna diskuteras ytter- ligare. Det borde då vara vanligt att arvlåtaren väljer att testamentera alternativt ge livstidsdispositioner till vissa bröstarvingar. Problemet som uppstår är att i dessa lä- gen kan arvlåtaren varken utvidga sin testationsrätt eller inskränka viss bröstarvinges laglottsrätt.

Det är heller inte ovanligt att ett testamentsförordnande inte gynnar någon av bröstar- vingarna. Arvlåtaren kan genom ett testamentsförordnande förordna att delar av den- nes kvarlåtenskap ska tillfalla någon utomstående som inte tillhör familjen. I detta fall kan en inskränkning av testationsfriheten inte motiveras med stöd av ett rättvisetänk                                                                                                                

91 _{Se motion 1986/87:LU18.}  

92 _{Se motion 1996/97:L417 och 2000/01:LU14.} 93 _{Brattström, Singer s. 238 f.}

mellan bröstarvingarna. Vid de tillfällen en arvlåtare genom testamente förordnat om att dennes kvarlåtenskap ska tillfalla en utomstående, borde detta ses som ett starkt skäl för ett antagande om att arvlåtaren känner en närmare anhörighet till testament- stagaren än vad denne känner gentemot sina arvingar.94 Det har även ansetts finnas en risk om en testationsfrihet fanns att en arvlåtare av ren ondska vill sätta sina arvingar utan arv, vilket lagstiftaren vill motverka.

Ett avskaffande av laglotten skulle som anförts ovan både medföra positiva och nega- tiva aspekter. Däremot kan det anses vara av vikt att det på något sätt finns ett skydd för vissa specifika arvingar. Det kan t.ex. vara minderåriga barn vars föräldrar går bort tidigt i livet. Det kan då vara viktigt att barnet får ekonomisk hjälp och därför skulle en form av laglott kunna utgå i dessa fall. Det skulle även kunna anses möjligt att bröstarvingar har en särskild rätt att jämka ett testamente som kränker deras rätt till arv.95 Denna rätt skulle enbart medges om det föreligger särskilda behov av för- sörjning för bröstarvingen eller om en bröstarvinge på något sätt missgynnats under arvlåtarens livstid. Problem som kan uppstå här är att det skulle bli väldigt svåra gränsdragningar om vad arvlåtaren gjort och inte gjort under tiden denne levde.

Trots att laglottsinstitutet vid flertalet tillfällen kritiserats kan det konstateras att det uppfyller en viktig funktion. Däremot är det som noterats en stark inskränkning för en arvlåtare och testators bestämmanderätt. Trots detta verkar det vara viktigare att värna om bröstarvingarnas rätt än en potentiell testamentstagares rätt.

4.6  ARVSFÖRORDNINGENS  PÅVERKAN  PÅ  LAGLOTTEN