I bakgrunden beskrivs centrala begrepp, personcentrerad vård, mångkulturellt samhälle, lagar och styrdokument, tidigare forskning samt teoretiskt perspektiv, för att sedan avslutas med en problemformulering.
2.1 Centrala begrepp
Centrala begrepp som är återkommande i arbetet beskrivs nedan. Dessa är kommunikation, kultur och språkbarriärer.
2.1.1 Kommunikation
Kommunikation är ett sätt att möta andra människor där det delas tankar, känslor,
handlingar eller värderingar. Kommunikation sker oftast omedvetet och är något som bara
görs, ungefär som att lära sig cykla, då detta är något som en gång blivit inlärt behövs det sedan inte längre reflekteras över (Nilsson & Waldemarsson, 2016a). Svensk
Sjuksköterskeförening (2017) menar vidare att inom vården är kommunikation en stor och väsentlig del som måste fungera för att skapa god och säker vård då bristande
kommunikation ses vara den största orsaken till vårdskador. Genom effektiv kommunikation ökar tryggheten och bidrar till att patienter och närstående kan vara en del i vårdteamet vilket bidrar till bättre resultat av behandling och ökad hälsa för patienten.
2.1.2 Kultur
Kultur är en livsstil som en grupp människor tillhör. Kulturen innehåller grundläggande värderingar och innefattar handlingar, mönster och roller som denna grupp använder sig av.
Kulturen är något som skapas under uppväxten men är en dynamisk process som kan förändras vartefter människan får ny kunskap och nya infallsvinklar (Nilsson &
Waldemarsson, 2016b). Kommunikation och språk behöver vara fungerande i vårdandet för att kunna sätta sig in i och förstå en annan människas verklighet och dennes upplevelser samt för att utveckla både den gemensamma och individuella kulturen (Fredriksson, 2012).
Språk och kommunikation är två av grundpelarna i kulturen, vilket är de mest tydliga delarna som ses hos en människa med en annan kultur än den egna, medan den icke verbala
kommunikationen och människors sätt att tala på inte syns lika tydligt, och det är dessa skillnader som gör att egna tolkningar och uppfattningar om andra kulturer än den egna skapas (Nilsson & Waldemarsson, 2016b).
2.1.3 Språkbarriärer
Kommunikation som sker i vården baseras på språk. Om språkliga barriärer förekommer kan detta påverka kommunikationen och vidare den vård som ges negativt och skapa ojämlik vård. En medvetenhet måste finnas för att kunna hantera dessa barriärer. Ett sätt att minska denna barriär kan vara att ta hjälp av en tolk (Lyckhage m.fl., 2015).
2.2 Personcentrerad vård
Personcentrerad vård innebär att se hela människan, att existentiella, andliga och psykiska behov uppmärksammas lika mycket som de fysiska. Att arbeta personcentrerat innebär att utgå från den enskilda personens upplevelse, önskningar och tolkningar om vad hälsa innebär för den. Patienten är aktiv i genomförande och planerande av vård i den mån som patienten förmår, och det är sedan detta som ligger till grund för eventuella vårdinsatser (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016). Vidare tar Socialstyrelsen (2017) upp skillnad mellan personcentrerad och patientcentrerad vård, vilket är att patientcentrerad vård innebär vad en patient är, att den har lungor, längd, vikt. Medan personcentrerad innebär vem personen är.
Alltså att alla personer är olika, med olika behov, önskningar och bakgrund (Socialstyrelsen, 2017). Sjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden av patienter, i samråd med denne och
dennes närstående. Vården skall bedrivas så att integritet och värdighet tas i beaktande samt att alla skall bli sedda och förstådda utifrån sin unika livssituation. Utifrån patientberättelse skall sjuksköterskan identifiera vad hälsa innebär för individen och skapa de förutsättningar som krävs för att detta ska uppnås. Sjuksköterskan skall alltid utgå från individen, och all planering, bedömning och genomförande av omvårdnad skall utgå från patientens behov och önskningar. Sjuksköterskan ska i partnerskap med patient och anhöriga ge den information som är väsentlig för att patienten skall känna sig trygg i de alternativ som finns, samt mål och uppföljning för detta. Sjuksköterskan ska värna patientens behov och rättigheter och skapa god kontakt och kontinuitet i vårdkedjan (Sveriges kommuner och regioner, 2021).
