LAGLOTTSINSTITUTETS FRAMTID

Som redogjorts för ovan har det först ett antal diskussioner kring huruvida laglotten ska vara kvar i svensk arvsrätt eller om den rent ut av borde avskaffas. När det kom- mer till huruvida laglotten är ett skydd för bröstarvingar eller en inskränkning i nå- gons testationsfrihet finns det både för- och nackdelar. Det kan tyckas vara en själv-

klarhet att arvlåtarens bröstarvingar ska ha en laglig rätt till arvlåtarens kvarlåtenskap som ett skydd för försörjning. Många ser det som att familjen är bland det viktigaste en människa kan ha och att det är något vi ska värna om. Därför är det naturligt att en arvlåtare inte ska kunna göra sina barn arvlösa. Men hur förhåller sig laglotten till da- gens samhälle är en fråga som vi borde ställa oss. Så som vi lever idag kan det tyckas att laglotten är ganska överflödig på så sätt att vi idag inte har samma behov av för- sörjning som vi en gång i tiden hade av våra föräldrar. Idag avlider oftast ens förälder när vi själva är vuxna med egna barn. De pengarna som laglotten i så fall ger har många gånger ingen nytta utan blir mer som ett symboliskt värde. Det kan även upp- märksammas i vilken utsträckning de olika åldersklasserna ser på saker och ting. Det är enligt min egen uppfattning att det är främst de äldre som har levt ett klassiskt fa- miljeliv som anser att laglotten borde behållas, medan den yngre generationen som är vana med olika familjekonstellationer anser det som en självklarhet att alla ska få be- stämma helt själv hur deras kvarlåtenskap ska fördelas.

Genom att ta bort laglottsreglerna utökar vi även testationsfriheten vilket ligger i linje med hur vi tänker idag. Familjerelationerna ser annorlunda ut idag än vad de gjorde för hundra år sedan. Det är inte ovanligt att en person idag har bonusbarn som för arv- låtaren är lika mycket värda och älskade som arvlåtarens bröstarvingar. Det kan vara av värde att en arvlåtare har rätt att testamentera en betydande del till sitt bonusbarn som den levt med i alla år. I dagsläget är denna möjlighet begränsad. Det kan även vara så att ett bonusbarn, eller varför inte en förening ligger arvlåtaren varmare om hjärtat än bröstarvingarna. Det kan då i många fall anses omotiverat att en arvlåtaren som inte har en relation till sina bröstarvingar ändå är tvungen att utge laglott till dessa.

Laglotten existerar idag främst för att en arvlåtare inte ska kunna missgynna ett even- tuellt särkullbarn. En annan aspekt till varför laglottsreglerna finns är att vi i Norden ska ha någon form av likställdhet när det kommer till arvsfrågor och idag har de öv- riga nordiska länderna kvar sin laglott, dock är den något modifierad. Som de ser ut i de övriga nordiska länderna har det redogjorts för ovan. Något vi kan konstatera är att trots att laglotten finns i de övriga länderna så ser den absolut inte ut på samma sätt som den gör i Sverige. De svenska laglottsreglerna går mycket längre än vad de öv- riga nordiska länderna gör. I t.ex. Norge uppgår laglotten endast till en fjärdedel och

max en miljon norska kronor. Arvlåtaren har den möjligheten där att på ett enkelt sätt lätt kunna räkna ut vad dennes bröstarvingar max kommer att erhålla och kan då dis- ponera över resten av kvarlåtenskapen. Om strävan efter likhet mellan länder är en av anledningarna till varför vi har kvar laglotten kanske det är dags att vi i Sverige börjar modernisera den såsom de övriga nordiska länderna har gjort. Ska laglotten vara kvar är det enligt min mening viktigt att vi börjar röra oss i samma takt som samhället gör. Det betyder i sig inte att laglotten helt och hållet borde försvinna. Det är dock osäkert om en förändring på området skulle leda till det bättre. Troligtvis skulle det uppstå andra, kanske mer svåråtkomliga problem.

Frågan är också i vilken utsträckning en vanlig lekman känner till reglerna om laglott. Som redogjorts för ovan vad gäller förskott på arv visades det i SOU 1998:110 att det inte var många som visste om reglerna om förskott, och framför allt inte att om de hade givit någon en gåva så var det en presumtion att denna gåva skulle avräknas som förskott. Det resulterar i att en arvlåtare lever i ovisshet vad gäller detta och att om denna hade vetat om reglerna vad gäller förskott så kanske denne hade föreskrivit om detta i sitt testamente. Nu är förskottsreglerna inte identiska med laglottreglerna så att dra konkreta paralleller mellan dem kan vara missvisande. Däremot är frågan hur många som känner till laglottsreglernas innebörd. Det är enligt min egen uppfattning att det ändå är rätt så många som känner till att det inte går att göra sina bröstarvingar arvlösa, men desto färre känner till reglerna om laglott och dess innebörd. Det skulle kanske därför vara bra för svensk arvsrätt om lagstiftaren väljer att behålla laglottsin- stitutet att informera och modifiera innebörden av detta och på så sätt få till en mer verklig syn på hur dagens samhälle ser ut.