2.3 Mångkulturellt samhälle
Ända sedan 1930-talet har Sverige varit ett land som människor invandrat till. Orsakerna till invandringen har dock ändrats över tid. Antalet personer som invandrade till Sverige ökade efter andra världskriget och fram till 1970-talet och bestod då främst av
arbetskraftsinvandring. Senare har invandring till Sverige skett främst på grund av att människor flytt från krig. Invandringen till Sverige har ökat under de senaste fem åren och Sverige har utvecklats till ett mångkulturellt samhälle. Vid årsskiftet 2016 var antalet utrikesfödda personer över två miljoner, vilket innebär 19,6% av Sveriges befolkning
(Statistiska centralbyrån, 2016). Dock finns en del skillnader gällande de människor som är födda i Sverige och de som kommit hit senare i livet. Exempelvis så har ensamkommande barn och ungdomar i högre utsträckning fått psykiatrisk vård jämfört med andra unga som kommit till Sverige tillsammans med familj, och jämfört med inrikes födda. Andra
parametrar som beskrivs är att utlandsfödda generellt sett har sämre tandhälsa. Personer som är födda i Sverige har lägre arbetslöshet och högre inkomst än personer som är utrikes födda (Folkhälsomyndigheten, 2016). Barn som föds i Sverige vars föräldrar är födda i ett annat land kommer att få medborgarskap i det land som föräldrarna har medborgarskap i.
Föräldrarna måste då söka uppehållstillstånd för sitt barn som fötts i Sverige (Migrationsverket, 2020).
2.4 Lagar och styrdokument
Nedan beskrivs lagar och styrdokument. Dessa är Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen, Patientsäkerhetslag, Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska och ICN:s (International council of nurses) etiska kod för sjuksköterskor. Dessa har valts då de anses vara relevanta till arbetet där en vilja finns att framhålla sjuksköterskans erfarenheter, och de lagar och styrdokument som valts att ta upp är några av de som sjuksköterskan förhåller sig till i sitt dagliga arbete.
2.4.1 Hälso- och sjukvårdslagen
I Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) 3 kap. 1§ kan man läsa om alla patienters rätt till vård. Vård skall finnas tillgänglig och på lika villkor för hela befolkningen. I 5 kap. 1§
framkommer att vården skall tillgodose patientens behov av trygghet och säkerhet, och vården skall främja hälsa och bygga på respekt gentemot patient. Enligt 5 kap. 2§ skall lokaler där sjukvård utförs vara av god kvalitet och det skall finnas behörig personal som kan utföra sina arbetsuppgifter ändamålsenligt.
2.4.2 Patientlagen
I Patientlagen (SFS 2014:821) 3 kap. 1§ står det om patientens rättigheter vid kontakt med vården. Patienten skall erhålla information om sitt hälsotillstånd, vilken vård och behandling som finns att tillgå, olika alternativ på hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, vilken tid han eller hon kan förväntas vänta på att få vård, vårdförlopp, eventuella risker samt information om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. I Patientlagen (2014:821) 4 kap. 2§ står det om samtycke, vilket innebär att patienten efter att ha fått all väsentlig information, måste samtycka till den vård som erbjuds, patienten väljer alltså huruvida han eller hon vill ha den behandling eller vård som finns att tillgå. I delen om delaktighet framgår om patientens rätt att bestämma och välja behandling eller vård, i samråd med
sjukvårdspersonal. Patientens familj skall också ges möjlighet att vara delaktig vid
utformning av insatser och vård. All vård som utförs ska utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar.
2.4.3 Patientsäkerhetslag
Enligt Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) 6 kap. 1§ har hälso- och sjukvårdspersonal skyldighet att ge omsorgsfull vård med visad omtanke och respekt till patienten, vilken vård som ska ges ska också ske i samråd med patienten så långt detta är möjligt. Skyldighet att se till så att vården som ges är av beprövade erfarenheter och uppfyller kraven för att vara vetenskaplig. Vidare i 4§ står det om skyldighet att se till så att vården som ges håller hög säkerhet och om risk för vårdskador föreligger eller har uppstått är hälso- och
sjukvårdspersonal skyldiga att rapportera detta.
2.4.4 Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska
Sjuksköterskan skall genomföra omvårdnad med respekt för mänskliga rättigheter genom att bland annat ta hänsyn till individens vanor och trosuppfattning. Sjuksköterskan skall
förmedla information så att patienten har den kunskap som krävs för att kunna ge samtycke om omvårdnad eller medicinsk behandling. Arbetet skall utföras på så sätt att patienten ges möjligheter att bibehålla eller återfå sin hälsa, stöd att hantera hälsoproblem, sjukdom eller funktionsnedsättning och därmed kunna skapa välbefinnande och livskvalitet fram till döden. Arbetet skall även bedrivas med utgångspunkt i en humanistisk människosyn och ett
etiskt förhållningssätt med respekt för mänskliga rättigheter, värderingar, vanor och trosuppfattning (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017).
2.4.5 ICN:s etiska kod för sjuksköterskor
Enligt ICN:s (International Concuil of Nurses) etiska kod för sjuksköterskor skall
sjuksköterskans arbete utgå från ett etiskt förhållningssätt där mänskliga rättigheter, och patienters egna val står i centrum. Sjuksköterskan skall arbeta för att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande med respekt och värdighet för patienten oavsett ursprung, ålder eller kön (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017).
2.5 Tidigare forskning
Nedan redovisas vad som framkommit från tidigare forskning gällande kommunikationen i vårdmöten där patient och vårdpersonal talar olika språk. Det delas in i
kommunikationshinder - utifrån patientens perspektiv, stöd vid språkliga hinder – utifrån patient, tolk och vårdplanerares perspektiv och kulturens betydelse i vårdandet. Kulturen är en stor del av människan och anses därav relevant. Vid möten mellan människor med olika bakgrund och olika språk kan det vara till stor hjälp med kunskap om patientens kultur för att övervinna språkliga hinder och därmed skapa möjlighet till närmare relation mellan vårdpersonal, patient och närstående.
2.5.1 Kommunikationshinder - Utifrån patientens perspektiv
När patienter får kontinuitet i att träffa samma läkare på vårdcentralen upplever de att kommunikationshindren blir mindre tack vare att de på så vis kan bygga upp en relation till sin läkare, trots att de inte talar samma språk. De viktigaste aspekterna vid kontakt med vården ses därmed ej vara kommunikationen i dess bemärkelse att patienten och
vårdpersonalen behöver tala samma språk, utan snarare att patienten känner sig väl bemött, lyssnad på och att vårdpersonalen försöker få dem att förstå information trots språkliga hinder, samt att de känner sig respekterade och som en hel människa, inte som en sjukdom eller diagnos. Andra viktiga egenskaper som framhålls positiva är att läkaren ägnar
uppmärksamheten mot patienten och inte mot datorn, att läkaren använder ett enkelt språk, talar långsamt och förklarar till dess att patienten förstår. Vidare uppskattas ärlighet gällande diagnos, någon som skakar hand och bemöter patienten med ett leende. Det anses viktigt att läkaren är kunnig, professionell, medicinskt uppdaterad och tar patientens problem på allvar (Paternotte m.fl. 2017). Patienter upplever svårigheter att tolka information och känsla av att inte vara prioriterade då de inte erbjuds möjlighet att få flerspråkig personal, vilket leder till att de måste ta hjälp av tolk eller annan personal på plats som talar samma språk som patienten, så som en annan patient, personal eller städare. Samt att patienter upplever frustration över att engelskan dominerar trots att de befinner sig i ett arabtalande land.
patienter upplever även att det finns ett stort avstånd mellan patient och sjukvårdspersonal
vilket gör att personalen uppfattas som ovänlig. Patienter känner även osäkerhet kring om de förstått alla detaljer i ett samtal där kommunikationen inte fungerat ändamålsenligt
(Abdelrahim, 2017). Även Molina m.fl. (2015) tar upp patienters önskemål om att få
information på sitt modersmål för att minska oron det skapar att inte förstå, samt det faktum att inte förstå information skapar risk för komplikationer eller fördröjning av eventuell behandling. När patienter får informationsbrev hemskickade är de på engelska och det betyder att de blir tvungna att kontakta någon de känner som kan översätta åt dem vilket kan ta tid. Det upplevs även vara okänsligt att skicka känslig information om sjukdomsbesked per post. Vilket även stärks av Chauhan m.fl. (2020) där det setts att minoritetsgrupper i större utsträckning drabbas av komplikationer efter vårdkontakt än majoritetsgrupper. De fann att minoritetsgrupper i större utsträckning än övriga invånare drabbas av komplikationer i perioperativ vård, såsom smärta och risk för ytterligare operation. Vidare att
minoritetsgrupper i större utsträckning felmedicinerar sina barn eller inte följer medicineringsordinationer. Den största orsaken till dessa komplikationer ses vara
begränsade språkkunskaper, men även fel i informell och formell tolkning är en bidragande orsak, samt feltolkning av instruktioner.