Enligt min mening spelar laglotten en viktig roll i den svenska arvsrätten. Det är vik- tigt att lagstiftaren har uppmärksammat att särkullbarn oftast missgynnats och att de genom laglottsreglerna inte kan bli arvlösa. Däremot kan regeln i 7:2 ÄB leda till väl- digt orimliga resultat på bekostnad av en annan bröstarvinges rätt. Lagstiftaren kanske har uppmärksammat detta men inte lagt någon eftertanke åt det. Det är dock väldigt intressant hur utgången av regeln kan bli med tanke på vad syftet med laglot- ten och reglerna om förskott på arv fån början var, d.v.s. att barnen ska behandlas lika och att arvlåtaren i slutändan vill att alla sina barn ska få lika mycket. Som reglerna är

utformade idag kan arvlåtaren på ett enkelt sätt särbehandla vissa av sina bröstarving- ar på ett lagligt sätt vilket enligt min mening kan vara lagstiftarens syfte och vilja.

6.  SLUTSATS  

Uppsatsens väsentliga syfte har varit att utreda om ärvdabalkens reglering bidrar till tillämpningsproblem vid beräkning av laglott och om dessa problem leder till orim- liga resultat för laglottsberäkningen. Laglottens huvudsakliga syfte är att skapa rätt- visa mellan bröstarvingarna. Trots detta har det visat sig att rättvisetänket kan sättas ur spel av arvlåtaren. Det kan konstateras att reglerna om förskott i 6 kap. ÄB i kom- bination med laglottsreglerna gör att en arvlåtare har möjlighet att på ett lagligt sätt gynna en bröstarvinge framför en annan. Problemen blir särskilt tydliga då förskotts- reglerna sammanlänkas med laglottsregeln i 7:2 ÄB. Det kan konstateras att det ge- nom förarbetena är klarlagt att det endast är avräkningsskyldiga förskott som ska in- kluderas i regeln i 7:2 ÄB. Det har i avsnitt fem diskuterats huruvida denna regel, men även regeln i 7:4 ÄB leder till vissa tillämpningsproblem.

Det har även visat sig utrett att en gåva som givits enligt 7:4 ÄB ska, enligt majorite- tens mening, läggas tillbaka till arvlåtarens kvarlåtenskap efter en bodelning. Dock har det framgått att det finns meningsskiljaktigheter på detta område. Det har även utretts att i de fall gåvan läggs tillbaka till boet innan en bodelning gynnar detta den efterlevande maken. Det borde i de flesta fall vara mer rättvist att en gåva som givits enligt 7:4 ÄB av makarnas giftorättsgods läggs tillbaka innan en bodelning. Det har även konstaterats att om laglottsreglerna ska finnas kvar med den utformning de har idag borde en särskild jämkningsregel kunna införas. Ska reglerna om laglott finnas kvar, kan vi dra den slutsatsen att det både är avräkningsfria och avräkningsskyldiga förskott som ska avräknas när det kommer till 7:2 ÄB då gåvornas värde är av bety- dande omfattning. Detta på grund av att bröstarvingarna skulle hamna i en mer jämlik situation.

Det är dock väldigt oklart hur vi ska förhålla oss till dessa regler som nu har diskute- rats. Jag kan konstatera att rättsläget verkar vara klart men obegripligt. Något som har känts väldigt självklart har nu blivit väldigt tveksamt och svårtolkat. Det kanske är dags för lagstiftaren att se över sådana här situationer för att minska risken att detta uppkommer. Det är även oklart hur laglottens framtid ser ut. Många har velat av- skaffa den medan andra anser att ett avskaffande kan leda till att andra problem upp-

står. Trots att lagreglerna om förskott på arv och laglott är konstruerade på ett till ögat enkelt sätt, har det visat sig att dessa leder till problem. Dessa skulle kunna förenklas men det verkar inte ligga i lagstiftarens ambition. Det kan även vara lägligt att av- skaffa laglotten för att arvlåtaren ska få en friare testationsrätt. Det kan konstateras att lagregeln inte överensstämmer med dess syfte och måste därmed ändras för att miss- gynnandet av enskilda bröstarvingar inte i fortsättningen ska vara möjligt utan elimi- neras.