2.5.2 Stöd vid språkliga hinder - Utifrån patient, tolk och vårdplanerares perspektiv Tolken och sjuksköterskan behöver arbeta tillsammans för att skapa förståelse hos patienten, att det är ett samarbete dem emellan. Tolkarna framhöll även det faktum att språket är så mycket mer än just det verbala, att det blir problematiskt med översättningar då språket är en stor del av kulturen som inte kan tas från sitt sammanhang. Vidare att tolkarna känner svårigheter med att försöka vara dubbelkulturell för att se både vårdens och patientens kultur och se till att det inte blir en kollision där emellan. De känner att deras uppdrag innebär att fylla i kunskapsluckor hos patienten och utbilda dem som saknar kunskap samtidigt som de måste balansera sin medkänsla och professionalism (Granhagen m.fl., 2016). Vidare
undersökte Phillipps m.fl. (2019) vårdplanerares syn på kommunikation. Vårdplaneraren är mellanhanden mellan patient och vården och behöver se hela människan och den enskilde individen för att kunna skapa ett gott samarbete och skapa förutsättningar för god vård. Det är av vikt att förstå patientens kultur för att kunna vara en god medlare mellan patient och vården, samt skapa god kommunikation trots språkliga hinder. Då patienten känner sig vänligt bemött, respekterad som en unik individ, och inte som en börda kan möten med språkliga hinder bli bra. Detta stärks av Hadziabdic och Hjelm (2014) som kom fram till att vad som definierar en bra tolk inte enbart handlar om huruvida tolken kan språket, utan också att det är viktigt att tolken delar samma ursprung, dialekt och religion så att patient och tolk inte känner sig misstänksamma mot varandra. Vidare också om tolken inte har samma dialekt kan det bli missar i översättningen och patienter får fel information, eller att viktig information faller bort. En professionell tolk med samma ursprung, dialekt och
politiska åsikt förbättrar tilliten till tolken och ger möjlighet till att få bra vård. Steinberg m.fl.
(2017) tar upp ytterligare svårigheter kring tolkanvändandet där patienter menar att tolken skapar ett avstånd mellan patient och vårdpersonal, att det upplevs svårt att få tag i en tolk samt tidspressen som finns med en tolk närvarande, vilket sammantaget gör mötet med tolken sämre.
2.5.3 Kulturens betydelse i vårdandet
Kulturen är en stor del av människans person, då patienters syn på sjukdom, vård och behandling skiljer sig åt beroende på tro och ursprung. Sjuksköterskan behöver således kunskap om olika kulturer för att kunna möta människor med olika ursprung då sättet att kommunicera och vad som anses korrekt att säga skiljer sig åt runt om i världen och inom olika kulturer. Hur människor ser på vård och behandling skiljer sig även det åt och är således en viktig del som måste tas i beaktning i vårdandet. I afrikanska invandrarsamhällen ses vissa sjukdomar som ett resultat av andliga problem, och i stället för att söka vård vänder de sig till orakler eller traditionella läkare för konsultation (Ogbonnaya m.fl., 2010). Vidare tar Mangrio och Sjögren Forss (2017) upp vikten av att vårdpersonal, bland annat
sjuksköterskan behöver ge kulturanpassad omvårdnad till invandrare, att det kan hjälpa om sjuksköterskan förstår patientens bakgrund, kultur och dennes syn på sin egen hälsa. Så att sjuksköterskan kan ge adekvat information som kan vara till hjälp vid nödvändiga
livsstilsförändringar, diagnostik, samt anledning till att vissa undersökningar görs. Många patienter upplever att de inte får nog med information eller att de inte förstår vad som sägs, vilket bidrar till att de inte kan göra egna hälsofrämjande val så som att veta när de bör, och hur kontakt med vården tas.
2.6 Teoretiskt perspektiv
Valet att utgå från Leininger i det teoretiska perspektivet gjordes då fokus ligger på kulturens betydelse i vårdandet, där språket är en stor del av människans kultur, vilket således kommer påverka kommunikationen. Leninigers perspektiv tycks passa detta arbete bra då
kommunikationen kan påverkas av vilka kulturella och språkliga skillnader en sjuksköterska kan möta i vården och att sjuksköterskan behöver ta hänsyn till dessa skillnader och hantera dem så att vården blir individuellt anpassad.
2.6.1 Transkulturellt vårdande
Kulturen speglar hela människan och är grunden för holistisk vård (Leininger, 1997). Vilket innebär att ta hänsyn till fysiska, psykiska, ekonomiska, sociala behov samt patientens syn på sin sjukdom och hur denne tillgodoser egenvårdskapacitet. En persons språk och sätt att kommunicera är en stor del av dennes kultur vilket gör det till en betydande del i vårdandet (Leininger, 2002). Människan ses som en kulturvarelse, att den enskilda, unika människan är en del av ett större sammanhang. För att förstå den enskilda människan och kunna ge bra vård och omsorg, bör hänsyn tas till dennes kultursammanhang, exempelvis familjen, språket, och andliga behov. Traditioner och vad som upplevs vara god hälsa är något som varierar mellan kulturer, således bör då sjuksköterskan först förstå vad patienten uppfattar som hälsa, så att en strävan mot samma mål uppnås (Leininger, 1991). Vidare menar Leininger (2002) att det är av vikt att inte låta vårdrelationen vara enbart mellan just sjuksköterskan och patienten, utan att även familj, samhälle och kultur ska ingå i den relationen. Hon menar att människan inte kan förstås helt om inte dennes kultur förstås.
Därför lyfter hon vikten av att som sjuksköterska utveckla kulturell kompetens för att kunna ge så bra och professionell vård som möjligt. Inte bara kunskap om andra kulturer utan också den egna kulturen, för att bli medveten om hur den kan påverka synen på omvårdnad, hälsa och livskvalitet i mötet med patienten med en annan syn (Leininger, 2002).
2.6.2 Soluppgångsmodellen
Leininger (1991) skriver om soluppgångsmodellen som en karta som sjuksköterskan kan använda sig av för att skapa sig en bild av vad patienten upplever som meningsfull hälsa och omvårdnad. Modellen är tänkt att fungera som vägledning för sjuksköterskan i processen för omvårdnad, där data som samlas in kan analyseras och utifrån analysen kunna se teman och mönster för att kunna bestämma utformningen av omvårdnaden. Vidare beskriver Leininger och McFarland (2005) de fyra faserna med bedömningsfasen som den första, vilken handlar om att försöka förstå hur patienten upplever hälsa och välbefinnande, utifrån dennes
kulturella sammanhang. Med detta skapas en grund för vidare planering som är fas två, där sjuksköterskan ska försöka arbeta med att behålla patientens egenomsorg och rutiner i kombination med att upprätthålla evidensbaserad vård. Fas tre handlar om att genomföra de omsorgsåtgärder som kommit fram under processen utifrån vad patienten har för behov. Det kan handla om att försöka bevara vanor hos patienten som är hälsofrämjande eller ge stöd till att hitta nya vanor som främjar en hälsosam livsstil. Fas fyra handlar om att utvärdera
resultatet samt utvärdera om den vård som getts varit kulturellt anpassad (Leininger &
McFarland, 2005). Soluppgångsmodellen menar Leininger (1991) ska fungera som ett stöd för sjuksköterskor att ge god, kulturell omvårdnad som är individuellt anpassad till varje patient för bästa resultat.
2.7 Problemformulering
Sjuksköterskan behöver kunna kommunicera med patienten på ett tillfredsställande sätt för att kunna erbjuda rätt stöd och behandling, då kommunikation är kärnan i alla relationer.
Invandringen ökar och många människor som bor i Sverige kan inte svenska eller engelska, vilket gör att det skapas missförstånd och hinder för god vård. Problem för patienter som inte kan ta till sig information på ett korrekt sätt, samt problem för sjuksköterskan som inte vet om patienten förstått den information de gett. För att som sjuksköterska kunna möta dessa patienter där det finns språkliga skillnader och lyckas ge en professionell, bra och
Invandringen ökar och många människor som bor i Sverige kan inte svenska eller engelska, vilket gör att det skapas missförstånd och hinder för god vård. Problem för patienter som inte kan ta till sig information på ett korrekt sätt, samt problem för sjuksköterskan som inte vet om patienten förstått den information de gett. För att som sjuksköterska kunna möta dessa patienter där det finns språkliga skillnader och lyckas ge en professionell, bra och